Gästskribent: Anders Leion – Hurudana äro de, dessa tyskar? Del I. Från 90-tal, till medeltid och tillbaka.

Efter oredan i EU, Greklands bankrutt, Brexit och annan oro inom och utom Europa – exempelvis Turkiets allt mer aggressiva hållning – har intresset för det till synes ekonomiskt och politiskt stabila Tyskland ökat. Återigen dyker gamla föreställningar om Tyskland och tyskarna upp – föreställningar som nödtorftigt moderniseras med dagsaktuella exempel. Kanske skall man ta saken lite mer på allvar? I denna text kommer jag använda mig av citat. Citaten är framförallt hämtade från etnologiprofessorn Kurt Genrups bok ”Germania och Moder Svea” (1997). (För den specialintresserade kan boken läsas in sin helhet här.)

Först ut bland mina kommentatorer är en 40-årig svensk man som recenserar sin tyske motsvarighet: En typisk tysk har högt blodtryck, äter dålig mat, vet ingenting om hur man beter sig i naturen. Tyskar är överlägsna och ser ned på alla andra. Tyskar är experter på personregister och etnisk åtskillnad. Jag känner ingen som gillar tyskar. Inte jag heller. Respekt och gillande får man förtjäna, inte ta.

Så här säger en svensk manlig student: Mannen är när man möter honom ensam mycket trevlig men så fort de blir fler än två kommer stortysken fram som väser sitt ”dumme Schwede”, äger världen och alltid ser till att ta för sig. Han är arrogant, besserwisser, dricker öl, hatar invandrare, äter inlagda grönsaker (framför allt surkål) och olika korvar. Det tyska samhället är färgat av våld och vassa armbågar (den starkes rätt) som får Svedala att framstå som en landsortsidyll.

En kvinnlig etnologistudent ger denna bild av ett möte med tyska turister: Har stött på tyska par utomlands i bland annat Frankrike. De har oftast dyra bilar som dom kör snabbt och vårdslöst med, gärna iklädda mörka glasögon. När dom kliver ur bilen för en kaffepaus hör man genast var dom kommer ifrån. När vi svenskar tyst slår oss ner i ett hörnbord med vårt kaffe och bulle, stormar dom in och med högljudd stämma beställer dom in öl och dyra mackor. Dom tar bordet i mitten och pratar sedan högt och med bullrande skratt om sig själva, ger ett stöddigt intryck. Ljushåriga, blåögda, kraftiga sitter dom där och ger ett intryck av att veta bäst om allt.

Avslutningsvis låter vi frun i en till Sverige efter krigsslutet inflyttad tysk familj berätta. Djävla tysk, nazist kunde man skrika på gatan efter oss i Kalmar i början efter kriget…Grannfrun talade om koncentrationsläger och sådant när vi träffades i tvättstugan…När det gäller mentalitet går det här i Sverige lugnt tillväga. Tyskarna kan vara högröstade på sätt och vis. När vi bott i Sverige i flera år mötte vi en gång en bil med högröstade tyskar och vi reagerade negativt.

Professor Kurt Genrup sammanfattar resultateten på följande sätt:

De här citerade intervjuerna och enkätsvaren har på många sätt ett oväntat innehåll…men när man förväntas uttala sig om tyskarna kommer delvis gamla konserverade schabloner upp till ytan… Att tonen är så pass raljerande hos dessa företrädesvis akademiker kan också verka förvånande… man kan aldrig stämplas som rasist vad man än säger om tyskar – snarare verkar det vara helt ´tillåtet´ enligt en del enkätsvar.

De ovannämnda yttrandena är ändå ganska få och delvis daterade. Det finns också andra, en del nyare.

I samme professor Genrups bok ”Germania och Moder Svea” slår en svensk tjänsteman med uppgift att marknadsföra Sverige i Tyskland fast följande inför en tysk journalist: Säg en enda sak som vi är bättre på än tyskarna!.

I en intervju i Svenska Dagbladet konstaterade Horace Engdahl: Jag skulle säga att Tyskland är ett Sverige för vuxna.

Ett liknande mönster verkar gå igen inom sporten. När Expressen frågade sina läsare vilket utländskt lag de höll på blev svaret: Med överlägsna siffror, 39 procent, är det tyska laget vår favorit, följt av Spanien med 19 och England med 13 procent.

