Kutuzov

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Ett intellektuellt formativt ögonblick är ett sådant där blixtrande tillfälle när man plötsligt, utan ord, inser att ja, just så, just så, måste det ligga till med livet. Jag hade ett sådant formativt ögonblick när jag för länge sedan läste Tolstojs Krig och Fred. Napoleons armé hade tagit sig ända fram till en punkt tio mil från Moskva. Vid byn Borodino inleddes ett fältslag.

Nu hör det till saken att jag aldrig vågat ge mig tillbaka till den där passusen i Krig och Fred för att kontrollera mina minnesintryck. Tänk om jag mindes fel! Tänk om jag grundat mina fastaste övertygelser på lösan sand! Sedermera har jag slutat bekymra mig. Om mina minnen av Tolstojs ord inte stämmer med Tolstojs ord så betyder det ju inte att de insikter Tolstoj inspirerade hos mig nödvändigtvis vore fel. Jag hade kanske, i en glimt, vidareutvecklat hans förståelse. Det här säger jag bara för att på förhand förklara eventuella minnesfel som den ständigt lika uppmärksamma läsekretsen upptäcker, ty jag har själv inte återvänt till boken.

De ryska trupperna leddes av furst Michail Kutuzov. Tolstoj beskriver honom som en sjuk och åldrande gubbe. Han var 67 år. Till skillnad från Napoleon, 43, som hjältemodigt rörde sig i stridens hetta, ständigt på språng till de strategiska platserna, hade Kutuzov dragit sig undan till en undanskymd bondgård där han till synes ouppmärksamt satt och tuggade på en stekt höna medan olika befälhavare sprang ut och in och rapporterade till den högsta chefen vad som hände här och vad som hände där. Det verkade som om Kutuzov inte fäste mycket uppmärksamhet vid rapporterna. ”Ja, ja, det är bra”, kunde han säga och bita lite eftertänksamt i hönan. ”Fortsätt så”, kunde han sucka utan att ens titta på en rapporterande generallöjtnant.

Men denne till synes nonchalante krigsherre är Tolstojs hjälte. Till skillnad från Napoleon hade Kutuzov fattat att det inte går att detaljstyra en armé på 120 000 man och 640 kanoner mitt under pågående träffning. Kutuzov brydde sig inte så mycket om ifall hans trupper förlorat eller vunnit någon höjd där eller ett skogsparti här, han letade efter tonfallet hos soldaterna, känslorna och övertygelserna bakom militärernas rapporter, allt det som inte framkommer på raderna utan endast, i bästa fall, kan utläsas emellan dem.

Befälhavarens jobb, tyckte jag mig förstå, är inte att inhämta Big Data och sedan vidta listiga dispositioner utan tvärtom att försöka förstå vad som rör sig i skallen på trupperna för att därav besluta om lämpliga planer. Känns det som om vi håller på att vinna eller förlora?

Vid ett visst ögonblick deklarerar Kutuzov att det var dags för ryssarna att sluta slåss och dra sig tillbaka samtidigt som han förklarade att Napoleons trupper snart skulle förintas, vilket i stort sett också skedde.

Min lärdom är att det viktiga inte är så mycket vad mänskliga organisationer, maktgrupperingar, arméer, myndigheter egentligen säger, utan hur de egentligen tänker. Låt mig ge exempel på vart det kan leda mig.

Vi kan ta alla dessa ledande politiker, till exempel Mona Sahlin och förre integrationsminister Erik Ullenhag, som förklarat att de varit ”naiva”. Jag lyssnar, lutar mig tillbaka och väntar på tecken på att de eller deras kollegor och efterföljare på något vis skulle ha dragit slutsatser av att de varit naiva. Jag ser inget. Ett tag efter Mona Sahlin har nu Anna Carlstedt utsetts till Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Hennes enda merit, av vad det framgått, är att hon varit chef för den nödtelefon mot våldsbejakande extremism som varit en av få genomförda åtgärder mot våldsbejakande extremism men som tyvärr inte fungerat.

