Gästskribent Bo Jönsson: Sopgubbar och städkärringar

Fredagen den 14 juli rapporterade Sveriges Radio om sopstrejken i Stockholm. Enligt SR hade ett antal ”sopgubbar” sjukskrivit sig, medan andra ”sopgubbar” hade sagt upp sig. Beteckningen ”sopgubbar” återkom flera gånger under inslaget och även i senare sändningar. Att man i identitetspolitikens/normkritikens högborg kallar Stockholms renhållningsarbetare för ”sopgubbar” ̈ar tydligen helt OK och i linje med SR:s värdegrund.

Om någon journalist på SR hade använt ord som ”neger” eller ”zigenare” hade det säkert lett till ett ramaskri bland många ledarskribenter och kulturskribenter. Men ”sopgubbe” går tydligen an. Eftersom nyhetsinslaget sändes flera gånger under dagen och även går att läsa på SR:s hemsida tvingas man tyvärr dra slutsatsen att ”sopgubbe” ̈ar ett accepterat uttryck hos SR:s medarbetare. Är det ett uttryck för en sned och inskränkt rekrytering av SR:s medarbetare eller värnar man någon annans intresse?

I min enfald trodde jag att den här typen av förakt för arbetare hörde till en förgången tid. Statsministern drar sig ju inte för att kritisera journalister, men i det här fallet är han tyst. Kanske föraktet är reserverat för de arbetare som hanterar vårt avfall? I mitt betyg från folkskolans andra klass finns min fars yrke angivet. Det står inte ”sopgubbe” eller ”latrintömmare”, inte ens ”sopåkare”. Det står ”renhållningsarbetare”, det vill säga någon som håller rent – åt dig och mig! Det här var 1957. Nu 60 år senare har renhållningsarbetare blivit ”sopgubbar” i Sveriges statsradio. För ett antal år sedan saknade Sveriges renhållningsarbetare strejkrätt, eftersom deras arbete ansågs så värdefullt och att en strejk kunde vara samhällsfarlig, men i SR:s tankevärld är dessa personer ”sopgubbar”. Jag hoppas innerligt att de nyhetsansvariga på SR vid något tillfälle drabbas av en riktig lång sopstrejk, så att de lär sig att uppskatta arbetet som utförs av Stockholms renhållningsarbetare!

Nu väntar jag bara på att Sveriges Radio ska rapportera att ”städkärringarna” hos ett städbolag har gått ut i strejk.

Bo Jönsson är pensionär och ägnar sig huvudsakligen åt potatis- och grönsaksodling. Den tid som blir över delas mellan en kamp mot den svenska byggmaffian och att med allt större förvåning (förtvivlan?) följa SR:s, SVT:s och de stora nyhetstidningarnas rapportering om tillståndet här hemma och i världen. Tidigare sysslade han som professor med matematisk modellering inom kemi och fysik.

40 thoughts on “Gästskribent Bo Jönsson: Sopgubbar och städkärringar

  1. Lennart Bengtsson skriver:

    Vad som går an eller vad som inte går an är helt godtyckligt och drivs ursprungligen fram av små men medialt dominanta eller besatta grupper. Plötsligt försvinner användningen av ord som neger, kines eller zigenare och man går till och med så långt att man antingen rensar ut eller skriver om gamla barnböcker. Å den andra sidan blir renhållningsarbetare återigen ”sopgubbar” även om de råkar vara kvinnliga renhållningsarbetare eller för den delen manliga ”städkärringar”. Att yrkesbeteckingar som fönstertvättare, bilreparatör, banktjänsteman, journalist eller kontorist fortfarande är tillåtna är förvånansvärt då någon kan ju känna sig djupt kränkt eller för den delen godtyckliga begrepp som tysk, ryss rumän,stockholmare eller skåning fortfarande får användas då de ju alla borde kallar europé eller helst bara människa/världsmedborgare och inte stämplas. De är ju så vitt jag förstår redan förbjudet att ange detaljer vid vittnesmål och som är en bidragande orsak att svensk polis aldrig får tag i några våldsverkare annat än i rena undantagsfall. Snart blir säkert angivandet av ålder och kön också diskriminerade vid vittnesmål och inte bara utseende, längd eller grad av korpulens. Ungefär som ” hon blev överfallen av en människa som sedan försvann i ett motordrivet föremål”.

