Gästskribent Jakob Modéer: Att förstå en annan kultur

I Sverige tenderar vi att se världen som den ”borde” vara, och inte som den ”är”. Det ställer till det för oss. Det gör det svårt för oss att förstå och relatera till andra kulturer. Vi ser på omvärlden utifrån vår självbild, en guldinramad tavla av förträfflighet baserad på en samling nationella, sociala, ekonomiska och sportsliga framgångar. Vi ser på världen utifrån en övertygelse att världen ”borde” tycka, tänka och agera som Sverige. Först då kan världen förbättras.

Problemet är att världens befolkning varken tycker, tänker eller agerar som vi gör, oavsett hur mycket vi tycker att de ”borde” följa vårt exempel. Vi må tro att vi och våra värderingar är ett normaltillstånd i världen. Det är vi inte alls, tvärtom. Enligt Inglehart-Welzels kulturkarta ligger svenskarna ensamma uppe i högra hörnet, som supersekulärt-rationella och med självuttryckande tankar – helt i otakt med resten av jordens befolkning. För att förstå andra kulturer måste vi först acceptera att ‘våra’ värderingar är unika, och att världen inte ”är” som vi tycker att den ”borde” vara.

Att förstå en annan kultur är inte lätt. Det tar tid att förstå varför folk tycker, tänker och agerar som de gör när ens egna värderingar är fundamentalt annorlunda. På Balkan lever hierarkiska och patriarkaliska arv från romartiden, Byzantium och det ottomanska imperiet vidare, här möter kristendom islam, och här har man provat på kungadöme, kommunistdiktatur och demokrati som statsskick. Vill man uppleva multikulturella samhällen i praktiken kan man ta en titt på Balkan, och då speciellt genom svenska värderingsglasögon.

Berättelser och ordspråk innehåller ofta ett koncentrat av värderingar och normer, och ger en glimt in i folksjälen. Här följer fyra berättelser som överskrider både tid och geografiska gränser, och som hjälpt mig förstå varför människor tycker, tänker och agerar som de gör på Balkan.

1. Åsnan. En dag dör åsnan till en fattig jordbrukare. Djuret betydde allt för bonden. Utan åsnan kommer bonden att lida. Samma natt väcks bonden av en fe som ger honom en önskan. Utan att tveka svarar bonden ”Jag önskar att min grannes åsna dör!” I sin strävan efter jämlikhet väljer bonden alltså att hellre vara lika olycklig som grannen, inte lika lycklig. Vilken tokig önskan, så ”borde” bonden inte tänka, enligt våra svenska värderingar. Helt rationellt skulle bonden valt att få en ny åsna. Kanske är det Balkans brutala historia, med utländsk dominans och auktoritära system som effektivt sugit ur all den rationella och kreativa energi som vi går omkring med hemma i Sverige, och lämnat kvar en stark eftersmak av fatalism.

2. Små Djävlar, Stor Djävul. I helvetet placeras varje nationalitet i en het gryta, bevakad av en liten djävul. De små djävlarnas roll är att trycka tillbaka ner i grytan dem som försöker fly. En morgon när stor-djävulen går på inspektionsrunda och finner han en lill-djävul sova bredvid den bulgariska grytan (byt fritt med annan nationalitet). Ursinnig väcker han den lille djävulen i fruktan att bulgarerna kommit undan. Men den lille djävulen ler lugnt och förklarar att ”här krävs ingen insats, så snart en bulgar får handen på grytkanten, så drar de andra ner honom!” Det här ordspråket visar på en benägenhet att sätta pinnar i hjulet för varandra, speciellt för dem som försöker förbättra sin situation. Så ”borde” inte bulgarerna agera, tänker jag som svensk, de borde jobba tillsammans och lösa problemet. I Sverige tar vi tillit och viljan att samarbeta för givet. Utan starkt socialt kapital blir uppgiften att bygga upp och driva ett företag, en ekonomi eller ett land väldigt komplicerat, vilket det också visar sig vara på Balkan.

3. Makt. På Balkan säger man ”om du vill avslöja en persons karaktär, ge honom makt”. Definitionen av makt är subjektiv, och beror på om du har makt eller är maktlös. Oppositionspolitiker kräver ett politiskt system med öppenhet, maktseparation och jämlikhet, men så fort de tar makten, faller de snabbt tillbaka till en mer traditionell och auktoritär ledarroll med nepotism, korruption och generellt förakt gentemot folket, privata företag, media och opposition. Så ”borde” ju inte en demokrati fungerar, funderar jag och slår mig själv för bröstet.

4. Godhet är en svaghet. ”Det är den som ger som är att skylla, inte den som tar”. Smaka på den ett tag. Föreställ dig en grupp fattiga människor. Säg att vi ger dem mat, utbildning, sociala förmåner eller mynt, antingen av godhet eller därför att vårt sociala system så föreskriver. De fattiga ”borde” känna tacksamhet, eller hur?! Tvärtom, i deras ögon är vi som ger rika, och rika skall ge. Och eftersom det är vår fria vilja att ge eller inte, och vi ändå ger, så tolkas gesten som en svaghet istället för godhet, då de själva, ställda i samma situation, aldrig skulle ge. Så skyll inte på EU-migranten som tigger utanför ICA, vi har oss själva att skylla som ger dem pengar.

Slutsats. Om dessa gamla ordspråk fortfarande innehåller några likheter med dagens Balkan (vilket jag starkt tror att de gör), så visar de på hur människor på Balkan tycker, tänker och agerar. På gott och ont visar ordspråken hur Balkan ”är”. Att försöka övertyga andra kulturer hur de ”borde” vara för att kunna uppnå samma levnadsstandard som vi i Sverige är ok som mål, men vägen dit blir lättare att staka ut och färdas på om den utgår från hur verkligheten ”är”, och inte hur den ”borde” vara.

Jakob Modéer, statsvetare utbildad i USA med Masters i Biståndsmanagement, f.d. affärsman och utländsk investerare, projektledare på näringslivsutvecklingsprojekt (SECO, USAID, DFID, EU) och hemmahörande på Balkan sedan 1993. Skriver om Balkan och Europa på egen blogg (jakobmodeer.com). Tror visa värderingar är bättre än andra om man vill skapa ett samhälle som prioriterar alla medborgares välmående.

