Det välfärdsindustriella komplexet sjukskriver sig själv

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Ibland framträder det välfärdsindustriella komplexet med sådan troskyldig och naken uppriktighet att man knappt tror sig läsa rätt innantill, nu senast i Dagens Nyheter den 9 januari 2017 (läs den här om du är prenumerant).

”Sjukskrivningarna kopplade till stress har ökat kraftigt under senare år”, förklarar tidningen, ”men utvecklingen varierar mellan landets kommuner… I Stockholms län låg Värmdö högt på listan.” Verksamhetschefen Kersti Ejeby på en av Värmdös vårdcentraler förklarar:

Jag tror inte att Värmdös befolkning är mer stressad än personer som bor i andra kommuner. Att andelen med stressrelaterade diagnoser ligger ganska högt beror snarare på att vår vårdcentral är psykologtät. Vi har resurser och kompetens att göra noggrann evidensbaserad diagnostik inom psykisk ohälsa.

Förstår du?

Faktum: I Värmdö kommun är andelen stressjukskrivna ovanligt högt.

Hypotes: Det beror på att folk i Värmdö är mer stressade än annorstädes.

Vetenskaplig evidensbaserad bedömning: Nej, det är inget fel på värmdöborna i det avseendet, förklaringen är att Värmdö har en större andel psykologer med utbildning i ”diagnosgruppen anpassningsstörningar” dit stress hör.

Kersti Ejeby är bekymrad över att det kan gå en massa människor lösa därute som inte har en aning om hur sjuka de är:

Det är husläkarna som till största delen möter patienter som har stressrelaterade problem, men dessvärre bemannas inte vårdcentralerna utifrån patienternas behov. Tyvärr har många husläkare mer kompetens på somatiska besvär, men det är ångest och depressioner som är stora folksjukdomar nu.

Habo kommun i Jönköpings län, är en ”ung och blomstrande kommun”, så stressjukskrivningarna borde inte vara så höga som de är säger Lena Hedin, folkhälsoutvecklare i Region Jönköpings län. Men i själva verket visar det sig att de särskilt stressdrabbade är just de personer som man skulle tro vore skyddade. Det är inte svaga människor med motigheter som får stressdiagnoserna, utan framgångsrika, dugliga människor. Lena Hedin förklarar att det ofta handlar om ”högpresterande personer”. Myndigheterna vill nu aktivt söka upp dessa personer och ordna samtalsgrupper där man kan prata om ”livspussel, om kraven på att vara lycklig och lyckad och om verktyg för att klara av vardagslivet”.

Christina Olsson-Bohlin, analytiker på Försäkringskassan, har också funderat på det här och kommit fram till att sjukskrivningarna påverkas av vilken arbetsgivare som är stor i kommunen:

Vi vet att sjukskrivningar är vanligast inom kontaktyrken inom vård och omsorg.

Om en kommun bygger många vårdcentraler och bemannar med många psykologer och i övrigt anställer riktigt många välutbildad vård- och omsorgspersonal i sina bästa år så kommer den troligen inom kort att bli lamslagen av anpassningsstörningar med ty åtföljande stressrelaterade sjukskrivningar

22 thoughts on “Det välfärdsindustriella komplexet sjukskriver sig själv

  1. Mitt svarta vand på land skriver:

    Här är jag inte oenig, men, jag tror att arbetslivet är annorlunda än då Patrik var i hetluften. Det var säkert inte perfekt, men samma underliggande drivkrafter och problem som lett oss fram till att samhället i stort är i förfall, där våldtäktsman blir offer, är i spel på arbetsplatserna. Exempelvis så hade väl inte Patrik riskerat jobbet genom att diskutera denna blogg i fikarummet? Det gjorde man inte heller i de fikarum jag först såg. Detta är en detalj, migrationen påverkar även på så vis att ingen kan vara säker på att få behålla sitt jobb, den oskrivna lojaliteten från ledning och neråt och arbetare och uppåt är bruten, ingen kan vara säker på att det inte finns en med bättre CV som vill ha ditt jobb, och han eller hon kommer kanske resande från annat land. Det dom glöms bort i moderna företag är kontinuitet och lojalitet, snubbla en gång, och du åker ut, man reduceras till sin senast utförda uppgift.

