Patrik Engellau

Dagens Nyheter rapporterar att ”Falska nyheter och desinformation ökar”. Det handlar om en ”ny unik studie” från Utrikespolitiska institutet som publicerats i facktidskriften Journal of Strategic Studies enligt vilken Ryssland på senare tid börjat påverka Sverige med ”aktiva åtgärder”. (Full genomlysning av egna svagheter: jag kunde ha läst själva den unika studien i facktidskriften, men tidskriften ville ha 42 US-dollar för att jag skulle få tillgång till studien under ett dygn, och där inlade snålheten sitt veto.)

Patrik Engellau

Jo, doktorn, det som äter mig och många jag känner, framför allt männen, är att vi tycker att vi gör en massa nyttiga och bra saker i samhället för oss själva och för andra människor och sedan får vi bara skit för det. Till exempel som att man är småföretagare med ungefär trettio anställda. De skulle kanske inte ha varit anställda om inte jag hade varit småföretagare. I varje fall kan det inte ha skadat deras chanser på arbetsmarknaden att jag är företagare, men vad får jag för det? Ja, de anställda är nog rimligt tacksamma, men politikerna? Jag gör det jobb de påstår sig vara ansvariga för och som tack höjer de min skatt.

Patrik Engellau

Även om USA sedan några årtionden kan sägas ha haft en svacka i bemärkelsen att landet delvis tappat självsäkerheten och – vilket kanske hänger ihop – på det hela taget har förlorat alla sina krig så hålls det ändå för det mäktigaste landet i världen.

USAs mest betydande makt ligger inte i krigsarsenalen eller i BNP per capita, utan i landets kulturella och intellektuella inflytande över världens länder. Om svenskarna varit som amerikaner så hade åtminstone hälften av världens alla hamburgerrestauranger i stället serverat renklämmor. Påstå inte att den amerikanska hamburgaren är objektivt ”godare” än renklämman, i varje fall inte sedan klämman fått den ansiktslyftning som svenska fast food-entreprenörer har förnekat den. Visst, fast food också, en helt amerikansk uppfinning.

Patrik Engellau

Ibland när jag iakttar folks djupa och uppriktiga fasa över att Profeten Mohammed gifte sig med Aisha när bruden var sex år och fullkomnade äktenskapet – vilket betyder hade sex med bruden – tre år senare så grips jag av en mild förundran. Det beror inte på att jag sympatiserar med Profetens lustar. Jag har aldrig närt några Lolita-drömmar (Nabokovs Lolita var för övrigt bara tolv år och boken om denna nymfett publicerades år 1955). Utan det beror på att jag motvilligt betänker att man i många kulturer faktiskt gör sådär och tycker det är helt naturligt. (Nej, det betyder inte att jag ursäktar pedofili.)

Patrik Engellau

Jag skrev nyligen att jag till min förskräckelse upptäckt att jag ibland inte kan skilja på ideologi och religion. Många läror framstår för mig i själva verket som ett slags religiologiska blandformer.

Vid närmare betraktande visar det sig nu att jag har svårt inte bara att korrekt etikettera välkända läror, utan även att bestämma vilken stämpel jag ska sätta på några av mänsklighetens mest omtalade texter, om de är religiologiska eller vetenskapliga.

Charles Darwins text om arternas ursprung tillhör, tror jag, de mest otvetydigt vetenskapliga idéframställningar mänskligheten besitter. Darwin ville inget annat än att på enklast möjliga sätt förstå ett komplicerat naturligt förlopp. Han ställde inga ovidkommande krav på sin teori, till exempel att den skulle vara förenlig med Första Mosebok.

Patrik Engellau

Ju mer jag skriver, desto mer tycker jag att jag hamnar i självklarheter. En självklarhet, som jag bara vill påminna om, är att det finns medborgerliga skyldigheter.

Låter det ovant? Skaver det lite? Det vore i så fall inte så konstigt eftersom politiker inte talar om sådant annat än när skyldigheterna är sådana som framgår av självdeklarationen. Jo, John F. Kennedy, president i USA, uppmanade en gång landets ungdomar att ”inte fråga efter vad USA kan göra för er, utan efter vad ni kan göra för USA”. Det var rätt vågat. En politiker som tror sig vinna röster på att begära att medborgarna ska ta ansvar inte bara för sig själva, utan även för sin nästa, är antingen en tok eller också värdig representant för ett ovanligt civiliserat och kultiverat samhälle.

Patrik Engellau

Samtiden föreställer sig, tror jag i alla fall, att samhällena kan välja mellan två olika sätt att organisera sin produktion, nämligen genom plan- respektive marknadsekonomi, socialism respektive liberalism.

För ett halvsekel sedan var detta en riktigt het fråga. År 1944 presenterade socialdemokratiska partiet Arbetarrörelsens efterkrigsprogram, som innehöll många planekonomiska grepp, till exempel:

Patrik Engellau

Jag förmiddagsfikar på en backrestaurang i Åre och hamnar i bord med ett ungt par från Katrineholm.

”Katrineholm?”, säger jag, ”där ska ju vara så mycket migranter. Hur går det?”

