Patrik Engellau

Aristoteles hade alltså uppfattningen att Det Goda Samhället uppstår, eller har störst chans att förverkligas, om medelklassen, till skillnad från de rika och de fattiga, och respektive grupps värderingar styr.

Vad är det som hindrar att medelklassens värderingar tar kommandot? Vi tar ett exempel. En levnadsregel med framstående position bland medelklassens budord är ”du ska försörja dig själv och inte ligga andra till last”.

Patrik Engellau

En bekant till mig reste till Kanarieöarna på charterresa i julas. Tänk dig, sa han entusiastiskt till mig, där satt en hel flygplanslast med medelklassare, hederliga, anständiga, trevliga människor allihop verkade det.

Jag tror inte min bekant hade bildat sin uppfattning om medelklassen genom studier av Aristoteles skrifter. Det behövde han ju inte. Att medelklassen är nationens ryggrad och stöttepelare måste ju stå klart för varje tänkande människa.

Patrik Engellau

Sverige har hamnat i en soppa. Det värsta är inte röran, utan att det inte finns någon kraft i sikte som skulle kunna erbjuda en räddning. Om vårt liv hade varit en Hollywoodfilm under kalla kriget så skulle Förenta Staternas flotta ungefär nu siktas vid horisonten med full fart framåt till vår undsättning. Men vi lever inte i en film och kalla kriget har tagit slut och Förenta Staternas flotta är inte längre riktigt att lita på.

Vi har bara oss själva att skylla. Det är ett otäckt tillstånd. Vi är inte vana vid detta. Vi uppför oss just som de svaga klienter som det välfärdsindustriella komplexet alltid velat göra oss till. Vi har vant oss av med att ta ansvar.

Patrik Engellau

Ni har missuppfattat. Hur kan ni, till exempel, skylla på socialdemokraterna, som är eller har varit ”vänster” i den gamla, socialistiska betydelsen, att moderaterna och miljöpartiet, som ingetdera är vänster i den traditionella betydelsen, ingick migrationsöverenskommelsen år 2011? Denna överenskommelse mellan två icke-socialistiska partier la grunden för det enskilt största och mest akuta problem Sverige har att hantera. Det mest invandringsvänliga partiet är för övrigt det ”borgerliga” centerpartiet.

Patrik Engellau

I serien halsbrytande och förenklade resonemang som genast bör förkastas erbjuds läsekretsen härmed den slutgiltiga analysen om kriget som samhällelig företeelse.

Det finns bara två slags krig: sådana man för för sin egen skull och sådana man för för fiendens skull.

Den förra sorten kan vi kalla stöldkrig. Den enklaste varianten är det rena rofferiet. En grupp människor iakttar en annan grupp människor som har värdefulla ägodelar, till exempel guld, getter och kvinnor. Den första gruppens män slår ihjäl den andra gruppens män och snor resurserna varefter fred utbryter. I Gamla Testamentet redovisas flera sådana äventyr och Gud står ofta på den första gruppens sida.

Patrik Engellau

Enligt P1-programmet Plånboken är det postkaos i Sverige. Antalet klagomål på PostNord och andra försändelseförmedlare över uteblivna leveranser – typ att en utskickad räkning inte levereras i lådan och den betalningsskyldige därför i stället efter ett tag blir kontaktad av Kronofogden, vilket såklart är retligt – har ökat ”lavinartat” sedan millennieskiftet. ”Det känns väldigt otryggt idag”, säger en intervjuad postmottagare i Vallentuna, ”man kan inte lita på dem längre”. Post- och Telestyrelsen (PTS), den övervakande statliga myndigheten, har hittills i år fått 175 anmälningar i månaden mot 70 i månaden förra året. Känns allvarligt.

Patrik Engellau

Om du hade frågat mig om de senaste årens utveckling vad gäller antalet bilbränder i Malmö (eller någon annan stans) så hade jag antagligen svarat att det såklart varit en kraftig ökning. Men av en händelse hittade jag en polisrapport som pekar på en halvering av antalet bilbränder i Malmö mellan 2009 och 2015.

Man vet ingenting. Det känns ofta som om allting kan vara precis tvärtemot vad man tror.

