Patrik Engellau
Nyligen hamnade jag i ett seminarium där entreprenörskapet och Sveriges framtid diskuterades. Deltagarna var erfarna och högt kvalificerade personer. Såklart diskussionen kom in på det svenska undervisningsväsendet.
Jag framförde tesen att skolans sammanbrott framgår av PISA-undersökningarna och att universiteten är likadana med den enda skillnaden att ingen bryr sig om att mäta förfallet. Ingen sa emot.
Mohamed Omar
Många skattemiljoner går till att motverka islamofobi, pengar som ibland har gått till aktörer som själva sprider västofobi, en fördomsfull hållning mot den icke-islamiska, västerländska kulturen. Kanske dags att börja satsa på att motverka västofobin.
Abo Raad, imam vid Gävlemoskén, var tidigare ansvarig för en hemsida som skulle sprida kunskap om islam: muslim.se. Där kunde man läsa att det var förbjudet för en muslim att fira jul och att den som sjunger med i sången ”Nu tändas tusen juleljus” blir ”kafir”, det vill säga otrogen. En muslim fick inte vara vän med en icke-muslim och straffet för homosexualitet var döden. Det var också förbjudet att delta i den svenska demokratin och att tjänstgöra i den svenska armén.
Mönstret upprepar sig på gatorna när nazister och Sverigedemokrater demonstrerar och håller möten. Alltid dyker då ett stort antal ”motdemonstranter” upp som på ett givet klockslag och med syftet att störa och sabotera arrangemangen. Så skedde också vid den senaste nazistdemonstrationen i Stockholm (12/11), där det i vanlig ordning blev sammanstötningar med polisen och där några personer omhändertogs.
Men vilka var de omhändertagna egentligen? Det berättade inte medierna. Inte heller kunde vi höra något om vilka ”motdemonstranterna” var. Ty så kallas de nästan alltid. Och ”antirasister”. Ungefär som om inte alla vi andra, som bekänner oss till den äkta demokratin är antirasister!
I ett tal i det brittiska parlamentet 1826 myntade politikern John Hobhouse frasen His Majesty’s Loyal Opposition. Lojal opposition har sedan dess förklarat demokratins innersta väsen: oppositionspartiers rätt att hätskt motsätta sig en sittande regerings handlingar samtidigt som man accepterar den sittande regeringens rätt till makt.
Utan denna princip skulle våra demokratiska system helt haverera och våra samhällen backa till tider när politiska meningsskiljaktigheter ledde till revolutioner och maktskiften verkställdes genom lönnmord.
I efterdyningarna av Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet tycks den progressiva vänster som fortsätter att protestera mot Trumps legitimitet ha glömt bort att efter valdagen så ska kampanjerna omvandlas till en lojal opposition.
Lennart Bengtsson
Om man begränsar måtten till akademiska prestanda som läsförståelse, matematik, naturvetenskap och traditionella läroämnen i största allmänhet så är det tydligt att den svenska skolan genomgått och genomgår en fortlöpande försämring. Detta började först i grundskolans lägre stadier och spreds sedan vidare i den utvidgade grundskola som kom att ersätta realskola och gymnasium. Den svenska skolans låga prestanda har framgått av PISA och andra jämförelser. De usla kunskaperna, ironiskt nog de allt bättre betygsresultat till trots, har nu nått universiteten och andra högre lärosäten och riskerar av allt att döma att ytterligare nedgradera Sverige som kunskapsnation.
Patrik Engellau
Eftersom jag har en mycket liten hjärna måste jag framställa allt mycket enkelt för att jag ska förstå vad jag menar. Det händer då ibland att andra människor, som kanske har nästan lika små hjärnor som jag, också förstår vad jag menar.
Så om jag säger att det bara finns två människosyner snarare än ett oändligt antal eller kanske lika många som det finns filosofer eller kanske sju, eftersom sju är ett heligt tal i vissa religioner, om jag formulerar mig på det sättet så fattar du bakgrunden.
Patrik Engellau
Frågan är uppriktig och jag vill gärna höra dina synpunkter.
Saken är enkel och därtill brännande aktuell. För ett tag sedan gav en organisation där jag är ordförande – Stiftelsen Den Nya Välfärden – ut en tidning som skickades till Sveriges folk som bilaga till Dagens Nyheter.