Det är ungefär samma sak med de övriga svenska krisområdena, skolan, migrationen etc. Generalmajorerna kommer med sina genomtänkta rapporter om viktiga förändringar som ska göras och vilka skarpa beslut som ske genomföras, till exempel 80 000 utvisade under 2016.

Kutuzov hade undrat. ”Den där Ygeman, vad är det som egentligen rör sig i huvudet på honom? Tror han på sitt eget budskap – vad det nu är? Eller den där rikspolischefen, är han på allvar? Tror dessa herrars egna medarbetare egentligen på vad deras chefer säger? Eller Arbetsförmedlingen, som regelbundet kommer fram till att just den invandring som prognosticeras just nu är den som Sverige behöver för att må väl, hur tänker den? Vad med löftet från regeringen att avgörande förbättringar skulle ske inom polisen före utgången av 2016?”

Om jag vore Kutuzov hade jag misstänkt att dessa och andra makthavare är desperata. De säger vad som helst trots att de vet att verkligheten kommer att syna och avslöja deras bluffar i närtid. 2016 har gått ut. Var är åtgärderna inom polisen?

32 thoughts on “Kutuzov

  1. Bamse skriver:

    De flesta skarpa åtgärderna lyser med sin frånvaro eller begravs i utredningar. I stället matas vi med diverse utspel, tillkännagivanden och deklarationer. ” Nu e de tesagt” , och förhoppningsvis rättar sig verkligheten efter önsketänkandet. Dock tycker jag mig märka att SR och SvT så smått börjar rapportera från verkligheten utanför redaktionsbubblan. Anar man månne att en vindkantring står för dörren?

    Gilla

  2. Mitt svarta vand på land skriver:

    Jo, det ser ut som det pågår ett bondeuppror i om polisen, i detta fall tar media upp Eliassons avgång ibland men jag känner ofta att tonfallet är fel. Hur allvarligt och brådskande är det? Självklart ligger felet också ännu högre upp, nu skall vi visst låte afghanerna stanna igen, bara de uppvisar tillräckliga studieresultat på gymnasiet, är det ett skämt? Jag både skrattade och grät igår i bilen. Jag tycker det verkar uppenbart att polischefens avgång och hans chef med honom borde ha den angelägenhet som den kvinna som är ute och joggar i parken på kvällen känner när hon inser att det står någon bakom busken. Istället för att fokusera på detta mycket allvarliga problem så jagar nu SvD nätpedofiler. Det är angeläget att komma åt dessa men var är proportionerna, tänk er samma rubrik som dagens men om våldtäktsmän, ”Användarna” står det med stor rubrik över en bild på det mest förhatliga, en svenne, tänk er istället att det stått ”pedodfilhomovåldtäktsmännen” med en bild på en Afghan under. Vad jag kan förstå så är inte dessa män dömda ens, sen när utför tidningarna polisarbete? Nå förhoppningsvis förhindrar det något övergrepp på barn men polisens och rättsväsendets kris är av annan magnitud, kan man inte fånga tjuvar och våldtäktsmän så kan man inte heller fånga pedofiler. Och studieresultat avgör om du blir utvisad, något vi fått lära oss handlar om liv och död, nu skall de ensamkommande få minst få C i betyg för att inte skickas till en säker död? Rättvisa betyg blir allt viktigare.

    Med denna långa avstickare så har jag samma känsla som Patrik, det måste vara fler och fler som går och bär på en lögn, precis som präster som med hot om skärselden predikar den smala vägen för sin församling men sedan bakom predikstolen begår hor.

    Liked by 6 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Vågar en lärare ens underkänna en sådan elev?
      Vilket drev det lär bli, om han blir utvisad…

      Betygsinflationen fortsätter!

