Nyligen skrev jag en text om att man inte kan ha samma värderingar i den större samhälleliga världen (systemvärlden) som i den lilla privata (livsvärlden). I det större sammanhanget kan man inte bekräfta alla som vore de ens närstående. Där måste skarpa konsekvensanalyser som reglerar livsvillkoren gälla. Emellertid har feminiseringen av samhället inneburit att livsvärlden har koloniserat systemvärlden. Resultatet har bland annat blivit att vi har hållit gränserna öppna vad gäller både migration och kön, rustat ned försvaret och fått en tandlös dialogpolis som grovt kriminella skrattar åt. Den hårdhet som är nödvändig för överlevnaden är den största bristvaran i det svenska samhället idag.

Den explosionsartade ökningen av dödsrelaterad gängkriminalitet talar sitt tydliga språk: Med 63 dödsskjutningar slog Sverige ett blodigt rekord 2022. Det är en ökning från 45 under 2021. I övriga Norden är antalet extremt lågt i jämförelse. Danmark och Norge hade fyra dödsskjutningar och Finland två under 2022, rapporterade Expressen i slutet av förra året. Att såväl förövare som offer nästan alltid har en invandrarbakgrund har blivit en allmänt underförstådd kännedom.

Media talar så gott som aldrig närmare om detaljerad etnicitet, men en magkänsla som både jag och flera likasinnade har, är att de som sprider den mest våldsamma förstörelsen i det svenska samhället till stor del har sin bakgrund/ursprung i Afrika och Mellanöstern. ”De kommer hit och förstör vårt land på samma sätt som de har ödelagt sina egna hemländer. Det är tacken för vår hybrisartade asyl- och anhöriginvandring”, brukar jag tänka när jag får mina anfall av vanmakt och ilska.

Vi vet att den dödliga brottsaktiviteten kryper allt längre ner i åldrarna. 12-åringar viftar med skarpladdade vapen i ”utanförskapsområdena”. Om vi först ser till fördelningen i invandrarpopulationen märks en lavinartad ökning av tonåringar (13-19 år) med rötterna i Afrika och Västra Asien (i princip Mellanöstern).

Jämför representationen i diagrammet ovan från 2021 mot nedanstående diagram från 1980, så kan ni se den demografiska bomb som briserat under lite drygt 40 år, främst under 2000-talet. (Mörk del av stapeln visar på utrikes födda, den ljusa delen visar ”dubbelbarnen”, som har två utrikes födda föräldrar, efter moderns födelseland.) Från att ha varit näst intill obefintliga i folkfördelningen har dessa grupper helt kommit att dominera den invandrarrelaterade befolkningen inom sina respektive årskullar. Östeuropa har också en framträdande plats, men därifrån har vi sedan länge haft en arbetskraftsrelaterad invandring.

Brottsförebyggande rådet (Brå) har i sin senaste (motvilligt framtvingade) undersökning av invandrarrelaterad brottslighet mätt andelen totala brottsmisstankar för män från 15 år och uppåt i andra generationen (2021:9 tabell B43). Där kan vi se att över 30 procent av de afrikanska männen är misstänkta för något brott. De har över sex gånger så stor överrisk för brottsmisstanke jämfört med svenska män med två inrikesfödda föräldrar. Som nästa region kommer Västasien, vilken i stora drag är liktydigt med Mellanöstern, med drygt 24 procent misstänkta män och/eller en överrisk på fem gånger jämfört med pursvenskar.

En närmare hänvisning kan vi få om vi studerar de brottsmisstänkta utrikesfödda, som Brå redovisar under olika brottsrubriker. Diagrammet nedan gäller dödligt våld inklusive försök till mord och dråp och visar med önskvärd tydlighet att Afrika och Västasien/Mellanöstern ligger i topp med drygt åtta till nio gånger så hög överrisk som svenskar. I Centralasien som också ligger högt finns Afghanistan med som ”pullfaktor”.

Liknande siffror har DGS kommit fram till i sin stora studie från 2019. Där slogs också fast att för första gången begås numera fler brott – räknat i absoluta tal – av personer med utländsk bakgrund än av personer med svenskt ursprung. Den mest brottsbelastade befolkningsmässiga undergruppen är inrikes födda av två utrikes födda föräldrar. Denna grupps belastning ligger högre än de utlandsföddas och ökar över tid, konstaterade DGS, som också byggde sin studie på Brå:s material.

Statistik är alltid statistik och verkligheten tar ofta sina oväntade turer. Titta bara på börsen som (i skrivande stund) har tvärvänt uppåt från botten efter årsskiftet. När det gäller den grova gängkriminaliteten är det svårt att se att en sådan vändning ska kunna ske. Oförmöget att stanna tuffar det svenska värdegrundståget på med sina mjuka åtgärder – de som varit misslyckade i decennier. I public service intervjuar unga kvinnliga programledare unga kvinnliga experter och förvånat undrar de: ”Hur kan komma sig att unga människor skjuter på varandra?”. Svaret blir: ”Det vet vi inte!”. Aningslösheten och förnekelsen fortsätter som en teaterföreställning medan den grova kriminalitet som vi har importerat förmodligen bara är i sin linda. Det verkar nästan ödesbestämt att det tråkiga Sverige ska få sin dos av det spännande Libanon.

Fotnot: Tack Affes statistikblogg för research och diagram. På bloggen https://affes.wordpress.com/ finns nya, mer utförliga PowerPoint-presentationer i ämnet.