Gästskribent Lennart Göranson: Var ligger mitten?

logo­DGSMitten på en gungbräda ligger där avståndet är lika långt till båda ändarna. Om de som sitter i varsin ända av brädan är lika tunga behöver man inte mäta för att hitta mitten. Den ligger på den punkt där det väger jämnt. Balanspunkten. Om däremot den ena gungaren är tyngre än den andra måste man flytta brädan för att det ska väga jämnt. Balanspunkten hamnar inte på mitten utan närmare den person som väger tyngst.

Att avgöra var mitten ligger i politiken är inte fullt lika lätt. Men man kan också här utgå från ytterändarna och de som befinner sig där. I politikens ytterändar finner vi populisterna. Högerpopulister (SD) och vänsterpopulister (V, MP och FI). De extremer som befinner sig bortom populisterna – nazister och stalinister – bortser vi från i det här sammanhanget. De befinner sig inte på gungbrädan, de saknar relevans i dagens politiska landskap i Sverige.

Om högerpopulisterna och vänsterpopulisterna vägde lika tungt skulle det vara enkelt att identifiera var den politiska mitten ligger. Men det gör de inte.

Vänsterpopulisterna har en helt annan tyngd än högerpopulisterna i dagens Sverige. Till att börja med förekommer knappast den pejorativa benämningen ”populist” när det väller vänstern. För högerns del är beteckningen legio, inte bara bland politiska motståndare utan i hög grad även i den förment objektiva nyhetsförmedlingen. Och med en mer konnotativ än denotativ kulör. Vidare ingår ett av de vänsterpopulistiska partierna i minoritetsregeringen och ett annat utgör stödparti. Det högerpopulistiska partiet är däremot föremål för ”beröringsskräck” från övriga riksdagspartiers sida.

När det gäller media, särskilt den statliga radion och televisionen samt de stora dagstidningarnas nyhetsredaktioner, normaliseras vänsterpopulismen och dess ”värdegrund” ges ett aktivt stöd. Högerpopulismen beskrivs däremot i termer av hot och bristande insikter. Det resulterar i sin tur i att en mer högerinriktad nyhetsförmedling är hänvisad till så kallade alternativa media. Möjligen kan det också gälla en nyhetsförmedling som hör hemma i det politiska mittfältet.

Sammantaget betyder den stora skillnaden i tyngd mellan ytterpunkterna på den politiska gungbrädan att balanspunkten ligger långt till vänster om mittpunkten. Det som i en mer förutsättningslös politisk analys skulle uppfattas som mitten av skalan framstår i samhällsdebatten som långt till höger.

Att balanspunkten avviker från mittpunkten får i sin tur effekter för det offentliga samtalet. I en situation där de båda sidorna väger någotsånär jämnt kan bataljen vara hård, och inte alltid präglad av de goda argumentens respektfulla kamp. Det kan i stället handla om verbal knivkastning, kränkningar, övertramp och lögner. Men det är en strid på förhållandevis lika villkor. Presidentvalskampanjen i USA kan vara ett exempel. Men när styrkeförhållanden är ojämna ser det annorlunda ut. Från den dominerande sidan präglas ”samtalet” snarare av repression, som från den andra sidan möts av revolt. Som i Turkiet.

Att jämföra det offentliga samtalet i vårt land med de förhållanden som råder i Turkiet vore givetvis orimligt. Men obalansen i den politiska gungbrädan borde ändå väcka mer eftertanke och oro än som hittills varit fallet.

I slutet av 1800-talet rådde också en stark politisk dominans bland media. Det handlade då om borgerligt präglad press, liberal eller konservativ. Den gryende arbetarrörelsen saknade röst eftersom pressen företrädde motståndarna. August Palm grundade därför tidningen Social-Demokraten år 1885 som fick en mycket stor betydelse för socialdemokratins fortsatta framgångar.

I dag handlar informationsövertaget inte enbart om papperstidningar. Nätbaserade medier når många, men kan inte jämföras med det genomslag som TV har, i viss mån även radio. Vägen mot att föra det offentliga samtalet närmare mitten handlar om att mer brett nå ut med information som också speglar den bild som i dag kallas ”alternativ”. Att stödja utvecklingen av sådana kanaler bör därför vara en prioritet för var och en som känner oro för dagens situation.

