Dag Sandahl: Patron Esping förnekar sig inte

Den som inte på länge läst Fritiof Nilsson Piratens bok Bock i örtagård kan på nytt förnöja sig i sommaren och alltså möta patron Esping, som vill bli kyrkvärd. Denna humoresk blir verklighet i kyrkolivet, när de politiska partierna ställer upp i kyrkovalet för att styra och ställa.

Partier har egna agendor och ser och hanterar Svenska kyrkan som en ideologisk statsapparat. Kyrkan är bra som arena för de egna partipolitiska intressena. Det intresset har uppenbarligen också partipolitiska grupper som Viss, Vänstern i Svenska kyrkan, som deklarerar att ”Vi vill dra kyrkan mer åt vänster!” genom klimatfrågan, jämlikheten och en ny ekonomisk världsordning (Dagen 25/7). Det gemensamma för samtliga partipolitiska ställningstaganden är att inget har något att säga om Kyrkans Herre Jesus och vilket ärende han har genom Svenska kyrkan.

Bengt Olof Dike har följt mig ”år efter år efter år”, men uppenbarligen inte fattat vad jag menar. Jag menar att vi ska välja styrelse på församlingsplanet genom direktval och därefter genom indirekta val välja representanter till stiftsnivå och kyrkomöte. Frågar vi andra kyrkor hur kyrkoval går till är det Svenska kyrkan som står extremt öppen för skilda aktörer med egna intressen. Svenska kyrkan som intressant arena och användbar ideologisk apparat, sålunda.

Jag ogillar Dikes argumentationsnivå. Han påstår att ”utomstående ibland häpnar” över ”spott och spe” som jag består Svenska kyrkan (fram med namnen på dessa personer!) och ”den spontana tanken hos många” (hur många då?) är frågan varför jag inte lämnar Svenska kyrkan, när den är så usel. Hur vet Dike vad ”många” undrar? Och varför skulle jag ge mig iväg? Ska vi emigrera från landet när regeringen är av annat slag än den vi vill ha eller när Transportstyrelsen vansköter våra affärer? Hur dumt kan resonemanget bli?

Jag började som ung präst i en källarlokal i ett miljonprogramsområde, bar ditt altare och såg människor samlas. Vi slog efterhand ut väggar för att få större utrymme och efter 13 år byggdes kyrka ovan jord. Jag skrev böcker om församlingsbygge, för jag menade att teoretisk reflektion och handfast arbete hör samman. Jag är nog den ende levande präst i Svenska kyrkan som fått vara med om resan från denna blygsamma start till status som församling med kyrkoråd. Men det började med att jag talade om vikten av mångas ansvar och vi inrättade ett distriktsråd. Jag tror verkligen inte att präster ensamma ska bestämma. Det är dopets gåva som förpliktar till ansvarstagande för Kyrkan. Söndag som vardag.

Rätt ung valdes jag in i kyrkomötet av stiftets präster, den ordning som gällde fram till och med år 1982. Jag har suttit i kyrkomötet flest dagar av samtliga ledamöter. Dike påstår att jag inte förstått vad valen till denna organisation handlar om. Det verkar, oss emellan, faktiskt rätt otroligt och då ska jag nog inte anklagas för att tala i egen sak. Rimligare kan nog tanken vara, att jag efter alla dessa år verkligen vet vad jag talar om och därför fortsätter kritisera och lägga fram alternativ för en levande, folklig kyrka.

Att Bengt Olof Dike inte förstått att det är kyrkomötet som är läroauktoritet i Svenska kyrkan, noterar jag. De politiska partierna vill verkligen i egenintresse just därför vara med och bestämma om tro och liv i Svenska kyrkan. Patron Esping förnekar sig inte.

Dag Sandahl Präst och docent i Kyrkovetenskap

(Texten är en replik till Bengt Olof Dikes text, som kan läsas här.)