 

44 thoughts on “Gästskribent Jakob Modéer: Att förstå en annan kultur

  1. annagustin2@gmail.com skriver:

    Ja det är alltid intressant att se olika kulturella eller traditionella skillnader. Samtidigt är människan sig lik, mer eller mindre överallt. Med vissa gradskillnader hit eller dit.

    Men vilka värderingar är egentligen bättre? Sveriges samhällsstyre anser ju att vi alla ska vara slavar i maskineriet…och den som inte betalar skatt – stjäl från staten. Istället har det blivit så i Sverige att ”staten” inte längre är vi själva utan ett gäng ligister som stjäl från medborgarna allt vad de kan via beskattningsrätten. Så den goda tanken som fanns för 25 – 30 år sedan om att göra sitt bästa för helheten, för att alla skulle få ett drägligt liv – den är borta, men många av oss håller fast vi det vi trodde på och har inte märkt det ännu.

    Därför borde alla självtänkande människor i landet börja fundera på om det inte är dags att ta tillbaka sina dyrbara demokratiröster från den politiska klassen (oavsett partidekal) och börja hjälpas åt att bygga ett nytt politiskt system – där medborgarna verkligen kommer att räknas. Då krävs direktdemokrati….tack och lov finns några människor som arbetar med frågan i 2 olika grupper, Äkta Demokrati (http://www.äktademokrati.se) och Direktdemokraterna (https://direktdemokraterna.se).

    När vi har tagit tillbaka kontrollen över våra skattepengar och därmed över våra liv så kan vi besluta att staten har ingen rätt att beskatta medborgarna utanför normalarbetstiden (som vi kan sänka till 7 tim/dag direkt). Alltså ska all lön för arbetad tid utanför normalarbetstiden gå direkt ner i vars och ens ficka. Det är verkligen dags nu att sätta stopp för partiklättrarna.

    Liked by 1 person

  2. Fredrik Östman skriver:

    Visst hör man dessa ordspråk och möter dessa attityder på Balkan.

    Men jag har sett alla de fyra förhållningssätt som här beskrivits framhållas som typiska svenska nationaldrag:

    1. Den svenska avundsjukan
    2. Jantelagen
    3. Det statsbärande partiet och försöken att vara bättre sossar än sossarna själva
    4. Välfärdsstaten och -mentaliteten

    Kvar av analysen blir alltså att våra förväntningar på utlänningar är andra än de vi har på oss själva. Vi räknar inte med att utlänningar är som folk är mest, utan tror att de skall följa upplevt äldre, kanske ”småborgerliga”, regler som vi själva anser oss ha ställt oss över. Och denna attityd känner vi ingen i den officiella attityden gentemot bidragstagare, bidragssökare och låginkomsttagare: Nej, hur kan ni dumma borgare komma och påstå att det fuskas? Att det ansöks om bidrag som inte är förtjänade? Att det har uppstått en bidragsmentalitet? Att det mobbas i skolorna?

    Alla samhällsproblem sopas under mattan, och denna — i grunden socialistiska — vägran att se problemen ligger också bakom vägran att betrakta invandrare och andra utlänningar som alldeles helt vanliga människor som beter sig som människor, inklusive svenskar, gör mest.

    Liked by 6 people

  3. Johan Löfgren skriver:

    I Sverige försöker vi inte bara förstå andra kulturer, utan regeringen med flera gör dem steg för steg till norm. Den svenska kulturen blir då ett mähä och förvirring uppstår. 2018 går det att stoppa kulturrevolutionen och stävja Sveriges förfall. Ordspråken om Sverige runt om i världen är inte så värst roliga längre – idiotin har fått vingar …

    Liked by 2 people

  4. Moab skriver:

    Jag har skrivit det förr men det är mitt intryck att människor i den svenska offentligheten, nästan alltid hemmhörande i Stockholm, har färre erfarenheter från världen än en medelsvensson eller de från Ullared. Det verkar som ingen av dem har vågat lämna Stockholm i unga år, och de som inte är födda där har sett som sitt största äventyr att flytta till framgångens Stockholm, därmed så har de färre lärdomar från utlandet än till och med vanliga Thailands- eller Mallorca-resenärer.

    Mediafolk och politiker och även affärsmän har lagt all sin kraft på att penetrera innegängen i Stockholm för att nå framgång och har därmed mindre praktisk erfarenhet av hur annorlunda Sverige är, och hur de flesta länder på alla sätt är fullständigt olika Sverige, och aldrig kommer att bli som vi. Därför har man fullständigt överskattat viljan hos migranterna att bli som vi, och i synnerhet muslimerna. Alla som nämner integration fortfarande har antagligen aldrig spenderat någon tid utomlands under sina formerande år. Invandrarna blir aldrig som vi, istället splittras Sverige. Det finns ingen integration.

    Liked by 7 people

  5. Gunlög skriver:

    Mycket intressant och viktigt ämne – och stort.

    Här några egna reflektioner i ämnet.

    Vardagen har en tendens att sjunka in och ned i naturlighet. Det som ofta upprepar sig sjunker lätt in en osynlighet. När vi är ute och reser utmanas och kittlas vi av de olikheter vi möter. Vanans makt utmanas. Färger, dofter, mat, klädedräkt och musik varierar. Det vardagliga hemmavid bildar fond, och i skillnaderna uppstår olikheter.

    Basal trygghet vilar ut i vardagliga vanor och sinnesintryck. Det är det som ständigt upprepar sig som bildar mönster. Och då går upp i vanans makt.

    Utanpå och utöver detta söker människan även stimulans. Något lagom nytt att kittlas av, men enbart i mindre doser. Som ett nytt mode, en tatuering, en pikant maträtt eller en ny melodi att lyssna till.

    Vi kan inte ta in för mycket på en gång. Vi kan enbart förändras och påverkas i mindre steg. Det är i väl avvägda personliga doser vi kan stimuleras optimalt. För lite eller för mycket skämmer. Och skapar negativa känslor.

