Gästskribent Gerhard Miksche: VARFÖR BRY SIG?

En del som skriver och kommenterar här är något till åren komna. Det märks inte minst på hur långt de personliga minnena går tillbaka. Lång livserfarenhet i kombination med ett kort personligt perspektiv på framtiden.

På några undantag när råder det stor samstämmighet om vad framtiden, i synnerhet Sveriges, bär i sitt sköte. Den värld vi levt i sedan barnsben håller på att förändras med förfärande fart.

Men, när allt kommer omkring, varför bry sig, med tanke på den korta tid vissa av oss har kvar? Varför inte njuta av livet så länge det går och strunta i vad som kommer sen? Jag ställer den frågan utifrån en agnostisk ståndpunkt. När livet är slut så är det slut. Då finns vi inte mer, det är bara att acceptera.

Ändå verkar nog många bry sig. Det visar bland annat engagemanget på den här bloggen.

För några år sen kom jag över boken ”Death and the Afterlife” av Samuel Scheffler, en amerikansk filosof (Oxford University Press, New York 2013, ISBN978-0-19-998250-9). Med i boken finns kommentarer av några av hans kollegor.

Som utgångspunkt ställer Scheffler den retoriska frågan om hur ”vi”, det vill säga många, kanske flertalet, men givetvis inte alla, kommer att reagera på följande domedagsscenario: ”Föreställ dig att du visste att du skulle leva ett normalt liv fram till din naturliga död, men att jorden skulle gå under 30 dagar efter din död genom en oundviklig kollision med en asteroid. Hur skulle vetskapen om detta påverka dig under den återstående delen av ditt liv?”.

Författaren har inte gjort någon enkät för att få svar. I stället fortsätter han med ytterligare frågor och funderingar. Den första: ”Skulle du känna dig påverkad av den utsikten?”

Schefflers uppfattning är de flesta knappast skulle svara att det inte angick dem vad som händer efter deras död. I synnerhet med det perspektivet framför ögonen. Jag har lätt att hålla med.

Att påverkas av något som vi inte kommer att uppleva personligen visar att det som sker efter vårt frånfälle kan ha betydelse för oss. Scheffler menar att den första, generella reaktionen på budskapet om den oundvikliga katastrofen, som ändå inte kommer att drabba den som dör i förtid, torde vara djup bestörtning. Den initiala bestörtningen torde så småningom ge vika för insikten om vad katastrofen konkret betyder: personer vi älskar skulle dö, föremål – i bred bemärkelse – som vi uppskattar skulle gå förlorade för evigt. Men det är inte enbart fysiska personer och föremål som skulle drabbas, men även vår sociala sfär, vår kultur, vår närmiljö, vårt sätt att leva, vår värld.

De som reagerar med bestörtning på något de vet att det inte kommer att drabba dem själva sätter således värde på något de inte kan uppleva själva. Scheffler betecknar dessa värden som icke upplevbara (nonexperientalist values). Med andra ord har våra värderingar en icke upplevbar dimension.

En helt annan attityd till domedagsscenariot skulle kunna vara att så neutralt som möjligt summera effekterna, att kvitta det onda mot det potentiellt goda som katastrofen kunde föra med sig. Exempelvis slutet på allt mänskligt lidande. Inga fler folkmord, slut för evigt för förtryck och misär. Scheffler tror dock inte på detta som seriöst alternativ. Han menar att få av oss skulle ägna sig åt att avväga för- och nackdelarna mot varandra för att eventuellt balansera konsekvenserna. Det talar för att våra värderingar oftast inte går hand i hand med vad som synes ge bäst resultat objektivt sett. Våra värderingar har således en andra, en icke konsekvensstyrd dimension (nonconsequential values).

För det tredje menar Scheffler att det faktum (visserligen en hypotes, men en lättförståelig sådan), att man kan förutse en skräckslagen reaktion på den annonserade, men oss själva inte drabbande, katastrofen, innebär att våra värderingar även innefattar en tredje, konservativ dimension (conservative values).

Schefflers hypotes är således att många människor ser på det som händer bortom sin egen död inte med neutral likgiltighet utan med ett personligt engagemang.

Hur skulle då vetskapen om skräckscenariot påverka vårt återstående liv? Scheffler menar att det är uppenbart att många aktiviteter och livsval då förlorade sin mening, i synnerhet aktiviteter med en längre tidshorisont. Exempelvis att sätta barn till världen som kommer att gå en bråd död till mötes. Att engagera sig i någon som helst långsiktig verksamhet. Allt skulle ju ändå ta slut 30 dagar efter vår död.

Katastrofscenariot som konstruktion sätter frågan om vår inställning till det som händer efter vår död på sin spets.

Om vi återgår till den reella världen så är vår och påföljande generationers framtid är höljd i ett töcken. Men avsaknaden av skarpa konturer ändrar inte vår inställning principiellt när vi ser på ändligheten av vår existens och tiden bortom den. Skillnaden är enbart att problemen inte accentueras lika drastiskt och därmed förflyttas till det undermedvetna.

När man väl tar sig tid att fundera på det egna livets ändlighet grips man av insikten, att man efter sin bortgång inte längre förmår att påverka skeendet. Vi kan inte längre hjälpa de människor som står oss nära. Vi kan inte längre skydda den kultur och det samhälle, den värld, som vi älskat att leva i. Samtidigt som vi efter vår död kommer att leva kvar genom det samhälle vi har varit med att bygga, förvalta och värna, genom minnen hos andra människor som kommer att överleva oss. Hur bråd den enskildes död än kan vara i fysisk bemärkelse, så ger vetskapen tröst om att livet kommer att fortsätta i kommande generationer tröst. Vår existens är en förutsättning för deras. Därmed lever vi vidare i dem och deras värld.