Lennart Göranson är pensionär som tidigare främst arbetat med konkurrenspolitik i svenska myndigheter och internationella organisationer. Skriver nu i bland annat tidningen Rivieranytt och är ledamot i Konkurrenskommissionen.

20 thoughts on “Gästskribent Lennart Göranson: Var ligger mitten?

  1. Kim skriver:

    Instämmer. Alternativa analyser måste nå ut i större omfattning för att skapa balans i den offentliga diskussionen. Det har uppstått ett farligt läge, där en stor andel av befolkningen tvingas till en undanskymd tillvaro och inte tillåts göra sina sin röst hörd. Den nya medieutredningen inger inte mycket hopp om än förändring, snarare tvärt om. Ekonomiskt stöd till alternativ media är ett viktigt steg på vägen mot en mer balanserad nyhetsförmedling. Frågan är dock om vi inte kan göra mer än så. Jag skulle vilja se ett forum där personer som är intresserade av frågan kan samverka för att hitta vägar att nå ut till en bredare publik. Det borde vara möjligt. Hur kommer vi vidare?

    Liked by 1 person

  2. Bamse skriver:

    Det oförklarliga är, att medan pappersmedia har ett lågt förtroende hos allmänheten, kanske 15-20% , så åtnjuter SVT och SR ett brett förtroende på runt 70%. Detta till trots av en mycket vinklad och ”värdegrunds”-präglad agenda. Utan korrelat från alternaiva, nätbaserade media, hade man varit helt vilse i pannkakan.

    Liked by 1 person

    • rksmrgs skriver:

      Därför att SVT och SR uppfattas som ”certifierade”, ungefär som TT, alltså höjda över all misstanke om jäv eller partiskhet.

      Gilla

  3. Ina Höst skriver:

    Tycker inte vi ska använda beteckningen populist. Populister är ju demokrater, populism betyder folkviljan. Att etablissemanget har gett populism ett pejorativt innehåll beror på att etablissemanget är rädd för demokrati och föraktar folket. Ska vi köpa detta och gå på denna linje? Nej, gör motstånd mot etablissemangets begreppsglidningar istället! Eller hur?

    Liked by 7 people

  4. Sten lindgren dy skriver:

    Jo, det finns ingen på mitten i Sverige, SD har fingrarna om kanten och sitter ensamt längst ut på ena sidan, alla andra har kasat ner med bakarna mot Mp. Men det lutar bakåt, kanske Mp glider av? Det är också trångt och lite för personligt att sitta så tätt, fler och fler kravlar sig upp till andra ändan och lämnar sin hemvist men det skall till många till för att det skall tippa. Men någon mitten har Sverige inte haft på länge det är allianspartiernas svek mot Sverige, ett svek har historisk betydelse, de har genomfört det värsta misstaget i Sveriges historia genom att anamma vänstern världsbild och fullt ut kasat ut på vänsterns ända.

