Gästskribent Anders Leion: Det franska valet

Valet i Frankrike har mötts av stort intresse också här i Sverige. Det är välkommet. Alltför ofta låter man förhållanden utanför den anglo-saxiska världen vara obeaktade. Men nu, när journalister och kommentatorer väl ägnar sig åt Frankrike, avslöjar man den okunskap och obekantskap som det vanliga ointresset under åren byggt upp. (Undantag finns. Då rör det sig om specialister, som i sin professionella gärning främst sysslar med Frankrike.)

Denna bristande kännedom avslöjade sig omedelbart vid Macrons framträdande. Han mottogs som en gudasänd räddare, som den som både skulle frälsa landet från Le Pen, sanera ekonomin och återge landet dess storhet. Jag tror att det till stor del kan förklaras med inte bara bristande kunskap om sakförhållanden utan också med bristande språkkunskaper.  Den som hörde på Macrons  stora tal i Lyon under kampanjen skulle annars snabbt förstå att han är en såpbubbla. Han sprutade elegant formulerade floskler omkring sig. Så länge han gjorde det var publiken – till stor del mycket ungdomlig – också nöjd och lycklig. När han till slut försökte vara lite mer konkret kroknade publiken. Den var inte intresserad av tråkig sakpolitik, den ville uppleva honom just som en gud, nederstigen till sitt podium, för att där frälsa menigheten med vacker, tom retorik.

Han är en såpbubbla. Kanske spräcker redan Le Pen honom, kanske blir det vardagen i Nationalförsamlingen som gör det. Man måste ändå beundra hans konstfärdighet. Han har lurat skjortan av en stor del av väljarna. De har ropat efter förnyelse, av att slippa det utslitna, eviga gamla garnityret politiker. De har ropat efter förändring, efter en politik som skulle frigöra landet från alla dess bojor, från den överreglering som förlamar ekonomin och lett till arbetslöshet och mycket svag eller obefintlig tillväxt. Och de har fått just det de ville bli befriade från: Macron är en del av det etablissemang han låtsas stå fri från och han har formulerat en mycket försiktig politik som inte kommer att kunna frigöra ekonomin.

Frankrike skulle behöva en Gerhard Schröder (som genom genomgripande ekonomiska reformer de första åren in på tvåtusentalet lade grunden till Tysklands gynnsamma ekonomiska utveckling därefter.) Fillon skulle i inte obetydlig utsträckning kunnat spela den rollen. Men han lade krokben för sig själv. Några ord bara om de andra kandidaterna: Om någon tycker att vårt svenska miljöparti svävar i det blå utan kontakt med verkligheten – det gör jag – då kan man inte finna ord för att beskriva de andra kandidaterna. Det finns ett undantag: Marie le Pen. Hon tar upp det som plågar folk – i den meningen har hon kontakt med verkligheten. Hennes konkreta förslag är däremot utpräglat orealistiska.

Men jag vill nu ta upp mitt verkliga ärende. Hur skall man kunna förklara den franska politiken? Hur kan någon som Melanchon få så stor andel av rösterna på ett uppenbart ogenomförbart program (våldsamt ökade offentliga utgifter, kortad arbetstid, sänkt pensionsålder i ett land med mycket stora budgetunderskott)? Man måste försöka förstå Frankrike också utanför politiken.

Hur skall man beskriva det franska samhället på ett enkelt sätt? Jag skall använda mig av en liten del av verkligheten, som kan stå som symbol också för resten av samhället.

På nittiotalet byggde Stora Enso två nya anläggningar av ungefär samma storlek, med samma teknik, ungefär samtidigt. Den ena i Sverige, den andra i Frankrike. När man sedan jämförde produktiviteten var den högre i Sverige. Varför? Det lät man undersöka. Det visade sig att organisationen var mer hierarkisk och toppstyrd i Frankrike. Gick pappersbanan  av i Sverige försökte närmsta arbetare åtgärda felet, kunde inte han vände han sig till närmsta förman, etc. I Frankrike hade inte arbetaren den rätten. Han måste via någon chef kalla på och vänta på en specialist.

Så är samhället i stort uppbyggt – och inte bara den offentliga sektorn. Också fackföreningarna består främst av ett hårt toppskikt och för övrigt få medlemmar. Facket förmår däremot mobilisera stora delar av de anställda vid strejker och andra aktioner. Alltså har de makt, och den makten innehas av ett fåtal. Och de får makt just genom konfrontation – alltså är arbetsmarknaden mycket konfliktfylld.