Då fick jag ett mail från en av mig okänd kvinna som presenterade sig som ledarskapskonsult. Hon hade noterat att tidningen innehöll bilder av två kvinnor, ”men 22 män”. Bland skribenterna fanns fem kvinnor och tio män. Lite ampert hoppades hon på ”en snar bättring” så att kvinnor blir mer mångfaldigt representerade.
Mohamed Omar
I november förra året sa statsminister Stefan Löfven att vi svenskar har varit naiva om hotet från den jihadistiska terrorismen. Det är en sanning med modifikation. Visst har Löfven varit naiv, hans parti valde ju till och med in Omar Mustafa, tidigare ordförande för Islamiska Förbundet, i sin partistyrelse. Men andra har varit vakna och varnat.
Löfven tänkte också öka möjligheterna till övervakning. ”Sverige ska aldrig bli en fristad för terrorister”, sa han vidare och meddelade att han ville utreda ökad kameraövervakning på särskilt utsatta platser, till exempel vid ”religiösa lokaler”, det vill säga moskéer. Nu har det gått ett halvår och mig veterligen har ingenting gjorts. Sverige ska inte bli en fristad för terrorister, sa statsministern. Vad då ska inte? Sverige är redan ett terrornäste.
Ilan Sadé
Härförleden presenterades resultatet av utredningen om den statliga mediepolitiken (SOU 2016:80). Utredaren Anette Novak har valt att döpa sitt betänkande till ”En gränsöverskridande mediepolitik”. ”Gränsöverskridande” är en alldeles utmärkt beskrivning av betänkandets innehåll – ett överskridande av de goda gränser som skiljer den politiska makten från den granskande.
Enligt Novaks förslag ska fler medier komma i fråga för en motsvarighet till dagens presstöd. Det organ som föreslås få makten att fördela bidragen från och med år 2018 går under namnet ”Mediestödsnämnden”, som nästan helt ska bestå av personer från branschen. Såhär lyder förslaget till förordningstext:
Patrik Engellau
Jag har alltid varit skeptisk mot den vanliga föreställningen att man tänker med hjärnan. Det stämmer liksom inte med mina erfarenheter. För mig känns det mera som att uppfattningar och åsikter formuleras på något märkvärdigt sätt av hela kroppen, kanske särskilt magen, och att hjärnan först därefter kopplas in med uppgift att göra sin specialgrej, vilket är att utveckla oantastligt logiska argument för att kroppens uppfattningar är korrekta.
Antag till exempel att medborgaren ska ta ställning till påståendet ”Sänkta arbetsgivaravgifter för ökad sysselsättning” eller frågan ”Migrantstopp nu?”. Hur går hon då till väga för att skaffa sig en övertygelse? I teorin förmodas hon rådfråga den kunskap som antas finnas lagrad i hennes hjärna efter inhämtad gymnasiekompetens och, om inte det räcker, det överlägsna vetande eller insikt som står att få hos särskilda experter, i vårt tidevarv till exempel vetenskapsmän, i andra samhällen kanske präster eller astrologer eller trollkarlar eller pytior.
Mohamed Omar
Islamismen i dess olika former utgör det största hotet mot väst i vår tid. Det mest akuta hotet kommer från den väpnade formen av islamismen, jihadismen, som attackerar New York, London, Paris, Bryssel och Stockholm. Men andra, icke-väpnade grupper som till exempel Muslimska Brödraskapet religiösa och politiska frontorganisationer, som visar upp ett vänligt ansikte men har det långsiktiga målet att bygga en panislamisk stat, bör också bekymra oss.
Islamismen är en global rörelse med miljoner och åter miljoner anhängare, dessutom delas en stor del av dess världsbild och värderingar av ännu fler icke-organiserade muslimer. De som inte är aktivister och inte organiserade men hatar väst och drömmer om en islamisk stat. Undersökningar av opinionen i islamiska länder visar en mörk bild.
Lennart Bengtsson
Platons reservationer om det demokratiska styrelsesättet har fortfarande efter 2500 år ännu inte upphört som vi påmints om de senaste dagarna i efterdyningarna till det amerikanska presidentvalet. Många stridslystna protestgrupper i flera delstater har visat sitt missnöje över valet av Donald Trump till USAs näste president. Det har inte varit någon brist på otrevliga incidenter och några har till och med blivit allvarligt misshandlade på blotta misstanken att de sannolikt röstat på Trump.
