Det är något som inte känns bra när jag ser Greta Thunberg hålla sitt ”emotionella” tal inför FN. Det är liksom lite för känslosamt. Men om man uttrycker sin oro, om än försiktigt, riskerar man att kallas ”klimatförnekare” – eller något ännu värre.
”Ni har stulit mina drömmar och min barndom”, sa Greta. Visst borde Greta få vara barn. Men vilka är det som har stulit hennes barndom?
Mitt i allt det emotionella sa hon något förnuftigt: ”Jag borde sitta i skolan på andra sidan Atlanten”.
En del säger att Sverige måste ha världens mest koldioxidfria energisystem ty då kan vi stå som en fyrbåk och förebild för resten av världen att följa. Vi ska inte bara vara en humanitär stormakt utan även en elektromoralisk. Andra säger att sådant är bortkastade pengar och att vår asketiska miljöpolitik bara handlar att vi ska tillfredsställa vår övermodiga inre drift att känna oss etiskt överlägsna.
Svårt att bedöma. Så jag bestämde mig för att forska på egen hand trots att jag saknar tillräckliga förkunskaper så ursäkta om jag har missförstått. Men här är vad jag kommit fram till.
Vid 72 års ålder är fallenheten större att blicka bakåt i tiden än framåt. Sikten är större bakåt än framåt, för på mitt måttband i livet finns högst 20 framtida cm kvar. Nu har jag insett att sanningen varken är svart eller vit, utan grå och att vi endast är produkter av rådande tidsålder. Detta är min historia:
1967
”Nu har flickorna varit hemma, för Ester susa nyss förbi på cykeln” konstaterade Greta, vår grannfru, när mor energiskt trampade förbi, med våra nedtagna flygblad på pakethållaren.
Deras mormor satt nästan orörlig vid spisen. Hon hade svårt att gå. Hon var skumögd och såg inte mössen som också tyckte om värmen.
I stugans enda rum fanns också modern och de fyra bröderna som några år varit sex. I tvåårsåldern dog de yngsta, tvillingarna. Antagligen dog de i hjärnhinneinflammation. Modern vågade inte kalla hem läkaren. Hon var rädd för kostnaden.
Även banala saker kan vara svårbegripliga. Just nu funderar jag över hur djupt moderiktiga, politiskt korrekta idéer sitter i folks skallar. Sitter de fastvuxna i hjärnbarken eller kan de bytas som när man tar på sig en ny skjorta?
Funderingen föranleds av att jag häromdagen var på en fin middagsbjudning och såklart kom i samtal med bordsgrannarna. Bordsgrannarna var väluppfostrade och högt utbildade och visste hur det ligger till med världen. En bordsgranne förklarade att problemet med migrationen inte är migrationen utan att Sverige är så urbota dåligt på att integrera migranter. En annan utvecklade resonemanget med observationen att det minsann inte är första gången västerlandet förtrycker och missaktar folk från andra kulturer och kontinenter. Vad menar du? frågade jag.
FRÅGAN:
Blir jag utnyttjad, eller tycker hon om mig för den jag är?
Hej Katerina, jag har en fråga om åldersskillnader i kärlek och lite annat. Jag är en man 55+ som via bekanta träffat en betydligt yngre kvinna, hon är precis 30 år fyllda. Det skiljer alltså mer än 25 år mellan oss… Hon hävdar att hon dras till äldre män, att hon alltid gjort det, men jag känner mig ändå osäker på autenciteten i hennes känslor för mig.
Malin Kim, läkare från Västergötland, skriver om svenska värderingar. Vi behöver hålla fast vid de värden, den kultur som tidigare gjort oss framgångsrika. Sverige behöver bygga på det som gjort Sverige starkt. Ibland har problemet varit att i grunden goda värderingar inte har praktiserats med måtta. Ordning och reda är inte möjligt om man ger sig själv för mycket att hålla reda på.
Det är nu ett femtiotal år sedan man i Stockholm påbörjade och genomförde den så kallade Norrmalmsregleringen. den mest omfattande stadssaneringen i Sveriges historia, och den period under vilken dagens stadskärna tog form. Det var också vid denna genomgripande sanering de gamla Klarakvarteren revs.
Klarakvarteren utgjorde en del av nedre Norrmalm, och omfattade i huvudsak Klara församling. Det var där de flesta tidningsredaktioner låg under nittonhundratalets första hälft och det var också ett perfekt läge för de litterära bohemer som mellan 1930 och 1960 började ta alltmer plats i det svenska kulturlivet – de så kallade Klarabohemerna.
