I kölvattnet av hashtaggen #metoo har ”den gode imamen” Kashif Virk gjort ett uttalande för hur detta problem ska kunna avhjälpas. Att jag kallar honom ”den gode imamen” beror på att det är den roll som media har gett honom, när han efter terrorattacker får rycka in för att visa att islam också har en fin sida.
Den 14 november tweetade han att han var bekymrad över alla sextrakasserier, och att detta borde få oss att förstå visdomen bakom den islamiska hijaben, huvudduken som muslimska kvinnor måste täcka sig med enligt sharia:
Jag svarade här på Det Goda Samhället den 23 november, att muslimska kvinnor inte väljer hijab. Sharia, islamisk lag, kräver att kvinnan bär hijab, annars väntar fruktansvärda straff, både i detta liv och efter döden.
Virk tillhör en sekt som kallas ahmadiyya. I vissa frågor står sekten långt ifrån islams huvudfåra, i andra står de nära, som i frågan om hijab. I en tweet den 24 november från en av Virks trosfränder, Amer M Chaudhry, efterfrågas referenser som stöd för mitt påstående:
”Du nämner i artikeln ’islamisk lag, kräver att kvinnan bär hijab, annars väntar fruktansvärda straff, både i detta liv och efter döden’, jag undrar vilka straff i detta liv och nästa liv koranen har föreskrivit att de kvinnor som ej bär hijab kommer att få? Referenser tack”
För muslimska kvinnor är hijab ett påbud som man måste följa. Det är tydligt i både Koranen och haditherna, berättelserna om Muhammed. Här ett stycke ur Koranen, kapitel 24, vers 31, i svensk översättning av Knut Bernström:
”Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner, sin makes söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersöner, närstående kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och sådana manliga tjänare, som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag.”
I noterna, not 37, förklaras att vad som ska täckas är allt förutom ansikte och händer. Detta är dock omtvistat då många sunnitiska lärda, både förr och nu, menat att även ansiktet måste täckas.
När Koranen och profeten bjuder har man bara att lyda:
”När de troende kallas inför Gud och Hans Sändebud för att han skall döma i det som rör dem, kan deras svar inte bli annat än detta: ’Vi har hört [kallelsen] och vi lyder’; dem skall det gå väl i händer.” (24:51)
”Och när en fråga som rör en troende man eller kvinna har avgjorts av Gud och Hans Sändebud, har dessa inte rätt att själva döma i det som rör dem; den som sätter sig upp emot Gud och Hans Sändebud begår ett uppenbart svårt misstag.” (33:36)
Det är kvinnornas förmyndare, ”wali”, som har ansvaret för deras uppförande och anständighet. Det betyder fadern om hon är ogift och maken om hon är gift. Dessa kan bestraffa den kvinna som de är förmyndare över genom till exempel aga, då sharia tillåter både barn- och hustruaga.
”Männen skall ha ansvar för och omsorg om kvinnorna med [den styrka och] de andra företräden som Gud har gett dem, och i egenskap av [kvinnornas] försörjare. Rättfärdiga kvinnor förrättar ödmjukt sin andakt [inför Gud] och döljer [för andra] det som Gud har dolt. Om ni ser tecken på illvilja hos dem, förmana dem då och varna dem och [om detta inte hjälper] håll er borta från deras nattläger och [som sista utväg] tillrättavisa dem handgripligen. Om de sedan visar sig medgörliga, sök då inte sak med dem.” (4:34)
Men även den islamiska statens ledare, i klassiska texter kallad kalifen eller imamen, är ansvarig för att ”anbefalla det rätta och förbjuda det orätta”, vilket även innebär att vakta över kvinnorna i samhällets anständighet och undvika att så kallat sedefördärv, ”fasad”, får spridning.
”… de som, om Vi ger dem makt och myndighet på jorden, förrättar bönen och ger åt de fattiga och anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt.” (22:41)
Det finns inget specifikt straff stipulerat för just att vägra bära hijab, utan ledaren har myndighet att själv bestämma ett lämpligt straff. I moderna islamiska stater, alltså i stater som har ambitionen att helt eller delvis följa sharia, kan kvinnor som går ut utan hijab dömas till prygel.
”Ni utgör det bästa samfund som fått uppstå [bland och] för människorna: ni anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt och ni tror på Gud.” (3:110)
Koranen föreskriver att ledaren för den islamiska staten, ”dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts”, måste åtlydas. Självklart gäller det bara i det som inte strider mot sharia:
”Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts; och om ni råkar i tvist om något, överlåt då avgörandet åt Gud och Sändebudet, om ni tror på Gud och den Yttersta dagen.” (4:59)
Det finns som alla vet muslimska kvinnor som inte bär hijab. Motiven varierar och kan handla om slarv, vana och kultur, svag tro och anpassning. Men få förnekar att hijab är något som sharia kräver. Att öppet och medvetet förneka detta eller att öppet visa förakt för Koranens ord skulle kunna räknas som avfall från tron och att man inte längre räknas som muslim.
Profeten Muhammed befallde att den som avfaller från islam ska avrättas (Läs hadithen här). Vissa islamistiska stater, långt ifrån alla, tillämpar detta. Den som avfaller kommer förstås att straffas i helvetet.
Men om man tror på hijab men ändå inte bär den på grund av slarv och mänsklig svaghet? Jo, då har man begått en synd. Det föranleder straff i det efterkommande livet, på samma sätt som stöld, otukt, förtäring av fläsk eller någon annan synd. Det kan vara mycket svårt att gå emot grupptrycket och en form av straff i detta liv som kan vara nog så fruktansvärt är skammen. Och att bli utfryst och utsatt för påtryckningar. Andra flickor har lyckan att leva i frisinnade och mjuka familjer där man känner sig respekterad även utan hijab. Det beror på. Texter säger en sak, vad människor gör är något annat.
Profeten Muhammed sade att Gud kommer inte kommer att ta emot bönerna från den kvinna som inte täcker sig. För en troende muslim kan detta, tanken att bli ignorerad av Gud, självklart leda till ångest, och fungera som en psykisk bestraffning. Det är fem böner dagligen, minst, då man ska täcka sig. (Läs hadithen här).
DET GODA SAMHÄLLET 