När jag var tio år flyttade mina föräldrar och jag till vår första moderna lägenhet, innan dess hade vi bott helt omodernt. Året var 1966 och med tanke på den utveckling vi ser, inte minst vad gäller elförsörjningen, kanske det är dit vi är på väg igen. Här följer en kort beskrivning av mina minnen från den tiden.
Någon gång på sjuttiotalet var jag i Tampere på konferens. Jag minns inte vilka som var arrangörer och inte ämnet eller ämnena som behandlades. Det var ändå uppenbart att det var ett finsk-sovjetiskt samarrangemang.
Jag höll ett föredrag utifrån något som jag behandlat i min bok Den svenska modellen – vilket betyder att det var någon gång efter 1974.
Eftersom Sverige är ett någorlunda civiliserat land fattar vi inte konfliktladdade politiska beslut efter handgemäng utan försöker i stället presentera våra känslor och önskemål i vetenskaplig skepnad. En konfliktladdad fråga är det här med friskolor och vinstutdelning. (Fast jag tror inte att själva vinstutdelningen egentligen är någon springande punkt. I grunden handlar det om konkurrens om eleverna mellan kommunala och privata skolor. De kommunala intressena hetsar mot vinstutdelningen eftersom det kniper lättköpta debattpoäng. Kommunintressena hade ogillat privata konkurrenter även om dessa aldrig delat ut en krona till sina ägare.)
Vem sprängde egentligen Nord stream 1 och 2?
Kanske kom inspirationen från Lunda-forskaren Andreas Malms bok How to Blow Up a Pipeline? “Skada och förstör nya CO2-avgivande enheter. Ta dem ur drift genom att sabotera dem, plocka isär dem, riv dem, bränn dem, spräng dem. Låt kapitalisterna som fortsätter att investera i elden veta att deras egendom kommer att förstöras.” (sid 67)
Vad innebär det att leva i en samtid som har mist sitt kollektiva förstånd? Vi är några äldre herrar som över en lunch brukar lätta på det inre trycket. Den förlamande känslan av en politisk korrekthet som håller tillvaron i ett järngrepp är ständigt närvarande och måste lindras. Några av oss är läkare, en är ekonom, en företagare samt jag som är journalist och socionom.
Den före detta moderata politikern Hanif Bali har blivit krönikör på Expressen. Han ska skriva en krönika varannan vecka, något som skapat storm på Twitter och fått värdegrundsmaffian att gnissla tänder av kollektiv frustration. En av dem är miljöpartisten Lisa Carlbom, som stolt lägger upp en skärmdump som visar hela världen att hon nu avslutat sin prenumeration på Expressens premiuminnehåll på grund av Hanif Bali.
Janerik Larsson vid Stiftelsen Fritt Näringsliv gör en samhällsnyttig insats genom att läsa ett stort antal tidningar från hela världen och skicka ut intressanta artiklar till folk som anmält sig. Jag har anmält mig och fick häromdagen en värdefull påminnelse om att många lärda, begåvade, upphöjda och av samhället hyllade och försörjda personer har totalitära böjelser och inte ens skäms att erkänna det.
En stor nyhet den senaste tiden i kenyanska medier är historien om de fyrtio tiggarna. Folk i kuststaden Mombasa förvånades över att se fyrtio vita människor stryka omkring och tigga. Det var föräldrar, ungdomar och barn.
”They were asking for our help to raise money. We were surprised because we have never seen this before”, säger en Mombasabo till en kenyansk tidning.
I samband med Rysslands utökade mobilisering höll Ukrainas president Zelenskyy ett känslosamt videotal inför FN’s generalförsamling. I vanlig ordning krävde han mer militär hjälp från väst för att befria sitt land, vilket är lätt att känna sympati för. Men den här gången hade han en mer aggressiv framtoning. Tonvikten i talet låg på bestraffning. Man fick nästan intrycket att kriget mot Ryssland i stort sett var vunnet, och vad som återstod var att straffa de skyldiga. Han nämner ordet punishment inte mindre än 19 gånger.
Den femte juli publicerade skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren (bilden) en förbluffande debattartikel i Dagens Nyheter. Efter att, som det verkar, på ett mycket noggrant sätt ha undersökt resultaten i Pisa och andra vetenskapliga internationella studier av skolbarns kunskaper samt dessa färdigheters utveckling över tiden kommer han fram till att det inte alls är som man, i varje fall jag, trodde. Det uppseendeväckande är att skolan är bättre än man anade, inte sämre. Den svenska grundskolan ”är bland de bästa i världen”.