    Därutöver så tror jag att etablissemanget och tidens vänsterliberala anda har medfört att de kompetenta professionella nedvärderas gentemot de som är politiskt kunniga och bevandrade i postmodernt karriärklättrande, det är bara en åsikt, det finns inget objektivt bra sätt att lösa uppgifter. Detta tror jag drabbar yrkesgrupper som är underställda en statlig eller kommunal administration, skolor och vård, läraren eller läkaren blir underställd folk, politiker och administratörer, som aldrig kunnat utföra uppgiften man skall lösa. Det är väl endast att det har med liv och död att göra att detta inte medfört att man har lika uselt utbildade läkare som lärare. Detta har sedan medfört att arbetssituationen för de som skall utföra arbetet blir outhärdlig, man kan inte ens slänga ut elever som stör, man skall istället fylla i ännu ett formulär.Eller hantera gängkriminella och deras familjer i vården.

    Så jag tror objektivt att det blivit med stressande, kvartalskapitalism, tyckande över professionalism och brist på kontinuitet. Det är ju fint att man har möjligheten att flytta till London för att jobba, men när man tvingas till det för att någon från London anställts för att göra ditt jobb så är det inte lika kul. Globalismen bygger på en utopisk tanke där människor är utbytbara.

    Liked by 7 people

    • Gösta Oscarsson skriver:

      Jag tycker att du – liksom en del av de följande inläggen – missar Patriks grundbudskap, nämligen att variationerna i stressfrekvens inte (jag upprepar inte) har med variationer i faktisk stress att göra utan snarare med intresseinriktningen hos de som jobbar inom vården. Som den avsuttne regionalpolitiker jag är så ser jag att kommunerna som hade höga resp. låga värden är väldigt lika. Det rör sig nästan genomgående om små kommuner som finns i alla delar av landet. Och då vet vi att en liten kommun har få läkare inom vården och därmed kan det slumpa sig som så att man har flera ”stressläkare” eller få. Det finns bara en stor kommun i DNs lista, nämligen Linköping. Här vore det väldigt intressant att studera om detta återspeglar någon medveten politik från vårdgivarnas sida.

      Det jag skriver ovan, om storlekens betydelse för ett visst statistiskt resultat, borde journalisterna på DN begripa. Så är dock ej fallet. Jag får något som gränsar till nervöst sammanbrott när de ger sig i kast med att statistiskt belysa ett resonemang. Diagram används nästan systematiskt för att demagogiskt understryka ett argument. Det känns ibland som om de har den gamla klassikern ”Hur man ljuger med statistik” på nattduksbordet.

      Gilla

      • Gösta Oscarsson skriver:

        Käre vand nånting!
        Om du nu skriver på vägnar av ”Min svarta..” så skulle du kunna förklara hur du håller med Patriks analys.. Det ”Min svarta..” skriver är ju att det finns många faktorer som förklarar att stressen ökar. Vad Patrik (och jag) skriver är att det (i stor utsträckning) kan vara fråga om modenycker bland de som sjukskriver.

        Liked by 1 person

    • Anders skriver:

      Din tilltro till läkarnas utbildning är alltför stor. De är numera rätt okunniga. Och inte heller känner de något större ansvar för sina patienter.

      Gilla

    • Johan skriver:

      Behoven på Karl-Oskar och Kristinas tid var grundläggande. En god skörd med mat på bordet följande år och friska barn var allt man kunde hoppas på…
      Idag letar man nyuppfunna sjukdomar så de som diagnostiserar ska få behålla sina ”arbeten”…Snart är vi alla sjuka utan att veta om det…
      Vad göra när vi alla har fått en sjukdomsdiagnos?
      Hejdlösheten är numer monumental.
      Vi närmar oss Orwellska utopier. Hur dumt kan allt bli? Ännu dummare, givetvis.

      Liked by 1 person

  2. Rutger skriver:

    Oro och stundtals ångest är det normala. Det gör att vi sköter vårt jobb, kontrollerar en gång extra så inget blir fel, kommer på saker på natten vi missat, tänker på och bekymrar oss för våra närståendes väl och ve. Ta bort oron och du blir en slarvig känslokall psykopat. Högpresterande lägger ribban högre och engagerar sig i fler saker, varför orsakerna till oro är både större och fler. Ett duktigt engagerat svenskt folk är därför en ren guldgruva för en ivrig psykologkår. Alla är ju mer eller mindre ”sjuka” och kan bli kunder, kan det bli bättre ?