Han visar sig jobba på ICA. Han polisanmäler något hundratal snattare i månaden, mest romer och somalier. ”De snor energidrycker och tandkräm”, förklarar han, ”saker som är lätta att sälja vidare. Polisen gör inget, så snattarna kommer snart tillbaka och skäller mig för rasist.”

Patrik Engellau

När man läser Mohamed Omars och Magnus Norells och Adonis, bara för att nämna några bemärkta namn, texter om islam så blir man rädd för vad som skulle hända om den religionen fick ett rejält inflytande i ett land som Sverige. Jag tror att dessa författares varningar ska tas på allvar och att svensk politik bör läggas om i syfte att begränsa detta inflytande i stället för att uppmuntra det (som jag tycker att vi gör).

Men jag kan ju ha fel. Det vore inte första gången. Det kan hända att islam, om det fick ordentligt fäste i svensk politik, inte alls skulle visa sig så radikalt som poeten Adonis uppmuntrar oss att tro. Det kanske inte alls vore så farligt med lite moderat sharia. Vi kanske bara skulle behöva ruska lite på oss och anpassa oss till ett annorlunda, men fullt uthärdligt läge.

Patrik Engellau

Jag gav Google ledtråden ”the human role in climate change” och fick 118 miljoner träffar på 0,43 sekunder. Jag hade inte tid att följa alla länkarna, men att döma av dem jag faktiskt studerade så verkar rätt svar vara ungefär ”mycket stor”. Jag hittade faktiskt knappt någon enskild länk som i stället föreslog ”rätt liten” eller ”man vet inte säkert”. Det närmaste jag kom ett skeptiskt svar var ”människans roll anses vara betydande”.

Frågan är vad man ska dra för slutsats av detta. Många skulle nog säga att jaha, då är väl saken avgjord. Människan har faktiskt ett avgörande inflytande över förändringar i klimatet. 118 miljoner googleträffar kan inte ha fel.

Patrik Engellau

Jag ägnar rätt mycket tid åt att lyssna på brasilianska debatter, intervjuer och föredrag, exempelvis på YouTube. En udda hobby kanske, men definitivt givande.

I Brasilien finns nämligen några dussin intellektuella i världsklass, för det mesta professorer i humanistiska ämnen från universitet i São Paulo, som dessutom är gudabenådade estradörer och som inte verkar göra annat än just debattera, intervjuas och hålla föredrag inför tevekameror varefter allt publiceras på YouTube och säkert också på andra ställen. Det kan handla om lite vad som helst, till exempel ”Individen Shakespeare”, ”Sorg”, ”Riksrätt mot presidenten”, ”Strategier för en ny tid”, ”Nietzsche”, ”Vad är människan?”, ”Etik och politik i Brasilien”, ”Feodalism och absolut kungamakt”, ”Lycka och sociala medier”. Det kan vara en serie program som kallas ”Filosofiska kaféet” och handlar om framstående författare eller om något annat betydelsefullt. Ibland är det korta saker på tjugo minuter, ibland håller de på i flera timmar.

Patrik Engellau

Du får nog ingen glädje av att läsa den här texten, utan snarare myror i huvudet, i varje fall om du är det minsta lik mig. Det började med att jag, för ett tag sedan, argumenterade för att pk-ismen var en ideologi. Men sedan, mer nyligen, har jag blivit övertygad om att pk-ismen snarare är en religion.

Och därmed slapp fan lös, för jag upptäckte att jag inte kunde skilja på ideologier och religioner. Vid närmare betraktande flyter de ihop till en religiologisk sörja. Låt mig få exemplifiera med de två religiologier jag tycker mig känna bäst, nämligen marxismen och kristendomen, som för övrigt är rätt lika varandra.

Patrik Engellau

Häromdagen träffade jag några framstående pedagoger. De var bekymrade över att det var så dåligt med lärarnas fortbildning. Bland lärare var fortbildning ingen prioriterad fråga, sa de. Den fortbildning som faktiskt finns handlar, sa de vidare, för det mesta om tillfälliga kurser som lärarna snart glömmer bort.

”Vilka slöa lärare”, sa jag. Då tittade pedagogerna förvånat och lite osäkert på mig. ”Hur menar du?”, frågade de.

Där blev jag ställd. Hur kunde mitt uttalande missförstås? Skojade de med mig?

Patrik Engellau

(För att förstå det drama som här beskrivs måste du först läsa en tidigare krönika som presenterar de inblandade karaktärerna.)

Många menade att äktenskapet mellan Justitia och Leviatan var en ”match made in heaven”. Leviatan var som en lejonhanne, våldsam men alltid, till sista blodsdroppen, redo att försvara sina nära och kära. Justitia, å andra sidan, var inte lejon utan gudinna, och tänkte på allas väl och ve, inte bara på Leviatans hjord. Justitia förmådde Leviatan att anamma ett vidare perspektiv på världen och sin uppgift.

På onsdagarna deltog Justitia i möten med Nätverket Hilda. Leviatan hade inga invändningar, han var hemma och nattade barnen. Såklart Justitia skulle ha sina rättigheter.