Vi har idag en situation som enligt Reinfeldts statssekreterare Mikael Sandström i en artikel i tidskriften Kvartal är ”ett haveri utan återvändo, de problem vi står inför kommer att ta decennier att hantera och vårt samhälle kommer att förändras bestående”. Hur har detta haveri kunnat uppstå?

1993 i Fredrik Reinfeldts bok Det sovande folket:

Moderaterna fungerade under lång tid som en konserverande kraft vars främsta funktion var att bevara gamla strukturer. Målet var att rädda landet från en allt för långt gående socialisering. Idag har detta dock mycket lite med moderat politik att göra. Med intåget av liberala värden i Moderata samlingspartiet har idéerna främst blivit en framtidsvision.

Göran Lindblad, moderat riksdagsman 1993 – 2010 och moderaternas talesman i integrationspolitiska frågor, framhöll i augusti 2002 att Sverige borde ta emot två miljoner arbetskraftsinvandrare på 15 år. Han hänvisade till att det föds för få barn i Sverige och menade att import av människor är bättre än att vi ökar den svenska nativiteten. Det skulle innebära ett snitt av 133 000 invandrare per år. Detta blev möjligen en grundbult i Nya Moderaternas politik men politiken resulterade istället i stor invandring av utomeuropeiska asylinvandrare, som till betydande del inte är anställningsbara. Varför?

Somliga dagar, de flesta numera, är samtiden så tramsig att man bara vill checka ut. Men som allt möjligt annat är tydligen också detta en populistisk hållning. Det finns ingen väg ut ur det här samhället, för att parafrasera Göran Greider.

Så kan i alla fall en aktuell krönika av Marika Lindgren Åsbrink i Dagens Samhälle uppfattas. Hon menar att den som propsar på att få hållas med sitt hyser farligt subversiva tankar. Som stöd för sin tes citerar hon en finlandssvensk poet och vänsterpolitiker, Claes Andersson: ”Se upp för dem som bara vill leva sitt liv ifred, för de skyr inga medel”. Och hon hänvisar till marknadsföringstugg från Steve Jobs för att hamra hem budskapet – människor vet inte vad de vill ha, man måste visa dem.

Vilket i en politisk kontext kan tolkas som: de där bondlurkarna till väljarboskap är så enfaldiga att det nog ska gå att fösa in dem i rätt fålla.

Arabiska halvön var på 500- och 600-talen e Kr en orolig region. Det var vanligt med väpnade strider mellan olika arabiska folkstammar och även andra makter var inblandade. I halvöns södra del var judarna de härskande fram till år 525, då de störtades av abessinierna. Ett halvt sekel senare var perserna de nya härskarna. År 570 brukar anges som det år då profeten Muhammed föddes och vid 40 års ålder lär han ha fått sin första religiösa uppenbarelse som senare följdes av flera. De blev grunden till Koranen, islams heliga bok.

Troende muslimer anser att Koranens arabiska text är Guds (Allahs) ord. De två översättare till svenska som är de mest lästa betecknas här KVZ (år 1917) och MKB (år 1998) och presenteras nedan.

Kort efter Muhammeds död år 632 e Kr behärskade islam hela Arabiska halvön. Därefter gjordes stora erövringar, huvudsakligen i öst-västlig riktning. Grunden till framgångarna kan tillskrivas Koranens kusligt skickliga spel på det mänskliga psyket. Skriften nedvärderar hela tiden de människor som inte vill ansluta sig till islam. Koranen anger cirka 440 gånger vilka hårda straff som icke-muslimerna (de otrogna) ska få, hur de ska få lida i helveteselden. Det är att förklara dem mindre värda. Sura (kapitel) 98 har ett exempel på en ren avhumanisering:

Under nästa mandatperiod står det svenska samhället inför en rad utmaningar. Några av dessa kräver beslut som kommer att bli svåra att återkalla. Beslut som kommer att kräva mod och integritet – bristvaror i dagens politiska landskap.

Till skillnad från miljöpartiet tror jag inte att miljön kommer få någon framträdande plats. Att döma av de resonemang som förs bland vanliga människor så verkar helt andra frågor dominera. Alliansens tjat om valfrihet inom skola och vård hamnar också långt ner på listan. Folket verkar helt enkelt inte intresserat av det som våra politiker vill käbbla om inom sin komfortzon. Istället vill folket se våra ”folkvalda” hantera följande problemområden, om vi ska våga hoppas på en hållbar framtid:

Den 21 januari publicerade 17 universitetslärare i SvD en debattartikel med rubriken Systemet med fritt skolval måste bytas ut i anknytning till en bok som de skrivit om det fria skolvalet.

