I morgon är det Nobelfest igen och i vanlig ordning har Jimmie Åkesson, ledaren för det näst (eller tredje, beroende på opinionssiffrorna för dagen) största partiet i Sverige, uteslutits. Han har fel värdegrund, tycker Nobelstiftelsen, som däremot välkomnar en rad hårdföra diktaturer med öppen famn. Det är ett vämjeligt hyckleri, som gör hela Nobelspektaklet till en fullkomligt irrelevant tillställning.
I förrgår vann Marocko mot Spanien i VM i fotboll. Det betyder att Marocko går till kvartsfinal för första gången i sin historia.
En historisk händelse. Men inte bara för Marocko, utan för den arabiska nationen, al-umma al-arabiya, som helhet. Det är nämligen första gången ett arabland når så långt i VM.
.
Jag är hund. När jag hade nått den åldern att det var dags att välja ett yrke sökte jag in på HHS (Hundhögskolan). Det fanns många linjer att välja på, till exempel lavinhundslinjen, knarkhundslinjen och blindhundslinjen. Men jag valde att utbilda mig till bidragshund.
30 minuter är programmet där SVT:s Anders Holmberg, enligt programpresentationen, ”söker svar och går på djupet med en aktuell makthavare”. Onsdagen den 7 december var det komikern Jonas Gardells tur att bli intervjuad.
Man kan drista sig till att undra varför SVT definierar Jonas Gardell som en makthavare. Men om man kan sitt public service är det rätt lätt att förstå varför. Gardell är inte bara stenrik och egotrippad utan är dessutom sedan länge en av Kändissveriges mest uttalade SD-hatare. Det räcker för att public service ska se honom som en mäktig och viktig person.
Man säger att historien inte kan ge kunskaper som går att använda i nuet. Det är inte sant, vilket illustreras i detta klipp.
En del av kunskapen kan sammanfattas i denna lathund om imperier:
.
Jag hoppas att andra förstår miljöpolitiken bättre än jag gör. Precis när jag tror att jag begripit kommer det ny auktoritativ information som återför mig till töcknet och förvirringen. Till exempel tyckte jag för några månader sedan att jag äntligen fattat det där med reduktionsplikt, inte, nota bene, för att jag gillade konceptet, som jag fruktade skulle skada motorn, utan för att den bakomliggande logiken föreföll ovedersäglig. Om man bränner fossiler lyfter man upp lagrad koldioxid ur jordens innandömen och släpper ut den i atmosfären medan naturligt växande bränsle visserligen först ökar koldioxidhalten i luften men sedan strax genom fotosyntesen förvandlas till nya växter. Jag tyckte det var glasklart.
Många människor, även jag, har bekymrat funderat över varför det vinstmaximerande näringslivet har blivit så hållbarhetsorienterat. Hållbarhetsinriktning ökar normalt kostnaderna i produktionen och borde därför skys som virusepidemier av vinstmaximerande företag. Men företagen handlar inte som de borde enligt de företagsekonomiska riktlinjerna. De skryter med sin hållbarhet och miljöanpassning trots ökade kostnader.
Obesvarade frågor, dunkla beslutsvägar, dolda rum skapar misstänksamhet, men de genererar också oro för vad som egentligen sker. Ingen vinner förtroende genom hemligheter. Frågan ”Varför dölja om du inte har något att dölja?” pockar på uppmärksamhet när maktens vägar formas i halvmörka rum. Frågan blir särskilt trängande när det handlar om den politiska maktens vägar. Det är beaktansvärt att orden lönndom och ljuga har samma etymologiska rot.
Morgan Johansson är visserligen inte kvar som svensk styresman men som människotyp framstår han som så representativ för den inbilska svenska självbelåtenheten att jag ändå låter honom i kraft av förstefarisé med sitt konterfej inleda denna krönika. Han representerar, som jag ser det, den svenska makten när makten är som mest arrogant i bemärkelsen nonchalant inför rättsstatens och därmed demokratins regelverk.
Jag såg nyss filmen Boy from heaven. Den har överlag fått mycket uppskattande recensioner, till exempel denna i DN.
DN:s recension är betecknande. Trots att filmen handlar om kollisionen mellan två hierarkier, två maktpyramider – staten och (den sunnimuslimska) kyrkan underlåter recensenterna att kommentera denna konflikt. De upprätthåller sig vid filmen som en originell thriller – vilket den är – eller vid konflikten mellan religionens påbud om tro och vandel och den enskildes uppträdande till vardags.
Tänk att vi aldrig lär oss.