Egyptiern Yusuf al-Qaradawi har dött vid 96 års ålder. Han hade stort inflytande som andlig ledare för den islamistiska rörelsen Muslimska Brödraskapet.
Han blev känd för en större publik genom tv-programmet ”Sharia och livet” på Al Jazeera där han svarade på frågor om stort och smått.
Jag ägnar ganska mycket tid till att inte begripa saker. Elsituationen i Sverige är en favorit denna säsong. När jag misstänker att jag trots allt fattat något skriver jag kanske en text så att andra kan rätta mig om jag har fel. Detta förfaringssätt är mycket vetenskapligt och kallas för peer review men betyder bara att man försöker stämma av sina funderingar med andra.
Vladimir Lenin sa att ”det blir ingen revolution i Tyskland för då måste man beträda gräsmattorna”. Jag förstår precis vad han menade. Förr i tiden stod skyltar med texten ”Nysått. Beträd ej gräsmattan.” i stadens parker. Folk lydde. Till och med vi busiga småglin drog oss för att gå på det spirande gräset. Lenin hade rätt. Ett folk som aktar sig till och med för så obetydliga överträdelser som trotsa förbud att gå på gräset är knappast benäget att ta till vapen för att kasta samhället över ända. I det avseendet är svenskar och tyskar ganska lika. Vi är båda lydiga folk. Det är ingen tillfällighet att Sverige länge betraktades som ett amerikaniserat Östtyskland.
Varje ställningstagande gentemot någon del av verkligheten, vare sig det handlar om den verklighet i vilken en individ lever och skall orientera sig i, eller den verklighet i vilken ett samhälle skall fungera, måste, förstås, utgå från en beskrivning och en förståelse av dessa verkligheter – i den mån de skiljer sig åt.
Den socialdemokratiske opinionsbildaren Göran Greider skriver inte bara krönikor om den blåbruna faran, och gör regelbundna framträdanden i radio och TV. Han skriver också poesi. Nyligen lade han upp en hyllningsdikt till vindkraften på sitt Twitterkonto.
Om Vladimir Putin avfyrar en kärnvapenladdning blir Ryssland ett minne blott. För alltid.
Ryssland och USA har vardera tusentals kärnvapenbomber. Ryssland har sina i Ryssland. USA har sina överallt, i hela Europa, långt ifrån USA.
De superultraavancerade vapnen med laserstrålar som går i ljusets hastighet har USA spritt ut över hela rymden. Det har inte Putin.
”Om en släkting är kriminell, kan jag då bli polis?” Den frågan dyker upp i Frågor och svar-delen för den som söker på arbete och utbildning på polismyndighetens hemsida. Svaret är att det går alldeles utmärkt eftersom polisen då gör en individuell granskning på den sökande. Men hur går den granskningen till och hur noggrann är den? Nu står en kvinnlig polis åtalad för att ha gjort dataintrång och sökt uppgifter om sin gängkriminelle släkting och dennes nätverk.
Hela dagen har jag varit fullt upptagen på min klinik med patienter. Det var först i kvällningen jag fick tillfälle att hasta till 221B Baker Street för att samtala med min vän Sherlock Holmes. Han satt som vanligt i sin länstol med en slocknad pipa i munnen. Han hade tagit på sig sin deer stalker-hatt, troligen för att tänka bättre.
Få journalister har en så upphöjd position som Magda Gad. Hon har hyllats för än det ena, än det andra – och hon hyllar sig själv på sin Twitterprofil – men hur står det egentligen till med henne? När en hel värld ställer sig på de iranska kvinnornas sida ställer sig Magda Gad istället på de islamistiska männens.
Det mesta av det som de samhälleliga överheterna, troligen i alla tider, fattar beslut om är sådant ingen riktigt begriper. Visserligen brukar det uppstå ett antal motsägelsefulla åsiktsriktningar vars företrädare är fullständigt övertygade om att de företräder sanningen. Men den som verkligen anstränger sig för att förstå och bedöma alla argumenten finner oftast att sanningen hela tiden drar sig tillbaka mot framtiden och att människan och de samhälleliga överheterna är dömda att fatta beslut som de inte förstår.
Jag har uppfunnit en ny politisk term. Inte ens Google känner till den, så jag förväntar mig ett omnämnande i någon framtida akademisk skrift. Fick inspiration från en bekant som doktorerar i statskunskap på ämnet populism, dels i Sverige och dels i Latinamerika. Just Latinamerika är ett bra exempel eftersom varje politiker som vill nå framgång i någon mån måste utnyttja populismens verktygslåda. Men det gäller att inte gå för långt. Det gick som bekant inte särskilt bra för Venezuela, trots att Hugo Chavez tog pengar från oljebolagen och delade ut bland fattiga.