Den franska staten är hårt toppstyrd och politiken, dess styrelse, gammal och inavlad. De två stora partierna, republikanerna och socialisterna, har skyddat sig mot konkurrens från nykomlingar. Också valet till nationalförsamlingen sker i två steg. Dessa två partier kan i andra steget hålla ihop för att mota bort konkurrens. Vinnaren tar allt. Men Front National kommer att i fler valkretsar än tidigare kunna vara den slutliga vinnaren.

Macron påstår sig vara oavhängig, medan Le Pen påstår att han är en ny Hollande, det vill säga styrd av socialisterna. Det har inte så stor betydelse. Om han blir vald kommer han att vara helt blockerad av nationalförsamlingen och endast tillåtas göra det som det gamla gardet tillåter, det vill säga lite. Också om han ville kan han inte bli en ny Gerhard Schröder. Och den franska ekonomins nedgång kommer att fortsätta.

I dagens av ”populister”, som man säger, plågade Europa, anklagas dessa av de etablerade partierna för att på olika sätt föröda ekonomin och samhället. Det kan vara sant, men det är just de gamla partierna som gett de nya möjligheten att få avgörande inflytande. Det har de etablerade gjort genom att vägra se det som plågat och oroat befolkningen – det skulle nämligen göra det uppenbart att reformer, som slår mot etablerade intressen, blir nödvändiga.

I Italien sopades de gamla partierna bort när deras korruption och samröre med maffian avslöjades. I tomrummet såg Berlusconi sin chans. Och man kritiserar främst Berlusconi…

Även om Europas gamla partier – de flesta av dem i alla fall – verkar med demokratiska medel inom demokratier kan de ändå beskrivas med Bert Brechts berömda dikt och dess slutrader: ”vore det då inte enklare om regeringen upplöste folket och valde ett annat?

Anders Leion är en gammal man, 78 år, som alltid talat och grälat politik. Jobbat inom facket, offentlig sektor och gjort undersökningar inom Sifo. Numera (mycket) glad pensionär som studerar språk och dansar tango och Lindy hop.

39 thoughts on “Gästskribent Anders Leion: Det franska valet

  1. Magnus Furugård skriver:

    Tack. Mycket bra som breddar synfältet över den franska politiska utvecklingen.

    Tilläggas kan kanske att alla som vill bli politiker eller myndighetsanställda i Frankrike måste passera elitens högskola ENA (Nationella förvaltningsskolan) som har samma status som den förnämsta handelshögskolan och tekniska högskolan och som fostrar republikaner och socialister in i samma system.
    Idén med en sådan skola är bra, att odla talanger som ska bli skickliga på att styra staten, så länge den inte tas över av ”propparna”.

    Gilla

  2. gmiksche skriver:

    Utmärkt med dagspolitiska vyer utanför våra bräckliga gränser. Eftersom de påverkar oss och snart kommer att påverka oss i ännu högre grad Fördämningarna håller på att rämna samtidigt som PK-eliten försöker täta dem provisoriskt på alltfler ställen. Istället för att sänka vattennivån i ankdammen.

    Liked by 1 person

  3. Bo Divander skriver:

    ”tillåtas göra det som det gamla gardet tillåter”, låter som en beskrivning av Donald Trumps situation i USA. Han hindras hela tiden, antingen av Kongressen eller av federala domare. Så var det med de vallöftena…
    Emmanuel Macron uppvisar en helt annan skicklighet i diplomatiskt hantverk. Hoppas bara att han får chansen att visa vad han går för, så inte fru Le Pen lyckas störa en positiv politisk och ekonomisk utveckling med sin tillbakablickande strategi.

    Gilla

  4. Gunilla skriver:

    Okunskspeen om omvärlden är traditionell o historisk i Sverige. Man är nu intresserad av Frankrike enbart för HOTET (allt som inte är vänster är fascism o nazism) le Pen. Annars hade man inte brytt sig. Tyvärr är det ju inte Sverige som väljer parlament o presidenter i andra länder; vilket det verkar som att man helst skulle vilja (för man vet ju alltid bäst). Sverige ‘vill’ ju alltid att demokratiska kandidater vinner i USA och Berlusconi (med sina brister, medges) i Italien, på den tiden, var ju usch o fy (ledde faktiskt Italiens längsta period utan nyval). Man spekulerade i kraftigt börsfall om han skulle vinna. Istället gick börsen upp. (Ja, den började ju ner i Sverige men fick ändra sig när de såg de andra börserna; börsen är ju rena rama ‘följa John’ i alla fall o borde falla under myndigheten för spel o dobbel).