Det kan sägas var huvudkonklusionen i Schefflers bok.

Det finns anledning att bry sig.

Gerhard Miksche har varit docent i organisk kemi vid GU, universitetslektor vid LTH, avdelningsdirektör vid Styrelsen för teknisk utveckling, chef för AB Astras patent- och varumärkesavdelning. Han är numera patentombud och konsult inom immaterialrättsområdet i eget företag sedan 1991. Med intressen långt utanför naturvetenskapen, såsom historia, dagspolitik och framtiden.

62 thoughts on “Gästskribent Gerhard Miksche: VARFÖR BRY SIG?

  1. malinkim skriver:

    Jag tillhör kanske den något yngre skaran på denna blogg, men jag har ändå funderat mycket över varför jag fortsätter bry mig om Sverige. Varför packar jag helt enkelt inte väskorna och flyttar till Norge, Österrike eller Australien? Svaret är egentligen oförnuftigt: jag älskar mitt land, jag tycker att tidigare generationers livsverk är fantastiskt och det gör mig ont att se hur så stora värden kastas bort av ren oaktsamhet. Jag vill göra vad jag kan för att skydda det som finns kvar, eftersom det är viktigt för framtiden.

    Miksches krönika sätter fingret på något mycket mänskligt.

    Liked by 1 person

    • Kulturisten skriver:

      Malinkim, jag är också relativt ung, men inte ens svensk. Ändå älskar även jag detta land, denna kultur, och känner samma desperation som ni infödda skribenter och kommentatorer. Flyttade hit för tre år sedan från Svenskfinland, och betraktar den svenska vardagen med dagligen tilltagande ångest. Jag har bott i många länder och kan på basen av den erfarenheten säga att världen inte har råd med att förlora det svenska samhället som modell och förebild, som föregångare i frågor om miljö och demokrati, kärlek till ren natur och ren mat, djurskydd. Det är för mig obegripligt att så många krafter inom Sverige verkar arbeta frenetiskt för att nedmontera detta globalt sett närmast osannolika paradis. Jag blir kallsvettig av att se denna nation begå självmord medelst å ena sidan sin godhetsfundamentalism, å andra sidan öppet hat och förakt gentemot de strukturer som möjliggör och bevarar dessa krafters rätt att vara fortsätta vara goda – polis, militär, gränsbevakning. Hur bortskämd och infantil måste man inte vara för att sakna viljan, ryggraden och den moraliska förpliktelsen att försvara sin egen kultur, speciellt då den i mångt och mycket kan karaktäriseras som världens fredligaste. Häromveckan såg jag en sköterska på vårdcentralen ge en djup bugning åt en muslimsk man som vägrat hälsa på henne med en handskakning. Den scenen symboliserar det svenska dåliga samvetet (över vadå?), den svenska tacksamheten gentemot de representanter och budbärare från destruktiva kulturer som tagit sig hit. Dessa ger väl svensken en chans att visa världen hur bottenlöst god och tolerant hon/han är, erbjuder en kanal för den modersinstinkt som borde få sin mättnad inom det egna folkets utsatta och lidande grupper. Dessa finns minsann. Men godhetsberoendet sitter djupt i den feminiserade reptilhjärnan och kräver ständigt högre doser för att ge en kick, eller status i andras ögon. Dock ser jag en ljusning. Sverige återfår sin militär, återuppbygger sin poliskår och åsikter som vädras på denna blogg blir rumsrena. Malinkim, ge Sverige fem år till. Det gör jag med.

      Liked by 6 people

      • Björn skriver:

        Ja, visst är det är obegripligt att en majoritet av det svenska folket vill att vi ska begå kollektivt självmord! UTAN att ägna de kommande generationerna en tanke!

        Liked by 3 people

      • Asta skriver:

        Hur vi hamnade vi i ett Sverige med, för det första, till exempel Dan Eliasson som rikspolischef och Transportstyrelsens hemligheter i Serbien, Ryssland, etc? För det andra, hur fick vi en politisk klass som i efterhand inte förstår vad som hänt, och som lök på laxen tillsätter en ny person utan särskilt kunnande, Jonas Bjelfvenstam, som generaldirektör? Och hur kommer det sig att vi har en opposition och en press som inte, likt en flock blodhundar, kastar sig över detta?

        Det handlar givetvis i mycket om maktens taburetter, om att se om de sina och sträva efter att besätta alla toppositioner i samhället med trogna socialdemokrater, vare sig de är medlemmar i Socialdemokraterna eller i något alliansparti (vilka jag alltså i mycket, det mesta, likställer med socialdemokrater).

        http://www.undertallen.se/2017/07/dunning-kruger-myrdal-palme-lofven-akb-effekten/

        Gilla

  2. Fredrik Östman skriver:

    I filmen The Party visas hur fem olika sorters socialister reagerar på något så trivialt som en annalkande naturlig död. Plötsligt kastas allt de har hävdat över ända och det oändliga hyckleriet blottas. ”Jag tror att det är en känsla!” Roger Scruton har om jag inte missminner mig påpekat hur meningslöst livet måste bli utan tankar på efterkommande. Mohammed/Eddies krönika från S:t Denis illustrerar principen.

    Gilla

  3. JAN BENGTSSON skriver:

    Har man inga efterlevande KAN man tänka så…
    Varför bry sig?

