Libertas Ecclesiae

Naturligtvis är det svårt att hålla härskarna från styrandet av Kyrkan. De ser Kyrkan som en ideologisk statsapparat och sådana ska hållas under politisk kontroll. Än mer: de ska fungera just som samhälls- och samtidsideologi. Detta är det politiska önskemålet på en kyrka: ideologisk producentorganisation styrd med betydande inflytande från de maktägande. Furstar eller politiska partier lika.

Slagordet om Kyrkans frihet, Libertas Ecclesiae, hör samman med Gregorius den Stores kyrkoreform. Vi talar nu 600-tal. Medeltidskyrkan visste att värna sin egenart. Gustav Vasa var så politiskt skicklig att han inte öppet utmanade på denna punkt. Visserligen konfiskerade kungen ”onödigt” kyrksilver och ”icke behövliga” textilier, silvret gick att smälta ner, korkåpor kunde bli eleganta byxor åt prinsarna och altardukar pryda kungens bord, men Kyrkans frihet värnades. Vid Örebro Möte 1529 fanns inget kungamakten närvarande när biskopar, präster från de olika stiften och munkar från de tre stora ordnarna beslöt om den fortsatta kyrkoreformationen.

På samma sätt 1593 vid Uppsala Möte så togs beslut som Karl IX ogillade men fick finna sig i. När tyska turister kommer till svenska kyrkor blir de förvirrade och undrar om de kommit till en katolsk kyrka, för så ser de protestantiska i Tyskland inte ut. Det är sant. I Sverige behölls kyrkobruk som förkastades på andra håll. Både Erik XIV och Karl IX kunde ogilla detta, men Kyrkans frihet praktiserades. Kungen hade inte beslutsmakten.

Ärkebiskop Nathan Söderblom (1866-1931) såg den potential som låg i detta arv och under hans tid kunde Svenska kyrkan etablera sig som ”brokyrka” och få betydelse för det ekumeniska arbetet. Några av de ekumeniska frågor som då togs upp var politiska och handlade till exempel om statens räckvidd. I 1930-talets Europa var det högaktuella frågor och kritiken mot den absoluta statsmakten var — absolut. Det ledde till att tyska delegater slutade komma till ekumeniska möten. Men det var inte bara de fascistiska och kommunistiska systemen som sattes under lupp genom analyser som Ekumeniska Rådets forskningsavdelning i Geneve publicerade i mitten av 30-talet. Också demokratin kan förvandlas till majoritetsdiktatur. Dessa insikter präglade nästa generation ekumener, bland dem Söderbloms svärson Yngve Brilioth (1891-1959), som senare blev ärkebiskop. Han visste att hävda ”Libertas Ecclesiae” med front mot det svenska Kammarkollegiet, som ville bestämma över (stats-)kyrkan. Vården om Kyrkan var ett ansvar som kunde vändas i sin motsats, menade han i boken Vården om Kyrkan, 1956. Kungen var kung men inte någon överbiskop. Kyrkan måste stå fri och statens uppgift var att värna denna frihet.

Med nya relationer mellan Svenska kyrkan och staten (2000) fanns det skäl att tänka att de politiska partierna inte skulle engagera sig i kyrkovalet men väl enskilda partimedlemmar. Det blev inte så. På partikanslier och i partistyrelser fastställdes kyrkoprogram och partimedlemmar manades att delta i kyrkovalet. Det var uppenbart att avsikten var att partiprogrammen skulle få genomslag i det kyrkliga livet. Det var ett annat perspektiv än det där människor gick i kyrkan på söndagen för att därefter i veckan dra konsekvenserna av vad de hört om och av Jesus. Modellen att Kyrkan skulle påverka världen blev en annan. Världen skulle styra Kyrkan. Det är då det gamla slagordet ”Libertas Ecclesiae!” behöver höras. Det vilda och obändiga i Kyrkan, evangeliet, får inte tämjas och bli slätkammat eller förvandlas till något annat, en enkel deism, religion i största allmänhet men inte resultatet av en uppenbarelse. Det får inte heller bli ett program för att bevara Sverige svenskt. Det var Kyrkan som gav oss en gemenskap över sockengränser och över nationsgränser. Det finns mycket att bevara och försvara i Svenska kyrkan. Själva ärendet och friheten att förkunna och gestalta det inte minst.