13 thoughts on “Dag Sandahl: Patron Esping förnekar sig inte

  1. Magnus Rosensparr skriver:

    Politiska partier, lobbyorganisationer, aktivistgrupper och alla andra former av profana sammanslutningar måste bort från Svenska Kyrkan. Direktval på församlingsnivå och därefter elektorsförsamlingar på stifts- och riksnivå är det enda rätta, om man vill bli av med alla sorters politruker, aktivister och manipulatörer. Varken staten eller civilsamhället i övrigt ska i framtiden kunna utöva något inflytande över Svenska Kyrkan.

    Från kristnandet fram till reformationen styrdes kyrkan i Sverige från Rom. Från 1500-talet fram till 1900-talet styrde kungen och under 1900-talet styrde sedan regeringen. Efter skilsmässan från staten år 2000 har Svenska Kyrkan drivit vind för våg och varit helt i händerna på politruker, PK-aktivister och halvateister.

    Om man vill rädda kyrkan måste man bygga upp en helt ny organisation och ett totalt nytt valsystem. Även administrationen måste reformeras i grunden. Det är också helt nödvändigt att nuvarande ärkebiskop och samtliga övriga biskopar pensioneras och ersätts av helt nya. Förödande utnämningar, av t. ex. Antje Jackelén och Eva Brune, räcker som skäl för denna åtgärd. De ansvarskännande medlemmarna måste stå upp för sin kyrka och driva ut månglarna ut templet.

    Avslutningsvis är det bara att konstatera att Bengt Olof Dike och hans gelikar hör hemma på Statskyrkomuseets politiska avdelning.

    Liked by 1 person

  2. Willy Lindqvist skriver:

    Politiska partier, främst inom vänstern, blir alltmer islamiserade. Socialdemokraterna t.ex. har avtal med islamska statsstödda organisationer om att alltfler muslimer ska in i olika politiska organisationer. Svenska kyrkan är en politisk organisation. Det finns en risk att islamister av partierna placeras på valbara platser i kyrkovalet och låter dessa få inflytande i Svenska kyrkan. Det kan inte vara ett tilltalande perspektiv för det kristna Sverige.

    Liked by 2 people

  3. gubbeligo5 skriver:

    Vad jag inte förstår är på vilket sätt kyrkan är skild från Staten. Vad det inte detta som var meningen år 2000?

    Politik har inget i den kristna kyrkan att göra. Däremot vet vi att politisk ideologi har en framträdande plats i den islamska moskén. Utan denna politiska slagsida skulle inte islamism vara möjlig.

    Västvärlden vilar på en judisk-kristen grund och denna är en delförklaring till det västerländska välståndet. Att komma dragande med invändningar om korstågen är lika malplacerat som att vid första bästa tillfälle plocka fram Hitler i den PK:itiska diskussionen om ”allas lika värde”.

    Att hålla stat och politik borta ifrån kyrkan är en förutsättning för att vi ska förbli framgångsrika.

    Liked by 1 person

  4. MartinA skriver:

    Jag reagerade mycket negativt på Dag Sandahls första text. Dels för något jag gav luft åt då. Och dels för att han hävdade att Svenska Kyrkan alltid haft självständighet från staten. Något som jag anser att den inte har haft. Sandahl hade bättre argument och känner primärkällorna, jag har bara min egen litet mer svävande historiska analys att sätta emot. Men jag har rätt om det ändå, banne mig.

    Hursomhelst, Bengt Olof Dikes text gav mig betydligt högre förtroende för Dag Sandahl. Till exempel följade uttdrag:

    ”Sandahl vill – detta betonat även om han protesterar starkt – ytterst att kyrkan främst skall styras av präster och teologer och den gudstjänstfirande församlingen, det sistnämnda ett begrepp som ofta förekommer i hans bloggtexter och i hans anhängares nickande.”

    Tja, under nuvarande demokratiska regim så har Svenska Kyrkan blivit till postmodernistisk lyteskomik. Och det känns ju rimligt att kyrkans öde dikteras av kristna människor. Att Svenska Kyrkan skall vara just kristen känns ju rimligt? Något den inte är idag. Rent generellt kom Bengt Olof Dike med många påståenden om Sandahl som höjde mitt förtroende för Sandahl.