Efter ”försöken” med att lägga över ansvaret för utbildning på eleverna, och omvandla de otäcka och krävande lärarna till ”coacher” som mer skulle “massera in kunskapen” enligt elevernas egna önskemål, hakade man snabbt på möjligheten under pandemin, till hemarbete istället för den stenåldersmässiga metoden med arbetsplatser och otäcka, krävande chefer. Det funkar inte.
Ända sedan Tidöavtalet ingicks har medierna försökt överträffa varandra i vem som kan uttrycka skarpast kritik. Det tycks vara en tyst överenskommelse mellan mediehusen och deras anställda att formligen banka in i medborgarnas kollektiva medvetande att alla reformer som föreslagits för att försöka rätta till sådant som blivit fel under Reinfeldts och Löfvens/Anderssons regeringar är av ondo och urholkar demokratin. Allt blir förvrängt och förvridet i mediernas tolkningar, och åtgärder som gynnar hela samhället utmålas som omänskliga, och public service tar som vanligt täten.
Någon var vänlig att skicka mig en nyligen utkommen studie från Stiftelsen Rättsfonden. Studien heter Aldrig hört ordet…, – vadå rättsstat. Författarna har undersökt vad svenska gymnasister begripit om rättsstaten och demokratin dels genom att i en enkät fråga dem, dels undersöka vilka krav skolan ställer och vad det står i elevernas läroböcker.
I ett nytt avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) med skribenten Nikodemus Ungh. Han skriver på den libertarianska sajten Mises.se. Sajten tillhör Ludwig von Mises-institutet, en tankesmedja grundad 2010 och uppkallad efter den österrikiske ekonomen och tänkaren med samma namn (1881-1973).
En pionjär har gått ur tiden. Svenne Hedlund var den första riktigt stora svenska popstjärnan och under några år på 1960-talet var Hep Stars det allra största bandet i den första svenska popvågen. I maj 1965 hade de tre singlar på Tio i topp – på en enda vecka. Under en period stod Hep Stars för tio procent av all skivförsäljning i Sverige. Det säger något, det.
Då jag gick i gymnasiet sa en hyfsat snygg och blond brud i klassen att hon var missnöjd med sitt betyg i datakunskap (tror jag det hette). Hon bokade ett möte med den manlige läraren och pratade med honom. Sedan fick hon högre betyg.
Av Tidö-avtalets sextiotvå sidor ägnas fem åt ”samarbetsprojekt hälso- och sjukvården” (om man räknar bort den gemensamma text som inleder beskrivningen av alla samarbetsprojekten). På dessa fem sidor presenteras ett trettiotal reformer som är projektets byggstenar. Jag har ägnat några år av mitt liv åt att tillsammans med sjukvårdskunniga människor åstadkomma ungefär det som Tidö-avtalet nu uppdrar åt regeringen, särskilt kristdemokraterna verkar det, att göra, nämligen ”att ta fram och genomföra konkreta politiska förslag som löser
Sveriges viktigaste samhällsproblem inom Hälso- och sjukvården”. (Här är den utredning vi presenterade för snart tio år sedan. Regeringen får den av mig.)
I Studio Ett den 2 december rapporterades om Södertälje kommuns arbete med att upptäcka och stävja skenskilsmässor. Vid något tillfälle presenterades detta av programledaren som ett ”helt nytt sätt att upptäcka bidragsfusk”. Vilket redan det är fel, det handlar inte om ”fusk”, det handlar om regelrätta bidragsbedrägerier.
En mentalitet är ett sammelsurium av idéer, beteenden, ideologier, värderingar med mera som kännetecknar folkgrupper och varierar över tid och rum. Att mentaliteten varierar över tid har var och en som levat mer än femtio år personlig erfarenhet av. Även om man inte flyttat sig en kilometer från Stockholms centrum sedan 1970-talet möter man numera en helt annan mentalitet. Och att mentaliteten varierar geografiskt, om man inte upptäckt det själv exempelvis genom att resa till Akalla, är numera bevisat genom Ingelharts och Welzels välkända kulturkarta (se bilden) där Sverige intar en extremposition i det nordöstra hörnet.
Länge kallades Putin av sin omgivning Chefen eller VV (Vladimir Vladimirowitj – farsan hette också Vladimir). I ett strängt hierarkiskt system är det så närgånget ett smeknamn kan bli. De tydde på tillit till Putin och förtröstan om klokheten i hans vägval. Efter Cherson kallas han av samma omgivning för Knäppskallen.
Trots att tecknen tydligt började visa sig för mer än 30 år sedan har propagandan för en fortsatt rekordhög invandring till Sverige intensifierats och pågår fortfarande.