    Gilla

  5. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Tack för ett tänkvärt inlägg. I stora drag är jag den förste att hålla med. Om vi börjar med de svenska medierna så är de främst intresserade av att hitta köttbitar från den franska presidentvalskampanjen. Köttbitar som kan användas i deras eget läggande av sina pussel om populismens och Trumps hemskhet osv.

    Politiken i Frankrike: Tyvärr kan man inte friskriva sig från bilden av ett omoget och bråkbenäget folk. Detta folk innehåller kanske en fjärdedel som stöder en galning som Melanchon, som vill ingå allianser med diktatorer i Sydamerika osv. Förutom bråkbenägenheten så kan det kanske förklaras av de stora klassklyftor som faktiskt finns i Frankrike där många är uppgivna. Ända sedan revolutionen har man kört med devisen ”Egalité, fraternité …”, dvs jämlikhet, broderskap. Verkligheten ser inte så ut.

    Le Pen har sina förtjänster genom sin förmåga att relatera till vanliga människors problem och genom att hon pratar klartext om invandring och islamisk radikalisering. Hennes allvarliga handikapp är att hon saknar en vettig ekonomisk politik. Varför det blivit så vet jag inte, det kan ha historiska orsaker, det kan bero på att hon inte lyckats knyta kvalificerade personer till sig. Front National gör nu ett liknande misstag som de borgerliga gör i Sverige. Fast tvärtom. Om Le Pen hade haft en vettigare ekonomisk politik skulle hon kunna skapa allianser med borgerliga partier i Frankrike och den vägen få en omställning av migrations-politiken, men det gör hon inte. Alltså uppnår hon ingenting.

    Parallellen till svensk politik: I sin iver att förakta SD så har Alliansen banat väg för en förödande ekonomisk politik med stora skattehöjningar. Det är illa nog när sossarna styr skattepolitiken men nu är det kommunister och MP som styr.

    Så till Macron. Han är en bluff och det är obegripligt hur en man från finansvärlden och champagnevänstern kunnat dupera ett helt folk för att inte tala om alla journalister. Hela hans kampanj bygger på några enkla PR-trix:

    • Han sade att han skickat ut en armada av medarbetare för att ta reda på vad folket vill ha, av detta finns inte ett spår längre i hans retorik. Exempelvis har alla kommentarer om islamisering och integration censurerats.
    • Hans möten präglas av att ge Macron rockstjärna-status med dånande musik, skrikande anhängare etc

    Lyssnar man på honom så är budskapet tunt och hans enda budskap om integrationsproblematiken är ”vivre ensemble”, dvs leva tillsammans. Om inte förr så lär bluffen genomskådas när han blivit vald och förväntas agera.

    Personligen tror jag Macron är en knepig typ, bara att ge sig i lag med sin betydligt äldre lärarinna verkar inte normalt. I USA är det kriminellt att som lärare ingå förhållanden med elever.

    Jag har varit på möten med Macron och hans synnerligen överlägsna, auktoritära och aggressiva sätt att bemöta meningsmotståndare bådar inte gott. Om man studerar hans beteende närmare så ser man att det bor en liten Napoleon, en diktator i mannen i fråga.

    Liked by 4 people

    • gmiksche skriver:

      Det bor nog en liten Napoleon i de flesta franska politiker. Hans budskap ”vivre ensemble” är den franska (och inte enbart den franska) PK-elitens mantra. En plattityd. Fransmännen är ju tvungna att leva tillsammans som alla andra. Frågan är emellertid hur. Tills det smäller. Man behöver egentligen inte veta något om Macron för att bilda sig en uppfattning. Det faktum att hela europeiska PK-eliten inkl media ser honom som Europas räddare talar sitt tydliga språk. Det han förväntas rädda är nuvarande elitens fortsatta dominans.

