Den mänskliga intelligensens betydelse för samhällenas utveckling är en het potatis. Vem som helst kan fatta, tror jag i alla fall, att framåtskridandet sker enklare och snabbare där folk har en högre genomsnittlig intelligenskvot. Begåvade människor har en vaknare och snabbare blick och kan därför lättare än de mer trögtänkta upptäcka och exploatera de möjligheter som tillvaron uppenbarar. Jag skulle gå så långt som till att på prov påstå att mängden nyttiggjorda innovationer är en ganska direkt funktion av deras samhällens genomsnittliga IQ.

Vänta bara, har det sagts, tills medelklassen börjar drabbas av migrantbrottslighet, då kommer det minsann att bli fart på polisen. Nu har den stunden kommit, men ingen har märkt att det skulle ha blivit mer fart på polisen.

Nu ska jag skriva om ett ekonomiskt debacle som jag inte begriper. Poängen är att ett antal andra människor som inte heller begriper har haft ledande positioner i debaclet – den amerikanska kryptobörsen FTX som nu gått i konkurs. Bolaget har hyllats inte bara för sina ekonomiska framgångar utan dessutom alldeles särskilt för den nu avsatte trettioårige grundaren Sam Bankman-Frieds (bilden) progressiva politiska idéer. Förra året förklarade han sin börs koldioxidfri och lovade miljontals dollar för olika miljöprojekt. Han var i samband med mellanårsvalet i år den störste bidragsgivaren till demokratiska partiet efter George Soros.

Under min tid i biståndsbranschen lärde jag mig att om man ska ge bistånd till ett land så bör det vara så snålt tilltaget att det inte ger landets ledare möjligheten att iscensätta några samhällsomvälvande favoritprojekt. Det svenska biståndet till Guinea-Bissau, där jag jobbade, var helt misslyckat men det berodde inte, som många föreställer sig, på att ledarna satte pengarna på nummerkonto i Zürich. Hade det varit så väl hade man inte behövt bekymra sig ty då hade pengarna inte snedvridit den obetydliga utveckling som landet kunde prestera. Men regeringen bestod av hederliga socialister som inte ville stjäla medborgarnas pengar utan i stället använda dem för att finansiera storslagna statliga projekt för att snabbast möjligt lyfta landet till oanade ekonomiska nivåer.

En del bedömare har redan mindre än tre månader efter septembervalet börjat räkna med att den nya regeringen ska misslyckas. En del av dessa bedömare, exempelvis Dagens Nyheters ledarsida, ser fram emot ett sådant misslyckande eftersom ”Regeringen vill göra Sverige till ett sämre land”. Andra bedömare, jag till exempel, tror att regeringen vill göra Sverige till ett bättre land. Problemet, fruktar jag, är att regeringen underlåtit att tillräckligt noggrant förbereda sig för den utdragna batalj som det planerade paradigmskiftet kommer att kräva. I sista hand beror denna uraktlåtenhet på att regeringen (och praktiskt taget alla andra som håller sig med uppfattningar om samhället) inte begripit vilka som är skiftets fiender.

Det händer mer i vårt land än till och med vad en så i sina egna inbilska ögon välinformerad person som jag ens anar. Det hände sig nyligen att en grupp för länge sedan universitetsutbildade personer av båda könen, varav åtskilliga docenter och några med ännu mer imponerande titlar, vid ett samkväm gled in på den alltid lika angelägna frågan varför nutidens ungdom är så hopplöst okunniga i det språkliga: stavning och meningsbyggnad är under all kritik och handstilen går knappt att läsa.

Ibland kan man inte ens lita på herr Google, så långt har det gått med fejk njus. Jag trodde att politikerföraktet var en av de vanligaste och starkaste lidelserna i vårt land. Men när jag frågar Google hur många gånger begreppet förekommit på internet det senaste året svarar han 721. Det får mig att ifrågasätta hans omdöme. I varje fall kommer det inte att förhindra mig från att ge politikerna, särskilt statsministern, välvilliga tips, som jag hämtat i Amerika, om vad de kan göra för att rycka upp sitt anseende.

Nu, alla barn, så blir det barnprogram. Jag börjar med en riktigt svår fråga. Är naturen god eller ond? Va? Ingen sträcker upp handen! Men känn efter då. Vad tycker du, Marcus? Är naturen god eller ond? Kom ihåg att ni måste tänka själva och inte lyssna på gamla stofiler som jag. Det är ju ni som står för framtiden.

Det är mycket jag aldrig slutar förundra mig över men när det gäller skolan, i varje fall den svenska, finns det ett missförhållande som jag alldeles särskilt aldrig slutar förundra mig över – framför allt som jag (och andra, det ska erkännas) under en tredjedels sekel oavbrutet utpekat felet för ansvariga skolpolitiker och tjänstemän – nämligen att skolor och högre lärosäten sätter sina egna betyg. Sådant leder nästan oundvikligen till betygsinflation, ett akut svenskt problem som våra härskare årtionde efter årtionde underlåter att lösa.

Den litterärt och socialt överbegåvade Oscar Wilde gjorde skandal i det viktorianska England genom att inte smyga och skämmas för sina homofila böjelser utan tvärtom stoltsera med dem. Han dömdes till straffarbete och dog så småningom utfattig i ett trist hotellrum i Paris. Men dessförinnan skrev han bland annat romanen Dorian Grays porträtt.

Det finns en massa skiljelinjer och motsättningar i samhället, till exempel mellan män och kvinnor, invandrare och svenskar, stockholmare och landsortsbor, Dödspatrullen och Shottaz (om dessa vid det här laget inte hunnit skjuta ihjäl varandra), aik:are mot djurgårdare, hattar mot mössor, rensamer mot bofasta norrlänningar och så vidare. Alla fattar att dessa och andra motsättningar har olika dignitet. En del tonar bort i historiens mörker medan andra tillhör en framtid i vardande. Vilka har någon sorts betydelse för vad som just nu sker i samhället?