      Gilla

    • Jaxel skriver:

      Jag har inte läst detta. Om jag förstår dig rätt så är det alltså den enskilde läraren som i praktiken skall beslut om uppehållstillstånd eller inte. Kul för honom/henne (henom?)!

      Gilla

      • Svart vatten skriver:

        Jo efter vad jag förstod så skall de sköta skolan så man kan inte skolka hela terminen. Det betyder väl i praktiken att de dyker upp en dag, kanske när det är utflykt till simhallen.

        Gilla

  3. Christer Carlstedt skriver:

    Jag kommer ibland på mig själv med att fråga mig om politikerna verkligen menar det dom säger. Rätt så ofta får jag känslan av att de bara försöker dra mig vid näsan.

    Tag det här märkliga uppkastet som resulterade i flera års försörjning för Mona Sahlin.
    Begreppet våldsbejakande extremism kan självfallet betyda vänsterextremism, högerextremism eller religiöst/ideologiskt färgad extremism.

    Nu vet jag inte om det beror på ouppmärksamhet från min sida, men jag har då inte hört något om att vänsterextrema grupperingar i stil med AFA skulle ha varit föremål för något intresse från samordnaren.
    Det har orerats litet om högerextremism. Om man då tittar på antalet proselyter inom den sfären så lär vi tala om några hundra på sin höjd och att polisen har rätt så hygglig koll på dessa.
    Desto mera har det talats om muslimsk extremism, vilket kanske inte är så märkligt då det var detta som allt egentligen handlade om, även om man inte ”fick” säga det, eftersom det då kunde tolkas som ifrågasättande av den så kallade religionsfriheten.

    Det hela antas gå ut på att förhindra att personer med muslimsk bakgrund skulle ansluta sig till IS eller liknande organisationer och ge sig ut i världen och slå ihjäl folk.

    Hur i herrans namn hade man tänkt sig att det skulle gå till?

    Vi har fixat till en lagstiftning som säger att vem som så önskar är fri att lämna landet. Tvångsmedel från samordnaren är alltså uteslutet.
    Våra fantastiska lagar utesluter också att gränsen skulle vara stängd för dessa personer vid återkomst för rast och vila.
    Lagföring av personerna kräver bevis att de personligen har begått brott som är straffbara enligt svensk rätt. De skall alltså ha varit så klantiga att de har låtit sig fotograferas i ”akten”. Därutöver skall alltså polis och åklagare få tillgång till bevismaterialet, vilket betyder att de skall ha det kvar i sina mobiltelefoner eller att det lagts ut på internet.

    Det är inte utan att jag tycker att Don Quijoxes kamp mot väderkvarnarna verkade synnerligen meningsfull i jämförelse.

    Idén med den nationella samordnaren kan rimligen inte ha varit annat än en ren symbolhandling i avsikt att bibringa gemene man ett intryck av handlingskraft trots att man vet att man har målat in sig i ett hörn och inte längre vet hur man skall ta sig därifrån utan att medge att man i hela godhetsresonemanget under flera år gjort en jätteblunder.
    Det tycks inte ligga i politikers natur att medge felbeslut om man inte kan få ihop det till naivitet.

    Liked by 8 people

  4. Hortensia skriver:

    Tack, Patrik, för din briljant presenterade klokskap. Måtte budskapet nå långt utanför DGS, så att de obrukade, eller obrukbara huvuden, som inom kort måste rulla på myndighets-, riksdags-och regeringsgolv, kan ersättas av välanvända huvuden med ytterst välsorterade hjärnkontor – som ditt!