Patrik Engellau

Jag har tjatat ganska mycket om att uppfattningarna i vårt land befinner sig i snabb förändring. Åtminstone känns det så. Den utlösande faktorn tror jag var den väldiga migrantvågen förra hösten, men de uppfattningar som förändras handlar inte bara om migrantfrågan. I dess följe kommer sådant som svenska folkets inställning till tiggeriet, skolan, infrastrukturen och så vidare hela vägen bort till om kristna ska få bära korssymboler eller om sådana symboler är en förolämpning mot ickekristna.

Patrik Engellau

Hur känner man sitt land? Jag tror att man först skriver dess historia och fyller berättelsen med uppbyggliga illustrationer till hur man anser att landet ska vara och sedan låter man landets skollärare utbilda det uppväxande släktet i hur vårt gemensamma samhälle är och har varit beskaffat ”sedan urminnes tider”.

Patrik Engellau

Det finns en syriskfödd, arabisk, vid det här laget 86-årig poet som kallar sig Adonis. Han har alltid fascinerat mig, inte för sin för mig okända poesi, som visserligen anses i världsklass – han är en alltid återkommande kandidat på tipslistorna inför Nobelpriset i litteratur – utan för sin pseudonym, Adonis. Enligt synonymer.se betyder det ”bildskön yngling, tvålfager ung man, pigtjusare, förförare, donjuan”. Rätt kaxigt av en arabisk lyriker. Kanske var det han som bildade skola och fick efterföljare som Madonna och Prince.

Patrik Engellau

Sedan några år tillbaka är det här med tillit en het grej bland samhällsanalytiker. Eftersom jag har några årtiondens erfarenhet av branschen kan jag påstå lite saker. Jag kan börja med att påstå att ”branschen” består av dem som funderar över hur utveckling går till och varför vissa samhällen lyckas bättre än andra.

Sedan kan jag påstå att branschen under det senaste halvseklet genomgått tre idéstadier och nu söker sig till ett fjärde, vilket jag härmed ska introducera. Att branschen – vilket således betyder tänkare, professorer, etablerad kunskap, forskning och allt sådant – byter idéer beror naturligtvis på att de gamla idéerna efter att under viss tid ha prövats visat sig kraftlösa och oanvändbara och att det därför behövs nya idéer för att ingjuta förtröstan i branschen och därmed i det betalande och omgärdande västerländska samhället som helhet.

Patrik Engellau

Alla coola samhällsdebattörer har vid det här laget fattat att muslimer måste förmås att ifrågasätta sin Bok och börja tänka som coola samhällsdebattörer gör i detta århundrade, inte i något århundrade för ett och ett halvt tusen år sedan. Det är ju det ständiga ifrågasättandet även av sina mest högrankade självuppfattningar som gör vårt västerländska samhälle så unikt framgångsrikt.

Låt oss göra detta, alltså ifrågasätta det svenska samhällets mest högrankande självuppfattningar. Vi kan börja med den mest högrankade föreställningen av alla, nämligen den om ”alla människors lika värde”. Du kanske invänder att ett sådant experiment är värdelöst eftersom sentensen utgör en felöversättning ur första paragrafen i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. Egentligen står det att ”vi är födda fria och jämlika i värdighet och rättigheter”. Inte ”värde”, således, utan ”värdighet”.

Patrik Engellau

Vi läser nog inte Den nikomachiska etiken av Aristoteles så ofta som vi borde. Där finns en observation som Sverige skulle må väl av att ta till sig, nämligen att människan inte har någon moral och inte vet hur hon ska bete sig när hon föds. Alla som träffat ett spädbarn vet att detta är sant. Babyn är helt egoistisk och tror att världen är inrättad enkom för hennes skull. Om världen inte uppfyller hennes krav så skriker hon. Ofta skriker hon även om världen gör allt den kan för att tillfredsställa henne.

Patrik Engellau

Sverige är på deken på många sätt. En del hävdar motsatsen med hänvisning till fördelaktiga BNP-tillväxtsiffror. Jag tror inte på det där, men jag kan ha fel. Min manliga intuition, min instinkt, får mig dock att ana ugglor i mossen. Intuition går inte att förklara. Det är väl ungefär som när erfarna snutar känner på lukten att det är just Joakim, som nu förhörs, som är mördaren.

