Sedan friskolekoncernen Internationella Engelska Skolan nyligen blivit påkommen med vinstuttag på några hundratals miljoner kronor varom statstelevisionen illvilligt rapporterat ser det sämre ut för friskolornas framtidsutsikter än på länge. Det är dags att friskolorna, vilket jag tjatat om i många år, slutar oja sig över sina politiska fiender och i stället själva styr upp sin situation.

Att statstelevisionen är ”illvillig” i sin rapportering om friskolor drar jag mig inte för att skriva. Jag känner mina Pappenheimare. Nyheten om vinstuttagen är antagligen vinklad. Kanske handlar det om uttag under många år och för legitima ändamål. Men det hindrar inte att skadan är skedd. Budskapet som gick ut till svenska folket var att en privat skolkoncern blåst staten och skattebetalarna på en halv miljard kronor. Det må ha var hur snedvridet som helst men nu duger det inte att Sveriges friskolor kommer med de vanliga pedantiska och tillrättaläggande argumenten som ingen bryr sig om i alla fall. Nu måste skolorna göra något.

Jag vet precis vad de bör göra och den lösningen har jag ältat i decennier ty dagens kris har länge stått och småputtrat innan den nu brutit ut. Det som egentligen retar folk är inte, tror jag, att ett eller annat företag gör vinst och delar ut den till ägarna, utan att vinster åstadkoms med korrupta metoder. Sådana ligger nämligen nära till hands för privata skolföretagare, det är ett i systemet inbyggt hot som vi som installerade skolpengen i den första skolpengskommunen (Vaxholm) var väl medvetna om. Incitamenten uppmuntrar till det.

Skolpengssystemet gjorde eleverna till vandrande checkar som numera är värda runt hundra tusen kronor om året. Om jag är en bara obetydligt girig skolföretagare måste tanken uppstå hos mig att jag kan stoppa en hel del pengar i min egen plånbok genom att attrahera elever som inte vill studera, spara pengar på lärarlöner och andra studiekostnader, placera överskottet i min egen plånbok och till slut kompensera eleven för den bristande utbildningen genom att ge honom oförtjänta glädjebetyg. För en kommunal skola eller en privat som drivs utan vinstmotiv finns inga motsvarande raka rör mellan skolpengen och skolchefens egen plånbok.

Jag säger inte att det måste gå till på det sättet men att manegen är krattad för sådant missbruk. Det räcker med möjligheten för att misstankar ska uppstå mot friskolornas betyg och därmed deras vinster. Det saknas inte indicier. Studieförbundet Näringsliv och Samhälle har nyligen publicerat en ny vetenskaplig rapport i ärendet och dragit följande slutsats:

Resultaten tyder på att friskoleeleverna i genomsnitt får högre betyg, bättre provresultat i svenska och engelska, oftare går klart gymnasiet och i högre utsträckning studerar vidare. Men författarna finner också tecken på en mer generös betygssättning i friskolorna. Exempelvis sätter friskolor högre kursbetyg jämfört med resultaten vid nationella prov… [Mönstret indikerar] att det behövs åtgärder för att förbättra likvärdigheten i betygssättningen mellan skolor.

Pudelns kärna är att skolorna idag själva utan kontroll sätter betyg på sina elever. Lösningen är därför självklar och enkel och skulle kunna lanseras av friskolorna själva efter några veckors förberedelser, nämligen att de beslöt att framöver inte själva sätta sina betyg utan i stället att uppdra betygssättningen åt någon utomstående som inte hade något att vinna på att dela ut glädjebetyg. Kanske kan tjänsten att sätta betyg köpas från International Baccalaureate Programme som enhetligt betygssätter elever i tusentals skolor över hela världen.

Om enskilda friskolor inte vill komma med en sådan lösning kunde man tänka sig att deras branschförbund, Friskolornas Riksförbund, hade utvecklat en lösning för alla sina medlemmar. Jag har tjatat om detta så ofta jag kommit åt i trettio år utan resultat.

När ett sådant system väl är igång kommer säkrade betyg att föreligga. Föräldrar och elever som ska välja skola kan få tillförlitlig information om alla skolors akademiska meriter i form av ett genomsnitt av de examinerade elevernas betyg. De skolor som inte anslöt sig till systemet skulle genast misstänkas för betygsfusk och därför troligen punktmarkeras av skolmyndigheterna.

Det finns saker som är svåra att förstå. Gillar friskolorna att låta sig plågas? Eller handlar det faktiskt bara om snabba cash?