Partiernas diskussioner om åtgärderna mot gängkriminaliteten har tillfälligt avbrutits för att partierna inte lyckas samtala. Av de morgontidningar jag läser – Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet – har jag inte kunnat förstå varför samtalen slagit fel. En liberal förhandlare ska ha sagt att ”samtalen inte höll tillräckligt hög nivå” och att ”en del var blaskigt”.
För hundra år sedan styrdes Sverige liksom andra kapitalistiska länder, om man får tro tidevarvets anhängare av Marx och Lenin, av kapitalistklassen. Det finns mycket som talar för det synsättet. Ett intressant indicium är att staten fram till första världskriget hölls på svältkost (dock tydligen inte tillräckligt eftersom staterna hade råd att snart ge sig in i mänsklighetens största masslakt).
Den svenska statens andel av BNP låg kring åtta procent (mot 45 procent idag). Med de marxistiska glasögonen är detta lätt att förklara. Om staten skulle ha mer pengar så hade det blivit nödvändigt att de som hade pengar till övers, alltså kapitalistklassen, fick betala högre skatter. Men eftersom det var kapitalisterna som kontrollerade staten så gick de inte med på det. Vilket skulle bevisas.
På åttiotalet var det bråk mellan befolkningsgrupper i den franska kolonin Nya Kaledonien. Vissa ville fortsätta tillhöra Frankrike, andra ville att landet skulle bli självständigt. Ett fullskaligt inbördeskrig skulle kunna utbryta. En man vid namn Christian Blanc lyckades i slutet på åttiotalet förhandla fram en uppgörelse mellan parterna. Detta var en så tungt vägande merit att han därefter i början på nittiotalet fick i uppdrag att försöka skydda Paris och Frankrike från konflikter inom RATP – Paris motsvarighet till SL.
Han kände till Sverige. Han ville därför försöka luckra upp motsättningarna mellan ledning och anställda efter svensk modell genom att få folk att snacka med varandra. Ett konsultföretag, då verksamt inom Sifo, fick uppdraget. Jag var med eftersom jag var en av de få som kunde franska.
Nyligen avslöjade Samhällsnytt att en rapartist från Lund uppmanade till mord på vita människor. I ett videoklipp säger han: ”Om någon vit kille eller vit tjej försöker snacka skit om dig – skjut dem!”
Mannen som kallar sig JCBUZ heter egentligen Jesse Ekene Nweke Conable. Han invandrade från Nigeria år 2008.
Så här sade han i videon:
Mina bröder och systrar, mina svarta bröder och systrar jag har ett viktigt meddelande till er. Jag vill bara säga till er alla mina svarta bröder och systrar där ute – ni är speciella och ingen är som er. Fortsätt kriga.
För några år sen började jag intressera mig för Thaimassage. Det finns flera varianter men till skillnad från klassisk svensk massage, där man står vid en bänk och med händerna knådar kundens rygg, tar man hjälp av knogar, armbågar och knän. Det händer även att massören håller i ett rep fäst i taket och använder fötterna som massageverktyg.
Jag har märkt att många i den thailändska diasporan pratar en förenklad typ av svenska. Verb används gärna i grundform utan tempusändelse och R låter som L. Det beror förstås på skillnader i våra respektive språk, men också på att man inte vill slösa tid med att gå till SFI. De få svenska ord man behöver för att sköta sitt jobb kan man snappa upp på internet. Man brukar heller inte besvära Arbetsförmedlingen i onödan, då hjälpsamma landsmän ofta förmedlar jobb inom restaurang-, städ- och massagebranschen.
Maud Hemberg är en av flera framträdande personer i kulturföreningen Gimle. I tider av globalism och mångkultur är syftet med Gimle att bevara och förvalta vårt svenska kulturarv. ”Vi behöver ta hand om vår egen kultur”, säger Maud Hemberg. ”Annars försvinner våra traditioner och vi tappar vår identitet. En kultur kan alltid utvecklas, men den ska inte raseras.”
Gimle är en nystartad rikstäckande svensk kulturförening med ”kulturkonservativ” inriktning. På sin hemsida skriver man att det finns en ”tydlig koppling mellan bevarandet av det svenska kulturarvet och bevarandet av vår svenska identitet. Vi anser att man har rätt att känna en stolthet över sin kultur, och genom att synliggöra och tillgängliggöra vårt kulturarv så möjliggör vi för fler att ta till sig av det.”