    Liked by 1 person

  5. Stefan Eriksson skriver:

    Jag gillar det här med hur exempel ur vardagen används som förklaringsmodell för att öka förståelsen av läget. Därför vill jag tillfoga ett par egna reflektioner på vad jag ser utspelar sig på gungbrädan.
    Gungbrädan står uppställd på ”dagis”, det enda som finns med 349 platser. Jag står och betraktar barnen som busar där vid gungbrädan, från min horisont på andra sidan staketet som omgärdar detta dagis. Barnens mössor har alla möjliga färger; röd, blå, och brun. En del av barnen har mössor med flera färger och en del har ingen mössa alls på huvudet.
    Hur som helst är en plats på gungbrädan det som ”räknas” om man vill vara med och leken leka. Alla trängs för att hitta sin plats som inte redan är upptagen. Upplevelsen ter sig smått kaotisk när barnen kivas om en plats där risken för att ”trilla av” minimeras.
    Bäst och lugnast är ju naturligtvis så nära mitten som möjligt, samtidigt som upplevelsen av gungbrädans hissnande turer kan förfalla lite sparsam där i mitten. Säkerheten prioriteras till förmån för upplevelsen, man vill ju absolut behålla sin plats.
    Längre ut på brädan blir upplevelsen desto ”svängigare”, upp och ned, ibland högt i det blå, ibland markkontakt av ”tredje graden”. För en del av barnen blir upplevelsen mer än de klarar, de hoppar av för att kräkas.
    Det som slår mig är att de som lyckats behålla en plats centralt på gungbrädan har ingen eller mycket små möjligheter att med sin plats kunna påverka upp och nedfärder i brädans förlängning. Anledningen är enkel att förstå, de där i mitten har ju helt förlorat ”fotfästet”.
    De har ingen chans att ”ta avstamp” från den fasta marken, utan svävar med utan möjlighet att påverka ”gungandet” på brädan.
    Man kan till och med tycka att det spelar mindre roll om de där i mitten finns där överhuvudtaget.
    De har ju i vilket fall förlorat ”fotfästet” och kan kanske med fog betraktas som bara ballast.
    DÖ är ett exempel på krampaktiga försök att ”stabilisera” gungbrädan, med enbart tyngden av de där i mitten som ”verktyg” att förta upplevelsen av ”leken”.
    Barnen där på kanterna tycker inte alls det är kul när DÖ försöker bromsa upp leken, och de kan ju i vilket fall som helst ta avstamp i verkligheten mellan varven. Där uppstår konflikten mellan de barn som vill gunga, och de barn som ”bara” vill hävda en plats på brädan.
    Så ser det ut från min horisont.

    Liked by 4 people

  6. Sten Lindgren den äldre skriver:

    I SVT Aktuellt före valet i USA medverkande en amerikansk statsvetare som beskrev hur ”vanligt folk” i USA tänker. Detta klassificerades som en självklarhet av programledaren såsom varande ”högerextremism”. Antingen dänger man till med detta eller med ”högerpopulism”. Det här visar ett journalisterna på SVT är feta katter som inte hänger med i utvecklingen, de har inte ens insett att den gamla höger-vänsterskalan inte längre gäller som (enda) måttstock i politiken. PK-människorna svänger sig med väl inövade signalord men allmänheten är inte imponerad tror jag, Definitionen på populism borde vara ”Majoritetsåsikt som ogillas av en självutnämnd elit”.

    Liked by 3 people

  7. Fredrik Östman skriver:

    Populismen var väl av gammalt en gren av anarkismen, ett slags socialism? Det skulle vara förträffligt om vi alla kunde hålla oss till etablerad terminologi.

    Oklart vad artikeln vill säga. Kanske att den politiska mitten saknar politisk tyngd, eller att man hamnar rätt om man intar en ställning precis mitt emellan mellan två fel? Låter som lekplatslogik och sandlådesaklighet.

    Men sanningen kan inte finnas i våra överenskommelser, utan vi måste komma över ens om att hålla oss till sanningen. Detta är meningen med politisk diskussion. Jag saknar i det förda resonemanget en anknytning till sanning och verklighet. Med social diskurs och broderlig ryggklappning kommer vi inte närmare sanningen, utan riskerar att förlora fokus.

    Liked by 2 people

  8. Hovs-Hallar skriver:

    Utan att driva gungbrädesliknelsen alltför långt, så håller jag med om att den har ett visst förklaringsvärde. Alla riksdagspartier utom SD befinner sig på den ena änden av brädan, eller åtminstone på samma sida om balanspunkten. Tillsvidare ensamt på andra sidan befinner sig SD.
    Så har det blivit därför att den kvasi-religiösa sekt vi kan kalla ”PK-vänstern” i varierande grad har infekterat alla partier utom SD.
    Följden har blivit att dessa övriga partiers företrädare inte förmår tänka klart, utan beter sig just som medlemmar i någon extrem religiös sekt, där dogmerna definierar verkligheten.

    Exempelvis behandlas migranter som helt uppenbart är vuxna människor automatiskt som vore de barn, bara de PÅSTÅR sig vara minderåriga!! Detta då en av PK-dogmerna säger att ”migranter ALDRIG ljuger, och den som påstår något annat är RASIST!”

    Välkommen till dårhuset Sverige.

    Liked by 3 people

  9. Hortensia skriver:

    Sans och balans, Lennart!