      För att kunna föra en vettig ekonomisk politik måste man kunna definiera vad som en vettig ekonomisk politik är i det här fallet. EU och globaliseringen har snört in Frankrike och oss i ett nät som ger tillfälliga vinster men som det är svårare att tar sig ur ju längre tiden går. Till slut bara med ett svärdshugg. Att påstå att Le Pen inte kan förevisa en plan för en vettig ekonomisk politik bortser från att det faktum, att hennes motståndares plan är att fortsätta på den inslagna vägen. Självfallet skulle ett ett upprivande av de ekonomiska uppbindningar som idag finns leda till en temporär nedgång. Som folk som tänker kortsiktigt – majoriteten, vilket PK-eliten utnyttjar till sin fördel – ryggar tillbaka inför. I synnerhet här i landet där den ständig mer urholkade ”tryggheten” har blivit till en symbol för oförmågan att ta nya grepp.

      De borgerliga skyr Le Pen som pesten. Kanske inte så mycket för det hon står för utan för konsekvenserna som ett samarbete skulle innebära för dem. En maktförlust utan like och för överskådlig framtid. Visserligen håller den borgerliga enheten på att naggas i kanten, men ingalunda på ett sätt som kommer påverka presidentvalets andra omgång. Däremot har Le Pen fått in en bräsch genom att Mélenchon vägrat att stödja Macron i andra omgången. Men jag tror räcker. Smällen låter vänta på sig, men den kommer obönhörligen.

      Liked by 4 people

      • Sten Lindgren den äldre skriver:

        Det jag speciellt tänker på som är orealistiskt är att lämna frihandeln, ska Peugeot Citroën, Renault och Airbus leva på den franska marknaden? Det går givetvis inte. Samtidigt har jag förståelse för att man kan vilja reglera frihandeln så att konkurrensförutsättningarna blir mera jämlika

        Gilla

      • gmiksche skriver:

        När Trump tummar på avtal och i synnerhet frihandelsavtal har även Frankrike möjlighet till det. Det bör dock ske på ett genomtänkt sätt för att lyckas.Det gäller att ge och att ta så att det blir jämt. Lättare vad gäller det önskade resultatet i ett tvåpartsförhållande än i nätverk av relationer. Givetvis betungande vad gäller förhandlingar. Det är lätt att riva ner murar men svårt att bygga upp dem igen på ett genomtänkt sätt. Frihandeln och i synnerhet kapitalets fria flöden har gjort få mycket rikare och många betydligt fattigare.

        Gilla

  6. Hortensia skriver:

    Tack, Anders Leion, för intressanta synpunkter, men det klyftiga Brecht-citatet lämnar en bitter eftersmak, när man betänker att Sveriges svekfulla sjuklöverpolitiker är på god väg att faktiskt lyckas genomföra ett horribelt odemokratiskt folkutbyte. De hinner inte klart före 2018.

    De tycks dock inte vara ensamma om sådana idéer och jag kan tänka mig, att välinformerade fransmän vill försöka undvika att företrädas av lika ”nymodiga” politiker som svenskar… och österrikare! Marine Le Pen framstår alltmer positivt.

    https://www.welt.de/vermischtes/article164022903/Van-der-Bellens-Tag-an-dem-alle-Frauen-Kopftuch-tragen.html

    Liked by 1 person

    • Hortensia skriver:

      Hmmm… så underligt, att det står ”Marine Le Pen framstår alltmer positivt”, när jag vill minnas att jag, med Van der Bellens sanslösa utspel i åtanke, egentligen skrev något i stil med att: Marine Le Pen framstår alltmer som den europeiska civilisationens frälsare.

      Det är möjligtvis ett opassande/oinitierat/ointelligent uttalande, som naturligtvis kan diskvalificera min kommentar från publicering, men jag betackar mig någon redigering, så länge varken stavfel eller andra språkliga misstag fortlöpande korrigeras i kommentarsfältet.

      Jag är, hursomhelst, tacksam för att någon framstående politiker har kurage nog, att vägra förnedra Europas friborna kvinnor genom anpassning av klädsel och uppförande till en sexfixerat kvinnoförtryckande och patologiskt västfientlig ideologis otidsenliga ideal.

      http://www.expressen.se/nyheter/slojprotest-av-le-pen–lamnade-moteslokal/

      Tack för mig!