    Liked by 4 people

  3. Agneta Berglöw skriver:

    Primärvården är som en pepparkaksdeg,vi personal kavlar o kavlar för att täcka in in vård från vaggan till graven.Från nageltrång till öronspolningar.Samtidigt som vi skall ha en 100% telefon tillgänglighet skall vi serva doktorer,ha egna specialistmottagningar typ diabetes,astma,tobaksavvänjning m.m m.m.
    Kontakten mellan slutenvården o primärvården är minst sagt obefintlig.2017 har landstingen inte ens fått till ett datasystem som fungerar mellan öppen o slutenvård.Snigelposten o faxarna går varma.
    Vår stora supportergrupp är patienterna(av eng patience=tålamod) som alltid överöser oss med beröm.Arbetsgivaren däremot undrar varför det är svårt att rekrytera vårdpersonal o behålla den!
    Lägg ner Landstingen-förstatliga vården

    Liked by 3 people

  4. Berget skriver:

    Vissa förverkligar sig i arbetslivet till utmattningens gräns i individualistiska projekt.
    Andra dväljs i sysslolöshet i geografiskt isolerade enklaver. Vissa aktiverar sig energiskt i kriminalitet. Åter andra, mer ensamkommande, når höga trippar i narkotikarus.
    Främmande händer söker kvinnors kön, och mer därtill. Tilliten smälter bort som snön i vårsolen. Vi måste bygga samhället starkt säger politiker. Inte ställa grupper emot varandra. Hur deras socialdynamiska ekvationssystem ser ut har jag ingen aning om…

    Gilla

  5. Christer Carlstedt skriver:

    Man kan givetvis göra sig litet lustig över Ejebys utsaga eftersom den naturliga ”boten” för de stressrelaterade sjukdomstillstånden i Värmdö enklast skulle ordnas genom att göra sig av med ett antal psykologer, varvid man då kunde komma ner på ett riksgenomsnitt.

    Ser man däremot en aning mera seriöst på saken, så är det kanske snarare så att i andra delar av landet så är problemet underdiagnosticerat.

    Tyvärr så säger min egen erfarenhet att Lena Hedin har rätt. Det är de som vi oftast ser som samhällets stöttepelare som åker dit.
    Det är de som till varje pris försöker leverera de tjänster som de blivit satta att leverera även när det måste göras i uppförsbacke.
    Det är inte latoxarna som bränner ut sig.
    Och det är inom den alltmer dominerande tjänstesektorn som problemen huvudsakligen finns.

    Alla torde väl ha läst om att väntetider på akutmottagningarna kan uppgå till tio timmar eller mer. Hur tillfredsställd känner sig någon som skall gå hem efter sitt pass när den gamla damen med ett förmodat lårbensbrott fortfarande ligger kvar eftersom det råkade komma in en skottskadad smågangster som man måste ta hand om först? Vem tror ni vårdpersonalen har i tankarna när de skall hem? Kommer kommunen att kunna erbjuda den hjälp som den här damen behöver sedan vi är färdiga med hoplappningen?

    Har vårdens resurser utökats med erforderliga 15% personellt för att ta hand om en mer vårdkrävande befolkningsökning på 10% som tillkommit på ett par år?
    Glöm bort att antalet tolkar säkerligen har mer än fördubblats. De lagar inga åkommor.

    Människan är skapt för att klara stresstoppar. Det har alltid varit en överlevnadsnödvändighet. Men ingen klarar ett konstant stresspåslag.

    Det har av våra ”dissidenter” under en lång tid varnats för att en onaturlig befolkningsökning som den vi upplevt de senaste åren skulle resultera i någon form av kollaps i välfärdssystemet.
    Stressrelaterade långtidssjukskrivningar inom flera sektorer av systemet skall nog ses som ett bevis för att farhågorna inte på något sätt var överdrivna. De är resultatet av att en del personer över gränsen för egen förmåga trots systemfelet ändå försökt hindra det totala sönderfallet.

    Liked by 4 people

  6. Fredrik Östman skriver:

    Hans Werthén oroade sig för att svenskarna trodde att de kunde leva på att stryka varandras skjortor. Men det svenskarna tänkte försörja sig med var att kittla varandras hypokondri.

    Arganokrati, en underordning till kakokratien. Failed state.