    Gilla

  5. Strix skriver:

    Visa oss de präster vi kan lita på i svenska kyrkan idag som kan svära sig fria från den socialistiska påverkan som påtvingats oss?
    Personligen litar jag inte på en enda!

    Gilla

  6. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    Den sanna, oförfalskade kristenhetens stolte härförare och primus motor, teologie doktor Sandahl, har aldrig låtit sig förledas utan städse varit medveten om de förpliktelser hans kall medför.
    Att vår Svenska Kyrka genom det kulturrelativistiskt och socialliberalt profilerade prästerskapet underkastats en reformation som går stick i stäv med den traditionella teologin, torde inte ha gått någon vaksam församlingsmedlem förbi.
    Vi har nu en kyrka stadd i förvandling, där Kyrkomötets presidium och resten av ledamöterna ogenerat ställt sig till den propagandistiskt utformade värdegrundens och globalismens fulla förfogande, och således valt att förväxla reformation med degeneration.
    Den moderna kyrkan kan i dag liknas vid ett votivskepp som kommit på drift och där alltfler ur besättningen väljer att hoppa överbord och överge skutan, i stället för att begå ett regelrätt myteri och kölhala den marxistiskt skolade kommendörkapten Jackelén.
    Kyrkans centralgestalt Frälsaren hålls i skymundan, i akt och mening att icke stöta sig med de islamistiska infiltratörerna, med vilka man, gudbevars, i den överlappande konsensusandans namn håller religionsdialoger.
    Den smygsupande analfabeten patron Jan, kan ses som en inkarnation av allt av vansinne vi nu tvingas bevittna, där fädernas kyrka invaderats av liberalismens lasciva lobbyister med allt annat än det glada frälsningsbudskapet för sina förblindade ögon och där man ingått valfrändskap med fan själv.
    Dominus vobiscum, mina frejdiga kamrater! Den kätterska kvinteronen skall besegras!
    Det stundar till ett förbålt intressant kyrkoval.
    Andreas 🙂

    Gilla

  7. Bengt Olof Dike skriver:

    Till mina kritiker ovan!

    -Ni excellerar, nästan kollektivt, i omdömen om min ringa person men bortser från de dokumenterade sakfrågorna och Svenska kyrkans moderna historia. Det första bryr jag mig inte om, ty så brukar det låta om fötterna känns ömma i debatten.
    Men faktum är ju, att de politiska partierna har funnits i kyrkovalen sedan ett stort antal decennier bakåt, då de var så gott som ensamma där. Kyrkan föll inte sönder men omfattade då mer än 90 procent av svenska folket. Ingen gormade över partiernas närvaro; äktenskapet mellan kyrkan och staten var stabilt, stod för trygghet, inte minst ekonomisk sådan för kyrkan, och trygghet i anställningen för prästerna och övrig personal.

    Ingen av er kritiker tänker på att i fria val får vem eller vilka som helst kandidera och pröva sin dragningskraft hos väljarna. Inga andra än partierna själva avgör om de skall ställa upp eller inte.
    Frågan blir då den här: kräver ni förbud mot politiska partier i kyrkovalen? Ut med språket och mumla inte om partiernas förkastlighet!!

    I ett inlägg krävs indirekta (elektorsval), som är det enda rätta, enligt författaren. Varför vill, eller vågar, vederbörande inte låta kyrkomedlemmarna som nu gå till direktval avseende kyrkomötet?
    Nej, svaret är enkelt och baseras på rädsla för att partierna, som hittills, kammar hem de flesta rösterna. Alltså är fruktan för demokratins yttersta essens, den enskildes eget ställningstagande, drivkraften för ilskan mot partier i kyrkovalen.
    Jag avspisas för att jag blottlagt Dag Sandahls och hans meningsfränders åsikt, att gudstjänstbesökarna skall styra eller ha avgörande inflytande i kyrkan. Men, kära vänner, förklara då för mig svaret på det jag i Sandahls blogg har efterlyst länge, nämligen var kvalifikationsgränsen går: ett, två eller flera gudstjänstbesök i månaden?
    Hur skulle en sådan uppdelning se ut – i kyrkobesökare och andra?