    Men förutsägelser kan vara fel, om vädret ideligen t.ex.

    Även klimatPROGNOSERNA.
    Långt fler variabler än känt som man kan mata in i sina datorer?

    Men vi som har levt, lever i ett av världens bästa länder,
    varför försöker VI (?) med öppna ögon raSera allt det goda som byggts upp?

    Allt bara för att till Alla pris klamra sig kvar vid maktens köttgrytor!

    Bryr man Sig inte om vårt land längre???

    Men visst är väljarna stora egoister,
    en usel 50-lapp i månaden säljer man lätt sin Själ för…

    Gilla

  4. malmobon skriver:

    Är det inte egoistiskt? Inte bry sig. Vi har en SKYLDIGHET lämna efter oss vår kultur, miljön (överbefolkning) och förhindra konflikter som kommer drabba våra barn och barnbarn.

    Att ligga på dödsbädden och veta jag inte gjort tillräckligt för Sverige, skulle ge mig ångest.
    Är dock inte detta jag tänker på i första hand. Tänker inte ge upp min stad (Malmö) för en pedofil(kvinnofientlig psykosocial ideologi som islam. Skall bort. Läs Koranen. SD-2018.

    Liked by 1 person

  5. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Intressant.
    Det dummaste jag själv hört i genren är när en fältbiolog – men numer också andra gröna fundamentalister – frankt deklarerade att fanns det en knapp att trycka på där man utplånade mänskligheten från jordens yta skulle hon icke tveka en sekund.
    Denne figur såg säkert ned på nazister & fascister för deras rasism!
    De gröna fundamentalisterna kan således härbärgera bland de sina artens självhat så starkt att de får nassar att likna Florence Nightingales & Dalai Lamas kärleksbarn.

    Liked by 1 person

  6. Bo Svensson skriver:

    Liksom ett fordon har vi drivkrafter och styrning och drivkrafterna är som för de andra djuren att försöka ordna sin tillvaro och att vinna erkännande och uppskattning från dem vi vill tillhöra. – Styrningen kräver ingen energi utan vi kan använda drivkrafterna målmedvetet med ett större perspektiv i fokus.

    Gilla

  7. BjörnS skriver:

    Varför bry sig? En ytterligare anledning är stolthet och rättspatos. Även om lögnen inte kommer att drabba mig främst utan andra så hatar jag att bli ljugen i ansiktet och behandlad som mindre vetande okapabel att dra korrekta slutsatser. Det är så vi blir behandlade i imigrationsfrågan. Edlunds text om demonstrationen på Medborgarplatsen är ett bra exempel. Ingen människa med ett uns av stolthet kan undgå att bli upprörd och arg.

    Liked by 1 person

  8. MartinA skriver:

    Nuvarande etablissemang utrotar det vi är. Följaktligen är en förhoppning om dess förstörelse att bejaka vår existens. Vilket är varje levande organisms plikt. Och inneboende tendens.

    Liked by 1 person

  9. Jan Ahlström skriver:

    Du skriver:
    ”Men, när allt kommer omkring, varför bry sig med tanke på den korta tid vissa av oss har kvar?”

    Ok, men vad är man för förälder om man inte funderar över barn och barnbarnens framtid?
    Där blir jag orolig, vad lämnar vi efter oss?

    Liked by 6 people

  10. Rikard skriver:

    Hej.

    Empati och sympati (i ordens psykologiska betydelse; inte populärkulturella) via asteroid således.

    Låter mest som den refererande författaren uppfunnit hjulet. Igen.

    Det som är mitt – mitt land, mitt språk, mitt folk – är mitt tack vare mina förfäder. Min plikt mot dem är min plikt mot mina fränder och mot mina barn, mot ofödda släkten. Att inte erkänna den plikten och villigt axla bördan att med alla medel kämpa för mitt folk och mitt land är spotta på gravarna av de som brutit sten, burit vatten, svultit och frusit och burit både små och stora kistor till bengårdarna.

    Det är ditt val som svensk: hedra dina förfäder eller visa dem egoistiskt förakt. På så vis är du ett exempel för efterkommande oavsett.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 9 people

  11. Björn skriver:

    Sveriges bästa tid var 50- och 60-talen, då klassklyftor och fattigdom var i stort sett utraderade! ALLA hade möjlighet till studier, oavsett bakgrund, och jobb på alla nivåer fanns i överflöd! Motsättningar inom den relativt homogena befolkningen, existerade knappt! Detta störde tydligen medelklasshataren Palme, som efter att han tog över gjorde allt för att SKAPA splittring i samhället! ”Arbetarklassen” återupplivades igen, men inte av arbetarna själva, utav av den ”akademiska” och ”kulturarbetande” bortskämda överklassvänstern, som han själv tillhörde! Hybrisen visste inga gränser, och snart utnämnde han sig själv till ”världssamvete”! Samtidigt erbjöd han alla världens förtryckta folk en ”fristad” här i Sverige! Sverige skulle bli ett ”mångkulturens mecka”! Hur det gick sen, är väl även de yngre plågsamt medvetna om…..

    Liked by 4 people

      • Björn skriver:

        Visst! Då i början på ”omfördelningens tidevarv” funkade det ganska ”rättvist” och bra, men sen tog girigheten och ”fripassagerarna” över systemet!

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Men var fripassagerarna inte inbyggda från första början? Min poäng är att det tar ett litet tag innan kapitalet har ätits upp. Det sker inte vid den tidpunkt när man börjar tära på det.