    Liked by 1 person

  7. Lennart Bengtsson skriver:

    När jag växte upp i Sverige under decenniet efter kriget så existerade knappast några psykiska besvär förutom ett obetydligt antal som var inlagda på mentalsjukhus eller sinnessjukhus som det då hette. Visst förekom det att folk vara arga eller bedrövade av någon anledning med detta betraktades som något naturligt och innebar inte att man kunde stanna hemma från arbetet.
    För de flesta gick detta normalt över och några särskilda åtgärder ansågs inte nödvändiga. Till doktorn gick man om man hade konkreta hälsoproblem, som feber som inte gick ned eller obestämda smärtor osv.
    Om det nu finns jättelika kadrar av välutbildade experter på själslika störningar så kan man utgå från att man kommer att finna åkommor som aldrig tidigare existerat eller kanske ens existerar. Och om de verkligen finns så är de mestadels helt triviala. Problemet är att om man inte exakt lever som en idealperson så drabbas många av ångest om man inte lever upp till tidningsidealet när det gäller beteende, vikt, utseende, mathållning eller motion. Detta borde förnuftiga föräldrar kunna tala om för sina barn eller för den delen skolan eller någon äldre erfaren vän.
    Eller denna förnuftiga blogg.

    Liked by 1 person

  8. Göran skriver:

    Alltid någon kommentar om att arbetslivet har blivit hårdare. Jag som har hängt med ett tag kan bara konstatera att arbetslivet har blivit bättre.

    Det finns två stora orsaker till att människor mår sämre. Dålig kost och jämställdheten. Att minst 80 % procent av allt som säljs i en matvarubutik inte borde stoppas in i en mänsklig kropp behöver knappast diskuteras. Jämställdheten har mest gått ut på att kvinnor ska bli som män och det mår de förbaskat dåligt av. Männen ska bli mindre män, och det mår de dåligt av, men mest lider kvinnor av det.

    Jag proklamerar inga könsroller som sådana utan kvinnor och män ska får göra vad de vill utan begränsningar av sitt kön, men ingen av dem ska behöva tvingas via någon form av socialt tryck eller normer.

    Liked by 3 people

  9. Rolf Lampa skriver:

    THE THERAPEUTIC STATE
    Själens ”sjukdomar” är en social konstruktion. Detta eftersom det saknas påvisbara biokemiska ORSAKER. I de fall man kan påvisa biokemiska förändringar vet man inte vad som är orsak och verkan (men livets påfrestningar kan orsaka somatiska förändringar).

    Att många mår dåligt är självklart. Det har man gjort i alla tider. Men det är psykobabblet som fått folk att uppfatta sig som sjuka. De får veta att de är sjuka.

    Den amerikanske psykiatrikern Thomas Szasz, min favoritateist för övrigt, skrev rader av böcker som det puckade området psykologi och psykiatri, bland annat Den Terapeutiska Staten.

    Det finns hur mycket som helst att säga om den moderna farsoten psykobabbel, men i korthet: Man har viss kunskap om hur en människa utmattas eller trasas sönder psykiskt. Men noll lösningar.

    Notera dessa två aspekter – problemet, och lösningen. Och det är lösningarna som saknas.

    I de fall folk blir friska blir de det faktiskt själv, liksom kroppen läker sig själv. Och behövs en samtalspartner så duger en förstående moster lika bra eller bättre än professionella terapeuter (enligt Daniel Hogan, Harvard). Och så vidare.

    Jag har samtalat med ett flertal grovt sexuellt utnyttjade människor, inklusive pedofiloffer, och jag minns ett fall där en flerbarnsmor i förtvivlan frågade om hon är sjuk och ”behöver psykiater” vände jag på frågan; Om du utsätts för riktigt ohygglig ondska och inte reagerar med att må riktigt ohyggligt dåligt, vore du verkligen normal då?

    Kvinnan stirrade misstroget på mig en stund, men så brast hon ut i gapskratt. Ja! Utropade hon. Då vore jag ju riktigt sjuk!

    Precis det svarade jag. ”Eftersom du mår så fruktansvärt dåligt åt de uppgivna orsakerna (jag visste tyvärr hur sant det var) så bevisar det bara åt mig att du är friskare än alla andra i denna härva.

    Och så vidare. Man blir sjuk av att diagnostiseras som sjuk.