Dag Sandahl är präst i Svenska kyrkan, teologie doktor, författare och ledamot för nomineringsgruppen Frimodig kyrka i Kyrkomötet. Han driver även den välbesökta bloggen Bloggardag (http://bloggardag.blogspot.se/) .

 

15 thoughts on “Libertas Ecclesiae

  1. Alexander Zetterberg skriver:

    Intressant historisk genomgång.

    Artikeln bekräftar¨den bild av Svenska kyrkans politisering som många av oss uppfattat de senaste decenierna, där dess roll som spridare av ”det glada budskapet” i det närmaste försvunnit och prästerna alltmer låter som aktivistiska socialsekreterare.

    Den formella klyvningen av bandet mellan kyrka och stat år 2000, ledde således till att det politiska etablissemangets inflytande över kyrkan ökade i stället för tvärtom, allt enligt lagen om oavsiktliga konsekvenser – eller var dom avsiktliga?

    Hur många av Svenska kyrkans präster är förresten troende, och spelar det någon roll, undrar man stilla.

    Liked by 2 people

  2. Moab skriver:

    Jag undrar om det finns någon lista från vilken man kan förstå om ens lokala präst är postmodernistisk multikulturalist? Eller kommunist? Måste präster vara öppna med sina politiska sympatier? Mitt intryck är att vi fått samma sjuka inom prästerskapet som inom journalism och politik, avsaknad av andlighet och självständigt tänkande har gjort att man köpt utopin om allas lika värde och att kunna realisera detta i praktiska beslut i jordelivet, med början i Sverige. Jag har tänkt flera gånger att ta med mina barn till någon lokal kyrka men fruktar att det blir som att slå på P1 och då måste jag ta mina barn och gå, för att undvika detta så hade det varit bra med en varudeklaration.

    Precis som jag tycker det är bättre om man var att exempelvis FOX news i huvudsak stöder republikaner och CNN demokrater så behöver vi samma varudeklaration på allt som är finansierat av staten som tangerar opinionsbildning. Är det inte bättre att lägga ner både statsmedia och kyrka och återskapa dem med tydliga politiska profiler?

    För övrigt gäller samma för utbildningsinstitutioner där en mycket avslöjande debatt nu pågår

    https://www.svd.se/didaktikprofessor-tragiskt-att-publicera-vilken-idioti-som-helst

    (Det lustiga med denna artikel är att rubriken är just på den nivå som pk-tidningen SvD brukar använda när man angriper det som är anti-pk.)

    Liked by 2 people

  3. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Visst är det angeläget att återge svenska kyrkan en meningsfull roll. Frimodig kyrka är ett av flera initiativ med den ambitionen, inget fel i det – tvärtom. Intrycket man får av denna rörelse är att den är tämligen ”kyrko-intern” och man måste tillhöra nätverket, som mest består av präster, för att veta vad rörelsen egentligen vill och tycker. Så mitt råd till Dag Sandahl är att bli tydligare. Med texter som denna vinner man inga röster i kyrkovalet utanför den innersta kretsen. För att få röster måste man våga prata klartext om problemen och om personer som Lundby Wehlin, ärkebiskopen och så vidare.

    Liked by 2 people

  4. T Bertilsson skriver:

    Kyrkan var en farlig kraft i den fördärvande sekularisering, som var ett av de främsta målen för de socialdemokratiska regeringar under vilka vårt lands 1900-talshistoria formats. Farligt då att släppa denna kraft fri. Ett systematiskt politiseringsarbete genomfördes och först år 2000 ansågs Kyrkan ha tämjts så att den kunde ”släppas fri”. Liberalteologerna hade satts att härska medan det sanna Ordet satts på undantag och näst intill okristliga ärkebiskopar sattes att leda.

    Liked by 3 people

  5. Strix skriver:

    Socialisterna har klarat sig allt för lindrigt undan den fruktansvärda splittring den vållat den svenska befolkningen. I socialisternas ögon är Dag Sandahl en död sill. Jag har hört Dag Sandahl berätta om aposteln Lukas som historiker i relation till Bibeln. Nog ett av de mest spännande föredrag en obildad amatör kunnat uppleva.
    Därför är det synd att Dag inte redogör lite bättre för hur ödeläggelsen av kyrkan i Sverige gick till. Många av förövarna springer faktiskt omkring livs levande mitt ibland oss!!!