        Gilla

      • Björn skriver:

        Det finns/fanns ju faktiskt enstaka individer som verkligen inte klarar sig utan stöd och hjälp från samhället! ”Fripassagerarna” däremot, består oftast av hela grupper, och har tillkommit under resans gång och i takt med bidragens utbredning! Arbetsskygga ”kulturarbetare” är EN sån grupp! Den var tidig! Att räkna upp ALLA parasiterande grupper IDAG, är inte gjort i en handvändning……!

        Gilla

  12. Vårt folks överlevnad skriver:

    Tack för betraktelsen, det är sådana som behövs när allt fler röstberättigade medborgare förefaller ha tappat fotfästet och t ex ägnar mer tid åt spel och liknande meningslösheter på mobilen än att bry sig om sitt, sin familjs och sitt samhälles framtid.

    Diskussionen borde kompletteras med ett scenario, där vi till skillnad från en jättemeteorit faktiskt kan påverka utfallet och där framtiden för Sverige och våra efterkommande faktiskt ligger i våra egna händer om vi är beredda att själva göra något åt det, även om vissa av oss kanske hinner att dö innan vi ser resultatet.

    Alla tänkande människor vet ju nu sedan länge vart vi är på väg med den av våra ansvariga politiker importerade multikulturella katastrofen, som av förklarliga skäl är ett återkommande ämne på denna sajt.

    Rent ekonomiskt finns åt det hållet inget annat än ruin och U-landsstatus. Dessutom kommer repressionen och förtrycket mot oss oliktänkande efterhand bara att bli hårdare, ju mer de inneboende konflikterna kommer upp till ytan, när etniska svenskar tillslut inte kan flytta längre inom Sverige för att fly andra invasiva folk som, sammantaget, brer ut sig och tränger undan oss i vårt eget land på vår bekostnad.

    Vad som saknas i DGS krönikor och kommentarsfälten är en diskussion om vad som rent konkret kan och bör göras åt detta.

    Den mörka sanningen är att ju längre vi väntar, desto mer kommer valet tillslut att stå mellan inbördeskrig för att befria vårt folk från vad som de facto är kolonisation och ockupation — eller vårt eget folks utplåning, både kulturellt och demografiskt. Ju tidigare vi agerar för att vända utvecklingen, ju fredligare kan vi göra det. Med den i jämförelse exponentiella nativiteten hos de som kommit hit, har vi inte tiden på vår sida.

    För det måste väl ändå finnas högre värden än de rent ekonomiska bortom individens egna välgång för stunden? Spelar det ingen roll vilken framtid barnen som växer upp idag kommer att få i arv från oss? Hur kan svenska föräldrar i Sverige se sina barn i ögonen och vilja fortsätta med en politik som kastar bort allt detta och som leder i riktning mot förtryck och inbördeskrig? Se bara hur det gick för de kristna i Libanon när muslimerna kom i majoritet.

    Flera aktörer på vänsterkanten har flaggat för att de sedan länge innan valet 2018 förbereder motståndsrörelser om ”fel” sida vinner valet. Vilka förberedelser görs på vår sida? Om vänstern vinner 2018 och repressionen tilltar, hur länge tror ni sajter som dessa kommer att få leva kvar?

    Det goda samhället borde mer rikta in sig på att kanalisera energi för konkreta konstruktiva förebyggande åtgärder och inte bara åse förfallet. Det är för mycket i vågskålen för att bara sätta allt på ett kort och tro att lägga rätt röstsedel i valurnan 2018 kommer att lösa alla problem. Ska vi vända den katastrofala utvecklingen kommer det att krävas mycket mer än så.

    Liked by 6 people

    • Peter M skriver:

      Det kommer ju då och då konkreta enkla och bra förslag.

      – Senast var att rösta i kyrkovalet. Själv har jag ansökt om medlemskap i statskyrkan igen.
      Blir jag missnöjd med valet går jag ur igen. Tar 10 minuter att göra.

      – Ett annat var förslaget att engagera sig politiskt. Det skulle t ex. räcka om några 10 000 människor med sunda allmänborgerliga värderingar gick med i 1-2 politiska partier. Själv har jag gått med i två borgerliga partier. Jag kan i stort sympatisera med deras program och jag kommer att hålla mig till partilinjen i de flesta frågorna. De enda frågor jag kommer att engagera mig aktivt i är migrationsstopp och repatrieringsfrågor där jag kommer att diplomatiskt men fast avvika från nuvarande partilinje. Tidsåtgång uppskattar jag till kanske 10 timmar per parti för de fåtal medlemsmöten som hålls.

      Läs vänsterbibeln – Att störa homogenitet. Var inte rädd. Gå rakt mot elden.

      Liked by 3 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Att det väntar bistra tider för alternativsiter/bloggar,
      kan vi nog frukta om (S)tefan tillåts sitta kvar e valet 2018?

      Att BÅDE L o C skulle kunna göra gemensam sak med Sossarna,
      för att inskränka yttrandefriheten vore nog heller ingen stor överraskning…

      Dags att outsourca servrarna, men vart?

      Till Polen/Ungern…
      Utom räckhåll för EU/Vänstermaffian!

      Gilla

  13. uppstigersolen skriver:

    Jag har ett ansvar från mina förfäder att lämna över ett lika bra eller helst bättre samhälle till mina efterkommande. Detta är för mig så självklart att jag aldrig har ifrågasatt det. Nu har jag sett trailers på SvT om en kommande serie: Vad är meningen med livet? Frågan är felställd, om du behöver fundera över meningen med livet så tänk ett varv till. Meningen med livet är att göra sitt bästa för sig själv och sina närmaste, inte skada andra och har du ork över gör något för släkten, kommunen, miljön, vadsomhelst som är bra i det långa loppet.