    Liked by 3 people

  2. Christer L skriver:

    Ett annat tillmäle som upphöjda journalister och författare laddar sina kanoner med är ”enögd”. Jag råkar känna till att det finns en hel del män, kvinnor och barn som har förlorat ett öga. Ni som läser detta kan var och en fortsätta resonemanget själva: är ”enögd” en bra liknelse, och i så fall varför?

    Gilla

  3. Lilla fröken PK skriver:

    Jag uppfattar inte ”Sopgubbar” som så nedvärderande. De är ju tuffa, relativt välbetalda och självmedvetna arbetare, som väl vet sitt värde. De använder själva begreppet, som jag uppfattar det, på samma sätt som homosexuella använder ”bögar”. Hur man uppfattar ordet kanske är en generationsfråga?

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det handlar inte om vad du tycker. Det handlar om var man med berättigande kan förvänta sig att de annars så sensibla journlist-demagogerna borde tycka om de hade haft ett uns av integritet och ryggrad och faktiskt tagit sina egna kolporterade åsikter på allvar.

      Liked by 1 person

  4. Thomas Nilsson-Backe skriver:

    nej, nej, nej…
    spela inte deras spel.
    Ja det kan gott få heta sopgubbe, och städkärring, och sjuksköterska, och brandman, och tjänsteman, och lärare, och lärarinna, osv, osv, osv…
    Och det kan gott få stå ”neger” i gamla Pippi Långstrumpböcker.
    Och det heter Hon och Han och att Man kan…, absolut inte hen, särskilt inte när meningen krånglats till bara för att få in det där ”hennet”.
    Kort sagt, där det finns ord och sed uttrycker Man sig så okrystat som möjligt.

    Liked by 5 people

    • Igor skriver:

      Betyder inte ”hen” höna på vissa ställen?
      Har kanske mediapersonalen svårt att använda rätt könsbeteckning?

      Gilla

  5. Christer Holm skriver:

    Jämförelsen sopgubbar och städkärringar kan jag köpa som jämförelse, dock ej den initiala i sammanhanget då jag ej finner uttryck som neger och sopåkare ej är jämförbara.

    Men åter till sopepiteten så finner jag det nog väldigt troligt så att städkärringar hade renderat i problematiserande skrin från vissa håll.

    Sedan vad gäller det allmänna att hänga upp sig på ord och benämningar, med all respekt vill säga – för jag förringar ej om det är så om någon tar illa vid sig vid benämningen – så tänker jag, som under de senaste åren vandrat inom universitetsvärlden, att jag har fått se så det räcker på området.

    Man trasar sönder språket för att man teoretiserar fram tolkningar av ord som kan gå från att vara såsom bindemedel i svenska språket till att vara ett patriarkalt helvete, den onde, hin håle som gömmer sig i bokstäverna. Om man sedan använder något ord, utan någon som helst förtryckande intention (även om jag fått höra så det räcker om hur den där vägen till det varmare stället är kantad…) så skär bilan en vid fotknölarna som varandes den mest avskyvärde människa, bara för att man använt ett ord som man alltid använt och som aldrig tidigare uppfattats negativt. Men, nu då någon universitetsaspirant kommit på att det är så, då skall alla huka sig i bänkarna, för när det laddas om så vet man inte vad som sker härnäst. Därför är det bättre att inte säga något, för något kan rendera nästa salva från bössan.

    Så, jag förstår din tanke och håller med i det inkonsekventa, vilket jag sett exempel på så det räcker i detta märkliga minoritetsvälde som vårt samhälle blivit. Men jag vill samtidigt påtala det där med orden och språket som man håller på att massakrera, det är som att man skrämmer bort andra än minoritetens teoretiska soldater att nyttja språket, kanske, och troligen, för att få alla som ej tycker exakt lika att helt enkelt hålla käften. Och det är ju såklart ytterst sympatiskt…

    Gilla

  6. Christer Holm skriver:

    Oj, språket haltade lite. Första stycket skulle väl va något såhär på ett ungefär:

    Jämförelsen sopgubbar och städkärringar kan jag köpa som jämförelse, dock ej den initiala i sammanhanget då jag ej finner uttryck som neger och sopåkare jämförbara.