    Liked by 1 person

  6. Östanskog skriver:

    Till er förstagångsväljare vill jag berätta, hur röstningen i kyrkovalet går till. Det är enkelt. –

    1.) Ni går till prästgården. som ligger nära sockenstugan och folkskolan. 2.) Ni sitter på verandan en stund och dricker fläderblomssaft tillsammans med domprosten. Torpare går längs vägen släpandes sina skördemaskiner och tröskmaskiner efter dagsverke och hälsar domprosten artigt. Han ler milt, älskad av alla och brukspatronen. 3.) Ni går in, tar er röstkort och stoppar det in i en kista, som skulle kunna vara en vintunna i ett kloster, om den inte vore fyrkantig. 4.) Vid utgången är det brukligt att stanna och beundra ett handarbete på väggen, skickligt gjort av självaste domprostinnan:
    ”+++ Här I Jämmerdalen Vandra Vi Skola +++”.

    Liked by 1 person

    • Jonas Nilsson skriver:

      Det är väl den föreställningen som ett visst parti jobbar utifrån?!
      Men det är ju den motbilden vi byggt det moderna Sverige mot?? Är det någon som glömt vad vi skulle lärt oss, att vi skulle vara kritiska just på denna punkt? (Helst ingen annan).
      Texten är historieskrivningsmässigt värd många bloggar.
      Sovjet propagandan bytte ju bara ut kyrkans etiketter mot modernare. Gjorde vi detsamma?
      DGS grundtext?? Nej, jag tror faktiskt inte det.
      Texten är falsk därför att kyrkorna står tomma på söndagen.
      Är den relevant som ett intro till våra allmänna val (om vi byter namnen)?

      Gilla

  7. Jonas Nilsson skriver:

    Bloggen pekar på att det alltid rått kamp inom kyrkan, den har aldrig varit självklar även om identiteten inte varit ifrågasatt som idag. Ja, kyrkomötet lär med handboken köpa det gångna seklets ambitioner att göra Svenska kyrkan strömlinjeformad med en samtid som redan är änka. Det finns inga partikanslier som hinner eller vågar göra något annat.
    Gregorius oroade sig över att Rom kom på efterkälken när Konstantinopel blivit ny samlingsplats. Han skärpte både förvaltning och sång!
    Att Svenska kyrkan ska vara ett protestantiskt samfund tillskillnad från romerskt-katolskt har varit och är ännu identitetsbärande (den traditionen är dock inte äldre än 500 år!). SD försöker slå in öppna dörrar när hon ska beskrivas ännu mer svenskt.
    Enligt min mening är det vare sig protestantismen eller svenskheten som kommer att avgöra om det finns någon Svenska kyrkan kvar i nästa generation utan om dagens människor grips av Nya Testamentets anspråk. Är man gripen av det då måste man se till att man får rösta i kyrkovalet (lätt att anmäla medlemskap!).
    Nomineringsgrupp? Lätt att personrösta.
    – I de lokala valen, det vill säga valet som gäller de beslutande i församling och samfällighet, räcker det med 20 röster och samtidigt minst 5 % av nomineringsgruppens röster. Man personröstar genom att kryssa för ett namn på valsedeln, berättar Marita Brodin, informationsansvarig för Kyrkovalet.
    – Om man använder blanka valsedlar skriver man först nomineringsgruppens namn på valsedeln och personröstar genom att dessutom skriva en kandidats namn därunder, förklarar hon.
    Kungens svar på frågan om när Viktoria tar över förefaller vara bästa reklamen: Gud vet!

    Gilla

  8. Rikard skriver:

    Hej.

    Till skillnad från kyrkans chef kan även en kung ställas till svars.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gilla

  9. MartinA skriver:

    Vi vet redan att svenska kyrkan är svenskarnas fiende. Men det är ju bra att Dag Sandahl för tydlighetens skull skriver ut det igen. Det här är anledningen till att jag alltid har en bra podcast i öronen när jag går i kyrkan.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s