    Liked by 2 people

  14. Peter M skriver:

    Europa och Sverige styrs av barnlösa ledare. Det största hotet mot sitt eget folk och vår världsdel är ”Mutti” Merkel som adopterat främmande män som sina barn.

    Lita inte på ledare som inte själva har barn. Ett tecken på att de kan vara ansvarslösa karriärister. Ett krav på ledare bör vara att de har barn. Har de sedan barnbarn blir de ännu bättre.

    Liked by 6 people

  15. Jan Molin skriver:

    Mycket bra skrivet!
    Jag skrev för en tid sedan på DGS att vi ortsvis bör söka likar för att prata oss samman hur begynna motståndet. Främst pensionärer som jag kan ju börja, vi riskerar ännu inte vår försörjning. Tyvärr fick jag inga svar från Uppsalabor. Jag försöker härmed igen: 070-5887484.
    Så jag uppmanar andra att göra sammaledes där ni bor, det är vi skyldiga våra barn och barnbarn. Även om dessa inte har samma åsikter så måste vi stå på oss. Och inte skämmas eller vara rädda.

    Liked by 1 person

  16. Björn skriver:

    Det största hotet mot Sveriges framtid, som jag ser det, är den stora del av befolkningen som i de senaste valen, faktiskt röstat FÖR den rådande kaosartade situationen! De VISSTE mycket väl, vilken invandringspolitik som ingick i ”paketen”, men röstade lik förbannat på de makthavare vi lider under idag! ÄNDÅ, trots facit i hand, vägrar de flesta, med dårarnas envishet, att byta till det ENDA parti, som PÅ ALLVAR säjer sig vilja ändra på den nuvarande självdestruktiva invandringspolitiken! JAG, kan iallafall, med rent samvete, säja till mej själv på dödsbädden, att jag gjorde vad jag kunde……

    Liked by 3 people

      • Vårt folks överlevnad skriver:

        ”Det räckte ju för de som ville ha invandringskaos!”

        Ja, för att det svenska partisystemet är konstruerat för att gynna den idag besuttna klass av yrkespolitiker som hellre säljer ut Sverige än riskerar sina jobb, går emot sin respektive partiledning och räddar landet.

        ”Själv är jag inte ”stridsduglig” längre, tyvärr!”

        Du verkar falla i vänsterfällan och förutsätter att allt engagemang som ligger utanför det korrupta partisystemet bara handlar om högerextremt våld.

        Var det mycket ”strider” i Sverige när arbetarklassen, med hjälp av liberalerna, vann rösträtt i Sverige? Nej.

        Men det växte fram en folkrörelse som enades i en tydlig identitet och tydliga krav och satte press på makthavarna därefter.

        Vi behöver i det nya ”multikulturella” Sverige skapa en ny folkrörelse som tillvaratar den nya grupp som i sitt eget land diskrimineras värst av alla — etniska svenskar.

        Gilla

      • Björn skriver:

        Vem har nämnt nåt om att ta till våld? Och ”högerextremt våld”, dessutom? Inte jag, iallafall! Undrar vem som fallit i ”vänsterfällan”?! Att inte vara ”stridsduglig” kan ju ha lite olika innebörd och orsaker, som du säkert förstår om du tänker efter lite! Men rösta kan jag, och ska…..

        Gilla

  17. Erik skriver:

    Att styra om skutan kräver insatser som är av kinetisk natur och till det är inte många villiga.

    Vi kommer aldrig åt politikerklassen då den framgångsrikt isolerat sig med hjälp av partistöden. Svenska politiker har större gemenskap med sina politiska motståndare än med sina väljare av den enkla anledningen att det kan behövas vänner den dagen riksdagsplatsen går åt pipan. En ordinär politiker röner ytterst begränsad efterfrågan på en normal arbetsmarknad, alltså är det viktigare att hålla sig väl med politiska motståndare än med väljarna för att trygga sin framtida utkomst.

    Kinetisk lösning. Nog det enda som återstår.

    Liked by 2 people

  18. Lars skriver:

    Får att bry sig fordras mer, det fordras mening, vad är meningen med att slåss mot väderkvarnar som Don Quiote och vem här tror, många, att det är allmänborgerliga värderingar som ska till, det är ju allmänborgerliga värderingar som styr media, de borgerliga partierna och som S tagit till sig. Nyliberalism och öppna gränser har drivit Sverige hit, se DN och Expressen, Bonniers koncernen, inte är de vänster, och de dominerar arbetsmarknaden för journalister. Se Svensk Näringsliv eller Almega uttala sitt stöd för invandringspolitiken. Inte är de vänster inte utan allmänborgerliga. I Riksdagen har borgerliga värderingar majoritet. Rheinfeldt släppte loss invandringsvågen, tidigare var det Bildt och Westerberg.

    Så bortsett från flumvänstern, vad tror ni borgerliga värderingar har att tillföra i sammanhanget.

    Bra artikel annars. Men jag saknar en diskussion om mening och grundläggande drivkrafter och tillit till samhället. Vi ser ju nu hur drevet i Aftonbladet startar. Vem vågar stäla sig upp utan skyddsnät i detta samhälle? Sjuka och arbetslösa? Snart är ju Kristoffersson vid makten och vilka var det som slog sönder tilliten till systemet, till välfärden, med jakten på sjuka och arbetslösa med den enkelspåriga ideen att ekonomiska incitament förhindrar sjukdom och dessutom vet ja ALLA att man kan inte vara sjuk i mer än ett år så då utförsäkrar vi dem.

