“Sverige och socialtjänsten kidnappar inte barn”, säger statsminister Ulf Kristersson. Vad han menar är att socialtjänsten visst – med tvång – tar barn från föräldrar, men att det sker i enlighet med svensk lag.

Eftersom bortförandet av barnen sker lagligt bör det inte kallas “kidnappning”.

Den desinformationskampanj man vill bekämpa består av användandet av ord som till exempel “kidnappning”, “barnarov” och “bortrövande”.

Regeringens motkampanj mot desinformationskampanjen bemöter dock inte det faktum att socialtjänstens tvångsomhändertagande av barn INTE ses som lagligt eller moraliskt av många bland Sveriges muslimer.

Det som socialtjänsten ser som vanvård ses av många muslimer istället som god uppfostran, till exempel att bevara sina döttrars oskuld, att aga barn som är olydiga eller att hålla dem borta från hbtq.

Den så kallade desinformationskampanjen från muslimernas sida sprider alltså INTE desinformation, utan korrekt information – från det muslimska perspektivet.

Många muslimer, sannolikt de flesta, erkänner alltså inte socialtjänstens normer och regler för tvångsomhändertagande. 

Grundproblemet är därför inte “desinformation” utan en konflikt mellan värderingar. 

Skillnaden mellan “tvångsomhändertagande” och “kidnappning” är som skillnaden mellan “avrättning” och “mord”.

Det som av en stat betraktas som en “avrättning” eftersom avlivandet skett i enlighet med statens lagar kan av en stor del av folket, som inte erkänner lagarnas moraliska grund, betraktas som ett “mord”.

På en pressträff nyligen sa statsministern:

“Det vi nu har sett är en omfattande desinformationskampanj mot svensk socialtjänst. Det är systematiserat. Det började 2021 och handlar ofta om familjer som sprider och får hjälp att sprida filmer och bilder som hävdar att socialtjänsten i Sverige kidnappar barn med muslimskt ursprung i Sverige.”

Kampanjen är dock mycket äldre än 2021. Redan på 90-talet fanns det bland muslimska invandrare ett utbrett hat mot och en utbredd fruktan för socialtjänsten. 

Att kalla det “kampanj” är vilseledande. Man får intrycket att det är något övergående och något orkestrerat. 

I själva verket är det en djup konflikt mellan värderingar, mellan världsåskådningar. Den handlar om spänningen mellan traditionell religion och sekulär liberalism och om hur mycket makt staten ska tillåtas ha på familjens bekostnad.