    Gilla

  7. Jonas Bohman skriver:

    Ja, jag hörde också inslaget på radion, och slogs också av att man sa sopgubbar. I mina öron så låter det bara föraktfullt och nedlåtande. Men å andra sidan så bekräftar det bara hur man ser på oss vanliga människor/lyssnare/ tittare/läsare. Jag stängde av rätt snabbt…..

    Liked by 1 person

  8. Margareta skriver:

    Jag reagerade också på SR:s användning av ordet ”sopgubbe”. Det kändes nedvärderande vad gäller deras arbete. Men mycket finns att säga om språkbruket i SR, det är få program som går att lyssna på nuförtiden. Om radions förfall finns en hel del att säga. Men det var inte min huvudpoäng utan orden sopgubbe och städkärring.
    I mitt barndomshem hade vi till och från en städfru, fru Bergström. Att omnämna fru Bergström som annat än städfru hade varit helt omöjligt, också att i den vardagliga situationen tilltala henne med annat än fru Bergström. Jag tror aldrig ens min mor tilltalade henne med annat än fru Bergström. Att lägga bort titlarna var det inte tal om. Samtidigt behandlades fru Bergström med tillbörlig respekt och vi barn fick veta att vi måste underlätta hennes arbete. Plocka undan på skrivborden t.ex.
    Stor skillnad på då och nu, då det nuförtiden alltid verkar finnas ”en annan” att skylla eller skyffla över på.
    Vad fru Bergström hette i förnamn minns jag inte.

    Liked by 1 person

    • Gert B. skriver:

      Titulerandet innebar, i min mening, inget avståndstagande. Det visade på ömsesidig respekt, vilket du också verkar mena. I förra veckan var jag på ett berömt varuhus i Berlin och på de kvinnliga expediternas namnskyltar står det fortfarande frau.
      Bror Rexed är en av samhällsförstörarna!

      Liked by 1 person

      • schwedischkochen skriver:

        Det lustiga just med tyska expediters tilltal, är att de sinsemellan ofta kallar varandra Frau X och du, t ex Frau Maier, kannst du mal kommen? Det förekommer ofta i stora varuhus.
        Precis som dagisbarn och förstaklassare som inte har lärt sig att säga ni.
        Fast de kan förstås också vara per du på riktigt och använda förnamnet.
        F ö breder duandet ut sig väldigt snabbt i Tyskland just nu.

        Liked by 1 person

  9. Bo skriver:

    Varför inte modernisera den nu 60-åriga benämningen av detta höglöneyrke, lär betalas med 35000kr/mån för 29 tim arbetsvecka, och utnyttja vår fantastiska nysvenska. Restkollektör vore väl en mer modern och adekvat benämning.
    Ord är både viktiga och ibland farliga. Då jag häromdagen passerade shampohyllan på ICA-butiken såg jag till min fasa ett tyskt shampomärke vid namn Scwartzkopf. Att ett sådant varumärke kan få passera obemärkt i dessa tider, får nog förklaras med att tyskundervisningen numera näst intill har upphört. Själv skulle jag inte våga mig på en översättning till svenska, eftersom jag med all sannolikhet skulle bli påhoppad med olika -ist -beteckningar. Det vore väl därför rimligt att detta varunamn förbjöds i Sverige och våra restkollektörer fick ta hand om problemet och forsla produkten till destruktion och förbränning, ungefär på samma sätt som med Pippi Långströmböckerna.

    Liked by 1 person

    • Jaxel skriver:

      @Bo
      Du nämner 35000kr/mån för 29 tim arbetsvecka.

      Tjugonio timmar per vecka är nog bara på pappret. De jobbar väl på beting.

      Under sopstrejken häromsistens ville jag veta om det tömdes i fastigheten där jag bor. Det förekom ”sympatiaktioner” på firman som sköter detta. Jag fick att veta här tömdes som vanligt, måndag, onsdag och fredag. Detta är säkert vad vad värden betalar för och vad arbetsledningen på renhållningsfirman tror, men i verkligheten töms det på måndag och torsdag. ”Sopgubbarna” har upptäckt att det räcker med två gånger i veckan och ”rationaliserat” sitt arbete. Jag har dock självfallet ingen susning om hur vanlig sådan förkortning av arbetstiden är.