    Moderaternas systemskifte skrämde inte bara skiten ur de sjuka, de skrämde även de som riskerade (och det är alla) att bli sjuka. Att de blivande pensionärerna inte blir skitskraja beror bara på att de inte förstår pensionssystemet. Så Alliansen slog sönder tilliten i samhället. Varför skulle allmänborgerliga värderingar ha något att tillföra.

    Men varför bry sig? Det rullar ju på som det gjort i trettio år och det går snabbt utför. Så varför bry sig? Om inte fakta redan är på bordet, om inte resultatet redan syns och människor ändå röstar som vanligt och leker sina privata lekar med golf och sommarstuga i godan ro utan att bry sig, varför skulle jag bry mig?

    Liked by 3 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Hur vet du, hur skall vi veta, att de som får bidragsförsörjning verkligen oförskyllt har förtjänat detta? Det du säger om ljumna och ogenomtänkta allmänborgerliga åsikter är sant, men problemet med bidragsbedrägeri, särskilt det rasistiska och systematiska som drivs av de utbetalande institutionerna själva, är i dagsläget det större problemet.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Problemet ställer du fel – att någon oförskyllt råkat ut för något. Tom försäkringsbolagen har drulleförsäkring. Du kan råka ut för något hur ansvarsfull och aktsam du än är och du kan vilja hur mycket som helst utan att ha förmåga.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Keynes “A treatise on probability”, 1920, har ett intressant resonemang om vad han kallar, om jag minns rätt, ‘objektiv slump’. Han utgår från att det kan definieras så att även om du har komplett kunskap om vilka variabler som kan påverka en beroende variabel så är det inte tillräckligt och inte möjligt förutse hur det kommer att gå. Det resonemanget gäller det mesta av sjukdomar som drabbar människor. Livet är komplext att leva. Sjukdom har ibland en etiologi, ofta, vad gäller psykiska problem ingen alls. ’Sjukdom’ är då ett tillstånd som kan definieras utifrån symptom, men inte utifrån orsak.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Du tar miste om min inställning men snokar i rätt gärdesgård angående sannolikheter, Keynes och risk. Keynes hade många fina intuitiva insikter som sedan gick förlorade under Paul Samuelsons era. Detta kan vara en orsak till de allmänborgerligas menlöshet.

        En försäkring är ett finansiellt instrument för fördelning av risk mellan personer med liknande upplevd sådan. Den som uppger en risk men skapar sig en annan är inte oförskylld. På grund av moral hazard fungerar försäkringar mycket sämre än man kunde hoppas och nästan alla är överförsäkrade. Andra finansiella instrument hade tjänat samma syfte bättre. Riktigt dumma människor tror att de inte själva betalar när försäkringen betalar och detta är egentligen orsak nog att undvika sådana försäkringar.

        Men sossarna har missbrukat det goda rykte, och de många missuppfattningar, som omgärdar försäkringsinstitutionen för oförblommerad irrationell omfördelning och samhällsomvälvning. Det är bedrägeri i en mycket högre skola, på ett helt annat plan. Det är oklart varför de svalt allmänborgerliga så gärna vill taga på sig skulden för detta helt onödiga misslyckande.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Privata försäkringar har de problem du anger och dessutom att den bygger på upplevd risk och att marknaden kan segmenteras efter riskgrupper. Det leder till att inte alla försäkras, det leder till att administration och behandling blir dyrare, som i USA där vi har ett facit för hur utvecklingen blir. Vill vi ha exempel på system motsvarande det svenska, men med mer av konkurrens både på produktionssidan och köparsidan kan vi se på Tyskland, men Sverige är med största sannolikhet för geografiskt utbrett och för litet demografiskt sett för att kunna implementera olika konkurrerande försäkringskassor. Problemet är även att produktionen av vård och omsorg behöver hållas samman över systemgränser med processtänkande, men det görs ju inte idag.

        One payer system behandlar människor lika från konceptionen dvs innan riskbedömningar.
        kan ske. Det medför att människor inom vård och omsorg behandlas lika och det har vid sidan av mänsklig värdighet och iakttagande av principer om att allt inte är till salu eller beror av inkomst följdverkningar på produktionssystemen som effektiviseras. Nu har ju svensk vård stora problem, men det har inte med one-payer lösningen att göra.

        Allt är inte ‘sossarnas’ fel! Jag skulle nog vilja säga att från den borgerliga sidan överskattar man konkurrens i alla lägen medan man från vänster underskattar behovet av yttre tryck på organisationer. Organisationer har som främsta mål överlevnad och de professioner som arbetar inom en organisation anpassar sig och deras värderingar formas av den miljö de befinner sig i.

        Om nu allt var sossarnas fel så skulle kanske Sverige trots allt vara ännu sämre land att leva i, men de nordiska välfärdsstaterna (numera är Danmark exemplet, inte Sverige) är en modell som många utomlands ser upp till och det beror bl.a. på att man kombinerat framgångsrika privata företag med en okorrumperad och relativt effektiv offentlig sfär.

