Jag tar här upp mina synpunkter på de förslag rörande socialtjänstens verksamhet, och även polisens, som alltid framförs från politiker och journalister. Förslag som jag menar är helt felaktiga och rent absurda.

1) Socialtjänsten ska finnas där klienterna bor.

Varför då? Detta vittnar om att man inte tilltror klienterna ens så mycket som förmågan att ta sig till socialtjänsten om den inte finns nere på torget, utan längre bort. Det är som om man inte tror att de klarar av att ta T-bana, spårvagn eller buss några kilometer utan att bli helt vilse i Universum.

Det framförs också ofta från politiker och journalister att det i våra utanförskapsområden, förutom socialtjänst, måste finnas Försäkringskassa, Arbetsförmedling och polis.

Även här frågar jag mig varför. Detta sänder helt fel signaler till de boende i dessa områden. Som att allt detta är vad deras tillvaro egentligen handlar om. Därför måste de ha omedelbar och nära tillgång till samtliga myndigheter som arbetar med beslut om och utbetalning av ekonomiska bidrag. Och när det begås brott i närområdet måste de ha lika nära till polisen.

Allt detta tal om att socialtjänsten och de övriga myndigheterna måste finnas i klienternas omedelbara närhet förstärker uppfattningen hos de boende att de har vissa specifika behov och att de ”har rätt till” all denna samhällsservice precis runt knuten. Annars har de svikits av samhället.

2) Närhet skapar tillit till socialtjänsten.

Detta är en rejäl tankevurpa. Socialtjänsten arbetar med myndighetsutövning, inte med ”tillit”. Vi ska inte bli klienternas förtrogna, vänner eller bundsförvanter. Vi är tjänstemän som ska upprätthålla vad som fastställts i socialtjänstlagen.

Lika fel blir det när polischeferna pratar om att polisen ska finnas på plats ute i orten för att ”skapa förtroende” och ”bygga relationer”. Polisen är ingen vänskapsförmedling. Polisen innehar, eller ska åtminstone inneha, våldsmonopolet och kärnuppgiften är att upprätthålla lag och ordning. Genom att upptäcka och bekämpa brott, inte att bygga förtroendefulla relationer.

3) Socialsekreterarna måste lämna sina skrivbord och istället bege sig ut på gator och torg. För att nå klienterna.

Än en gång: varför? Vi är inte ett företag som ska ragga kunder. Vi är tjänstemän på en myndighet som arbetar enligt socialtjänstlagen.

Jag skulle vilja se den politiker som är beredd att göra samma sak. Utan livvakterna som de alltid har med sig när de gör något av sina sällsynta besök på dagtid ute i orten. Dessutom utan det vanliga stora pressuppbådet.

Lika intressant vore det att se alla dessa journalister, som ivrigt föreslår detta för socialsekreterarnas del, själva ”lämna sina skrivbord” och istället börja vistas ute på Rinkeby Torg och dess omgivningar, dag som natt.

Det är en rent bisarr tanke att tjänstemännen på de myndigheter som har till uppgift att upprätthålla svensk lagstiftning, som socialtjänst och polis, förutom detta samtidigt ska rätta till vad samhället brustit i när det gäller grundläggande samhällsinformation om vad som gäller i Sverige.

Vem som borde ha gett all denna grundläggande samhällsinformation rörande till exempel barns och kvinnors fri- och rättigheter och lag och ordning, till människor från diametralt motsatta kulturer från Mellanöstern och Afrika, vet inte jag. Och det är inte heller min uppgift att presentera en lösning på dessa gigantiska samhällsproblem som våra politiker skapat.

Som det nu fungerar ska socialtjänst och polis först skapa förtroende, relationer och tillit hos klienterna, som har noll kunskap om vårt samhälle. Innan myndigheterna plötsligt slår till och omhändertar eller griper deras barn. Detta är, som alla förstår, fullkomligt absurt.

Jag utgår i denna text från en artikel i ämnet skriven av Anna Dahlberg, skribent på Expressen. Inte för att peka ut just Dahlberg, hon är långt ifrån ensam om dessa tankar och skriver oftast klokt och bra.

Men Dahlbergs text fungerar utmärkt som illustration till att så gott som alla förslag som ges till socialtjänsten är feltänkta. Av människor som inte har en aning om verksamhetens egentliga uppdrag, eller vet vad det innebär att arbeta inom socialtjänsten. Eller för den delen även inom polisen.