      Liked by 1 person

    • Ulrika skriver:

      Schwarzkopf ska det nog vara samt Pippi Långstrump. Hur stor fasa får du när du
      ser Arnold Schwarzenegger?:-) Han blev tillsagd att ändra sitt namn om han ville göra karriär. Men si det vägrade han och karriär gjorde han.

      Liked by 1 person

  10. Eva skriver:

    Jag kan berätta en liknande historia. För några år sedan lyssnade jag på programmet Språket, som då leddes av två unga kvinnor, en programledare och en språkvetare. Till detta program kan man skriva eller ringa.
    En ung kille ringde och frågade hur man stavar till panchis (slang för pensionär) , vilket han hade velat skriva i ett mail. När de hade diskuterat kring möjliga stavningar frågade programledaren hur frågeställaren hade stavat ordet i sitt mail. Han svarade då att han hade gått runt det hela genom att skriva gammelgädda. Programledarna tyckte detta var mycket roligt och skrattade mycket.
    Jag tyckte inte det var särskilt roligt, utan dåligt omdöme av programledarna. Att tokstollar kan ringa till frågeprogram måste man vara beredd på. Men de som håller i ett sådant program ska ha omdöme. De borde kommenterat det osmakliga i detta i stället för att skratta.
    Jag skrev till Granskningsnämnden, vilket inte var särskilt svårt. Finns ett enkelt formulär att fylla i på deras hemsida. Jag fick snabbt ett svar om att detta bara handlar om tycke och smak. Ärendet las ner, vilket jag hade väntat mig. Men jag fick mina ”fördomar” bekräftade.
    Sopgubbe och gammelgädda faller under ”Tycke och smak”
    Säga neger eller zigenare, då gör man sig skyldig till diskriminering.
    Så funkar dubbelmoral. SR är impregnerat med dubbelmoral.

    Liked by 3 people

  11. Moab skriver:

    Jag sade alltid sopgubbe och n-boll tidigare. Det som är slående är ju att pk-ismens högborg använder ordet, det kan bara betyda en sak, antingen röstar sopgubbarna (som nu ofta är kvinnor där jag bor) SD eller så är Stockholmare drabbade av någon olägenhet.

    Stockholmare: Person som anser sig vara förmer, inte vet något om världen, och har väldigt nära till hyckleri.

    Liked by 1 person

  12. Jan Ahlström skriver:

    Man åker och hämtar sopor men är inte gubbar, för det blir man efter 65 när man går i pension, så sopgubbar går bort men sopåkare är väl ok och jag ser inget nedvärderande i det.

    Gilla

    • Maria skriver:

      Det franska ordet är ”éboueur” och det översätts i ordboken med sopåkare, så det bör anses som hyfsat neutralt.

      Gilla

  13. Bengt skriver:

    Är det inte betecknande för media i stort, och inte minst ”public service”, att ordvalet ska präglas av ”hensyn”. Jag blir ofta påmind om det när jag läser min ”oberoende liberala” morgontidning. När det nya personliga pronomenet hen används kan jag i allmänhet utgå från att det har ett feministiskt syfte. När de traditionella pronomenen används är det i positiv bemärkelse för henne och gärna motsatt för honom. När läraren ”hen” burit sig illa åt mot eleven ”hon” kan man utgå från att läraren är en hon eftersom det annars skulle framgått i klartext att läraren är en han.

    Gilla

  14. Jan Ivarson skriver:

    Ord slits ut. Komikern Hasse Alfredsson visade det. Han föreslog att arbetsskygga skulle kallas fritidsfixerade.

    På ett landstings byggavdelning såg jag en tavla med en ritning över gammalt hus i stadskärnan som kallades Idiothem.

    Det händer jag köper säckar med jord. På en del säckar står det Matjorg. På andra kallas den Planteringsjord. Jag misstänker den är avloppsslam med det vill man inte skriva. På skämt sa jag till hustrun att den borde kallas Humanprocessat livsmedelsejekt.

    Liked by 1 person

    • dolf skriver:

      @Jan Ivarson
      Jag minns hur en kusitrin redan på 70-talet hade roligt åt ”arbetsvillighetsobenägen” för lat.

      Gilla

  15. Rikard skriver:

    Hej.

    En gång i tiden hette det adjunkt, lektor, småskolefröken, städare, rallare, med mera och flera.

    En spade är en spade.