    Liked by 1 person

  5. Nyktergalen skriver:

    ”Ett intellektuellt formativt ögonblick” – inledningen avskräcker
    Inledningen får den målgruppsom borde läsa dina inlägg att sluta läsa
    de förstår inte o klarar inte av att fortsätta
    Tyvärr är detta realitet
    Vi skriver på svenska o skäller/kritiserar på de som inte kan svenska – till vilken nytta

    Liked by 1 person

    • uppstigersolen skriver:

      Jovisst är det så. Men jag läser med behållning det mesta som skrivs på DGS och min tes är att vi som läser och förstår måste föra detta vidare till de som har rätt att delta i riksdagsval i Sverige. Om vi alla kan övertyga en handfull människor att tänka efter lite extra inför nästa val så kan vi gemensamt åstadkomma något. Varje röst räknas och vi behöver inte skriva någon på näsan vad de ska rösta på. Så ett frö och hoppas att de tänker till. På sina barnbarn till exempel.

      Liked by 1 person

  6. BjörnS skriver:

    Ett par slutsatser måste dras: Har man varit naiv så är det en diskvalifikation för fortsatt förtroende och uppdrag. Likaså är svåra misstag en diskvalifikation om man inte trovärdigt kan visa att lärdomen verkligen biter. En tredje lärdom är att erfarenhet räknas (se bara på cirkusen kring Eliasson).
    Den ovilja att diskutera fakta (framför allt kvinnor känner en starkt ökad osäkerhet, grova brott av olika slag ökar markant, polisens uppklarande av brott minskar både i absoluta och relativa tal…) och våra beslutfattares oförändrade språkbruk, budskap och tonläge förmedlar varken en insikt i begångna misstag eller minskad naivitet.

    Gilla

  7. gmiksche skriver:

    Krig och fred är en strålande roman. Men Tolstojs beskrivning av bakgrunden till Napoleons nederlag är vilseledande. Den passade som hand i handsken för de många historiker i väst men även i det stalinistiska Ryssland. Alexander III och hans ryska generalers (en hel del med tyskt påbrå från Baltikums) insatser nedvärderades till förmån för de strateger som skötte krigföringen för Storbritanniens, Tysklands och Österrike-Ungerns del. Samt även till förmån för Napoleon själv. Hans gloria åkte inte på sned på grund av att han s a s besegrades av naturmakterna. Varannan fransk politiker av större format har känt sig manad att skriva om Napoleon. Ryssarna hade förutsett att Napoleon att de skulle konfronteras med Napoleon förr eller senare. Och de var väl förberedda när han invaderade Ryssland. De hade satsat på att öka hästaveln i tid för att ha tillräckligt med snabbrörligt kavalleri som huvudvapen mot den trögrörliga franska hären. Jag kan rekommendera Dominic Lievens bok Russland gegen Napoleon, Bertelsmann Verl. München 2011, ISBN 978-3-570-100050-9. En tanke slår mig i det sammanhanget. Ryssarna framställs i media fortfarande som primitiva och dumma, trots att den ryska regeringen med begränsade resurser under senare tid visat sig strategiskt överlägsen i sin mellanösternpolitik.

    Liked by 2 people

    • Jaxel skriver:

      Jag skall erkänna att jag verkligen inte besitter några expertkunskaper i detta ämne, men jag har föreställt mig att Rysslands relativa framgångar i detta till övervägande del härrör sig från en total hänsynslöshet.

      Den av dagens stormakter som är berett att agera utan hänsyn till civila förluster kan givetvis med enkelhet besegra vilken motståndare som helst i Mellanöstern. (Ja, med undantag för Israel då.)

      Jag påminns om detta faktum gång på gång när man på bild ser dessa IS-soldater som sig stora krigare som utmanar USA och övriga västvärlden. Enda orsaken till att kalifatet inte utplånades från jorden yta på en vecka eller så (efter föregående kraftsamling) var västs hänsyn mot civilbefolkningen inom kalifatets ”gränser”. Den ryska ledningen begränsas inte av samma hänsynsfullhet.

      Liked by 1 person

      • Jaxel skriver:

        Kärnvapen behövs inte. Konventionella vapen räcker.

        Kryssningsrobotar med konventionella stridsspetsar. Dito flygbombning. Stridsvagnar etc etc. Försvararna av kalifatet landområde skulle vara totalt försvarslösa mot ett NATO som skulle slåss med ”blanka” vapen utan hänsyn till civilbefolkning. Jämför första Irak-kriget. Irak hade ändå en reguljär och utrustad arme.