Svenska media har engagerat sig i något som gränsar till en hatkampanj mot Trump med följd att man även i Sverige har piskat upp en stämning av hat och ursinne mot den nyvalde presidenten. En person i Malmö påstås till och med ha blivit misshandlad för att han utseendemässigt påminde om Trump.
Den senaste tiden har det talats mycket om det politiskt korrekta PK-ismen (PK). Många beskyller media och etablissemanget för att vara politiskt korrekta. Samtidigt finns det personer som hyllar den politiska korrektheten.
Följer vi debatten så anser många att det är vänstern som står för den politiska korrektheten. Visst, så kan det vara men att tro att bara vänstern står för PK är fel. PK finns inom alla partier och har funnits historiskt sett under alla tider oavsett vem som har haft makten. PK fanns i Sovjet under kommunisttiden, inom Nazityskland och det senaste i kriget mot terrorn i Irak och Afghanistan. Bush den yngre sa efter den 11 september att antingen är du med oss eller emot oss, också det PK.
Patrik Engellau
Sigmund Freud var en rackare på att tyda drömmar. Vad skulle han säga om den här som jag hade i natt? Jag såg socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad, född Larsson, framför mig. Hon höll följande föredrag inför sina partikamrater.
Partikamrater. Partiet har gjort en snabbutredning om vad Trump-historien betyder för oss och om hur vi ska hantera den. Det tog inte lång tid för oss att komma fram till att detta, i tillägg till Brexit, kan vara världens käftsmäll mot sådana som vi. Det går trots allt att tänka tanken att svenskarna liksom amerikanerna är missnöjda med oss som styr. Jag säger inte att sådana känslor skulle vara befogade, jag säger bara att vi bör fejsa tanken.
Nu har det hänt igen. Världens samlade expertis står med ögonbrynen uppdragna av förvåning och tvingas leverera krystade förklaringar till sina felbedömningar. Varken opinionsinstitut eller politiska analytiker tycks kunna förutsäga vad folk tycker när de går till valurnorna. I Sverige fick vi se den första glimten av detta fenomen vid valet 2014, då samtliga större opinionsinstitut undervärderade SD:s väljarsympatier. I de tyska delstatsvalen i våras blev AfD:s framgångar en sådan chock att landets största tidning kallade 13 mars för ”vansinnets valdag” (1). Sedan slog Brexit ner som en bomb. Nu har Donald Trump vunnit en otippad seger i det amerikanska presidentvalet och tidningarna fylls av försök att förstå vad som hände. Var det ett strategiskt misstag av Clinton att lyfta fram Tim Kaine som vicepresident? Skulle utgången ha blivit en annan om FBI inte uttalat sig om hennes e-posthantering veckan före valet? Tja, vem vet? Frågan är dock om opinionsmätningarnas upprepade missräkningar inte bör ses som en del av ett större mönster, där opinionsbildarnas eget agerande spelar en avgörande roll.
Patrik Engellau
Den som nyfiket och förhoppningsvis fördomsfritt betraktar samhället, i det här fallet det svenska samhället, gör ibland iakttagelser. Han kan förstås inte lita blint på sina observationer. Det kunde inte Galilei heller där han satt och glodde i sitt teleskop. Han fick nöja sig med att förklara vad han tyckte sig ha sett och underställa observationerna andras bedömning.
Sedan Trump-smällen den nionde november har jag gjort två observationer som jag ska framföra kategoriskt och med extra emfas för att du ska få något att bita i.
Mohamed Omar
USA invaderade Irak 2003. Saddam, en diktator störtades. Det var bra. Men mycket annat gick inte så bra. Det blev Iran som tog över landet. USA offrade tusentals soldater och miljarder, miljarder dollar, men Iran tog hem vinsten.
Vänstern påstod som vanligt att amerikanerna var ute efter oljan. Att det var därför de gick in. Men de tog inte oljan, vilket kanske var synd. De fick ju ingenting tillbaka för allt de offrade. Man borde åtminstone ha tagit tillräckligt för att betala krigskostnaderna. Iran gjorde knappt någonting och fick Irak i gåva serverat på ett silverfat.
Mohamed Omar
Den 26 juli i år slaktades prästen Jacques Hamel i sin kyrka. När församlingen i den lilla orten Saint-Etienne-du-Rouvray i Normandie firade mässa på morgonen stormade två jihadister in och tog honom och några nunnor som gisslan. Sedan tvingade de ner den 84 år gamle gudsmannen på knä, läste ur Koranen och slaktade honom.
