En bit in på 600-talet e. Kr. dök islam upp på det religiösa slagfältet. Upprinnelsen var enligt legenden att kamelföraren och affärsmannen Muhammed vid fyrtio års ålder (610 e. Kr.) började få religiösa uppenbarelser och med dessa som bas så småningom blev profeten Muhammed. Uppenbarelserna skrevs ned och lades samman till den bok – Koranen – som blev islams heliga skrift.
Befolkningen på arabiska halvön uppvisade på Muhammeds tid en religiös mångfald. Där fanns judar, kristna och anhängare till en äldre religion (kanske flera) i vilken man tillbad flera gudar. De senare personerna kallas månggudadyrkare i den gamla översättningen av Koranens arabiska text till svenska från 1917 (Karl Vilhelm Zetterstéen, KVZ). I den nya översättningen från 2002 (Mohammed Knut Bernström, MKB) får de heta avgudadyrkare. Religionen ifråga tycks ha varit vanlig bland de (delvis) nomadiserande som vi och KVZ kallar beduiner. MKB kallar dem ökenaraber.