    Fängelsestraff från förr var egentligen ett straff där man som instängd ströps från all stimulans. Brist på input blev till ett straff. Man avskars från möjlighet till egen stimulans. Inte minst från andra människor. Socialt utanförskap utgör ett ytterst verksamt straff.

    Även att kastas rakt in i omvälvande och mer oöverskådliga sammanhang leder till starka negativa känslor. Man tappar då lätt kontrollen. Vet inte vad som gäller.

    Vad som är nytt och vardag är blir därför alltid något personligt. Vi utgår alltid från oss själva och våra egna referenser, och många av dem delar vi med andra. Och dessa ingår då i något vi kan kalla för kultur. Stimulans och kulturell hemvist blir och är alltid relativ. Vi mäter gentemot oss själva, vårt eget liv, det som levs här och nu.

    Det här gäller även för värderingar och emotioner som ger och skapar hemkänsla och tillhörighet med andra. Och det är särskilt dessa tillitens mer personliga gränser i kollision med andra kulturer, som kan bli extra knepiga.

    Frågor om fel och rätt faller då platt till marken. Vanor, sociala nätverks innehåll av mänskliga samband, går in och ut i oss alla, som en personlig väv. De vävs av var vi bor, lever och vuxit upp. För kulturellt innehåll finns i oss alla, och det är det som varierar. Det hämtas från självupplevt liv som går från barndom, via ungdom och över till vuxenhet.

    Ingen kan undfly egen historia. Tvärtom, den skapar oss. Det är den som uppfyller hela jaget. Och ingen människa kan någonsin, som vuxen starta om igen, börja om från början, och då bli till något helt nytt. Vi får bara en chans här i livet, och dessa chanser ser annorlunda ut i olika länder och kulturer.

    Att blanda kaffe och te till olika smaker går an, men att blanda olika livserfarenheter och personlig uppväxter till någon slags minsta gemensam nämnare utgör en omöjlighet. Olikhet följer ur olikartad uppväxt, sprungen ur egen personlighet och erfarenheter. Och i den ingår även olika värderingar och olikartat förhållningssätt till sina medmänniskor.

    Släktband, syn på kön, ungdom och äldre varierar mellan olika kulturer, likväl som trossystem. Att med hjälp av korrekthetens skohorn efteråt tvinga in stora fötter i allt för små skor, är då sällan speciellt smart eller framgångsrikt. För vi går alla omkring i dom skor vår egen levnad gett oss. Och enbart i dom skorna känns det bekvämt att gå. För dom skorna är våra egna. Dom må bäras av en ”kulturlös” Mona Sahlin eller av en färggrann Papuan med fågelfjädrar i håret, i det inre av Papua Nya Guinea. Det gör ingen skillnad – även om olika typer av insikter tycks göra det.

    Liked by 2 people

  6. malmobon skriver:

    Importeras andra kulturer till Sverige, så är det klart det blir som i deras hemländer.
    Landskrona tog emot många Bosnier på 90-talet. Landskrona sjönk som en sten.

    Nu tar vi emot muslimer. Dessa är inte vana vid skatt. Vad får vi? Svart marknad.
    Kvinnosynen förändras inte för Sveriges ”godhjärtade” låter dessa passera vår gräns.

    Kultur och beteende förändras aldrig. Oftast är det 2:a hands generationen som efterliknar sina föräldrar. Skapar problem.

    Ligger mycket i texten ovan. Ändå kommer vi inte heller ändra beteende. Fortsätta tro på de politiker som dem röstade på tidigare. Måste alltid börja förändra oss själv. Ett parti! SD.

    Att Löfven är psykopat råder det inget tvivel om. Saknar empati. Att hjälpa fler i närområde är att hjälpa..

    Liked by 2 people

  7. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Men har inte olikheterna till trots USA ändå fungerat ganska bra?
    Är det inte snarare så att Balkan på 90-talet och Libanon, andra hälften av 1900-talet, bägge är fallbeskrivningar av problemet med en i civiliserade sammanhang icke kompatibel kultur nedmald i grytan?

    Gilla

  8. Tjalle skriver:

    Jamen Sverige ska ju vara multi-kulti ! Det betonas varje dag och överallt.
    Med liten inskränkning: Den andra kulturen måste helt följa Svensk Värdegrund.
    Annars …

    4. Godhet är en svaghet.
    På byggställe i utomeuropeiskt land sade vår förman till mig:
    ”Var aldrig hygglig mot någon för det ses här som svaghet !”
    Han hade helt rätt.

    Liked by 1 person

  9. JAN BENGTSSON skriver:

    Vi svenskar är speciellt goda,
    naivt kravlöst goda tom…

    Så de som kommer TAR EMOT,
    utan att visa minsta tecken på någon tacksamhet…

    Då MAN betraktar svenska män som feminint svaga,
    då kan MAN också ta sig sexuella friheter mot våra kvinnor!

    Vackra blommor att plocka,
    typ ”utnyttja SJ:s rabatter”)

    Liked by 3 people

  10. Sixten Johansson skriver:

    I all sin enkelhet och åskådlighet rymmer Jakob Modéers text djupa sanningar. Verkligheten = naturen = det som finns inom och utanför oss = det sanna. En fågel som inte kan se, tolka och anpassa sig till verkligheten dör snart, liksom dess gener. Djur lever i sanning, i verkligheten, de måste vara realister.

    Men när flockdjurs medvetande utvecklas uppstår i en överflödsmiljö även individer som inte ser verkligheten som den är, utan som den borde vara. De utvecklar onaturliga ”tankegener”. Så länge de lever skyddade, matade eller parasiterande kan de sprida sina gener i flocken. Men när miljön blir torftigare och de måste konkurrera med verklighetsvana individer och flockar kan de och deras avkomma inte överleva, om de inte snabbt förmår släcka ut sina skadliga tankegener.