Men det här är ju citat från representanter för eliten och dessutom från små grupper. Resultatet beror alltså mycket på gjort urval. Finns det inte något annat sätt att närma sig frågan: Hur ser svenskarna på tyskar?

Har inställningen gentemot tyskar och Tyskland förändrats genom historien?

Ett sätt är att återge hur synen ändrats under historiens gång. Förbindelserna mellan Tyskland – eller tysktalande områden – och Sverige är äldre än den skrivna historien. Det äldsta uttrycket för svenskarnas syn på tyskar är ordet Garper, eller Garp. Det är ett ord ur fornsvenskan, som i korthet betydde tysk boende i Sverige, men kom att också betyda skitstövel. Det användes länge om tyskar. Det fanns också verbet garpa – skräna. Ordet återfinns till exempel i Garphyttan och Garpenberg.

I Erikskrönikan, från 1330-talet, sägs att tysken tar arbete från svenskarna, inte bryr sig om lagarna, är krigisk och alltid gynnar sig själv. Men från tidig medeltid och framåt finns det också många berättelser som beskriver hur viktiga tyskarna var för svenskt näringsliv och för städernas råd. I Stockholm var de tyska köpmännen länge i majoritet i och skulle också ha varit det bland städernas styrande om inte lagen förbjöd detta. Trots det var ibland ända de tyska borgarna i majoritet därför att man inte kunde få tag i tillräckligt många lämpliga svenskar till ämbetena.

På 1500- och 1600-talet var förbindelserna mellan Tyskland och Sverige präglade av religiösa (och maktpolitiska) motsättningar eller föreningar. Den tiden lämnar jag därhän.

Under 1800-talet orienterade sig den svenska eliten mer och mer mot Tyskland, efter att den under lång tid varit vänd mot Frankrike. Den beundran många hyste gentemot landet framgår till exempel hos Carl Skog i verket hans ”Ljus och skuggor” från 1909. Han skriver där: I det mesta af hvad till vetenskaplig forskning hörer går tyskarna före och vi, åtminstone i Sverige, följa efter…våra resurser äro jämförelsevis små, tyskarnas däremot hardt när oändliga…..

Preussen besegrade 1871 Frankrike. Några år därefter beskrev en dansk författare Stockholm som en stad där alla bar mentala preussiska pickelhuvor.

Under en stor del av det svenska 1900-talet präglades det politiska och kulturella livet i Sverige av de två världskrigen. Inställningen gentemot Tyskland styrdes i mycket, liksom tidigare, av just krigslyckan. Barbro Eberan uttryckte detta väl:

Om än en viss förskjutning mot det anglosaxiska området inleddes efter 1918 förblev beundran för Tyskland stor och den präglade också Sveriges hållning under Hitlertiden. Inte förrän det blev uppenbart att Nazityskland skulle förlora kriget slog stämningen om. Framför allt i borgerliga kretsar, där man länge trott på Hitler, tog man nu demonstrativt avstånd från allt tyskt och brännmärkte det man dittills beundrat: Tyskland. Helmut Müssner publicerade 1978 sin bok ”Das Bild Deutschlands in Schweden“ och visade att denna bild förändrade sig mycket under nittonhundratalet. Före första världskriget var det tyska kejsarriket en förebild för många kretsar i Sverige – i kultur, vetenskap och näringsliv. Också den svenska socialdemokratin tog stort intryck av det politiska livet i Tyskland.

Denna hållning var förhärskande fram till Stalingrad: Tyskland förvandlades från ”das Land der Dichter und Denker” (diktarnas och tänkarnas land) till ”das Land der Richter und Henker” (domarnas och bödlarnas land.) Tyska emigranter i Sverige vände sig mot kollektivfördömandet av Tyskland men de fick ringa gehör. Tyska som första språk i skolorna ersattes av engelska och allt intresse riktades mot de anglosaxiska länderna. En aversion mot allt tyskt präglade hållningen gentemot Tyskland under efterkrigstiden. Endast de tyska samhällskritikerna hade framgång i Sverige: Heinrich Böll fick Nobelpris 1972, och Günter Wallraff, som avslöjade den tyska sensationspressens brutala metoder, blev en kultfigur.