    En faktabaserat sansad debatt mellan balanserade, kloka och hederliga representanter, som verkligen vill mötas på mitten torde vara en förutsättning, för att överhuvudtaget kunna flytta aktiviteten från den barnsliga och smutsiga sandlådan till den mer avancerade gungbrädan – som kräver naturligt samarbete för att fungera optimalt – på Riksdagisets offentliga lekplats, MSM.

    Annars väntar en stadigt byggd rutschkana på egotrippade proffspolitiker och propagandalakejer vid nästa val!

    Liked by 1 person

  10. borisjonsson skriver:

    En bra beskrivning av det svenska politiska landskapet. Balanspunkten är ett bra begrepp. Det kan jag använda mig av när jag ska försöka förklara svensk politik för mina utländska vänner. I detta fall är problemet att man lätt blandar äpplen och päron. Vad som är höger i Sverige är mitten i deras land. Det som är höger i deras land, det ligger utanför den svenska gungbrädan. Det är svårt att förklara det svenska politiska klimatet för någon som är van vid en mer balanserad beskrivning av verkligheten.

    Gilla

  11. Fredrik S skriver:

    ”Ge mig en fast punkt att hålla i så ska jag välta världen”, var det någon som sa. Trots att postmodernisterna har fel i att allt är relativt är det en hel del förutom ljushastigheten som är relativt.
    T.ex. var mittpunkten finns på den politiska vänster-höger skalan.

    Läste ett intressant resonemang i frågan av Konrad Lorenz (Om ni Googlar honom får ni säkert läsa alla de nedlåtande tillmälen som är så populära i vår samtid. Han hade fräckheten att fråga vad som händer med mänsklighetens genpol med tanke på vilka som föder barn i världen i dag.)

    Konrad tror, som jag, Platon, Hegel etc.., att utvecklingen sker ”dialektalt” d.v.s. ”kryssar” framåt och kan beskrivas som en pendelrörelse mellan ytterligheter. En ”Tes” råder och utmanas av en ”Antites” och med tiden smälter de samman i en ”Syntes” som i sin tur är en ”Tes” som utmanas av en ”Antites” o.s.v.. Jag menar att dialektiken är en förutsättning för en harmonisk demokratisk utveckling.
    Vad Lorenz säger är att ”Antitesen” eller oppositionen mot den rådande ”Tesen” ALLTID har ”rätt” även när den har fel! Antitesen eller oppositionen måste alltid hörsammas om dialektiken och därmed demokratin ska utvecklas harmoniskt. ”Populism” är något som uppstår när hela etablissemanget står bakom den rådande ”Tesen”, som i totalitära stater, d.v.s. när ”Antitesen” eller oppositionen inte hörsammas. Populism är därför ett tecken på att dialektiken och demokratin inte fungerar optimalt och därmed något sunt. Det finns krafter som, odemokratiskt, vill hålla mot den harmoniska svängningsrörelsen vilket alla som kan grundläggande fysik vet bara leder till ett kraftigare utslag åt andra hållet d.v.s. en uppdämd ”Antites” blir kraftigare när den väl kommer.
    Lorenz säger att det är kunskap och fri vetenskap som kan få dialektikens amplitud att minska så vi kan ”kryssa” mot en bättre värld. I vår nyromantiska, känslovurmande och kunskapsföraktande tid är det mitt intryck att amplituden snarare ökar d.v.s. samhället blir mer polariserat.
    Ett system med harmoniska eller dynamiska svängningar urartar när frekvensen eller amplituden blir för hög. Det betyder i klarspråk att en pendel välter om den svänger för fort eller eller för kraftigt!
    Så mittpunkten på vänster-högerskalan är i den bästa av världar den harmoniska dialektikens jämviktsläge. Men i en situation där hela pendeln håller på att välta är den mer svårbestämd!

    Liked by 1 person

  12. Sixten Johansson skriver:

    Det bekymmersamma är att ”det offentliga samtalet” i sig är en större, starkare och oåtkomligare makthavare än de politiska partierna. Hela det nya massmediesystem som under det senaste halvseklet gradvis har tagit kontrollen över det offentliga rummet och bestämmer dess regler är antidemokratiskt, ansvarslöst och i grunden asocialt. Det krävs mycket stora resurser och genomtänkta strategier för att bryta sig in i detta offentliga rum och kunna förändra dess balans, innehåll och anda.