        Gilla

  8. Tor Arne skriver:

    Den norska samhällsdebattören Pål Steigan kallar den europeiske makteliten för ”menn och kvinnor utan egenskaper”, inspirerad av Robert Musils roman ”Mannen utan egenskaper” (Der Mann ohne Eigenschaften): https://en.wikipedia.org/wiki/The_Man_Without_Qualities

    ”Den østerrikske forfatteren Robert Musil skrev den uavsluttede mursteinsromanen Der Mann ohne Eigenschaften, Mannen uten egenskaper, som er en talende beskrivelse av den intellektuelle og moralske situasjonen i dobbeltmonarkiet Østerrike-Ungarn rett før første verdenskrig. Han kaller landet for Kakania, og der er man så overmåte tilfreds med seg sjøl og sin egen perfekthet at det ikke gjenstår noe annet enn å forberede en strålende feiring av keiser Franz Josefs 70 år som regent.

    Sånn framstår EU. Eliten i EU har gått på de beste universitetene og mener i likhet med aristokratiet i Wien før 1914 at de står for en høyere politisk moral.”
    http://steigan.no/2016/03/02/europas-krise-og-menn-uten-egenskaper/

    Chris Forsne skriver också om intressanta historiska paralleller i sin kronik idag på Ledarsidorna:
    http://ledarsidorna.se/2017/01/chris-forsne-europa-tyskland-och-framtiden/

    Gilla

    • gmiksche skriver:

      Österrike-Ungern förberedde i vart fall inte första världskriget. Dagens EU-elit har gladeligen medverkat till det kaos som råder i Irak, Syrien och Libyen. Högfärd och dumdryghet kan ta sig olika uttryck. Den österrikiska varianten är nog att föredra. Det multinationella rike som Frankrike, Storbritannien och Ryssland var med om att slå sönder försökte man bygga upp igen i form av EU, men nu med större täckning. Resultatet talar för sig självt.

      Gilla

      • Tor Arne skriver:

        Intressant bok om första världskriget: The Sleepwalkers. How Europe Went to War in 1914.
        https://www.penguin.co.uk/books/55884/the-sleepwalkers/

        ”This is a brilliant contribution to the study of a subject that, the author argues, is relevant to the modern world and its tensions. Clark concentrates on how, rather than why, the war happened and his conclusion that the protagonists of 1914 were “sleepwalkers, watchful but unseeing, haunted by dreams, yet blind to the reality of the horror they were about to bring into the world” is more worrying than any scenario of men deliberately planning war.”
        https://www.timeshighereducation.com/books/the-sleepwalkers-how-europe-went-to-war-in-1914-by-christopher-clark/421230.article

        Det är nogra oroväckande parallellar mellan tiden före 1914 och nutiden.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Sleepwalkers är en alldeles utmärkt bok. Särskilt de inledande kapitlen om Balkan är mycket informativa och detaljerade. När det senare kommer till alliansmakeriet mellan framför allt Frankrike och Ryssland och Frankrikes finansiering av Balkankrigen och det serbisknationalistiska angreppet på Österrike blir det lite suddigare och konventionellare. Antagligen skulle boken ha blivit för tjock om han hade gått på i samma stil.

        Likväl kvarstår intrycket att Första världskriget var ett samfällt nationalistiskt angrepp på Österrike. Dess blotta existens som multietnisk (ej multikulturell) stat försatte de etablerade nationernas (F/R/UK) ledare i kognitiv dissonans. Begreppet sömngångare kan ju peka på hallucinationer. Samtidigt accepterades inte uppkomlingsnationens Tysklands anspråk på likaberättigande på världsscenen (Kina, Marocko, Namibia, Nordsjöflottan…), på vilket Tyskland förstås reagerade mycket okänsligt och grovt. Man underskattade kanske den tysknationella solidariteten mellan Tyskland och den tyska eliten i Österrike och hur fort såren hade läkts efter 1867 års förnedring.