    Alla de fyra punkterna kan tillämpas även på Sverige och i synnerhet på dess halvtotalitärt indoktrinerande maktskikt. Balkanisering är redan ett faktum i Sverige. Den påtvingade, splittrande mångkulturen leder till segregering i enklaver och till ständigt uppblossande konflikter. Detta beror även på en femte punkt som Balkan- och Mena-kulturerna har gemensamt med dagens köns- och rasfixerade hybridsocialism: syndabockstänkandet. Tankegenen har skapat den betingade reflexen att skylla allt ont och orättvist på privilegierade, förtryckande, diskriminerande individer och grupper.

    Liked by 1 person

  11. NETTANN skriver:

    Infödda stockholmare är enastående inskränkta! Det var bland det första som slog mig när jag bosatte mig i huvudstaden för en massa år sedan (och blev kvar). Och som någon annan skriver så vete tusan om det inte gäller även för inflyttade.

    De infödda anser sig uppväxta i en superdynamisk, progressiv omgivning och behöver därför inte reflektera så mycket över tillvaron i de ack så eftersatta provinserna. Tre månaders kringflackande i sydostasien, som upptakt på vuxenlivet, bekräftar dessutom att de vet allt om andra länder. AKB (”smarta stockholmare”) skulle kunna ses som det ultimata skräckexemplet och några unga kvinnor i villaområdet förstärker bilden. (Jo, jag är faktiskt aningen splittrad när det gäller killarna. Kvinnorna är vaccinerade med att de minsann är nedtryckta av de rådande strukturerna och förefaller i regel ha anammat den enda godkända könsmaktsfördelningen och världsordningen.)

    De inflyttade har bevisat att de besitter framåtanda och inte ”blev kvar”. Därmed har de kommit i mål och kan pusta ut och riktigt smälta in i Södermalmsandan. (Jag hade härförleden en liten kommunikation med en kvinnlig, ung och inflyttad SR-producent som uppfyllde alla kriterier för ”Oj, så långt jag har kommit i livet och usch vad smått och okunnigt allt hemma i byn är”.

    Stockholmare färdas mellan bostad och arbete och känner inte till så mycket mer. Intrycken ramlar över den stackaren så fort näsan kommer utanför dörren och filter behövs för att inte bli fullständigt chokad.

    För en stockholmare måste energin läggas på att freda sig, inte att nyfiket söka kunskap.

    Kalle i Dönjanet i skogskanten i min barndomsby var motsatsen. Bodde, tillsammans med sin syster, i alla år kvar på föräldragården, hade alla nyfikenhetsantenner uppe och formligen sög in information om allt. Och jag kan ha en mer rörlig och upplyftande diskussion med bonden som arrenderar åkermarken på lantstället än med en VD i Stockholmstrakten.

    Och eftersom allt i Sverige utgår från huvudstaden så blir de rikstäckande tankarna och slutsatserna snäva, förutsägbara och inte alltid så geniala. Men värdegrunden är förstås den enda rätta.

    Liked by 5 people

    • Anna Lindén skriver:

      Inte så smickrande för mig som infödd stockholmare, dock numera bosatt i Åbo, men det ligger nog en del i dina iakttagelser. 🙂

      Gilla

    • Bengt skriver:

      Bland oss som inte har nämnvärd egen erfarenhet av stockholmare är det framförallt via media vi skapar oss en bild. Den bilden överensstämmer väl med din analys. (Men det finns lysande undantag).
      Vi som känner mer samhörighet med ditt exempel Kalle i Dönjanet, eller din granne på lantstället, upplever utanförskapet mycket påtagligt för det mesta när vi tar del av radio och TV.

      För oss utgör många alternativa media en lisa för själen!

      Liked by 1 person

    • Petrifierad urstockholmare skriver:

      Det är riktigt kul när lantisarna vädrar sina fördomar gentemot äkta stockholmare, och dessutom gör det offentligt. För de äkta, med rötter i och bortom 1800-hundratalet, är snart lika sällsynta som dronten. De svårast ansatta ”stockholmarna” brukar vara de som tycker att de har bott i Stockholm länge, och nu anser sig vara helt naturaliserade. I det längsta försöker de dölja sin egen bakgrund. Den äkta varan håller alltid tyst. De ser heller inget fel i att människor vädrar sina mindrevärdighetskomplex. Det är snarare smått pikant, rentav lite sött. Den äkta varan är för övrigt väl upptränad, sedan barnsben, att vara ytterst tolerant… Det har de tvingats till… Välkommen till Stockholm NETTANN, om än en lite väl sen välkomsthälsning.

      Egentligen misstänker jag en provokation, från din sida, som inte riktigt briserade som det var tänkt. Men många likes fick du. Det tyder på att många lantisar, med Stockholmskomplex, faktiskt läser DGS. Och det är ju hoppingivande. Speciellt om de även har ambitionen att intellektuellt ta sig an MENA-migrationens följdverkan och problematik.
      Ribban är lagd…

      Gilla

      • NETTANN skriver:

        Nja, faktum är att texten levererades utan något provocerande uppsåt. Fast jag kunde ju ha tillagt att det finns ett stänk av kategorisering i den.

        Jag minns det alldeles som i går: Den första kärleken i Stockholm (infödd) visste inte var Gärdet (min dåvarande hemadress) låg (ligger) och knappt att stadsdelen över huvud taget existerade!

        Det fick tankarna att smått svindla. Man kan alltså leva i drygt två decennier och känna till sin hemort så illa – det måste ha sin grund i något tvivelaktigt. Fortsatta analyser bekräftade de värsta farhågorna – stockholmare hade rätt dålig koll på omvärlden (i vid mening), jämfört med dem jag dessförinnan stött på i bondbyn och i två mellanstora städer.

        Som jag hintade om i initialtexten tror jag att det kan ligga en förklaring begravd någonstans här: Stockholmaren bedriver en allmänt stressad tillvaro och attackeras av en kakafoni av intryck så fort hemmets frid överges. Det duger inte att rofyllt skrida fram i tillvaron och tacksamt och begrundande ta till sig allt som sker. Man måste skärma av sig och skaffa ett infofilter (åter igen i vid mening), annars går man under.