    För att illustrera avståndet mellan dagens medievärld och en mer önskvärd sådan: Gå först till toklandet.wordpress.com och läs gårdagens inlägg ”Intelligenstest”. Där får en lång rad kända journalister och krönikörer ge prov på sin intelligens i svallvågorna efter Trumps seger. Här ser vi alltså exemplar ur Sveriges självutnämnda medie-”elit”, den groteskt överbetalda antiintellektuella gräddan, som gapar och skriker och bräker som en jättelik crybaby-fårskock.

    Gå sedan till morpheusblogg.se och läs dagens inlägg ”Etablissemanget versus den kollektiva intelligensen”. Ytterst intressant! Under vissa förutsättningar kan kollektiv göra mycket klokare bedömningar än någon enskild medlem. Men systemmedias likriktade tänkande och det journalistiska lämmelbeteendet kan inte producera någon kollektiv intelligens. Ytlig mångfald i förening med åsiktsförtryck kan absolut inte skapa någon kunnig och sanningssökande mångfald på djupet. Varje gammal och nytänkt organisation bör dra lärdom av detta.

    Liked by 2 people

  13. gmiksche skriver:

    Livet och politiken är mångdimensionella. Av den anledningen är det en grov förenkling att förutsätta att det finns en balanspunkt. Panta rei.

    Gilla

  14. Per skriver:

    Det är så otroligt tröttsamt att lyssna på kommentatörer som försöker förstå vad som är mitten av en vänster/höger skala.

    Om den här trevliga diskussionsklubben aspirerar till något mer än att vara vara svenssons säkerhets ventil så får man hoppas att denna infallsvinkel kan förkastas och förpassas till historieböckerna som det skämt det är.

    Det finns tre huvudgrenar inom politiken.

    Konservatism, liberalism och socialism.

    Någon intelligent propaganda politruk i Sverige (västvärlden) har funnit det effektivt att begränsa kritiken kring politiken genom att försöka beskriva detta som en vänster höger skala.

    Men dessa tre huvudgrenar inom politiken är inte en vänster mitten höger skala.

    Det är en triangel.

    Konservativa väljare är i toppen av denna triangel.

    De vill inte ha någon förändring av hur samhället fungerar eller ser ut.

    Liberalismen är till vänster och det är därför de klassiska liberala politikerna i Sverige kallades för vänstern. Det är vänstern därför att adeln i Sverige regerade med höger handen. Liberalerna ville minska inflytandet av Adeln och Kunga makten.

    Socialister förespråkar ökat inflytande och mindre ekonomisk frihet för privata sektorn i samhället. I deras världsbild är folket får som behöver en herde och dessa herdar är unika ledare som kommer ifrån en genetisk bakgrund som gör dessa unika från folkets idioti.

    Kommunister, socialister, fascister och den gamla adeln är alla till höger på denna skala.

    Ytterligare komplexitet i denna modell är att ursprungligen var denna triangel likbent eller liksidig men idag är skillnaden mellan den konservativa och den högra delen avståndsmäsigt väldigt liten.

    Och det är i detta högra hörne vi finner alla partier i Sverige. De fördelar sig mellan ”sitt still i båten och gör ingenting” till ”vi behöver ännu mer statligt inflytande”. Det finns idag inget parti som representerar den vänstra delen av triangeln. Inte ens SD platsar där vilket är anledningen till varför många motvilligt ser sig tvungna att hålla för näsan när de röstar.

    Det är också därför majoriteten av det Svenska Folket INTE ser någon representation för sin egen politiska åskådning eller utblick.

    Politik är en fråga om förändring och fördelning av gemensamma resurser.

    Den dagen någon når ut och kan förklara på ett övertygande sätt varför dagens politik inte är representativ föronen folket den dagen återfar vi vår demokrati.

    Brexit, Trump osv är symptom som letar efter en föklaring och triangeldramat och den falska vänster/höger skalan är en del av svaret.

    Gilla

  15. Lennart Göranson skriver:

    Ingen liknelse ger en fullständig bild av den verklighet den försöker belysa. Men jag tycker om din triangel som ett alternativ till min gungbräda. Jag är i grunden också starkt kritisk mot höger-/vänsteruppdelningen, men använde mig ändå av den i just det här inlägget därför att den fortfarande präglar mångas uppfattning.
    Lennart

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s