Det är inte första gången jihadister slaktat en människa i Frankrike. I staden Lyon i juni 2015 skedde den första fullbordade jihadistiska slakten av en människa i Västeuropa i modern tid. Jag skriver Västeuropa. Räknar man Europa som helhet blir det för många slaktningar att hålla reda på. Då får man ju också räkna jihadisternas framfart i Balkankriget på 90-talet.
Ulf Larsson
Oavsett vad man tycker om Donald Trump och Hillary Clinton så kan man konstatera att majoriteten av de svenska journalisterna befinner sig i något slags hysteriskt och förorättat chocktillstånd efter det amerikanska presidentvalet. De kan inte begripa hur USA-väljarna kunde rösta fram Donald Trump som president, och än mindre hur det ska gå att förklara valutgången i ljuset av svenska mediers rapportering om valet. Här har journalisterna ansträngt sig för att framhäva Clintons fördelar och Trumps alla bisarra pinsamheter, valutgången tycktes vara säkrad – och vad händer? Hur kunde det gå så fel med både själva presidentvalet och rapporteringen om det? Och vems fel är det att allt gick fel?
Patrik Engellau
När jag läser tidningen eller tar del av etermedia – statskontrollerade eller inte spelar inte så stor roll – blir jag för det mesta arg. Känslor är viktiga. De skickar signaler till hjärnan att vakna upp ur sin letargi och försöka integrera den störning som känslan representerar i den allmänna samtidsförståelsen. Hördu hjärna, varför blir jag förbannad av media?
Hjärnan är emellertid morgontrött och vill inte bli störd och kastar åt mig en lättillgänglig och väl inövad förklaring: ”Det beror väl som vanligt på att du är en brunråtta”.
Patrik Engellau
Det statliga Globaliseringsrådet inom utbildningsdepartementet formulerade sig så här:
Globalisering syftar i vid mening på handel, gränsöverskridande investeringar och kapitalflöden samt utbyte av information och teknologi mellan länder. Även mjukare begrepp såsom kultur, miljö, attityder och livsåskådning kan omfattas av begreppet globalisering. Globaliseringen har framför allt möjliggjorts av minskade kommunikations- och transaktionskostnader till följd av teknologiska framsteg och politiska beslut. Det är ingen ny företeelse men den kraftiga minskningen av dessa kostnader de senaste decennierna har lett till en dramatisk ökning av globala transaktioner samt att allt fler länder deltar i den globala ekonomin. Globaliseringen har således intensifierats och vanligtvis är det denna intensifieringsfas som avses med begreppet.
Stefan Hedlund
Över ingången till den magnifika aulan i universitetshuset i Uppsala finns, i gyllene bokstäver, följande devis: ”Tänka fritt är stort – Men tänka rätt är större”. För den som för första gången besöker Sveriges äldsta och mest anrika universitet kan denna uppmaning te sig en aning märklig. Under årens lopp är det också många inom universitetet som funnit anledning att begrunda innebörden av att de förment fria forskare som bevistar universitetets akademiska högtider skall bibringas en uppmaning att tänka rätt. Kan detta verkligen vara förenligt med en akademisk tradition av fritt sökande efter kunskap och insikt?
Patrik Engellau
Det har diskuterats om det inte är dags att Brå, liksom myndigheten gjorde 1996 och 2005, gör en rapport om brottsligheten bland personer födda i Sverige och i utlandet.
Justitieminister Morgan Johansson har i en skrivelse förklarat att det inte behövs någon sådan undersökning eftersom, säger han, en studie från Stockholms universitet ”visar att det mesta av skillnaderna i brottslighet mellan personer med svensk respektive utländsk bakgrund försvinner när hänsyn tas till vissa faktorer i uppväxtmiljön, såsom föräldrars inkomst och sociala förhållanden i det bostadsområde individen har vuxit upp i”.
För att bli brandman krävs en tvåårig eftergymnasial utbildning, som leder till examen i säkerhets- och räddningsarbete. Denna utbildning kan tyckas kort i förhållande till arbetets ansvarstyngda innehåll. Brandmän måste kunna släcka bränder, ge första hjälpen vid trafikolyckor, få loss människor ur bilvrak och hantera läckage av farliga kemikalier. Vid räddningsinsatser ska de samarbeta med ambulanssjukvårdare, läkare och poliser under omständigheter som kräver snabba beslut och god organisation. Deras insatser är ofta avgörande för att rädda både människoliv och egendom.