      Liked by 1 person

  7. annagustin2@gmail.com skriver:

    Jätteintressant att läsa! Speciellt detta:
    ”På nittiotalet byggde Stora Enso två nya anläggningar av ungefär samma storlek, med samma teknik, ungefär samtidigt. Den ena i Sverige, den andra i Frankrike. När man sedan jämförde produktiviteten var den högre i Sverige. Varför? Det lät man undersöka. Det visade sig att organisationen var mer hierarkisk och toppstyrd i Frankrike. Gick pappersbanan av i Sverige försökte närmsta arbetare åtgärda felet, kunde inte han vände han sig till närmsta förman, etc. I Frankrike hade inte arbetaren den rätten. Han måste via någon chef kalla på och vänta på en specialist.
    Så är samhället i stort uppbyggt – och inte bara den offentliga sektorn. ”

    JAg bodde ett halvår i Paris som ung….åtminstone på den tiden tilltalade även människor som varit arbetskamrater i årtionden fortfarande varandra med NI. Jag arbetade i en barnfamilj som hade en stor frisörsalong på Avenue des Champs-Élysées. De talade till mig i tredje person…en mycket konstig känsla för mig som vuxit upp med att alltid säga DU till alla människor.

    Några mycket viktiga livsinsikter kom till mig där, om hur människan är beskaffad. Men först efter att varit tillbaka i Sverige gick det sakta upp för mig att allt som jag såg där – fanns också här, om än i mycket subtilare form. Jag upplevde fransmännen som väldigt primitiva i sitt agerande gentemot varandra, men tack vare upplevelsen av dem så fick jag lättare syn på att det var precis samma sak här hemma om än i mindre utsträckning. Samtidigt så kom ju ursprunget till mänskliga rättigheter från fransmännen, redan på 1700-talet (väldigt framsynt).

    Det som historien om Stora Ensos anläggningar berättar ÄR Hur hierarkiska strukturer hämmar människan. Man kan inte göra det man ser behöver göras – för att man måste vänta på att fråga den som sitter på nästa trappsteg ovanför en…om den personen inte går att nå – så kan något gå helt överstyr. Så naturligtvis är platta organisationer betydligt bättre…där alla får känna att de själva har ansvar att saker och ting ska fungera.

    Men vi har samma hierarkier här…det gamla partipolitiska systemet är ett tydligt bevis på hur värdelöst det fungerar. Lösningen är att öppna dörren för ALLA medborgare att ansvara för sina röster…att vi alla kan ge och ta tillbaka vårt förtroende exakt när vi vill och till exakt vem vi vill (som har gått med på att vara politisk företrädare) – det skulle ge oss ett mycket fullödigare samhälle och ge människor en självkänsla som vuxna samhällsmedborgare delaktiga på riktigt i sitt samhälle. I Sverige skulle det gå….i Frankrike är det nog inte lika lätt, för att de är så många.

    Gilla

    • Ulrika skriver:

      Anna

      ”Vous” har inte samma nedsättande eller snobbiga klang som ”ni” i Sverige. ”Tu” används mest inom familjen och bland nära vänner.

      Gilla

  8. versaillessite skriver:

    Jag bor i Frankrike sedan över 50 år och känner väl till det franska samhället. Jag håller fullständigt med Anders Leion. Macron har satt blå dunster i ögonen på fransmännen, i synerhet de yngre som är trötta på den gamla generationen politiker. Allt är nu bäddat för Le Pen, vars program inte heller är realistiskt, (bortsett från det ideologiska perspektivet) t.ex. lämna EU, överge euron osv. Den franska valrörelsen har f.ö. varit helt vansinnig med kandidater som överbjudit varandra i tokiga förslag och orealistiska program. Ingen av dem har föreslagit lösningar på problem som immigration, säkerhet, skola, statsskuld… Dessutom har den förgiftats av Fillons ”affärer” som avslöjades av satirtidningen Le Canard Enchaîné, i syfte att få bort Fillon som presidentkandidat. Något som också plågar den franska politiken är fackets stora makt att organisera strejker vid minsta försök till reform, trots att de representerar en mycket liten del av folket. Många försök att reformera det franska samhället har sålunda fått överges.

    Liked by 1 person

    • Maria skriver:

      ”Ingen av dem har föreslagit lösningar på problem som immigration, säkerhet, skola, statsskuld”. Det är sorgligt att kandidaten med viljan, erfarenheten och kunskaperna för att reformera och komma till rätta med statsskuld och fa fart pa Frankrike blev utslagen. Fillon föreslog även att det skulle röstas i nationalförsamlingen om invandrarkvoter. När det gäller säkerhet har han ett bestämt program hur man ska atgärda militant islamism, som han ser som nästa presidents absoluta prioritet: att bygga fler fängelser, internera islamister pa 30 ar, franta IS-stridande medborgarskap m.m. Star i boken ”Vaincre le totalitarisme islamique”. Star ocksa om skolan i hans bok ”Faire”. Tänk om journalisterna hade intresserat sig för dessa fragor i stället för löner och kostymer. Quel gâchis! Nog för att Macron är intelligent och far sagas ha en sympatisk framtoning, det är ända ett fragetecken hur han ska klara av att ga pa lina.