Anders Leion är en gammal man, 78 år, som alltid talat och grälat politik. Jobbat inom facket, offentlig sektor och gjort undersökningar inom Sifo. Numera (mycket) glad pensionär som studerar språk och dansar tango och Lindy hop.

 

21 thoughts on “Gästskribent: Anders Leion – Hurudana äro de, dessa tyskar? Del I. Från 90-tal, till medeltid och tillbaka.

  1. Bo Divander skriver:

    En mycket blandad historia, vad vill egentligen Anders Leijon säga med sin artikel?? Handlar det om en historisk exposé månne?

    Nåväl, under och efter Andra världskriget stod England för det positiva och Tyskland för det ruttna. Idag är rollerna i viss mån omvända. Leijon skriver om oredan i EU, i verkligheten är det väl snarare så att England ställt till det för sig genom Brexit.Storbritannien hotas av upplösning med ett missnöjt Nordirland och ett Skottland som röstade för att behålla relationen till EU. Endast lila Wales tycks stå på Englands sida.

    Tyskland står å andra sidan för stabilitet och är Europas ekonomiska motor. Så kan historien ändra fullständigt på spelplanen. Intressant.

    Gilla

  2. JAN BENGTSSON skriver:

    Hierarki är väl ett beskrivande ord.
    Man visste sin plats (o hade lärt sig lyda order)
    Ordning o reda…
    Motsatsen till svenskt FLUMTÄNKANDE…

    Men samtidigt ett synnerligen gästfritt land,
    om man ser till möten med vanligt folk!
    Långt mer gästfritt än Sverige…

    Man har en stor historisk skuldbörda att bära,
    så nu närmast skänker man bort landet,
    för att på Allah sätt slippa Rasist/Nazistanklagelser…

    Man tom bugar o bockar, för de nya herrarna!
    Åtminstone hittills…

    Liked by 1 person

  3. Trodé skriver:

    Intressant artikel som beskriver de egenskapar jag också har hört om tyskar. Mina erfarenhet av dem är emellertid helt annorlunda.

    Är 76 år. Min fru och jag har tills jag blev 70 varje sommar seglat i Kattegatt och Skagerack, Sverige, Norge, Danmark. Där har vi träffat många tyskar i stora segelbåtar, ofta svenskbyggda. De har alltid varit hjälpsamma och trevliga och uppfört sig diskret i hamnarna. Kanske är det så att de som har råd med segelbåt för några miljoner lärt sig goda vanor. Vi har även hyrt ut vår gäststuga till ett tyskar par som båda uppfyllde mina fördomar. Båda var doktorer och utmärkta hyresgäster.

    Gilla

  4. moab skriver:

    Man kan bara notera att det artificiella bugandet efter andra väldskriget har medfört massinvandring, så när tyskarna marscherat färdigt i mångkulturell riktning så kan vad som helst hända, när vi får en LePen som inte ber om ursäkt i Tyskland, då får de som öppnade Europa för massinvadring verkligen se vilket misstag de gjort.

    Som noterat ovan, tyskar på semester tar mest plats av alla.

    Gilla

  5. Sture skriver:

    Anders,
    en bra sak med alternativa bloggar är att här publicerar sig människor med lång livserfarenhet och djupa kunskaper till skillnad från main-stream-media där krönikorna i många fall skrivs av snorvalpar och blöjbarn. Förutom krönikorna så håller ofta kommentarerna samma höga nivå. Det är många kommentatorer man lägger märke till för deras balans i språket, de djupa kunskaperna och den träffande analysen. En gång bekände en av dessa kommentatorer att han var 80 år. Tänk vilken skillnad mot förr då människor efter sin pensionering gick in i glömskan och bara fanns till för sina barnbarn. Nu är de aktiva på nätet och delar med sig av sina erfarenheter.
    Tyvärr är det lika illa ställt i politiken som med PK-media. Jag tvivlar på att vår statsminister på egen hand skulle kunna prestera lika övervägda krönikor eller kommentarer som man ser i alternativpressen. Och inte de övriga blöjbarnen i regeringen heller.

    Liked by 5 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Det är väl bara på på nätet som erfarenhet ännu värderas?