        Landsortsbon och småstadsmänniskan kan ha ett mer lättsinnigt förhållningssätt till omvärlden. Det går alldeles utmärkt att nyfiket spana in vad som tilldrar sig (just i vid mening). Ja, det finns de, som likt Kalle i Dönjanet, helt oförväget har alla kanaler öppna och aktivt spanar. En sådan djärv informationshantering kan ge resultat i form av ökat vetande.

        F.ö. indikerar din text just det som skulle bevisas: stockholmaren intar gärna en anings von oben-attityd och dristar sig ibland till att använda värderande begrepp som ”mindrevärdighetskomplex”. (Faktum är (jag känner en hel hög med bönder och likställda) att lantisen ofta har en djupt rotad skepsis till stockholmaren som inte i första hand bygger på något komplex utan mer på erfarenhet.)

        En annan grej som slagit mig många gånger är att jag aldrig under min resa har hört något nedsättande om min person eller bakgrund, som t.ex. ”snål smålänning”, ”j-a dräng”, eller liknande. Det ligger stockholmaren till heder. Du är faktiskt den förste som gjort ett försök.

        F.ö. (2) så känner man sig varken som lantis eller stockholmare när man aldrig varit riktigt förankrad i någondera – man är ganska id-lös (och känner sig därför inte stött om man råkar placeras i något fack).

        Jag var tvungen att kolla vad ”petrifierad” betyder. Oklart hur man skall tolka en sådan kunskapsbrist.

        Gilla

    • Stockholmare bör grillas skriver:

      Om nu en del av sanningen ändå skall fram, från en av stockholmarna, du tar upp i texten, så finner man både vidsynthet och inskränkthet på landsbygd och i stad.
      Man kan isolera sig både i en stadskärna i en koja.

      När jag gjorde lumpen, som stockholmare, högt upp i höga norden, för rätt länge sedan, var jag den enda som vandrade i fjällen. Och ändå var upptagningsområdet hela övre Norrland och Dalarna. Några få dalmasar och norrlänningar var då och då uppe vid någon fjällsjö och fiskade, men att gå miltals i skog och fjäll var det ingen annan som gjorde. Jag var som stockholmare mer berest i det inre av Norrland än de flesta norrlänningar, om inte den allra mest bereste. Och på skördepermisen for jag själv till Kvikkjokk för att vandra. Jag skippade Stockholm för Sareks älgar och en vandring till Staloluoktas lappläger vid Virihávrres strand. För övrigt en av mina favoritsjöar i Sverige.

      Under flera år i barndomen vandrade även familjen vida omkring i jämtlandfällen. Inga grannbarn i fjällbyn, som utgjorde basen, hade varit på fler ställen än vår familj. Däremot var möjligheten att komma in i gemenskapen hos ortsbefolkning ett mycket trångt nålsöga att ta sig igenom. Man måste kvala in, under flera år. Men men när vi väl gjort det, var och blev det vänskap för livet. Och bland dem återfanns många kloka gubbar och tanter. Så några fördomar om lantisar var tämligen omöjligt att upprätthålla, även för en inbiten stockholmare.

      Som arbetade inne i Stockholm, i många decennier, mötte jag även hundratals med inflyttade arbetskamrater från hela Sverige. Inga murar alls förelåg då. De accepterades alla med hull och hår, med en gång.

      Däremot förkom då och då gliringar mot min egen utpräglade stockholmska. Vid ett tillfälle kunde jag inte låta bli att lite trött påtala att Stockholm, ja det är min egen hembygd, och där låter de infödda på det här sättet, som jag gör. På samma sätt som du själv råkar sjunga på värmländska.

      Att värna sin hembygd är naturligt och normalt för alla inflyttade från övriga landet. Och rätt och riktigt är väl det. Men att som stockholmare prata sig varm för sin egen hembygd är i regel en omöjlighet, rentav tabubelagt. Känslan för sin egen hembygd får man bära dolt. Dessutom misshandlas ens egen hembygd svårt av all grov markexploatering, fula nybyggen, och hemkänslan punkteras lätt av den stora tillströmningen av människor från jordens alla hörn. Visst är det så att – ”Lyckliga gatan, du finns inte mer”.

      Tilläggas kan att jag då och då stött på nedsättande attityder till ”turister” vid mer avlägsna besök i Sverige. Turister utgör för en del ortsbor enbart något man kan, och bör, skinna på pengar.

      Själv tycker jag faktiskt synd om de som bor i Stockholm. För en liten brädhög till hus nära Stockholm kan man köpa en större gård på landet, och då slippa allt buller och elände. På landet finns dessutom mycket av livskvaliteten gratis, bara runt den egna husknuten. Att sitta på en nedsliten tunnelbanevagn med grafitti målat runtomkring sig utgör knappast en höjdarupplevelse, utan enbart något trist man måste genomlida.

      För utifrån stående betraktare får stockholmarna ofta även representera maktens fula tryne, till och med de stackars varelser som sitter i kassan på ICA i Fältöversten med ständigt värkande axlar. De flesta knegar på så gott det går, och har ofta mindre makt än vem som helst på landet.

      Det är nog inte så konstigt, att de stockholmare som kan, skaffar sig eget sommarhus, för att söka avskildhet. Är man ung kan nog Stockholm vara trevligt, för en tid. Men om försörjning ordnas på ett mer fritt sätt, väljer många stockholmare en mer fridfull plats att leva på, bortom stadens larmande och stinkande metanolbussar. Dessutom finns obygden helt nära, och heter då Stockholms skärgård. En vinterdag där kan vara mer ödslig än en dag i det inre av Norrland.

      Min egen favoritstockholmare utgörs för övrigt av en grillkorv, mycket bra och god att grilla, gärna över en öppen eld i skogen en kylig höstdag, och då med en kall öl till.