Om nu Sverige är på deken, vilket jag alltså tror, så är det mitt fel. Jag har tjatat om dekadensen längre än de flesta vilket betyder att jag känt till problemen längre än de flesta. Ändå har jag inte löst dem.

Patrik Engellau

I serien hemmagjorda problem har vi idag kommit till bråket inom det liberala partiet. Jag har inte fattat riktigt vad bråket handlar om, men det verkar som om Jan Björklund ogillar Birgitta Ohlsson medan Birgitta Ohlsson ogillar Jan Björklund. Jag kan känna sympati för båda synpunkterna, men jag fattar inte varför det ska bli offentligt bråk och mediauppmärksamhet bara för att två politiker inte kommer överens.

Först tycker man kanske att det hela är självklart. Om Jan tycker si och Birgitta tycker så i en viktig fråga så blir väljarna förvirrade och säger som den gamle kommunistledaren C H Hermansson att ”någon jävla ordning ska det va i ett parti”.

Patrik Engellau

Att Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skymfats av olika tölpar på internet betvivlar jag inte en sekund. Tölparna önskar henne en ”plågsam cancer” och att hon blir våldtagen av muslimer. Kanske är tölparna, liksom jag, upprörda för att Ramberg talar i egen sak med tanke på att en del av de åtstramningar för fattigpensionärer och andra eftersatta svenskar hon förespråkar för ”rättssäkerhetens” skull handlar om höjda advokatarvoden i asylärenden.

Men oblyga lobbyister har man väl stött på tidigare. Ramberg är varken den första eller den sista. Man merkt die Absicht und ist verstimmt, som tysken säger. Kanske ler man lite för sig själv och undrar i sitt stilla sinne om det finns någon av Rambergs åhörare som inte genomskådar showen.

Patrik Engellau

För ett tag sedan frågade jag mig hur det politiskt korrekta etablissemanget egentligen tänker i migrationsfrågan om man inte ska tillskriva dessa människor uppenbart egennyttiga motiv (som Anne Ramberg) eller bara infantilitet (centerpartiet, kanske?).

Jag föreslog tre möjliga attityder (vilka sedermera kompletterades av den alltid lika alerta läsekretsen), nämligen 1) att de olägenheter, till exempel bilbränder, som påstås inträffa i utanförskapsområden och no go-zoner i verkligheten inte inträffar, 2) att de inträffar i dessa områden men inte kommer att sprida sig samt 3) att olägenheterna kommer att sprida sig till medelklassområdena och att det är bra eftersom den svenska medelklassen har förtjänat varje snyting den kan få.

Patrik Engellau

Min portugisiskafröken ställde en fråga som jag försökte besvara. Hon gillade svaret och sa att hon aldrig tänkt på det. Nu är hon visserligen lärare och alla lärare i hela världen har numera lärt sig att alltid uppmuntra eleverna vilken dynga de än undslipper sig, så man vet aldrig, men låt mig ändå dela med mig.

Hon vet att jag är en av dem som vid pass år 1968 var någon sorts rödgardister och som snart, efter avslutad universitetsexamen, fick jobb i den offentliga sektorn och sedan ägnat våra liv åt att systematiskt lägga grunden för och vidareutveckla de problem som Sverige numera lider av (fastän vi såklart aldrig riktigt fattade vad vi gjorde).

Patrik Engellau

Det märkvärdigaste som hänt i världen sedan skapelsen var den industriella revolutionen, som på kort tid förvandlade jordelivet från en jämmerdal till ett paradis – eller hade i varje fall gjort det om människorna inte varit så tjurigt inställda på att förstöra för varandra – över allt större delar av världen.

Filosofer, ekonomhistoriker och andra samhällsvetare ägnar avsevärd möda åt att förklara detta mirakel.

Patrik Engellau

I proposition 2015/16:174 i våras föreslog regeringen att ”anpassa det svenska regelverket [för asyl och migration] till miniminivån enligt EU-rätten och internationella konventioner”. Jag fattar inte riktigt vad det ska betyda. Möjligen är det en sorts motsvarighet till den kända tullprincipen om mest-gynnad-nation, alltså att ett land inte får lägga olika tull på samma varor från olika länder utan måste ge alla importländer samma villkor som den nation som har de bästa villkoren. Här kanske det i stället är minst-gynnande-nation, alltså att Sverige på varje enskild punkt ska behandla migranterna minst lika dåligt som det EU-land som erbjuder de sämsta villkoren.