Man ser skillnaderna i sitt eget beteende: man betalar nu mycket oftare med kort än med kontanter. Någon gång har man observerat kunder, som vill betala kontant men nekats det. Samtidigt glömmer vi kanske, att det finns viktiga skäl att överväga, om det som händer i Sverige beträffande kontanter är bra. Konsekvenserna är faktiskt så allvarliga, att frågan om vi vill ha ett kontantlöst samhälle är angelägen. Låt oss därför titta på argumenten för och emot.
Argumenten för kontantlöshet gäller oftast hur lätt det är att betala med kort eller Swish, hur praktiskt det är, att det sparar tid för en själv och andra som väntar i kassakön. Och kontantlösheten påstås minska kostnaderna.
– Jag har alltid trivts i området där jag bor. Men på senare tid vågar jag knappt gå ensam ens på dagen. Det säger Johanna, 26, som har tröttnat på politikernas nonchalans inför människors oro.
Det Goda Samhället intervjuar Johanna en vacker höstdag i mitten av september. Vi ses på en lunch i närheten av butiken där hon arbetar – Johanna är säljare i en klädbutik mitt i centrala Stockholm – efter att hon själv kontaktat oss och vill prata om det som händer i samhället idag. Johanna är 26 år gammal, men trots sin ungdom minns hon ett annat och tryggare Sverige.
I diskussionerna kring den accelererande svenska gängkriminaliteten finns en sanning som sällan får den uppmärksamhet den förtjänar, nämligen den som säger att staten alltid är starkast. Den sicilianska maffian är ett utmärkt exempel. När Benito Mussolini kom till makten lyckades han genom att mobilisera den fascistiska statens fulla våldspotential faktiskt helt utplåna den organiserade brottsligheten.
Häromdagen tjatade jag, bara som påminnelse, om min teori om var huvudmotsättningen går i Sverige, nämligen mellan å ena sidan politikerväldet med dess allierade och försörjda, å den andra den nettoskattebetalande medelklassen.
Snygg teori, Engellau, men vad ska vi ha den till?
En bra teori är praktiskt användbar eftersom den hjälper sina bärare att förstå, handla och i bästa fall till och med förutsäga. Min fru har en praktisk teori som säger att om hunden står och gnäller vid ytterdörren så vill han antagligen ut och kissa. Om hon handlar i enlighet med den teorin så avlöper det hela väl men om hon ifrågasätter den följer en hel del omak när den förtvivlade hunden till slut löst sitt problem inomhus.
Om man – mot bakgrund av det senaste årtiondets sprängningar, skjutningar och attacker med handgranater – ber herr Google att leta efter frasen ”extremt för ett land som inte befinner sig i krig” så kommer han tillbaka med 183 000 träffar. Rätt många av dessa avser kriminalkommissarie Gunnar Appelgren och moderatledaren Ulf Kristersson som båda, kanske oberoende av varandra, fällt yttrandet, den senare under sommarens Almedalsvecka.
Det har exempelvis sprängts 116 handgranater på åtta år. Det är lite mer än en smäll i månaden. Även det övriga våldet har ökat kraftigt, skriver en kriminolog i Dagens Industri, ”skjutningarna har stått för runt 40 procent av det dödliga våldet på senare år. Det finns fortfarande en stor mängd illegala vapen och handgranater i omlopp. Det lär således bli värre innan det blir bättre”.
”Förutom studenten skottskadades även en taxichaufför i samband med skjutningen i Nacka. De två skottskadade personerna ska enligt polisen inte haft någon koppling till skjutningen utan bara befunnit sig på fel plats vid fel tidpunkt.”
Ovanstående citat är hämtat från en artikel i Svenska Dagbladet, och rör skjutningen i Nacka för lite sen. Men det kunde ha varit vilken tidning som helst, och rört vilket brott som helst. I Sveriges Radio kunde vi läsa samma sak – med ett litet tillägg om den skjutning som ägde rum strax före Nackaskjutningen:
Sommaren 1967 fick namnet ”kärlekssommaren” – det var hippiesarnas tid. Blomsterbarnen var höga och dansade obekymrat till tonerna av The Doors ”Light my Fire”:
You know that it would be untrue
You know that I would be a liar
If I was to say to you
Girl, we couldn’t get much higher
The Doors låt släpptes i januari 1967. I San Franciso förkunnade hippiegurun Timothy Leary, iförd fotsid vit tunika och blommor bakom öronen, sin filosofi: ”Turn on, tune in, drop out”. San Francisco i Kalifornien var hippierörelsens Mecka. Förutom droger förespråkade Leary kollektivt boende, en ”hållbar miljö”, antirasism, allt åt alla och fred på jorden, ja, ungefär som svenska Miljöpartiet idag.