Artikeln är värd att se närmare på, eftersom den uttrycker en politisk vision för skolan som omfattas av en stor del av den svenska vänstern. Huvudidén är att det fria skolvalet leder till negativa konsekvenser. Skolan skulle inte kunna utjämna sociala skillnader och därför bli mindre likvärdig, betygsättningen mindre korrekt och lärarna mer ofria i förhållande till skolledningen.

De flesta samhällen i världen har styrts direkt eller indirekt av dem som ansetts vara mest erfarna och visa. Det har tagit sig olika former i olika samhällen men grunden har alltid varit att lång livserfarenhet räknats som en merit som ingen annan än den livserfarne kan tillräkna sig, hur skarp och intelligent man än är.

Olika byråd, byäldste och dylikt är ett tydligt exempel på att även naturfolk har insett vikten av erfarenhet vid beslutsfattande.

I motsats till vad nutida debattörer kan tro så är detta ingen genusfråga och tecken på patriarkaliskt förtryck. I många afrikanska kulturer är det de gamla kvinnorna som bestämmer i till exempel arvsfrågor. I dagens Vietnam är det den gamla modern som får beställa mat på restaurangen oberoende av vad var och en önskar sig. Hon vet vad alla kan få från plånboken som hon själv håller i.

Jag känner stor sympati för Jonas Sjöstedts syn att skattepengar inte ska nyttjas för att göda ägarnas fickor i de statsfinansierade välfärdsföretagen. Metoden att kapa vinsterna resulterar dock inte i någon samhällsekonomisk effektivitet. De privata aktörerna har många möjligheter att kringgå ”vinstförbudet”, till exempel genom slösaktighet med anslagna medel, till egen fördel.

Med gedigen kvalitetskontroll av verksamheten är höga vinster ett uttryck för effektivitet. Det vore uppenbart fel att med hjälp av vinstbegränsningar minska incitamenten att vidmakthålla denna effektivitet. En hög vinstnivå hos flertalet privata välfärdsföretag är dock inte enbart en följd av ändamålsenlig drift och organisation – den är också ett uttryck för alltför omfattande offentliga bidrag till välfärdsproduktionen. Vid ändamålsenlig drift kostar det de privata företagen producerar mindre än den ersättning de får. Minskade bidrag skulle nedbringa vinstnivån utan att förta strävan mot effektivitet. Lägre bidrag till privatägda företag är därmed en effektiv metod att reducera samhällets kostnad för välfärdstjänsterna. Är du med, Jonas Sjöstedt?

År 1453 erövrades Konstantinopel (och döptes om till Istanbul) av turkarna. Då var det ottomanska riket på väg mot sin största utbredning. Anatolien, dagens Turkiet, var erövrat från det bysantinska grekiska riket och Balkan var ockuperat. Åren 1529 och 1683 försökte turkarna att erövra Wien. Norra Afrika, Egypten och Arabien ockuperades.

Under 1800-talet hade Europas industrialisering lämnat det vetenskapsfientliga ottomanska riket på efterkälken. Turkiet kallades då för Europas sjuke man. I och med att Turkiet hamnade på den förlorande sidan efter det första världskriget försvann hela det ottomanska imperiet.

De reforminriktade, västorienterade så kallade Ungturkarna och president Ataturk beslöt att genomföra ett moderniseringsprogram i Turkiet. Till exempel förbjöds religiösa kläder. Det latinska alfabetet anammades. Armenier och greker som levt där innan turkarna kom tvingades bort.

I en nyutkommen biografi beskrivs hur Thomas Mann – en av Tysklands största kulturpersonligheter och mottagare av Nobels litteraturpris 1929 – flyr Nazityskland och hamnar i USA. Där bestämmer han sig för att ansöka om amerikanskt medborgarskap men oroar sig strax över detta beslut. Ty i USA blir man inte medborgare hur som helst. För det krävs att man klarar ett prov som mäter kunskapen om amerikansk historiska, politik och geografi med mera. Manns oro var dock onödig. För honom gick det vägen. Han klarade provet.