        En lärdom för vår tid kan vara att den multietniska staten var helt och hållet oförmögen till såväl militär som ekonomisk reform och även oförmögen att reagera rationellt på den hotbild som tornade upp sig. Dess parlament var en pratklubb och dess faktiska ledare intresserade sig bara för lyx, prestige, prål och slöseri. De trodde att alla skulle älska dem för att de var så snälla och omtänksamma i utrikespolitiken och i behandlingen av de underordnade slaviska folken. Det känns obehagligt bekant på något sätt.

        Liked by 1 person

  9. En normbrytande kropp skriver:

    De kokar böckerna. De kokar böckerna. Just nu pågår ett febrilt arbete med att bearbeta underlaget för statistiken. Vi hörde det även på nyheterna igår. Rikspolischefen lät meddela att om man räknade bort bedrägerierna så…..

    De kommer att ställa till ett helvete för de ”någorlunda skötsamma” normalsvenskarna som det går att komma åt. Underlåtenhetsbrott som försenade årsredovisningar ska leda till domar om bokföringsbrott etc. Det kommer att leda till att statistiken snabbt förbättras.

    Liked by 1 person

  10. oppti skriver:

    Det var väl kylan som knäckte Napoleon då?
    Nu ser jag att kylan drabbar Afghaner som är på väg mot Europa men fastnat på vägen.
    En som vill detaljstyra kanske ser hjälpbehovet direkt och vädjar om stöd för dessa utsatta barn på väg till Europa.
    Den som ser till större rörelser inser att det är inte de fåtal som skulle få hjälp som behöver stöd för framtida beslut.

    Gilla

  11. Rolf Lampa skriver:

    NEBUKADNESSARS DRÖM
    ”Ni har kommit överens om att ljuga och bedra, i hopp om att tiderna skall förändras” sade Saddam Husseins idol, den babyloniske despoten kung Nebukadnessar på profeten Daniels tid.

    3. Kungen (ol’ Nebo) sade till dem: ”Jag har haft en dröm och är orolig och vill veta vad jag har drömt.”
    4 Då sade kaldéerna till kungen på arameiska: ”Må konungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så skall vi tyda den.”

    (Ops, inte lätt att vara kunglig rådgivare i detta läge).

    5 Kungen svarade kaldéerna: ”Detta är mitt orubbliga beslut: Om ni inte säger mig drömmen och tyder den skall ni huggas i stycken och era hus göras till sophögar.
    6 Men om ni låter mig veta drömmen och hur den skall tydas, skall ni få gåvor och lön och stor ära av mig. Meddela mig därför drömmen och uttyd den för mig.”

    (Ajaj, han menar allvar. Hur trasslar vi oss ur detta?)

    7 De svarade för andra gången: ”Konungen må berätta drömmen för sina tjänare, så skall vi tala om vad den betyder.”
    8 Kungen svarade: ”Jag märker tydligt att ni vill vinna tid, eftersom ni ser att detta är mitt orubbliga beslut.
    9 Om ni inte säger mig drömmen kan domen över er bara bli en. Ni har kommit överens om att ljuga och bedra, i hopp om att tiderna skall förändras. Säg mig nu vad jag har drömt, så vet jag att ni också kan tyda drömmen för mig.” (Daniel 2:3-9)

    Och vem är ”ni”? Jo, arbetsförmedling, migrationsverk, domstolsväsende, och media. You name it. Ja-sägare som förvisso kommer att sluta på historiens sophög.

    Vi behöver en ”mindre finkänslig” Nebukadnessar i Sverige som rensar upp i det intellektuella och andliga luftrummet.