        Den borgerliga sidan ställer till det var gång de är i regeringsställning. Varför är de inte kapabla att analysera samhället och vilken politik som behövs? Se på Rheinfeld/Borg ministären som förstärker invandringen? BNP per capita ökade knappt under deras 8 år vid makten även om BNP ökade. Föregångaren Bildt regimen på 90-talet försvarade kronans växlingskurs in absurdum och förstärkte recessionen efter finanskrisen. Dessutom ökade de invandringen och minskade pensionerna via det nya systemet som är otillräckligt finansierat.

        Ett skäl till att de borgerliga inte räcker till är att de är blinda inför andra drivkrafter än pekuniära dvs de tror mer på nyliberalism än på Keynes…..

        Gilla

      • Lars skriver:

        Jag inser att du inte förstod mitt resonemang om sannolikhet, det omöjliga i många lägen att uppskatta risk, att livet är så fyllt av oförutsedda händelser och beroenden till andra variabler så att kausalsamband inte kan bestämmas och livet inte kan förutses. Att etiologi inte kan bestämmas för sjukdomar, att det är livet som sådant som är riskabelt.

        Det mest korkade av ‘konservativa dvs nyliberala revolutionärer är ideer om att människan ska ha frihet att själv uppskatta den risk de löper och själva ta beslut om det. Människan är en social varelse och ensam är inte stark. Liberalismen har förvisso skapat frihet åt individen, men ofta på bekostnad av social tillhörighet och starka skyddsnät. Uppbyggnad av sådana är den europeiska socialdemokratins förtjänst och demokraternas i USA. Det är en lång utveckling med start på 30-talet. Sedan 70-talet har de sk ‘konservativa’ tagit kommandot. Det ledde bl.a. till den stora recessionen, till oerhört ökade inkomstklyftor, till ‘expansiv åtstramning’ i Europa (med Euron som det stora problemet) och enorm arbetslöshet i södra Europa. Det finns ingen ‘konservatism’ värd namnet, det finns en tanke om ‘konservatism’ att undvika revolutionära förändringar och att bevara samhälleliga värden, men den svenska borgerligheten har knappast gjort det utan rivit ed så fort de varit vid makten.

        Ganska roligt när du ser Keynes som intuitiv. Förvisso fordras intuition men logikern och matematikern Keynes byggde definitivt inte på intuition.

        Gilla

    • Lars skriver:

      Det är så att fusk förekommer i stor skala. Det är så. Frågan om hur man angriper problemet är svår men egentligen inte. Man kan inte använda ekonomiska incitament generellt, man måste använda det individuellt. Då är medlen kontroll av läkare och sjukskrivna, individuella bedömningar. Bedömning av sjukhistoria av professionella dvs läkare. Administrativa åtgärder som hembesök av kontrollandet. Samkörning av sjukskrivningar med arbetsgivarintyg mm. Det är svårt, men inte omöjligt. Vi har haft det en gång i tiden.

      Vad lyckades Rheinfeld och Kristoffersson med?

      Gilla

  19. Lars skriver:

    Enligt mitt förmenande består flumvänster dvs Mp, V, Fi och diverse AFA och SKP mm av vilsen medelklassungdom som vuxit upp utan bekymmer men som kanaliserar sin idealism enligt en värdering om att alla människor bör behandlas väl och även djur och natur. Man har köpt en idealistisk bild av världen där värderingar är allt. Det är i sin tur en borgerlig tanke som predikas av ledande media, i akademier (post-modernism) och som står i kontrast till marxismens betoning av den reala grunden för ideologier och som därför uppmuntrats, då näringsliv och media fortfarande lever i vilsenhet kring att striden står mellan kommunism och privat näringsliv.

    Man hör de dummaste förklaringar kring att Palme, död sedan länge, startade det hela på 70-talet. Den sista grupp som togs emot av ideologiska skäl var chilenarna. Sedan ville Bildt och Westerberg inte vara sämre, så man tog emot polacker som var här på turistvisa och sedan Bosnier m.fl från det sönderfallande Jugoslavien. Man förstod att man kunde vinna svenskens humanitära hjärta och visa sig lika god mot mänskligheten som socialdemokraterna. Baktanken var troligen att slå sönder välfärdsstaten genom att påfrestningarna blev för stora och genom att solidariteten minskade och skattetröttheten bredde ut sig.

    Media gjorde sitt bästa att stärka den borgerliga politiken. SVT har en stor roll att spela, man agerar på demokratiskt mandat men är relativt självständiga, men är de självständiga från den bransch de är en del av, de yrkesmässiga banden, de ekonomiska banden?

    Bonniers dominerar. Sedan Schibstedt tog över SvD märks mer av kritisk analys. Ägarna har mycket att säga till om i alla publikationer. De utser VD och VD utser ledarredaktion och ledarredaktionen sätter tonen och markerar vad man får säga i tidningen. Naturligtvis bra att ha några motvalls käringar som Janne Josefson vilket kan legitimera resten av utbudet och visa på opartiskhet och lika skandaljournalistik ger ju också en illusion av att man bevakar makten, men i huvudsak fungerar media som en slask av nonsens som bedövar. Någon succesiv löpande bevakning av olika områden så att man kan sätta sig in i det efterhand finns inte och därmed får inte heller journalister träning i saklig och opartisk bevakning och bygger inte upp ett kunnande, Samtidigt är det omöjligt för generalister som journalister är att bygga kunskap på djupet utan man är hänvisad till att sammanställa och rapportera. Grävande journalistik finns ju, men det är ett fåtal som klarar det.

    Så varför ska man bry sig? Förändring måste börja uppifrån i olika organisationer som t.ex. partierna. Ledningen betyder allt och likaså att de får stå till svars för ägarna, vad gäller partierna inför medlemmar och väljare.