      Gilla

  12. Tommy Santesson skriver:

    Efter att ha läst det inledande stycket tänker man; äntligen någon som besitter analytisk förmåga.
    Men tyvärr blir man rätt besviken vid fortsatt läsning.
    Författaren snöar in på Balkan, och då faller logiken från ingressen.
    Man får inte bortse från att dom allra flesta länder på Balkan styrts av kommunistiska regimer, som säker gjort större avtryck än romarna – och då blir ju skillnaden i stället en likhet.
    Sverige har ju också varit/ är ett socialistiskt land, så dom fyra exemplen är ju direkt applicerbart på Sverige, särskilt första exemplet, som är en bra metafor för socialdemokratisk fördelningspolitik.
    Det är ju bara en gradskillnad mellan socialdemokrati och kommunism.
    Det finns en värld utanför Verona.
    🤔

    Gilla

  13. Modern hedning skriver:

    När jag bodde i Japan blev det lite sagoläsning vid lärandet av japansk skrift.
    Jag läste bland flera ”Momotaro” (Peach Boy) och när jag kommit till slutet blev jag väldigt förvånad. Protagonisten förgör förstås demonerna som man är van vid men skatten som han bärgar delar han inte med de fattiga bybor som terroriserats av demonerna utan han behåller den själv. För mig var det ett väldigt märkligt slut men för japanerna inget konstigt; den som sliter och gör grovjobbet ska ju skörda så att säga.

    Liked by 2 people

    • lasse4u skriver:

      Enligt simplistiska behovstrappor är vi ganska lika, men trots det kan och har väsensskilda olika kulturer utvecklas enl. antropologer. Människan är formbar.
      Löfven verkar leva i föreställningen att alla egentligen är som oss, får de bara rätt förutsättningar så trollas en svensk kultur fram ur dem.
      Har Löfven någonsin varit och rest i främmande länder? Att bevista div. internationella möten där tiden bevistas på identiska flygplatser och hotell räknas inte.

      Gilla

  14. Christer Hanefalk skriver:

    Tack för en välskriven och tänkvärd artikel. Särskilt tack för ordspråken och berättelserna.
    Jag har funderat en hel del varför många invandrargrupper verkar ställa så väldigt stora ekonomiska krav på vårt samhälle – ”alltid mer, aldrig nog” summerar mina intryck. Min åsikt är självklart att en del tacksamhet kanske vore aningen mer klädsam. Men, ni kanske minns Ingela Thaléns (S) tal någon gång i mitten av 1990-talet då hon bland annat (…med knuten näve i luften…) sade följande: ”Ingen ska behöva känna sig tacksam!”
    Jag har undervisat en del inom kommunikation, försäljning, marknadsföring och retorik. När man har kurser som handlar om det som kallas ”förhandlingsteknik” så brukar använda en ”fyrfältare” för att beskriva förhandlingens grundstilar. På en axel graderar man viljan att skapa relation och på den andra har man viljan att nå ett resultat (= viljan att vinna). Och de fem utfallen man får enligt modellen är ensidig eftergift (högt värde på relation och lågt på resultat), förhalning (lågt värde på relation och lågt på resultat), kamp (lågt värde på relation och högt på resultat) samt samverkan (högt värde på relation och högt värde på resultat). I mitten återfinns den gamla hederliga kompromissen som utgår från det som blir resultatet om båda parter ger efter vad gäller såväl relation som resultat.
    Det som har slagit mig är att många av våra invandrare kommer från kulturer där man har ”överlevnad” som ett viktigt mål och där man därför skriker ”100” med målet att kanske få 1, 2, 3, 4 eller 5. Med tur får man 10. I vårt land är vi vana att be om ”20” när vi behöver just 20 – vi förstår hur samhället fungerar. Vi är vana att vänta, vi är vana att respektera prioriteringar, och så vidare.
    Men när invandrarna kommer hit utgår de från sin kultur – som har förhandlingsstilen ”kamp” – och vi har kvar vår kultur som i hög grad bygger på ”ensidig eftergift”. Och det som är så intressant är att just dessa två förhandlingsstilar är kompatibla – ensidig eftergift fungerar perfekt tillsammans med kamp. Så när man som invandrare skriker ”100” – så får man till sin stora överraskning just ”100”. Vilken man – från början – knappast hade väntat sig. Men när man efterhand fått ”100” ett par gånger – ja, då vänjer man sig. Och för oss är det en väldigt omfattande process att börja leverera ”10” när någon skriker ”100”. Det är något som måste utredas, skrivas motioner om, anpassa regler och lagstiftning till, få påverka ändringar i arbetsinstruktioner, med mera.
    Det är naturligt att en majoritet av infödda svenskar blir upprörda över samspelet med en del invandrargrupper, men det vi missar är att dessa grupper med största säkerhet bara tillämpar ett agerande som står i samklang med deras lokala kultur.
    Det som blir intressant – tycker jag – är att se vad som händer på lite sikt. För, det är ingen tvekan om att samspelet kamp och ensidig eftergift i längden blir väldigt dyr för en av parterna. Vilken av parterna kanske jag inte behöver nämna, men ett tips är att följa hur kostnaderna för svenska kommuner kommer att utvecklas de närmaste åren. Och vilka hårda kostnadsprioriteringar dessa kommer att behöva göra.

    Liked by 2 people

  15. Anna skriver:

    Hur har du kommit fram till detta, att en EU-migrant tänker att ”de själva aldrig skulle ge” och att de som får inte känner tacksamhet?

    Hur mycket tacksamhet känner förresten vi svenskar som bara av ren och skär tur fötts i ett välmående land och inte som t ex diskriminerad rom i Rumänien?

    Gilla

    • gmiksche skriver:

      Det finns gott om fattiga etniska rumäner. Fattiga etniska bulgarer finns det ännu mer gott om. Och så fattiga greker inte att förglömma. Har du aldrig frågat dig varför dessa stackare inte kommer hit och tigger framför varenda livsmedelsaffär?

      Liked by 1 person

      • Anna skriver:

        Gimksche: Men svaret kan ligga i att de trots allt inte är riktigt lika fattiga och utanför samhället. Det kan också vara så att romerna varit just fattiga och utsatta under århundraden och att tiggeriet därmed känns som mer accepterat i deras egen kultur. Det betyder inte att de inte behöver tigga utan skulle kunna försörja sig själva om de bara ville.