Detta hände för 80 år sedan men fortfarande måste den som vill bli amerikansk medborgare meritera sig för detta genom att klara ett kunskapstest. Samma tänkande återfinns i många andra länder. Bland annat i våra grannländer Danmark och Tyskland.

Om det uppstår ett mässlingsutbrott på ett sjukhus i Göteborg så inleds en intensiv smittspårning. Dör fiskarna i en å så letar man efter orsaken, samma om bilarna rostar onormalt. I vårt samhälle finns det inbyggt att när problem uppstår så letar men efter förklaringar och så småningom lösningar.

När det gäller mångkulturens avigsidor så verkar dessa mekanismer vara satta ur spel, allt sopas under mattan. Polisen avstår från att ge signalement. Ingen förklarar vad som egentligen ligger bakom gängskjutningar, bilbränder, stenkastning, ”slagsmål mellan olika grupper” och annat liknande. När det gäller gängskjutningarna så handlar det sannolikt mycket om revirstrider på marknaden för narkotika. Normalt borde samhällets resurser sättas in på att kartlägga detta inklusive vilka kopplingar som finns mot försörjningsvägar och kunder. Vanliga ursprungsländer/regioner för narkotika som används i Sverige är Marocko, Latinamerika, Afghanistan och Östafrika. På köparsidan handlar det inte bara om samhällets bottenskikt utan om framgångsrika människor inom bland annat kultur, media och finans.

För något år sedan åkte jag på semester till Senegal, ett relativt stabilt land med 15 millioner innevånare. Medellivslängden är 66 år, vilket är tämligen bra för Afrika och arbetslösheten ”bara 22 procent”. Befolkningstillväxten ligger på tre procent per år och kvinnorna föder i genomsnitt fem barn under sitt liv, vilket är en halvering på 30 år.

Landet har hyfsade jordar och ett gynnsamt klimat och det finns ingen uppenbar svält. Landet räknas som demokrati, tillåter fritt religionsutövande (80 procent muslimer) och har sluppit större interna konflikter. På sitt sätt en framgångssaga, men också ett land där många unga män emigrerar för ett bättre liv i väst. Varför detta när det borde finnas möjligheter hemma och varför emigrerar de nu?

Thomas Gür har i tidskriften Kvartal (30/12 2017) redovisat en häpnadsväckande upptäckt. Han citerar Magdalena Anderssons uttalande om migrationspolitiken i en intervju (DN 21 december 2017) som kan sammanfattas:

Det finns anledning för oss Socialdemokrater att vara självkritiska. Vi skulle tidigare ha varit tydliga med att vi inte kan ha ett större mottagande än vad samhället klarar av att ta emot. Under senare år ser vi att det tar alldeles för lång tid för människor att komma i arbete. Vi har en stor bostadsbrist och en stor lärarbrist. Det tycker jag att vi kunde ha sett och varit tydligare med tidigare än hösten 2015.

Gür:

Det signifikanta med Anderssons uttalande är att det varken till innehåll eller formulering skiljer sig från hur invandrarministern Maj-Lis Lööw lät, när hon den 14 december 1989 berättade för riksdagen om det beslut som regeringen fattat, det så kallade Luciabeslutet. Bakgrunden var, enligt Lööws egen beskrivning då, att ”det svenska flyktingmottagandet befinner sig i en kris”. För år 1989 uppgick det förväntade antalet asylsökande till 29 000 personer, mot ett utfall om 19 000 under 1988.

En bit in på 600-talet e. Kr. dök islam upp på det religiösa slagfältet. Upprinnelsen var enligt legenden att kamelföraren och affärsmannen Muhammed vid fyrtio års ålder (610 e. Kr.) började få religiösa uppenbarelser och med dessa som bas så småningom blev profeten Muhammed. Uppenbarelserna skrevs ned och lades samman till den bok – Koranen – som blev islams heliga skrift.

Befolkningen på arabiska halvön uppvisade på Muhammeds tid en religiös mångfald. Där fanns judar, kristna och anhängare till en äldre religion (kanske flera) i vilken man tillbad flera gudar. De senare personerna kallas månggudadyrkare i den gamla översättningen av Koranens arabiska text till svenska från 1917 (Karl Vilhelm Zetterstéen, KVZ). I den nya översättningen från 2002 (Mohammed Knut Bernström, MKB) får de heta avgudadyrkare. Religionen ifråga tycks ha varit vanlig bland de (delvis) nomadiserande som vi och KVZ kallar beduiner. MKB kallar dem ökenaraber.