    I Svenska kyrkan har alla dess medlemmar samma rätt och inflytande – gudstjänstbesökare eller icke! Det är medlemskapet som är avgörande, inget annat. Att jag personligen gärna vill se och arbeta för ett större engagemang och intresse för Svenska kyrkan, är en annan sak. Men jag vill under inga omständigheter se en ”vi-och-domkyrka”.

    I den demokratiska folkkyrkan är alla välkomna. Där finns inga trösklar, inga hinder. Där råder värme och gemenskap för alla. Folkkyrkans engagemang gäller alla. I folkkyrkans styrning skall folket finnas, alls inte bara präster. Är detta så svårt att acceptera? I så fall varför?

    BENGT OLOF DIKE

    Gilla

    • Jonas Nilsson skriver:

      Om jag läser rätt är anklagelser om din ringa person osanna, frågorna gäller din presenterade text. Tanken om att det är din person saken gäller är helt enkelt ett billigt retoriskt trick. Likaså är talet om att några skulle driva en exklusiv prästrepresentation likaså tagna ur luften.
      Lekmannarepresentationen fanns i rötterna till dagens kyrkomöte, tidigare i fyraståndsriksdagsmötet. Ur Sören Ekströms tillsynes vederhäftiga presentation (Svenska kyrkan igår, idag, i framtiden April 2016 sid 84): (http://www.sst.a.se/download/18.44e3cc2f1558456208c6e23e/1466963463566/SvK_Bok_2016-04-06SLUT.pdf)
      ”1863 beslutade riksdagen om inrättande av kyrkomötet.
      Ytterligare ett riksdagsbeslut med mellanliggande val fordrades emellertid och dess beslut kom att sammanfalla med 1866 års representationsreform. 1868 sammanträdde kyrkomötet för första gången. Ståndsriksdagens, och därmed prästeståndets, avskaffande nämns nästan alltid
      som skälet för inrättandet av kyrkomötet, men konsekvenserna av dissenterlagen var väl så viktiga.
      Kyrkomötet fick från början 60 ledamöter. Den självskrivne ordföranden, ärkebiskopen, de självskrivna biskoparna och i stiften valda präster utgjorde tillsammans 30 biskopliga och prästerliga ledamöter. Likaså valdes 30 lekmannaledamöter. Fr.o.m. 1951 års kyrkomöte var lekmännen i majoritet, 57 lekmannaledamöter utgjorde tillsammans med 43 biskopar och valda präster ett kyrkomöte med 100 ledamöter. Smärre skiftningar skedde därefter, bl.a. genom förändringar i stiftsindelningen.”
      Förändringen (Dikes förbättring?) kom 1982 (2016:85):
      ”Med 1982 års kyrkomötesreform fick Svenska kyrkan ett betydligt större kyrkomöte med 251 ledamöter, direkta val och årliga sammanträden. Både prästernas val av ledamöter och biskoparnas självskrivenhet upphörde, liksom ärkebiskopens självskrivenhet som kyrkomö-
      tesordförande. Samtidigt inrättades inom kyrkomötet en särskild läronämnd. I den ingick samtliga biskopar, med ärkebiskopen som självskriven ordförande. Biskoparna var valbara till
      kyrkomötet, men med några få undantag under en kort tid avstod biskoparna från att bli invalda.”
      Det är ett signum, ända sedan Uppsala möte, att besluten tagits av en helhet. Prästerskapet har hållits för särskilt ansvarigt, biskopen är slutstenen som ska sammanfatta allt.
      Idag är de symbolpersoner som tillfrågas, samtidigt är det det nuvarande systemet som väljer dem och avlönar dem.
      Vare sig dagens riksdag, än mindre kyrkomötet, kan exklusivt rådas av ett tänkt oskuldsfullt folk. Det är en livsfarlig romantik. Vilka är prövoinstanserna? Majoriteterna kan ha fel.
      Frågan om framtidens former och finansiering är idag brännande. Det avgörande är att ta fram modeller för kyrkans form utifrån trons folk, beroende av ämbetsbärarna.
      Exakt samma antipräst-retorik (Dikes) som skulle försvara innevarande system kan vändas till att där måste finnas människor som inte är bundna av den kristna tron, den har åtminstone inte hitintills definierats som ett samtidsuttryck. Dike är farligt nära en ny kristendomsdefinition.
      Dag Sandahl är inte sen att påpeka att Hitler formade sin lutherska/katolska samtidskyrka, Sovjetledningen sin ortodoxa liksom Mussolini sin katolska.
      En ärlig bångstyrig opposition är det första som skulle prisas i en sanningssökande kyrka.