    Angående regimens media håller jag dock med dig; ingen har så stort förakt för arbetare som akademiserad medelklass.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 2 people

  16. Ola S skriver:

    Sopgubbe används därför det är gubbar och oftast svenskar. Intressant text. Skurkärring skulle aldrig användas så klart. SR har en ursel värdegrund helt klart.

    Liked by 1 person

  17. dolf skriver:

    Användningen respektive förbuden av förklenande uttryck är helt godtyckliga. Och det är ju intressant att jämföra hur ord som ”neger” och ”zigenare” har gått från att vara neutrala eller till och med lite spännande till att bli fullständigt tabu, medan ett ord som ”bög” har gått åt rakt motsatta hållet från det värsta nedvärderande hatordet man kunde använda mot en man till att bli något som i det närmaste betraktas som en hyllning. (Döm om min förvåning när jag efter nästan 25 års frånvaro återkom till sverige och under ett förstrött bläddrande i en av min mors tanttidningar såg en bild på en politiker som stolt visade upp en utmärkelse som ”årets bög”.)

    Men det enda man åstadkommer genom att ”förbjuda” vissa ord är att man i praktiken skapar negativa attityder och att dessa sedan flyttas över till nya ord. Får man inte säga ”neger” så blir ”neger” negativt inte bara som ord, utan man skapar också en negativ attityd till dessa människor som skall särbehandlas och daltas med, och denna attityd kommer då att överflyttas till nya ord, som också de förbjuds. Om man tar det på engelska, det blev fult att säga ”negro”, sedan fult att säga ”black”, tveksamt att säga ”colored” och nu kör man med det krystade ”african-american”, vilket kan bli ganska vilseledande/komplicerat om t.ex. en svenskfödd svart person som aldrig satt sin fot i Afrika besöker USA. Skall han/hon (inte ”hen”) känna sig kränkt om någon benämner honom/henne African-American?

    Jag kommer att tänka på historien om trafikflygplanet som råkade ut för trubbel över Atlanten, det blev så illa att de var tvungna att börja slänga ut all barlast för att hålla sig i luften. Till slut inställde det hemska ögonblicket där de insåg att inte alla skulle kunna överleva utan några av dem ombord måste uppoffra sig och hoppa av planet. Flygvärdinnan tillkännagjorde att man skulle börja dumpa passagerare, men för att det skulle vara absolut rättvist skulle det göras i bokstavsordning. Så han bad alla ”Afro-Americans to step forward” (engelskspråkigt sällskap). Ingen kom fram, så då bad hon ”all the blacks to step forward”, fortfarande ingen som anmälde sig, så då bad hon ”all the coloreds to step forward. Fortfarande ingen som anmäler sig, men en liten pojkröst hörs: ”Daddy, that’s us, ain’t it”, varpå en grövre röst svarar: ”No my son, today we is niggers and let ‘em jews and indians go first!”
    Jag tycker att historien säger en hel del om det politiskt korrekta språket.

    Fast dilemmat med negerboll/chokladboll löste jag elegant i En fungerande kompromisslösning på problemet med chokladboll kontra negerboll.

    Liked by 2 people

  18. huginomunin skriver:

    I mina ögon är inte begreppet ”sopgubbe” nedvärderande, utan i allra högsta grad en äretitel. Vi ska ha klart för oss att sopgubbarna har betytt mycket mer för folkhälsan än alla läkare och sjuksköterskor tillsammans.

    Liked by 1 person

  19. dolf skriver:

    ”Gubbe” är lite knepigt eftersom det används både positivt och negativt. Kvinnor talar gärna om sin signifikanta andre som ”gubben”. Det används till och med tillgivet till småpojkar som inte ens uppnått pubertet och således har långt kvar till gubbåldern. Men å andra sidan används det uttalat negativt i media när man talar om t.ex. ”gubbvarning” och ”förgubbning”. Så det är i hög grad sammanhanget och attityden hos den som använder uttrycket som avgör om ”gubbe” skall förstås som något negativt eller positivt.
    För kvinnor har vi istället två motsvarande uttryck ”kärring” respektive ”gumma”, där ”kärring” har övervägande negativa konnotationer (men även ibland används neutralt/svagt positivt om den signifikant andre). ”Gumma” har däremot inga negativa konnotationer alls, utan motsvarar den positiva sidan av ”gubbe”.