Jag förbryllas inte över att det så kallade näthatet växer. Vi lever idag i ett samhälle i fritt fall. Polisen har tappat kontrollen och våldtäkterna blir bara fler och fler, nu även mot män. Senast har vi kunnat läsa om brutala gruppvåldtäkter i både Fittja och Malmö, där gäng av män har turats om att förgripa sig sexuellt på en kvinna. Det är en unik sadism av ett slag som Sverige troligen inte känt av sedan Birger Jarl instiftade kvinnofriden på medeltiden.

Sverige har på mycket kort tid gått från ett samhälle med hög social tillit till ett samhälle där folket med rätta känner sig fört bakom ljuset. Svenskarna litade på sina politiker, myndigheter och akademiska auktoriteter, men nu lever vi i en tid där det blir uppenbart att makthavarna har missbrukat det förtroendet å det grövsta.

Nu är året snart till ända och om ett år kommer vi att leva i ett helt nytt politiskt landskap. Dessförinnan kan det vara klokt att fundera lite på en möjlig framtid efter valet. Något slags mental beredskap blir bra att ha. Den här texten kan vara en början till sådana insikter.

Jag tänker på Gustav Vasa och hans långa och osäkra skidtur i Dalarnas obebyggda trakter men också på att Sverige bara några år senare var på väg att staka ut sin väg in i en då okänd framtid.

Muslimska ledare, imamer, uttalar sig ibland i svenska media och svarar på frågor om religionen eller deltar i en religionsdebatt. Deras deltagande behövs eftersom människor läser och ser mycket som väcker frågor om just islam. Mycket av frågorna och de svar som imamerna ger handlar om vad som står i Koranen, islams heliga skrift. Men hur står det till med kvaliteten på imamernas svar? Hur förhåller de sig till sanningen?

Koranen är cirka 1400 år gammal och enligt muslimsk tro baseras den på profeten Muhammeds uppenbarelser i Mekka och Medina. Under åren 610-632 fick han där ta emot Guds (Allahs) ord, förmedlade av ängeln Gabriel.

Trump har genom sitt erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad, och framtida flyttning av USA:s ambassad dit, utlöst starka protester i arabvärlden, FN och i EU.

Flera politiker och kommentatorer påstår att denna gest försvårar fredsprocessen som går ut på en tvåstatslösning, det vill säga inrättandet av en israelisk och en palestinsk stat. 

Mina morföräldrar var födda på 1880-talet. En ko, häst och några hönor. Vatten hämtades i källan i skogen. ”Dasset” fanns bakom vedboden. Konsumbussen passerade en gång i veckan.

Mina föräldrar, födda 1915, flyttade till Stockholm i början på 1950-talet. Vi barn föddes sent 1940-tal. Tills vi var i 10-åldern bodde vi i en omodern lägenhet på Söder. Omodern betyder endast kallt vatten, inga värmeelement samt toalett i farstun.

Massmedia och därtill hörande kulturpersoner och politiker driver en hejdlös kampanj för att mana fram den rätta oron inför det stora klimathotet. När hotet verkar falna så ringer man till den förmodat allkunnige agronomen Johan Rockström (chef för Stockholm Rescilience Center) och får veta att:

1. Vi är på väg mot en klimatkatastrof på grund av utsläpp av koldioxid från förbränning av fossila bränslen och det går fortare än någonsin.

2. Trots att läget är extremt hotfullt så finns det hopp. Med radikala ingrepp så kan utsläppen hejdas och katastrofen begränsas.

Min sedan barnsben gode vän forne arbetsgivare och nu bortgångne Bo Söderman var Sveriges förste registrerade oberoende försäkringsmäklare inom liv- och pensionsförsäkringar. Bo var initiativtagare (1976) och drivkraften till lagändringen 1990 som möjliggjorde fristående försäkringsmäklarverksamhet här i Sverige. Han tog initiativ till bildandet av Svenska försäkringsmäklares förening och var dess förste ordförande. Bo Söderman var krönikör och expert i försäkringsfrågor i Svenska Dagbladet och i Privata Affärer. I början av 90-talet var han initiativtagare till Sveriges försäkringstagares riksorganisation, vars syfte var att tillvarata den enskildes rättigheter gentemot de stora försäkringsbolagen.