Mohamed Omar
Den 2 november rapporterade Höglandsnytt att två kvinnor mördats i Mariannelundsområdet under våren och sommaren. I båda fallen står kvinnornas äkta makar inför rätta misstänkta för mord. I båda fallen påstår männen att kvinnorna varit otrogna och velat skiljas. I båda fallen handlar det om familjer som kommit som flyktingar från Mellanöstern till Sverige.
Under midsommarhelgen hittades en kvinna mördad på ett asylboende i Mariannelund. Maken erkände att han strypt sin hustru inför ögonen på parets treåriga dotter. Kvinnan hade slutat använda sjal, något som mannen var emot. Efter mordet lade han sjalen bredvid hennes lik. Denne man hade alltså sökt asyl i Sverige. Varför hade han valt vårt land? För demokratin? För sekularismen? För jämställdheten? Troligen inte.
Patrik Engellau
Värdegrunden är en stor och mäktig furste, visserligen finns han enligt Wikipedia bara i Sverige och kanske i någon mån i Norge, men i Sverige hyllas han desto mer. Han ger 1,13 miljoner träffar på Google, vilket kan jämföras med 670 000 för Stefan Löfven, 390 000 för Moder Teresa och 11 200 för mig. Värdegrunden är alltså vid pass hundra gånger mer prominent än jag. Ändå vågar jag utmana honom ty jag menar att han bara är en tunn ballong som skulle sjunka ihop på nolltid om inte sådana som Skolverket fyllde honom med varm luft (på min och andra skattebetalares bekostnad).
OK, Värdegrund, är du redo?
Mitten på en gungbräda ligger där avståndet är lika långt till båda ändarna. Om de som sitter i varsin ända av brädan är lika tunga behöver man inte mäta för att hitta mitten. Den ligger på den punkt där det väger jämnt. Balanspunkten. Om däremot den ena gungaren är tyngre än den andra måste man flytta brädan för att det ska väga jämnt. Balanspunkten hamnar inte på mitten utan närmare den person som väger tyngst.
Att avgöra var mitten ligger i politiken är inte fullt lika lätt. Men man kan också här utgå från ytterändarna och de som befinner sig där. I politikens ytterändar finner vi populisterna. Högerpopulister (SD) och vänsterpopulister (V, MP och FI). De extremer som befinner sig bortom populisterna – nazister och stalinister – bortser vi från i det här sammanhanget. De befinner sig inte på gungbrädan, de saknar relevans i dagens politiska landskap i Sverige.
Mohamed Omar
Gustav Adolfsdagen den 6 november är en viktig högtid i studentstaden Uppsala. Studenterna går i procession ned för Carolinabacken till Odinslund där den stupade kungen hyllas med sång. I Odinslund står en obelisk rest av Karl XIV Johan, den förste Bernadotten, för att hedra Gustav Adolf. I år sjöng man traditionsenligt bland annat Luthers psalm Vår Gud är oss en väldig borg och Heidenstams Sverigesång: ”Sverige, Sverige, Sverige, fosterland, vår längtans bygd, vårt hem på jorden!”
Patrik Engellau
Det är ett himla tjat om skolpengssystemet och vinster i friskolor. Jag blir lite road och lite stött när det kommer upprörda politiker och har synpunkter. Jag tycker nämligen, förmätet nog, att systemet är mitt (och Erik Langbys, som var kommunalråd i Nacka). Jag (och andra tillsammans med mig) skrev böcker om skolpengssystemet innan det fanns, jag reste runt i Sveriges kommuner som ett slags Ansgar och missionerade om det, jag installerade systemet i Sveriges första skolpengskommun – Vaxholm – som konsult åt kommunens politiker. En sak kan jag tala om: Bildt-regeringen visade inget som helst intresse för konstruktionen av det system den senare tog äran av.
Många experter eller av media utvalda experter borde nog hålla tyst just nu.
De flesta bedömare har haft fel om Donald Trump. Först hade han inte en chans att bli republikanernas kandidat, sedan hade han inte en chans att bli vald till president.
Det var inte bara fel, utan käpprätt åt skogen fel under väldigt lång tid!
DET GODA SAMHÄLLET 