      I politiken skall Du helst bort inför nästa mandatperiod när Du passerat 65…
      Gå ut med hunden istället, detta begriper Du inte!
      Undantag finns givetvis!

      Alla andra Identitets/väljargrupper skall kvoteras in,
      speciellt i ”Regeringspartiet”, utom de erfarna!

      De gick för några år sedan populärt under namnet ”Jätteproppen Orvar”,
      en karriärbroms för de yngre karriärsugna,
      då 40-talisterna var många o tunga!

      Gilla

  6. Trodé skriver:

    Kompletterar vad jag skrev tidigare, de sista två meningarna.
    Tyskarna bekräftade mina fördomar i fråga om utbildning, inget annat. Båda var doktorer.

    Gilla

  7. uppstigersolen skriver:

    Märklig inställning till tyskar beskrivs här. Jag har sedan 60-talet varit i Tyskland många gånger både som turist och i affärer. Tyskar är som svenskar var förr (och som väldigt många fortfarande är), artiga, belevade och vänliga. Visst har jag nån gång träffat på nån idiot men det har jag även stött på i Sverige så inte säger jag att svenskar är idioter för det.

    Liked by 2 people

  8. salrol skriver:

    En kul historisk grej om ”Tyskland”.
    Vad historikerna gärna vill dölja är att dagens tyskspråkiga länder är ett resultat av de erövringar Karl Den Store en gång gjorde och den ”förtyskningspolitik” hans administration förde. Varje region (nation) som erövrades försågs med en markgreve och blev samtidigt ett biskopsdöme under Romersk Katolska kyrkan. Det administrativa språket var tyska (kyrkan använde förståss latin) och alla som ville ha ”feta” tjänster i Karls administration eller armé måste tala och skriva tyska. Således blev elit-skiktet slavisktalande erövrade områden snabbt tysktalande, men det innebär inte att folken i allmänhet blev enspråkigt tysktalande på länge.

    Nu är det så att västgränsen för de slavisktalande befolkningarna fram till ca 1100 låg i en linje Elbedalen ned mot Österrikes ”klubbhuvud”. Alla har säkert hört talas om ”Västvender”, vilka noga beskrivs av t ex Adam av Bremen i ”gesta hamburgensis”. I Elbes mynningsland var det blandat med germansktalande och slavisktalande. På danska öarna blandades det i söder. Och lika var det längs hela gränslinjen. Ett misstag av historikerna är att utgå från att ”germanerna” i sin helhet var germansktalande. En stor del var faktiskt slavisktalande, men med en ”germansk” kultur. En stor del av de Hunniska lämningarna i Ungern (400-500-tal) från deras allierade bland ”germaner” är otvetydigt från slavisktalande befolkningar, men dessa är således kända som ”germaner”. Notera att parallellt finns perifiera lämningar efter s k ”sydslaver”, som var underkuvade av den Hunniska alliansen.

    Tyskarna öster om nämnda linje har således långa tider varit 2-språkiga och en majoritét var detta fram till i varje fall fransk-preussiska kriget, vilket tillsammans med en häftig urbanisering knäckte 2-språkigheten. Idag är det bara ca 0,75 miljon tyskar som är 2-språkigt slavisktalande och de lever som enklaver i en heltysk (talande) befolkning.

    Liked by 2 people

  9. phnordin skriver:

    Tack för denna exposé över Svensk-Tyska relationer. Hade varit intressant få en utvikning ända längre tillbaka i tiden till de gamla goterna och vikingatiden. Kanske väl mycket begärt?

    Gilla

  10. Parvus skriver:

    Tyskar är som folk är mest men med en irriterande ovana att korrigera när man säger något grammatiskt fel. Ganska oartigt.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det beror på att skolspråket tyska är den vehikel som användes för att ena Tyskland i slutet av adertonhundratalet. Det är ett språk som bara utlänningar talar, men som alla tyskar behärskar och håller heligt. På liknande sätt får man inte göra fel när det gäller italienska maträtter i Italien. Där var en kokbok med recept från alla landsdelar den enande vehikeln.