    // Rolf Lampa

    Liked by 1 person

  10. Lars skriver:

    Själsbesvär och själssjukdomar kallades för i vissa kretsar för herrskapssjukdomar.I och med att undervisning i psykologi blev mer allmän samtidigt som man även fick en slags ”Folkfreudistisk” rörelse ökade antalet personer med själsliga och psykiska besvär.Vinsterna blev även påtagliga för själsläkare,psykiatriker,psykologer,terapeuter och vanliga charlataner.Det hela blev en lönande affärsrörelse där även ”Big Pharma” skördade stora vinster.”Psyk-svängen” var ett begrepp som myntades och kom i bruk.”Psyk-svängen” kan ur ett perspektiv ses som ett alltmer omfattande ”psykodrama” som involverar en allt större del av människorna.I det gamla samhället var själsläkekonsten nära knuten till demonologin,läran om demonerna.En själssjuk människa var helt enkelt demonbesatt.Demonutdrivning-exorcism-kunde därför användas som behandlinsmetod.Det första själssjukhuset – mentalsjukhuset-i Sverige lär ha inrättats av Gustav Vasa och behandlingsmetoden där var högläsning ur Bibeln.Sannolikt bedrevs dock sådan verksamhet även mycket tidigare i de hospital som hörde till de katolska klostren I Sverige före reformationen.Bakom hela denna nutida psykiatriska offensiv ligger dock intressanta ad-hoc resonemang om en slags ”standardnormalitet”.Normalmänniskan som väl även är en ”massenmensch” måste för att bli godkänd av sig själv väl i första hand och i andra hand av samhället uppfylla ganska stränga krav.Dessa stränga krav gäller dock ej -tycks det-de som ingår i de Coudenhouve-Kalergiska ”migrantflödet”.Eller med ett sant men ännu tabuiserat ord ”den Coudenhouve-Kalergiska invasions- och ockupationsarmén” vars ”soldater” ej ens kan verifiera sin verkliga identitet.Dessa ”soldater” med anhöriga skulle kunna bli en verklig guldgruva för det svenska välfärdindustriella komplexet.Inte minst p ga den abnormt höga förekomsten av infektionssjukdomar (TBC,Dengue-feber,Hiv/Aids etc) men även den höga förekomsten av sinnessjukdomar (bedömt enl den Diagnostiska Manualen)hos denna population.En guldgruva för det sk ”komplexet”,men en ättestupa och ett svart hål för de etniskt svenska skattebetalarna.Därför helt idealt,”sagolikt”,för ”the Cabal” och dess mörka folkgenocidala syften.

    Gilla

  11. Verdandi skriver:

    Det här var alldeles för förenklat och inte seriöst. Har de andra som ligger högt på listan alla lika många psykologer? Hur stor är skillnaden mellan Värmdö och ‘psykologtunna’ kommuner? Är skillnaden statistiskt signifikant? Här blev jag verkligen besviken och känner verkligen hopplöshet. Svenskarna pressas till självmordets gräns av ett omänskligt samhälle ( håller med Göran ovan). Och i förvirringen tror M sidan som vanligt att det är inbillningssjuka svenskar som kostar för mycket som är problemet i samhället. Detta är fel. När ska fakta komma på bordet?

    Sen är självklart konstruktionen med en stor stat som blir alltmer totalitär ett stort problem.
    Svenskarna är fast i en kollektiv depression med psykotiska inslag.

    Gilla

  12. B skriver:

    Jag säger inte att det inte finns människor som har utmattningsdepression, adhd och allt vad det heter. Men det är ganska skrämmande att psykologer sjukdomsstämplar och sätter diagnoser på människor i den omfattning som sker nu. Att vara stresskänslig, ha svårt för höga ljud, att inte orka sitta stilla en hel dag, det är väl något som individen inte ska sjukdomsklassas för. Snarare är det så att vi alla är olika. En del människor har en sorts högkänslighet och fingertoppskänsla, tar in allt. Andra går på som zombies. En del ger allt och lite till, andra avgränsar sig. Sedan finns det också helt vansinniga arbets- och skolmiljöer där alla, känsliga som okänsligam ska pressas in. Och så fungerar det inte, de får diverse symtomdiagnoser och så ser man dem som problem när det snarare är miljön som är problemet. Alla ska inte in i samma mall, vilket inte betyder att man är psykiskt sjuk. En del behöver mer lugn och ro och återhämtning bara. Men det klart, med den inställningen skulle man inte hitta jobb till alla specialpedagoger, psykologer och socialtanter som ska avlönas…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s