Varje förslag från den nya regeringen rörande ett minskat inflöde av lågutbildade och svårintegrerade människor från Mellanöstern och Afrika bemöts av journalisterna på SVT och SR med fasa, upprördhet och högt tonläge. Jag kan här nämna det kvinnodominerade SVT Agenda som ett lysande exempel.
Jag minns min barndom som rätt bekymmersfri och lycklig. Det är klart att massmediernas domedagsprofetior om oljekrisen skapade en viss oro, men har man kloka och förståndiga föräldrar behöver det inte bli så illa. Trots mediernas bild av den nära förestående apokalypsen behöll jag både trygghet och framtidstro. Men hur är det med dagens barn? Både i Sverige och resten av västvärlden finns idag mängder med vuxna som leder in unga människor i en undergångssekt, genom att proppa dem fulla med klimatångest.
För några veckor sedan läste jag en artikel i Expressen om att ”FN:s råd för mänskliga rättigheter anklagar Sverige för att vara ett land med systematisk rasism och menar att Sverige måste höja insatserna i sitt arbete mot rasism”. Sverige ”måste samla in och använda dessa data för att bekämpa systematisk rasism”, sa Yvonne Mokgoro, ordförande för FN:s oberoende panel för rasrättvisa och brottsbekämpning (bilden).
Ungern i historien
Ungern grundades år 896, tidigare än de flesta andra europeiska länder som finns kvar än i dag. Landet har överlevt kriser och ockupationer av alla slag genom alla tider. Förklaringen tycks vara en seg egenvilja och en stark identitet i det ungerska, som kan undertryckas men aldrig riktigt underkuvas. Turkar, österrikare och sovjetockupanter har kommit och gått, men Ungern har alltid funnits kvar när de har försvunnit.
Under sin tid som länspolismästare i Stockholms län, 2003-2012, strök Carin Götblad de gängkriminella ute i orten medhårs. De skulle bemötas med respekt och vad hon kallade ”humor”. För att därigenom, med mjuk och kvinnlig list, lockas bort från brottets bana.
”Jag var jätterädd för att någon skulle skada mig eller för att jag skulle dö. Jag var jätterädd att någon skulle tappa det. En bilist skulle tappa det och köra över mig eller någon av de andra.”
Det säger Extinction Rebellion-aktivisten Tina, som sysslar med att slå sig ner på motorvägar i rusningstrafik i syfte att hindra människor från att ta sig till och från sina jobb. I Svenska Dagbladets podd Blenda utmålas hon som en hjältinna, vars upphöjda mål står över andra människors rätt till en fungerande vardag. Men det är inte hon som är utsatt när hon parkerar ändan på motorvägen. Det är bilisterna som är utsatta, inte bara för hennes allmänt osympatiska arrogans utan också för risken att bli involverade i en olycka som de inte är skuld till.
Greta och ungdomsorganisationen Aurora – en organisation för barn och unga mellan 7 och 26 år som kallar sig Sveriges framtid – stämmer den svenska staten för att få den att agera mer kraftfullt mot jordens klimatförändringar. På https://auroramålet.se kan man läsa hur ambitionen är att staten skall hållas ansvarig för bristande klimatarbete och tvingas göra sin rättvisa del av de globala utsläppsminskningarna.
När Tidö-avtalet publicerade i mitten av oktober framförde jag tesen att avtalet kommit till på så sätt att statsminister Kristersson, som är en hygglig kille, för att undvika besvärande konflikter bad varje regeringsparti göra en önskelista på tio, femton sidor. Sedan häftade han ihop partilistorna och vips hade Sverige ett Tidö-avtal som alla var nöjda med – åtminstone tills de hade läst vad de andra regeringspartierna önskat sig.
Nu börjar jag kanske bli tjatig ty följande argumentation har jag anfört säkert två, tre gånger i krönikor under de senast tio åren och eftersom jag är inbilsk nog att tro att läsekretsen minns allt jag sagt så får jag dåligt samvete för upprepningarna. (Men tänk på kyrkan. Hur ofta har den inte repeterat Fader vår utan att för den sakens skull anklagas för att trötta församlingen med repetitioner. Om kyrkan kan så kan väl jag. Så håll ut.)
Jag satt med bland studiopubliken när SR inbjöd till frukostseminarium 29 nov 2022 om medias valjournalistik. Frågan diskuterades av en panel bestående av forskaren Lars Nord, Marcus Oscarsson TV4, Tomas Ramberg politisk journalist SR, Annie Reuterskiöld DN och moderatorn Hans Blix SR.
DET GODA SAMHÄLLET 