Patrik Engellau

Jag är en mycket misstänksam person. Spontant tror jag inte människor, organisationer, föreningar, stiftelser, företag, försäljare, hedgefondsdirektörer, riksdagsledamöter, rörmokare, professorer eller andra om gott. De gånger jag åkt på stora och befogade smällar har varit när jag (ibland i eget intresse) litat på folk, till exempel när jag i egenskap av börschef släppte fram tvivelaktiga företag för en investerande och otillräckligt misstänksam publik.

Skönt att efter tio år göra det erkännandet. Jag drev AktieTorget och en charmig charlatan förförde mig. Jag fick mycket mer skäll i media än vad jag förtjänade, men folk hade förlorat pengar, så vad hjälpte det att jag ansåg mig solochvårad? Jag hade ändå presenterat solochvåraren för investerarna och fått betalt av honom för presentationen. Illa nog.

Patrik Engellau

Minns du hur det var för bara ett år sedan? Man fick inte använda ordet ”volym” i samband med migrationen. Man fick överhuvudtaget inte yttra sig om antalet migranter. ”Mitt Europa bygger inga murar”, sa statsministern för nästan exakt ett år sedan. Jag hörde det inte, men jag kan föreställa mig rösten darrande av återhållen indignation mot dem som eventuellt undrade hur många migranter som lämpligen borde släppas in, alltså de som är Sveriges skamfläck, nazisterna, fascisterna, rasisterna.

Min avsikt är inte att göra mig löjlig över att statsministern bara två månader senare var till den grad bekymrad över volymerna att han föreslog att riksdagen skulle ge honom rätt att stänga Öresundsbron (vilket han inte fick). Min avsikt är att fundera över hur svenska folket kunde huka sig under denna färla, denna piska, som svingades över dess huvud.

Patrik Engellau

För femton år sedan, den 17 september 2001, sex dagar efter attacken mot World Trade Center skrev jag en artikel i ärendet med följande ”Slutsatser”:

USA och resten av världens demokratier kan inte låta bli att föra kriget mot terrorismen. Men kanske är detta vad terroristerna vill. Kanske lyckades de inte bara förinta World Trade Center, utan också i ett uppsåt att provocera USA till en militär attack som sätter terroristerna i centrum för världens uppmärksamhet och gör dem till hjältar i många muslimers ögon. Då riskerar terroristbekämpningen att bli en draksådd: för varje stupad terrorist uppstår ett antal nya.

Möjligen finns ingen annan lösning än att USA och dess allierade ställer ytterligare ett krav på de muslimska regimer de tvingar att delta i kriget mot terrorismen. Dessa regimer måste göra sina länder till demokratier. De måste tillåta sin inre opposition, vare sig denna består av muslimska fundamentalister eller av anhängare av andra ideologier, att öppet framföra sina budskap, och de måste låta de muslimska folken tillsätta sin överhet. Överallt har demokratins genombrott gått hand i hand med kapitalismens. Demokrati utan kapitalism finns inte. Kapitalism utan demokrati fungerar inte.

Patrik Engellau

”Fåfängligheters fåfänglighet!” säger Predikaren. ”Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!” (Predikaren 1:2 plus en massa andra ställen; Predikaren är mycket förtjust i sin uppgivenhet. ”Jagande efter vind” är ett ungefär likvärdigt och välklingande uttryck.)

Predikaren och en del andra påstått pessimistiska filosofer, till exempel Schopenhauer, stämmer mig för det mesta på gott humör, särskilt om jag lyssnar på djupingar som diskuterar saker där det inte finns något slutgiltigt korrekt svar, till exempel frågan varför västerlandet blivit så ekonomiskt framgångsrikt. Djupingarna är fasta i sina konkurrerande teorier, det blir personligt, olika skolor bildas, till slut har vi kanske ett helt forskningsfält där olika ofärdiga teorier kämpar om herraväldet. ”Men de jagar ju efter vind”, säger jag mig och skrattar för mig själv.

