För inte alltför längesen var så kallade preppers ansedda som foliehattar. De förknippades med white supremacy-aktivister i USA:s djupa söder och preppandet i sig betraktades som misstro mot svenska staten. Det går inte an! Svenska staten är god, omtänksam och vet bäst. När jag för några år sedan skrev en artikel om prepping för en svensk kulturtidskrift, var det därför flera av intervjupersonerna som ville vara anonyma eftersom de var rädda att bli betraktades som rättshaverister.

Sedan dess har det skett en fokusförflyttning som, misstänker jag, är åtminstone delvis styrd ovanifrån, från politiker och myndigheter med hjälp av main streammedierna. Idag handlar prepping därför främst om en vag men hotfull klimatkris och ryskt påverkansarbete och är till och med påbjudet från myndigheterna. Vi har alla ett ansvar för att se till att förråden är fyllda med vatten, konserver, insekter och vad det nu kan vara som vi behöver för att överleva krisen, samtidigt som vi självklart bör lita på staten eftersom den vet vad som är bäst för oss.

Främst är det förstås hotet från klimatet som gör att vi måste preppa. Vi har bara tio år på oss, kanske bara åtta, kanske inte mer än tre – kanske bara till kvällningen. Nu måste vi alla ta ansvar och ställa om snabbt och effektivt.

Tidningarna svämmar därför över av sedelärande berättelser om människor som redan har ”ställt om” och som målas upp som goda förebilder för oss andra klimatmarodörer, som ännu inte skaffat eget hus med täppa och börjat mjölksyra hemodlad vitkål. Budskapet är ständigt detsamma, levererat med en hurtfrisk pekpinne: ”Alla kan ställa om!”

Den senaste tidens rubriker säger allt om det budskap medierna vill inpränta i oss:

Preppern Johan Wahlström lever på syrade grönsaker och frön: ”Äter för 25 kronor om dagen”

Paret lever utan toalett, dusch och varmvatten

Hon har levt utan el – i 46 år

Här är familjen som lever klimatsmart

Höggravida Anna bor utan el och rinnande vatten

Alla kan. Alla bör. Eftersom alla människor har råd att skaffa hus på landet eller villa med trädgård där de kan odla sina egna grönsaker, därför att alla människor har råd att investera i ett eget vindkraftverk, därför att alla människor har råd att köpa ett eget sågverk.

Den informationen kommer förstås först längre ner i texten, lite i förbigående. Man vill ju inte låtsas om att de här jubelreportagen till stor del handlar om privilegierade människor som har resurser de flesta inte ens kan drömma om. Nej, det där med pengar och resurser spelar ingen som helst roll i sammanhanget, vill man tuta i oss.

”Familjen X har köpt ett eget sågverk, för att aldrig få slut på ved. Den som mot all förmodan inte har råd med det kan leta pinnar och ris i skogen. Det behöver inte ta mer än några timmar per dag att fylla behovet och införskaffar du en lådcykel med extrastor låda får du plats med ännu mer!”

Jag behöver bara titta mig om kring i mitt närområde för att se hur få det är som kan matcha personerna i de här artiklarna. Här stretar folk för att få tillvaron att gå ihop och villa med trädgård eller hus på landet finns inte på kartan för de flesta. Jisses, jag känner folk som inte ens har råd att köpa 42 glasburkar att syra grönsaker i när hyra och andra löpande räkningar är betalda.

För dem blir de här reportagen ingenting annat än ett hån och ett bevis på att klimatprepping främst är en sysselsättning för privilegierade människor med resurser. Även om de här reportagen förvisso är riktade till den stora massan så är det förmodligen bara de redan frälsta – och lika privilegierade – som läser dem.