        Och nej, jag tror inte BARA att det är omgivningens fel. Romerna själva har ett ansvar att ta tag i det som leder till fattigdom och utanförskap som de själva kan påverka. Många av dem är fortfarande väldigt fattiga. Knappast kul att sitta stilla en hel dag på kall betong i svenskt vinterväder, eller vad tror du?

        Gilla

      • gmiksche skriver:

        Vadå, kan ligga i? Det är inte utanför samhället. Det är inom sitt eget samhälle där de vill vara. Precis som de flesta muslimer som inte vill integrera sig.

        Det finns rika romer och det finns fattiga romer. Det finns gott om bilder på internet av vräkiga hus byggda av rika romer på Balkan som lever på att organisera tiggeri och brottslighet i hela Europa. Det finns gott om rättsfall som visar hur detta gått till.

        Vad enskilda romer vill framgår ur deras beteende. Inte ur en tolkning gripen ur luften. Precis som för alla andra. Att sitta på kall betong i Sverige för att tigga är ett hos romer etablerat sätt att försörja sig. Du har fortfarande inte svarat på frågan varför det inte är ett etablerat sätt hos fattiga bulgarer, rumäner och greker.

        Gilla

  16. Anna skriver:

    Det var ju just det jag gjorde, Gimksche. Jag skrev att långvarig förföljelse och fattigdom har gjort det till mer accepterat i deras egen kultur att tigga. En grek kan mycket väl vara fattig men har inte varit det i generationer på samma sätt och därför är det inte ”etablerat” där att tigga. De har heller inte blivit bortkörda från sina hem och sedd som paria.

    Du vill tro att romerna bara har sig själva att skylla och inte vill bli integrerade. Sanningen skulle jag trä är en evig rundgång där romerna visserligen varit måna om sin egen kultur men också blivit illa behandlade, bortkörda och inte fått gå i skolan. Det är naturligt att inte vilja bli helt integrerad i ett samhället där människorna spottar efter en. Var du har fått ifrån att ”de flesta muslimer inte vill bli integrerade” skulle jag gärna vilja veta en annan gång.

    Men har du tänkt på att svenskar som hamnar i samma situation som romerna, dvs blir bostadslösa och fattiga. också tigger? Det borde de ju inte göra enligt din teori, att det handlar om romernas förhållningssätt och inte om fattigdom.

    Du kanske kan förklara det? Samt undrar jag lite hur du själv skulle göra om du av någon anledning hamnade på gatan, utan jobb och tak över huvudet. Och inte heller fick något jobb.

    Gilla

    • gmiksche skriver:

      Det är skillnad om en individ hamnar i en svår situation eller att en betydande del av en etnisk grupp väljer att leva på tiggeri och småbrott, det senare ofta organiserat.

      Man ”hamnar” inte på gatan oförhappandes. Man gör det genom alkohol- och drogmissbruk, genom att inte sköta sitt jobb, genom att leva på andra som en vacker dag fått nog. Man kan hamna på gatan genom sjukdom, det är sant, men där försöker samhället gå in och stödja och bör göra det.

      Inte fått gå i skolan? För att föräldrarna snarare ansett en karriär som ung ficktjuv mer lovande. Inte fått gå i skolan var en godtagbar ursäkt för resande romer. Vill du verkligen påstå att romska barn inte får gå i skolan i Rumänien och Bulgarien? Det finns inget folk som diskriminerats förföljts och diskriminerats mer i Europa än judarna. Det bör väl räcka med att nämna dem som exempel hur man tar sig ur en svår situation.

      En viktig faktor som hållit romer i östra och sydöstra Europa kvar i sin situation är den höga fertiliteten. Åldersfördelningen bland romer är en helt annan än bland rumäner, bulgarer och greker. Flickor lovas bort som brudar i mycket ung ålder. Är det rumänerna och bulgarerna som är ansvariga för detta? Eller vi här i Sverige? Människan har ett eget ansvar. Och det vill du och många andra frånkänna just romerna.

      Gilla

      • Anna skriver:

        Gimksche: Jag talar om att romerna i Sverige inte fått gå i skolan, som jag förstår det kunde kommunerna godtyckligt bestämma om detta själva ändå in på 1960-talet medan de etniska svenskarna hade skolplikt mer än hundra år tidiigare. Många romer som ville sätta sina barn i skolan fick inte och de blev dessutom bortkörda.
        Sedan har du rätt i att problemet finns att romer själva undanhåller sina barn skolgång. Det är ett av de problemen som romerna själva har ansvar för att göra något åt. Jag har aldrig påstått att romer själva aldrig bidragit till problem. De har ett ansvar för att ändra sin situation. Likafullt har inte individen nödvändigtvis ett ansvar (om du blev bortgift som 15-åring, inte fick gå i skolan och har ett gäng ungar och kanske därtill hälsoproblem är du knappast särskilt eftertraktad på arbetsmarknaden) och ser inte någon annan möjlighet än att tigga – eller att stjäla eller prostitution. Där tycker jag att vi har ett ansvar att hjälpa om vi kan – liksom för alla andra människor som behöver hjälp som vi snavar över.

        Du drar en gräns mellan sjuka och missbrukare och skriver att bara i det tidigare fallet ska staten gå in och hjälpa. (Men tänk på att många är både- och). Jag själv anser att vi ska hjälpa även missbrukaren. Så många har delvis egen skuld i att det hamnat där de hamnat – det är dock inte ett skäl till att hjälpa någon som är illa ute. Det räcker med att någon lider för att vi ska känna ett medmänskligt ansvar. menar jag.

        Gilla

      • gmiksche skriver:

        Individen har alltid ett eget ansvar, barn och dårar undantagna. Att ta ifrån en människa sitt eget ansvar och ersätta det med ett förment eget ansvar är att göra sig till gud.

        Liked by 1 person

      • Anna skriver:

        Gimksche: Blir lite arg nu. Läste du inte vad jag skrev? Jag skrev att romerna OCKSÅ har ett ansvar för att ta tag i problem. Jag påpekade också att en enskild individ kan lida p g a beslut som föräldrarna har tagit åt henne, som att gifta bort henne och undanhålla henne skolgång. Hon har ett ansvar att hjälpa sig själv men kan behöva hjälp på vägen.