    Men det är tusan vad svårt det är att inte bry sig. Man blir så frustrerad och behöver skriva av sig. Igår tog jag beslutet att sluta bry mig och idag får jag en eftersläng av att bry mig i alla fall, det beror på artikeln här som jag tycker är relevant, men bara nuddar vid problemet eftersom den enbart ser till individens bevekelsegrunder (och de är ju ekonomisk nyttooptimering på rationell grund enligt borgerligheten och följaktligen behöver man inte bry sig!)

    Tack för ordet. Nu slutar jag bry mig.

    Gilla

  20. Rose-Marie Ahlström skriver:

    Den något nedlåtande beskrivningen av oss som dagligen tar del av DGS:s högintressanta och välartikulerade (mestadels) inlägg vänder jag mig emot. Vilka kan ha ett bakåtperspektiv som inte har levt och upplevt ett annat Sverige än dagens? Vilka kan summera och dra slutsatser som inte har en susning om andra förhållningssätt till politik och samhällsstrukturer än det egna landets? Knappast de som marinerats i den PK-istiska lära som nu är förhärskande i Sverige. Varför bry sig, var frågan. ”Varför inte njuta av livet så länge det går och strunta i vad som kommer sen” . Det enkla svaret är att det är alldeles för många som inte ”njuter” av livet och som har fått nog av att se hur Den Humanitära Stormakten bryr sig mer om Nordafrikas, Afganistans och Syriens befolkning än sin egen. Förändring HÄR och NU är vad DGS:s skribenter skriver om och vad läsare säkert är mer intresserade av än hårklyvarfilosofiska resonemang om livet efter döden.

    Liked by 1 person

  21. Wilmaalfons2 skriver:

    Varför skulle människor, som kanske under hela sitt medvetna liv, varit engagerade i samhällsfrågor, plötsligt ”ge upp”, för att man uppnått en ålder på över 60 år?
    Jag tycker faktiskt att tanken som framförs i inlägget är lite obehaglig!
    Det finns ett inslag av rå egoism som bara den kan förespråka som själv inte har tagit eller tar ansvar för sina nära och kära och som aldrig förstått och insett att vi alla är på något sätt ansvariga för vad som händer i vårt samhälle, och för den delen även mer globalt!
    Jag hoppas verkligen att det budskap som skribenten ger uttryck för inte delas av många!!
    Det skulle vara en tragedi om så är fallet!

    Gilla

  22. Moab skriver:

    Verkar som min kommentar om vår avkomma försvann. Det tangerade ogenomtänkt svammel (men jag tycker förstås själv att det fanns nåt där).

    Friskt mod!

    Liked by 1 person

  23. Jan Andersson skriver:

    Konstig fråga. De flesta normalt funtade människor strävar väl efter att deras stund på jorden skall innehålla arbete som för mänskligheten ett litet steg framåt, även om aldrig så litet, och att det de skapat skall bli bestående. Och att föra över samma livsfilosofi till sina och andras barn, så att de kan använda de bästa erfarenheterna som bas för sina strävanden. Människor som inte bryr sig brukar ha en diagnos.

    Gilla

  24. fornuftist skriver:

    En bra krönika som gav många intressanta och kloka kommentarer.
    Jag funderade faktiskt själv i samma fråga när jag cyklade till jobbet. Varför bryr jag mig?

    Jag både älskar och hatar mitt land. Det jag älskar och saknar är Sverige av årsmodell 1990. Där någonstans toppade vi. Visst, tidigare än så togs ödesdigra politiska beslut som sedan fört oss i den riktning mot där vi är idag, men med den inbyggda trögheten i samhällsförändringar så fick de inte effekt förrän på 90-talet.
    Mycket av Sverige av idag föraktar och hatar jag. Dels alla symptom på att det blivit sämre. Men framförallt likgiltigheten och dumheten hos folk. Att folk fortsätter att rösta för landets undergång, kan man förlåta dem för det?
    Kan jag förlåta dem för att de har gjort att jag och min sambo inte vill ha barn? Vi kan inte tänka oss att ge våra barn den hemska framtid som ligger framför oss i arv.

    Vad kan göras för att vända utvecklingen frågar sig en del. Även om halva befolkningen skulle rösta rätt nästa år, inse hur många som kommer att sitta på alla samhällsfunktioner och obstruera en vändning av den svenska skutan.
    Det krävs väldigt hårda nypor om detta ska vändas, vilket jag inte tror vi är redo för på många år. Det behövs en Duterte, en polisstat eller liknande. Eller en ockupationsmakt (och inte den som redan är här). Vi måste fundera över om det här med demokrati fungerar, det leder ju bevisligen ändå till diktatur.
    Nej, vi är inte redo för vändningen.

    Men någonstans älskar man ändå sitt land och tycker om och synd om dess godtrogna dumma invånare.
    Adjö älskade Sverige 1990. Dra åt helvete framtidens Sverige.

    Gilla

    • Sverige i mitt hjärta skriver:

      Instämmer med dig till 100 %. Just detta att etniska svenskar inte vågar skaffa barn med tanke på den hemska framtid som sannolikt väntar är fruktansvärt allvarligt, och jag känner precis som du en enorm sorg, rädsla och ursinne över att våra politiker från helvetet (kan inte annat säga om detta pack) har stulit allas vår trygghet ifrån oss. Samma bottenlösa förakt känner jag för alla dumma, medskyldiga svenskar som röstat fram dem. De må vara mina landsmän, men de bär likaså ansvaret för detta.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s