      Liked by 1 person

      • gmiksche skriver:

        När kostymer för 100 000 kr/styck och dito klockor från givare ,som har ett ekonomiskt intresse i att den redan utsedde premiärministern Fillon skulle komma att lyssna på givarnas önskemål när han väl tillträtt, går under rubriken Quel gâchis, då är måttet rågat till och med för många fransmän. Som är vana vi att leva i ett samhälle där en betydande del av ledande politiker redan dömts ena eller andra gången för ekonomiska oegentligheter. Inte för en Toblerone, precis. Nu skulle han rädda Frankrike. När han var regeringschef under Sarkozy var han så obemärkt att han gavs öknamnet Mr. Nobody.

        Liked by 1 person

      • Maria skriver:

        Obemärkt? Han var snarare populärare än Sarkozy, och dessutom premiärminister i fem ar i sträck, vilket inte hör till vanligheterna.

        Liked by 1 person

  9. skaaning skriver:

    En fråga till författaren eller någon av de kunniga kommentarerna. Har inte Frankrikes president, liksom Trump myndigheten att utföra presidentorder för att dirigera myndigheter? Och är det inte också så att när det gäller budgetförslag så måste dessa gå igenom nationalförsamlingen?

    Under dessa omständigheter är Le Pen ett tio gånger bättre val än Macron (det är hon ändå enligt min mening). Det skulle nämligen innebära att hon får få möjligheter att genomföra sin skadliga ekonomiska politik, men samtidigt kan stänga gränserna och rodda upp bland jihadister och den organiserade brottsligheten, i dessa gigantiska banlieues och spontana flyktingläger, genom att hon förfogar över polisen och militären, som redan är budgeterade. Har jag fel?

    Liked by 1 person

    • gmiksche skriver:

      Den franske presidenten ger uppdrag (Décret presidentiel) till den som ska vara regeringschef och kan ta uppdraget från honom/henne, utse regeringsmedlemmar, upplösa nationalförsamlingen och utlysa folkomrösning om ett lagförslag.

      I övrigt kan presidenten kan inte regera genom en slags Presidental Order men däremot ge order till regeringschefen som i sin tur kan utfärda décret på områden som inte är lagbundna.

      Liked by 1 person

      • skaaning skriver:

        Tackar för svaret. Det var det jag undrade. Bara en fråga återstår om du orkar. Vem utser regeringschefen? Är det presidenten eller nationalförsamlingen, och kan regeringschefen i så fall ställa sig på tvären?

        Gilla

      • gmiksche skriver:

        Presidenten ger uppdraget till, d v s utser regeringschefen. Men sen är det regeringschefens sak att få majoritet i nationalförsamlingen för sina förslag. Det kan hända att exempelvis en konservativ president är tvungen att utse en regeringschef från motståndarsidan som har majoritet i nationalförsamlingen (Chirac – Jospin t ex, kallas för cohabitation = att bo under samma tak).

        Liked by 1 person

    • Ulrika skriver:

      Frankrike är en demokrati: checks and balances.
      Le Pen ” tio gånger bättre val än Macron”? Hon leder ett antisemitiskt parti
      med massor av kastruller efter sig. Ser du ingen röd flagga här?

      Gilla

      • skaaning skriver:

        Äh, det där är bullshit. Det finns gott om judar i det partiet, och om de skulle vara antisemitiska på marginalen så är det en västanfläkt gentemot hur antisvenska sju av våra riksdagspartier är. De formligen flödar av hat mot ”vita cis-män”.

        Sedan handlar det förstås om en balansgång. Vad är mest akut. Att hon har en katastrofal ekonomisk grekiskaktig politik, vägs med råge upp av att hon åtminstone driver landet, och kanske en hel kontinent i rätt riktning i de verkliga ödesfrågorna. Vi bekämpade löntagarfonderna och kollektivanslutningen i Sverige, det är reversibla beslut.