      Liked by 1 person

  8. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    I egenskap av troende kristen medlem i Svenska Kyrkan och således diskussionsämnet hängiven, vill jag oaktat divergenta meningar, ändock framföra min uppskattning över att Bengt Olof Dike lyckats röra om med sin eldgaffel i den falnande kyrkovalsbrasan och därmed tillfört nytt syre.
    Vad ett förbud mot politiska partiers deltagande i dessa val beträffar, vore det ur kristenhetens synpunkt vällovligt om vi en gång för alla förskonades från deras inflytande, via något av de ypperliga förslag de mer välinitierade kommentatorerna presenterat och till vars lärda skara undertecknad novis i ärlighetens namn icke kan sälla sig.
    Emellertid står det utom tvekan att den praktiska demokratins essens har öppnat kyrkportarna på vid gavel, via en kontraproduktiv strävan att utan rimlig urskiljning och självbevarelsedrift välkomna alla, och där såväl fan själv som hans söta mormor icke missat det enastående tillfället att slinka in.
    En rationell realist förmår naturligtvis urskilja differensen mellan vackra teoretiska ambitioner och den mer profana praktiken, icke minst då kyrkans kapitala misslyckande att värna om sina församlingar i denna den gigantiska prövningens tid är uppenbar och där där kristendomens värsta fiende utan minsta motstånd tillåtits avancera.
    En annan sanning med stor modifikation är påståendet att alla medlemmar äger samma inflytande. I realiteten är det den kulturrelativistiska, radikalfeministiska och marxistiska eliten som äger det verkliga inflytandet i vår vänsterterroriserade kyrka som förlorar alltfler av sina medlemmar.
    Att påstå att de hjärtligaste omfamningar beledsagar mitt parentetiska bidrag, vore att fara med osanning, änskönt man icke när något personligt agg vid sin barm.
    Andreas 🙂

    Gilla

  9. Bengt Olof Dike skriver:

    Jonas Nilsson,

    -Nu drar Du alltför långtgående slutsatser. Skulle jag vara nära en ny definition av kristendomen, bara för att jag betonar demokratins för oss alla så väsentliga väsen – och dess överensstämmelse med den kristna trons grunder: frihet, rättvisa, varje människas värde, värdighet och integritet plus alla andra rättigheter?
    Sätt därför aldrig, käre broder, demokratin i motsatsställning till det Du och jag känner vid inträdet i en kyrka katedral. Demokratin som styrelseskick i en mångmiljonorganisation bör vårdas och inte bespottas, oberoende av våra skiljaktiga åsikter.

    Jag betonar återigen att kyrkomötet INTE följer någon politisk agenda, bara därför att partilistornas valda företrädare sitter där. KM har ju en särskild ordning, KO, som gäller. Om Du sitter i en förening eller ett sällskap med helt andra uppgifter än Du dagligen sysslar med. är det väl för att fullgöra dessa uppgifter, som Du finns där. Eller skulle en kyrkomötesledamot som till yrket är bilhandlare, ägna sig åt att i KM försöka prångla ut bilar till KM-kollegerna?

    BENGT OLOF DIKE

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s