    Ett belysande exempel på medias dubbelmoral i det här sammanhanget var kulturnyheterna för ett år sedan när Petra Markgren Wangler stod i kulturnyheterna och sade att ”blicken finns ju kvar och det här gubbslemmet finns ju definitivt kvar, internationellt sett” (inslaget kan ses i mitt inlägg Gubbslem och Kärringsugga). I ungefär samma veva gjorde Belinda Olsson sin serie Fittstim där hon bland annat gjorde Gubbslemslåten tillsammans med systrarna Kronlöf (kan också ses i mitt inlägg). Hur manskärleken formligen sprudlar i denna finstämda lyrik framgår väl ganska tydligt av inledningen på låten:

    ”Vi har förstått att gubbslem har det svårt idag.
    Dom påstås bli kränkta.
    Dom känner obehag.
    Slappna av nu för du vet att du har rätt.
    Manlig pondus, trots att ingen ser din kuk på grund av buken.

    Jag efterlyste ett motsvarande ord för den kvinnliga delen av befolkningen i mitt inlägg. Inte därför att jag vill propagera för att man skall gå omkring och okväda varandra, utan därför att det verkligen behövs i fall som när någon står använder sig av uttryck som ”gubbslem” i kulturnyheterna. Man kan inte bemöta det med att det är sexistiskt eller nedvärderande för då får man troligtvis själv bara ”kränkt” tillbakakastat i ansiktet, eller så får man en dryg ”fruklaring” (motsvarigheten till ”mansplaining”) till varför det är helt okej att uttrycka sig så. Det enda rätta sätta att bemöta ”gubbslem” i offentligt sammanhang är att antingen ställa en rak fråga typ ”Tycker du det vore okej att jag kallade er kvinnor kärringäckel på samma sätt som du kallar oss män gubbslem?” eller att man retoriskt frågar ”Jaha, har ni idéer om hur man skall komma till rätta med kärringslisken då?” Det vill säga, att det används som en spegel för att visa på hur oacceptabelt deras gubbförakt är.
    (”batikhäxa” är väl ett ganska vedertaget nedvärderande begrepp, men det syftar på ett visst segment av det kvinnliga släktet, men är kanske inte helt fel, för ”gubb”-föraktet är väl främst riktat mot vita, svenska medelålders män i medelklassen. Själv tycker jag ”skräckla” passar ganska bra för politiskt obehagliga kvinnor, men det är nog ganska lokalbetonat.)

    Ibland blir jag ärligt talat rejält förbannad. Som när Anna Serner, VD för Svenska Filminstitutet sade:
    ”Ledsen om jag kränker någons sorg. Men att det bara är gubbar som kommenterar Lou Reeds död? Hur de lyssnat på honom som 16-åringar i sitt pojkrum osv osv
    Gubbslemsvarning.”
    Tack vare henne gick min finstämda, som det var tänkt, nekrolog En stjärna har slocknat: Lou Reed, Andy Warhol och Solanas, åt helvete redan i inledningen.

    Liked by 1 person

    • huginomunin skriver:

      Skilj på ”kärring” som är negativt och på ”käring”, som är positivt. Uttalas lite olika. Käring kommer av kära, gammalt utttryck för nära. T ex Käringberget, som man skulle hålla nära för att inte gå på grund. Typ Käringholmen, Käringön osv. Sjömärken i form av kummel kallades förr käringar.

      Gilla

  20. Sven skriver:

    Hur gör vi med den spansk-talande delen av världen?

    Ska vi sätta Utrikesministern på att tvinga dom göra om sitt språk också.

    Allt det svarta måste naturligtvis döpas om till nå’t som passar. Tänk bara så mycket jobb, här bara 3 exempel: Mercado negro, buraco negro, negro de carbono. Alltså, Svarta marknaden, svarta hålet(EU), kolsvart.

    Det tar aldrig slut på jobb för de här människorna.

    Gilla

  21. Fredrik Östman skriver:

    De skrymtare vi har att göra med kändes av Mattheus. Kapitel 7:

    1»Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda; 2ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder. 3Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga? 4Eller huru kan du säga till din broder: ‘Låt mig taga ut grandet ur ditt öga’, du som har en bjälke i ditt eget öga? 5Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s