Patrik Engellau

Häromdagen satt jag i samtal med några likasinnade. Vi talade om hur våra ideologiska motståndare, de politiskt korrekta, tänker. Det är faktiskt ett värdigt ämne. Många av motståndarna är begåvade, bildade och skrivkunniga människor. Man kan inte skriva av deras föreställningar med att de har blivit förförda av George Soros eller någon annan konspiratör. Ej heller kan man alltid skylla på att de skulle vara lejda språkrör för det välfärdsindustriella komplexet. De har, tror jag, ett slags grundföreställning om tillvarons beskaffenhet som skiljer sig från min.

Låt mig vara konkret. Vi antar att jag och en vedersakare, som vi kan kalla PK, båda läser Mohamed Omars text Jag såg allt från mitt fönster som handlar om det totala, invandrardrivna, sociala förfallet och om den endemiska kriminaliteten i Gottsunda, där Mohamed bor.

Patrik Engellau

Politiker i demokratier vill väl, inte bara för att de är hyggliga människor, utan också för att de vill bli valda, och sannolikheten att bli vald ökar om väljarna låter sig övertygas om att politikern ärligt och uppriktigt vill väljarnas bästa, för det har väljarna allt att vinna på. Om denna sanning gäller demokratier i allmänhet, hur mycket mer ska det då inte gälla i samhällen där politikerna verkligen specialiserat sig på godhet, till exempel i humanitära stormakter?

Patrik Engellau

Intelligenta människor förstår saker som andra människor inte förstår eller förstår dem i alla fall fortare. Detta konstaterande har gett upphov till missförstånd som är lika förtretliga som vanliga. Det är nämligen inte så, som en del tror, att blotta faktum att en person säger något man inte begriper är tecken på överlägsen intelligens. Men ändå uppför vi oss ofta som om detta vore sant.

Patrik Engellau

En av mina brasilianska favoritsajter heter historiaonline.com.br. Den drivs av tre unga universitetsprofessorer i São Paulo som bestämt sig för att ta ett socialt ansvar. De utbildar ungdomar som vill genomföra testerna för universitetsinträde – kallas o vestibular och är ohyggligt mycket svårare än det svenska högskoleprovet; jag har tagit åtskilliga av vardera och vet vad jag pratar om – framför allt inom samhällskunskaperna. Sajten är full med glimrande gratisföreläsningar om sådant som Upplysningstiden, Den franska absolutismen, Imperialismen, ofta lite marxistiskt inspirerade, men det är ursäktat på grund av de unga föreläsarnas bländande pedagogiska kompetens. Jag, som ändå studerat sådant i hela livet och nästan doktorerat i ekonomisk historia, jag får aha-upplevelser.

Patrik Engellau

Igår försökte jag övertyga dig om att Sveriges problem inte i första hand är migrationen, utan vårt politiskt korrekta tänkande och att migrationskrisen och de övriga kriserna, till exempel skolkrisen, är resultat av vårt felaktiga tänkande. Dessutom argumenterade jag att det blir svårt att driva politik om man inte fattar vad som är orsak och verkan.

På denna fundamentala punkt är jag osäker på sverigedemokraterna. (De övriga partierna är jag inte osäker på; jag vet att de på de hela taget tillhör de politiskt korrekta och därmed snarare är en del av nationens problem än av dess lösningar.) Den högrankade sverigedemokraten Mattias Karlsson har fällt två uppmärksammade linjeyttranden som ger mig myror i huvudet.

Patrik Engellau

Att Sverige har allvarliga problem tror jag vid det här laget är uppenbart och likaså att dessa problem – skola, polis, migration, försvar och så vidare – troligen inte kommer att försvinna av sig själva.

Jag skriver ”troligen” eftersom det är min uppfattning att de inte kommer att försvinna av sig själva. Låt mig understryka att jag är extremist på den punkten. Det svenska politiska etablissemanget har en annan uppfattning. Etablissemanget tror att om man bara gör som vanligt, det vill säga lägger en miljard här och en miljard där och tillsätter en utredning eller till och med byter rikspolischef – anses mycket radikalt! – så kommer problemen att lösas.