Det enorma informationsflöde vi lever verkar inte skapa större enighet om vad som är sant eller falskt. Ökad kunskap verkar inte heller leda till ökad förståelse.

Har följden bara blivit att vi har fått fler saker att vara oense om? Världen blir allt mer komplex, vilket ofta ger utrymme för diametralt olika tolkningar av en situation. Via internet kan man få även de mest bisarra uppfattningar ”bekräftade”.

Jag erkänner att jag från början var entusiastisk för EU och även för euron. Sett i backspegeln hade det inte skadat Sverige att ha gått över till euron. Tvärtom, det hade hindrat regeringen ifrån att pressa ned Kalle Anka-valutan kronan som dopar exporten men gör svenskarna fattigare utan att de märker det förrän de åker till Norge. En riksbanksdirektör som är livrädd för svensk deflation är föga trovärdig – man undrar stilla hur Schweiz klarar sig när landets valuta stiger med minst fem procent om året mot med den svenska.

I England firar man varje år sedan 1919 Remembrance Day den 11 november till minnet av de militärer som dog i landets tjänst under första världskriget. Union Jack-flaggan svajar stolt i höstblåsten. En liten röd vallmoblomma bärs på kragen som ett tack till tidigare generationer för den fred och frihet som deras uppoffringar skapat. Om än för bara en dag släpps patriotismen lös i England.

Funderar så på alla dessa upprop som presenteras en efter en dagligdags i kölvattnet av #metoo. Vem är uppdragsgivare? Vem betalar? Vad är syftet? Konsekvenser? All kommunikation, må vara reklamkampanjer eller lärarledd undervisning, sker på mottagarens villkor varför det inte alltid blir som det var tänkt. Människor gör något med det de hör och läser.

Nu ligger en ny video ute på YouTube som kort och gott heter ”Alternativkostnaden”. Svart på vitt visar den vad som händer när invandrarna kommer ner i våra kommuner och börjar konsumera de välfärdstjänster som finns där. I vardagen ser de kritiska invånarna vad som händer och pratar om undanträngningseffekter där vi nationalekonomer har en fackterm, alternativkostnaden. Den går att beräkna för varje kommun och för varje år det finns statistik. Det handlar min senaste video om på YouTube.

Psykoinfantilism innebär kvarstående barnsliga personlighetsdrag trots normal biologisk utveckling och intellektuell nivå. Det är väsentligt att försöka få grepp om hela den utveckling som har lett till att makteliten och delar av befolkningen nu tänker och handlar extremt barnsligt, trots sin vuxna gestalt och sitt vuxenspråk.

Behöver demokratin vitaliseras? Behöver riksdagens självständighet stärkas? Behöver grundlagen reformeras i grunden? Mitt svar är ja.

Den svenska demokratin uppfyller visserligen de grundläggande kraven på mänskliga rättigheter, fri åsiktsbildning – tryckfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet – och allmänna och fria val men är samtidigt förenad med allvarliga brister som sammanhänger med frånvaron av maktdelning tillsammans med att den offentliga makten i praktiken utövas av partieliterna som inte är offentligrättsligt reglerade. Därmed undgår den all form av insyn, granskning och kontroll.

Sedan flyktingkrisen 2015 har vi gång på gång hört om EU-förhandlingar för att kvotera asylsökande på medlemsländerna. Utgångspunkten är ett ganska begränsat årligt antal för hela kontinenten, som EU bestämmer sej för. Sverige och andra vill ha sådana kvoter, men inte minst östländer, bland andra Ungern och Polen, motsätter sej. Nyligen kom en ny rapport i pressen om hur dessa förhandlingar misslyckats. Men flera länder håller på principen, bland andra Sverige, och förhandlingarna skall tas upp igen nästa år.

Det är utmärkt att fokus har satts på kvinnor som utsatts för kränkande behandling av män. Harvey Weinstein är ju bara en i detta sorgliga kulturfenomen som ju alltid förekommit i Hollywood. Exempelvis har David O. Selznicks så kallade prolongationssoffa från 30-talet beskrivits i flera skådespelerskors memoarer. Svineri och övergrepp ska givetvis beivras.

Bilden är emellertid ofullständig. En viktig bit saknas.