Nyligen skrev jag en text om en synnerligen skrämmande men samtidigt ytterst inspirerande intervju som gjordes av ankaret Tucker Carlson på den amerikanska tevekanalen Fox. Carlson samtalade med psykologiprofessorn Mattias Desmet om hur massformation (eller indoktrinering, masshypnos och hjärntvätt) fungerar och hur den skulle kunna brytas. Sammanfattningsvis förklarade Mattias Desmet att totalitarismen som vi känner den i vår moderna tid har sitt ursprung i en ”diabolisk pakt mellan massan och dess ledare”.
PODD I ett nytt avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) med den politiskt inkorrekta poddaren Nick Alinia om valet i Sverige, protesterna i Iran, återvandring och Partiet Nyans.
Just nu skriver landets twittrare om miljöpartisten Annika Hirvonen. Och det är frän kritik som riktas mot henne. Under valet av andre vice talman i Sveriges riksdag frångick hon nämligen ämnet och höll ett gråtmilt tal där hon antydde att SD:s Julia Kronlid personligen vill tvinga de ukrainska kvinnor som blivit våldtagna av ryska soldater att fullfölja sina graviditeter.
En kirurgiprofessor emeritus skrev en debattartikel i Dagens Nyheter där han ondgjorde sig över köerna inom sjukvården. Han menade att problemet kan lösas med några enkla administrativa handgrepp. Det tror inte jag. Anslagsfinansierade, politikerstyrda monopol rår man inte på så lätt. Så här skrev professorn:
På ett nätmagasin kallat Kult intervjuas ”estradpoeten, storytellern och människorättsaktivisten” Khadra Osman. Intervjuaren är ett stort fan till den intervjuade. Hon berättar i inledningen hur berörd hon blev av en av Khadras poesiuppläsningar i Malmö 2018:
”Omskakande och omfamnande. Vi var många som satt i tårar under och efter hennes uppläsning.”
Khadra berättar sedan om början på sin bana som estradpoet:
Morgan Johansson må vara på väg att avgå, men det är högst motvilligt. Det framgår i en intervju i radio, där han säger att det pågående regeringsbygget är så bräckligt att hans eget parti när som helst måste vara beredda att ta över regeringsmakten och vara ”en del av en lösning för Sverige”. Som om Socialdemokraterna lyckats kunnat lösa någonting överhuvudtaget under sina senaste åtta år vid makten. Morgan Johansson själv är dessutom en av partiets minst kompetenta. Han har tillbringat större delen av sin tid vid makten med att förminska de problem som finns och slänga ur sig hatiska och dumdryga kommentarer på sociala medier.
Det händer att jag får bannor av läsare som menar att jag inte tar hotet från globalisterna, sådana som Davoskamarillan, på tillräckligt allvar. Dessa supereliter, menar mina kritiker, med sina privata jetplan utövar så mycket makt, inte minst över ett så idémässigt försvarslöst land som Sverige, att det är närapå tjänstefel av en tjatigt återkommande krönikör som jag själv att inte ständigt varna för vad Klaus Schwab och Bill Gates tänker hitta på.
I torsdags (22/9) diskuterade några journalister i Publicistklubbens Stockholmskrets den gånga valrörelsen. De hade satt rubriken Vem vann valbevakningen?
Som vanligt tog de sig på största allvar. Samtidigt var de mycket bekymrade över att andra, och särskilt SD, inte tog dem på samma allvar. Robert Aschberg inledde med att de gärna skulle ha sett att någon från partiet skulle närvara för att dels förklara uttrycket ”journalistrugby” dels påståendet i ett meddelande från partiets stabschef att ”nu är det de som bestämmer när de pratar med media”.
En sak som kännetecknar civiliserade samhällen är att varje gång vi lider en oförrätt eller kommer i konflikt med våra medmänniskor, finns en ”högre instans” där vi kan få vår sak prövad. Denna högre instans kan vara gudomlig till sin natur (och full rättvisa kanske inte uppnås förrän efter döden) eller den kan vara värdslig och sekulär.
Över varje myndighet härskar en högre myndighet, med uppgift att kontrollera att lägre myndigheter gör sitt jobb, och som sista utväg kunde man förr i tiden ”gå till kungs”. Den funktionen har idag ersatts av Europadomstolen.
DET GODA SAMHÄLLET 