        Jag förstår dig som att om en person har av egen kraft tagit sig till rännstenen, så ska man inte hjälpa denna individ. Det anser däremot jag. Detta är inte för att jag frånsäger personen eget ansvar, utan för att det är en medmänsklig plikt att hjälpa den som lider. Förutsatt att personen vill bli hjälpt också. När någon vill sluta knarka tycker jag att någon ska få hjälp att göra det, även om det ju var han eller hon själv som tog den första sprutan. Men det tycker alltså inte du?

        Jag menar i anslutning till blogginlägget att det som kännetecknar en god kultur är just att vi hjälper den som lider och har det svårt ”även om den inte har förtjänat det” – om han eller hon vill bli hjälpt. Om vi inte gör det ska vi f-n inte komma och framhålla vår egen kultur som förnämare än andras. Då är vi tvärtom sämre än många andra.

        Gilla

  17. bomarkusson skriver:

    Jag har försökt förstå arabiska/muslimska/syrianska/syrisk-ortodoxa med flera kulturer i MENA. Efter fyra år tillsammans med en arabisk hustru och i huvudsak arabiska vänner, börjar jag förstå. Jag har upptäckt att hatet är en essentiell beståndsdel i livet. Man kan hata för vad vi skulle kalla ”skitsaker”. Det spelar ingen roll om hatet är kontraproduktivt, om du själv förlorar på det..
    Hatet hänger delvis ihop med att kompromissa eller erkänna motpartens synpunkter är att visa svaghet. Blir man överbevisad om en lögn, kan man aldrig erkänna sitt fel, utan trasslar in sig i allt fler lögner. Svaghet innebär att det onda ögat ser dig.(Vidskepelsen är vid god vigör och motsvarar ungefär vårt 1600-tal. Upplysningstiden har ännu inte gjort sitt inträde.)

    Beträffande bulgarer, hade kände jag NN, en bulgarisk kollega och tillika mycket god vän. Han ljög om det mesta, även om det inte var av nöd. Men eftersom man visste att förhålla till sanningshalten, blev det aldrig problem. Senare fick jag en annan bulgarisk kollega, BJ. Vi kände båda min tidigare kollega NN. Vi samtalade om NN:s förhållande till sanningen. Min nya kollega skrattade och sa att bulgarisk sanning inte är absolut. Den betyder nödvändigtvis inte att den är sann enligt vår definition men att det möjligen skulle ha kunnat ha förhållit sig på det sättet.

    Jag har kommit fram till, i motsats till Mona Sahlin, att vi har en otroligt rik kultur i förhållande till MENA. Jag har upptäckt att den kultur, som trots allt finns, är den pre-islamiska kulturen som araber och turkar inte lyckats utplåna.

    Nu ska jag svära i kyrkan: Vi har en kultur, som vi ska vara stolta över och vara rädda om.

    Gilla

  18. gmiksche skriver:

    @ANNA.
    Jag har inte blivit arg. Varken nu eller tidigare. Jag håller bara på att tröttna på den här diskussionen.

    Vi tar det från början.

    Du kommenterade Christer Hanefalks funderingar om en del invandrargruppers beteende. Kontentan i hans inlägg var att en del grupper inte vill ge men gärna ta.
    Du kommenterade med ”Hur mycket tacksamhet känner förresten vi svenskar som bara av ren och skär tur fötts i ett välmående land och inte som t ex diskriminerad rom i Rumänien?”
    Jag tyckte att ditt inlägg var en snedvridning av det Christer Hanefalks menar. Nämligen oförmågan att känna tacksamhet mot svenskarna som tagit emot migranter och försörjer en betydande del av dem, ofta livslångt. Denna tacksamhet människor emellan borde vara särskilt stor eftersom de som ger avhänder sig en del av sin egen välfärd. Om inte annat borde de åtminstone kunna förvänta sig tacksamhet. Möjligen lever migranterna i tron att deras välfärd kommer ovanifrån, eftersom det är skattebetalarnas surt förvärvade pengar som den gudomliga svenska staten sprider över dem. På det sätter slipper de att känna tacksamhet mot de som försörjer dem.

    De som ”av ren och skär tur” fötts i det välmående Sverige har ingen att tacka för det annat än sina föräldrar. Det tack och den kärlek som barn kan känna mot sina föräldrar och som föräldrar har rätt att förvänta sig (åtminstone enligt min uppfattning) har emellertid inte det minsta att göra med i vilket land barnen råkats födas.

    Jag fann mig föranlåten att påpeka att det finns gott om fattiga etniska rumäner, bulgarer och greker, men att dessa av någon anledning inte begett sig till Sverige för att tigga framför varenda livsmedelsaffär. Du försökte komma undan genom att påstå att dessa rumäner, bulgarer och greker trots allt möjligen inte var riktigt lika fattiga och utanför samhället som romer från Balkan. Där borde jag avslutat diskussionen, eftersom du egentligen påstod att romers fattigdom var någonting utöver det vanliga. Jag hade kunnat följa upp med att fråga hur de då har råd att ta sig till Sverige. Jag hade också kunnat raljera över ditt påstående ”knappast kul att sitta stilla en hel dag på kall betong i svenskt vinterväder”. Romen framför vår ICA butik sitter inte på kall betong utan på en medhavd låg stol och väl påklädd vintertid. Ofta pratandes i mobiltelefon. Då och då besökt eller övervakad av en manlig bekant eller släkting. Jag hade kunnat hänvisa till mängder av rapporter i utländska media om romsk brottslighet, men faktiskt också till rättsfall i Sverige om organiserat tiggeri. Slutligen hade jag kunnat hänvisa till Karl-Olov Arnstbergs bok ”Romer i Sverige”. Men det är nog anatema för dig.

    Du använder dig av samma snyftargument som PK för att undvika de svåra frågorna. Därmed är diskussionen avslutad för min del.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s