      Många andra av de ”särdrag” som anförs i artikeln är av horoskop-natur. De låter så bra för att vi vill att skall låta bra och för att de är så allmänt hållna. Tyskland är ett mycket stort land och det går alltid att hitta någon annan som kan ta över om en inte duger. Därför är konkurrensen hårdare. Det är likadant i alla stora länder, men Sverige är litet. Ur vårt perspektiv är det ”tyskt” så länge vi inte tänker på Frankrike, Ryssland, Japan, Storbritannien, Kina eller USA. O.s.v.

      Den som söker jobb i Tyskland rekommenderas att klämma in en liten diskret komplimang till tysk grundlighet. Den är de stolta över. Då får du jobbet. Svenskarna är ju också grundliga, men grundligheten blir i Sverige ännu mer till dryghet. Den bristande empatin är gemensam och nödvändig för att grundlighet och dryghet skall kunna utveckla sig. Här finns mycket plats för ömsesidig sympati.

      Gilla

    • Ulrika skriver:

      Du kan se det från den andra sidan också. Det är så man blir bättre och undviker att repetera samma tabbe igen:-)

      Gilla

  11. Tyrgils Saxlund skriver:

    Under en tid besökte jag å yrkets vägnar Tyskland och följde tysk politik. Jag träffade tyska politiker och lyssnade på debatten. Jag kan mot den bakgrunden inte säga att tyskar och tysk politik i negativt avseende skulle skilja sig från svensk. Visst finns det problem i Tyskland, men inte värre än i vårt eget land. Snarare är debatten mera omfattande och förs mellan personer med större kunskaper och bildning än i Sverige.
    Att Sverige efter kriget tog avstånd från allt tyskt (om man bortser från vissa socialdemokraters vurm för DDR) är förklarligt. Idag bör vi ha lagt detta bakom oss.
    Vikten av Tyskland för Europa är nu stor och detta också mot bakgrund av att stora delar av vårt kulturella arv liksom förutsättningarna för spetsforskningen inom de flesta områden (naturvetenskap liksom humaniora) har rötter i Tyskland..

    Liked by 2 people

  12. JL skriver:

    Enter att ha både bott, rest och arbetat i Tyskland, främst runt Ruhrområdet men även nere i Bavaria och i gamla öst, har jag blandade erfarenheter. Ju längre söderut man kom från Ruhr, ju trevligare och mer ekonomisk välmående. Ju längre österut man kom, desto fattigare men också varmare bemötande.

    Tilltron (och respekten för) till auktoriteter och oförmågan att ta till sig nya infallsvinklar var nog det som gjorde mest intryck i allmänhet. Det sagt, de visste ofta hur man fick grejer att hända på ett välorganiserat sätt.

    Den största lärdomen var dock hur värdelöst det är med polariserade samhällen!
    Det som ofta kallas ”berikande multikultur” här i Sverige.

    Inget det pratades om i Sverige men den turkiska minoriteten på ca 5% är allt annat än assimilerad. Vid första intryck kanske det ter sig så men går man själv in på djupet i soppan blir det lite av en shock. Min dåvarande tyska flickvän (20 år sen detta) var helt öppen men att hon undvek turkar så mycket hon kunde när hon gick ut. Var alltid turkar som trakasserade tjejer sa hon, och hade en rejäl uppsättning egna erfarenheter för att styrka detta. Alla tyska tjejer jag pratade med hade samma erfarenheter.

    Min största egna ögonöppnare var när jag anslöt till ett fotbollslag.

    Hälften i laget tyskar, andra hälften turkar.

    En solskenshistoria, i teorin.

    Efter några veckor i laget kunde jag knappt tro mina ögon. Den i princip enda interaktionen mellan de två grupperna skedde i samband med spelet/träningen. Kommer aldrig glömma hur jag satt mitt i omklädningsrummet och tittade åt höger respektive vänster för att se respektive gruppering om ca 10 individer var umgås endast inom den egna gruppen.

    Lite som i amerikanska fängelsefilmer.
    De kände varandra, och möttes under ”naturliga former”, men umgås privat ville de ändå inte.

    Fan så skönt att vi inte har denna polarisering och multikultur i Sverige tänkte ja, då.

    Gilla

    • Gert B. skriver:

      Min berlinskfödda exfru har samma erfarenheter, som din exflickvän, när det gäller turkiska herrar.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s