        Och att oroa sig över FN:s antisemitism och samtidigt vara helt oroad av den öppet och våldsamma antisemitismen bland islamister som dräller in i landet, är till att ha rejält stora skygglappar.

        Liked by 4 people

      • gmiksche skriver:

        Vanliga gamla visan. I Frankrike klagar Crif (Conseil Représentatif des Institutions Juives) ständigt med rätta över angreppen mot enskilda judar och judiska institutioner. Är det Front National som står för angreppen? Aldrig hört talas om att det är muslimer som står bakom attentaten? Som i Malmö t ex.? Schizofreni kan definieras på olika sätt.

        Liked by 2 people

  10. Erik skriver:

    Svenska partiorganisationer fungerar också med utövande av mycket stark auktoritet.

    Partistöden ger befintlig partiledning möjlighet att helt självständigt och med begränsat inflytande från medlemmarna, styra över organisationen (top-down med slantarna) och därmed gynna sina favoriter.

    Liked by 1 person

  11. Arthur skriver:

    Valsystemet till nationalförsamlingen get folket en möjlighet att flytta på olydiga deputerade men att komplettera med att låta senaten väljas proportionellt av hela valmanskåren skulle vara till landets fördel.

    Gilla

  12. Ulrika skriver:

    A propos skygglappar. Mera bull. Den som tror att Marine le Pen ska frälsa Europa från den muslimska invaderingen kör huvudet i väggen. Finns ingen Charles Martel idag.
    Klart att en del judar kommer att rösta på henne så desperata som en del blivit pga den ökade antisemitismen i synnerhet i Marseille där de är speciellt trakasserade. De vet också att de står strax efter araberna i kön.
    Marine har nu slagit sina påsar ihop med en högerextremist för att få hans väljare. Många är nu ”varken-eller” och kommer att avstå helt från att rösta vilket spelar Marine direkt i händerna.

    Gilla

  13. Stig Fölhammar skriver:

    Intressant läsning, och jag delar i stort Anders analys och slutsatser. Frankrike utanför storstäderna är fattigt, riktigt fattigt. Jordbruken är alltför små och talrika, industriföretagen i småstäderna är i huvudsak natonellt orienterade, lönsamheten och lönenivåerna är låga. De utländsägda företagen fruktar fransk skattebyråkrati, arbetslivsbestämmelser och militanta fackföreningar. De lämnar Frankrike och/eller väljer att etablera sig i andra länder.
    Personligen tror jag inte en ”Gerhard Schrödersk Hartz- kur” eller ens en ”Maggie Thatcher-kur” kommer att vara tillräcklig, och Macron kommer inte att räcka till för att genomföra vare sig den ena eller den andra av dessa ”kurer”. Sarkozy lovade ”rupture” och modernisering 2007. Han hade då en klar majoritet i Nationalförsamlingen, men han missade tillfället, delvis p g a den uppflammande finankrisen, delvis p g a att han i likhet med övriga ”étatister” i det republikanska partiet inte ser det statliga inflytandet över näringslivet som den tvångströja staten i realiteten utgör. Socialisterna brukar faktiskt privatiera betydligt mer än republikanerna (France Telecom när Jospin var premiärminister och ett antal mindre flygplatser under Hollands presidentskap)!
    Fem år med en president som utgör ett praktexempel på ”mycket snack och lite verkstad” och som inte kommer att ha egen majoritet i Nationalförsamlingen kan bli förödande, men, å andra sidan, alternativet förefalleratt att vara ännu värre!

    Gilla

  14. Per skriver:

    Inget land har erfarenheter och fostrats av socialism så länge och så konsekvent som Frankrike. Alla socialister talar glödande om Kuba, Venezuela, soviet unionen, kina eller nord korea.

    Ingen kommer ihåg att socialismens vagga återfinns på närmare håll i Frankrike.

    Och så ynkligt resultatet blivit. 228 år senare är fattigdomen och avsaknaden av ”wealth” i Adam Smith’s definition påtaglig.

    Det verkar finnas två sorters Fransmän.

    De genuint hyggliga vanliga och den andra sorten som älskar att prata men aldrig lyssna. De senare tävlar om att sitta, styra och älta över de förra.

    Nu har de ett val igen. Makt strukturen i Frankrike har valt Macron som kandidat eftersom han är naiv, oerfaren och lättledd.

    Väldigt lite har hänt sedan 1789.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s