![bild[31]](https://detgodasamhallet.com/wp-content/uploads/2015/02/bild31.jpg?w=150&h=100)
Krister Thelin
”Den skötsamma medelklassen”. Smaka på begreppet. Är den samhällsbärande eller bara – i sin brist på progressiv glöd – värd förakt? Kälkborgerlighet” eller ”småborgerlighet” väcker mest löje: småttiga perspektiv, ängslig anpasslighet och gnetigt självintresse. Inga visioner, ingen vilja till radikal samhällsomvandling eller stora och djärva tankar. Den finns dock där, klämd mellan olika eliter, kulturella och kapitalstarka, å ena sidan, och den stora ”massan”, å den andra. Marxismen lever på sina håll och klassanalysen har inte helt spelat ut sin roll, i vart fall inte som retorisk figur. Efter kommunismens kollaps har den dock förlorat sin legitimitet. Nu har den ersatts av postmoderna förklaringar där allehanda ”strukturer” ingår; genus, ras eller andra kollektiva identitetsmarkörer har ersatt klass i samhällsomdanarnas verktygslåda. ”Strukturella hinder” istället för ”klasskamp”. Men det är inte medelklassen som serverar nytt vin i gamla läglar, det är de självutnämnda eliterna i kultur och medier. Medelklassen är fullt upptagen med att sköta sitt jobb och ordna sin privata tillvaro . Göran Hägglund försökte för några år sedan lyfta fram ”verklighetens” folk, men kom av sig inför den närmast hånfulla kritiken. Det borde han inte ha gjort.