    // Rolf Lampa

    Liked by 1 person

  12. cantana3 skriver:

    Framförallt saknar jag en uppföljning av tidigare beslut och löften. Ex 80.000 ska utvisas, Nationel samordning av extremism, mer ordning/resultat hos polisen under 2016 etc. Hur kan dessa ”kvinnor o män utan egenskaper” ta nya beslut o löften utan att först titta i backspegeln?

    Gilla

    • Redaktörn skriver:

      Saken är den att det är riskfritt att utlova ”hårdare tag”, fler utvisningar eller längre fängelsestraff.

      Reportrars önskan att se bra ut är förklaringen. För att en makthavare som lovat t ex fler utvisningar ska ställas till svars offentligt krävs förstås att någon journalist (eller flera) ställer frågorna och utkräver ansvar.

      ”Ygeman, varför utvisar vi så få papperslösa?” Den frågan kommer vi aldrig att få höra, eftersom etablerade journalister vet hur sådan kritik låter — som något från en jäkla sverigedemokrat.

      Därför kan politiker utfärda såna löften och sedan iskallt strunta i genomförandet.

      Om de däremot skulle lova att slopa gränskontrollerna eller återgå till permanenta uppehållstillstånd. Då skulle genomförandet punktbevakas, eftersom journalister gillar att pressa makthavare från det hållet. ”Nu har det gått 36 timmar sedan du lovade att införa asylvisum som kan sökas från Syrien, och ännu finns inget färdigt förslag!”

      Gilla

  13. MartinA skriver:

    Jag läste krig och fred när jag var för ung. Jag tyckte den var konstig och frustrerande. Även om jag behöll någonting av den så gick ovanstående mig förbi.

    Gilla

  14. Johan utan Land skriver:

    Även om vi hade haft en Kutuzov hade det varit ett sisyfosarbete att reda upp situationen. Nu har vi istället faktaförnekare såväl i regering som i (allians)opposition. Läget ser bekymmersamt ut.

    Gilla

  15. Jonas Nilsson skriver:

    Krig o Fred skrevs i slutet av 1860-talet. 1861 tänktes livegenskapen upplöst. 1863 skrev Tjernyshevskij ”Vad bör göras?” otålig över att inget hände. 1864 skrev Dostojevskij ”Anteckningar fr källarhållet” ett tänkt ifrågasättande av Tjernyshevskijs och revolutionärerna nya samhällsdröm (den som gick i graven med Sovjet – för vår del med senaste presidentvalet?). Tingsten skrev ett för/efter(?) ord till någon av de svenska översättningarna. Där menar han, m.f.l.(?) att en huvudtanke för Tolstoj var att visa att det inte fanns någon rationalitet i Kriget. Det fanns ingen ”endlösung”, ingen slutförklaring, utan mängder av enskilda personer och händelser.

    Sanning och nåd är det enda begreppspar som gör skillnad enligt min mening, vare sig det gäller media, polismakt eller riksdag.
    Under tiden behöver vi lära oss flera språk så att vi kan ta in nyheterna på såväl svenska, engelska, ryska, kinesiska och arabiska. Om varje kommun hade en egen anställd som servade med info och kontakt inom vardera av de tre senare språkområdena så skulle det revolutionera landet. Låt tre gymnasister, födda i kommunen, som sedan lovar att fortsätta jobba där fem år få en sådan tvåårig utbildning, med deltidsarbete på plats i främmande land.

    Frågan om kunskapssynen är en av de avgörande framtidsfrågorna. Om vi inte pånytt får en tro på att det är meningsfullt med att söka sann kunskap är det utsiktslöst (vilket inkluderar samvetsfrågan). Den tron var stark och påtaglig i Sovjetdrömmen (deras och vår). Kan den förlorade kunskapsambitionen bara lite glutta bakom några andra världars dörrar kan det kanske bli något.

    Jag tror mycket på våra invandrartjejer, de ser mer än de flesta. Jag vet ett lysnade exempel. Hoppas bara att de kan få behålla något av sin integritet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s