Att en uppfattning slår rot i samhället behöver ingalunda innebära att den är rätt. Sedan antiken arbetade astronomerna mestadels med en geocentrisk världsbild där jorden utgjorde världsalltets centrum. Denna uppfattning gick tillbaka till Aristoteles och innebar synnerligen komplexa utmaningar för astronomerna eftersom planeternas rörelser relativt jorden av naturliga skäl blev högst oregelbundna. Världsalltet indelades i olika sfärer där uttrycket sjunde himlen var något alldeles extra och ett uttryck för den extatiska kärleken.
För ett tag sedan slog det mig att under alla politiska konflikter i samhället till exempel mellan svarta och vita, konservativa och socialister, kvinnor och män så finns det en ännu mer fundamental motsättning, nämligen mellan dem där uppe och dem där nere (se denna artikel).
Att det ligger till på det viset har jag fastställt genom introspektion. Det händer att jag i sociala sammanhang får underlägsenhetskänslor. Det spelar ingen roll om det är ”befogat” eller ”obefogat” – vem som nu skulle avgöra det – eller vad det är som framkallar denna obehagliga upplevelse hos mig. Jag vet bara att jag hatar den där personen som sätter sig på mig eller – han kanske är oskyldig – förmår mig att känna mig påsatt.
Just nu stormar det kring Sölvesborg. Kommunen har nämligen beslutat att man ska återgå till traditionell flaggning på stadshuset.
Egentligen är det förstås den naturligaste saken i världen att en kommun väljer att hissa flaggan på ett traditionellt sätt, det vill säga att de flaggar med nationsflaggan och stadens flagga. Men eftersom en av de flaggor som därmed inte längre kommer att hissas på stadshuset i Sölvesborg är Prideflaggan – och eftersom SD är ett av de partier som slutit upp bakom beslutet – så har svenska medier gått i taket. DN och Expressen öser på med fejk news så det sjunger om det och kallar beslutet för ett ”förbud mot Prideflaggan” trots att det inte ens handlar om det. Dessa medier, som annars anklagar alla som skriver något de själva inte gillar för att sprida fejk news, skyr inga medel för att svartmåla Sölvesborgs politiker och sprida hat mot dem.
FRÅGAN:
Hej Katerina!
Vi är ett par som har varit gifta i 21 år, i stort sett är vi goda vänner och har trevligt tillsammans. Vårt stora problem i förhållandet är att vi främst är just vänner… att vårt sexliv i stort sett avsomnat sedan något år. Det här är såklart besvärande, det känns som om vi missar något väsentligt i vårt liv. Kan man väcka lusten med hjälp av terapi? Eller är vi dömda till skilsmässa? Vi känner oss båda för unga för att leva i ett ”vitt” äkstenskap, sånt är väl till för pensionärer… vi har inte ens fyllt
Nu ska jag svära i kyrkan. Dubbelt till och med. Dels kommer jag att hävda att politiker har för dåligt betalt. Dels, och ännu värre enligt svensk moral, så kommer jag att avslöja att jag är politiker så jag talar i egen sak! Är jag nu helt från vettet? Vet jag inte att politiker är inkompetenta lismande lögnare som bara försöker tillskansa sig makt och pengar åt sig själva och sin klass?
Inspirationen till den här artikeln kom från Patriks artikel den 5 september ”De straffria och ansvarslösa”. Där går han hårt åt politikerna vilket är ett vanligt tema på DGS. Lata och ansvarslösa men välbetalda, är andemeningen i dessa.
Svenska samtida skådespelare verkar ha svårt att framställa sina rollfigurer med självklarhet och naturlighet. Man försöker vara äkta och sann, men ofta blir det inte trovärdigt. Kan det vara en spegling av en samhällsutveckling där vi inte längre upplever vår tillvaro som rättfärdig och legitim? Hur gestaltar man en svensk man 2019 som bottnar i sig själv och tar sin existens för självklar?
Jag har en teori. Jag tror att vår svenska oförmåga att bottna i oss själva och att ta vår existens för självklar kommer till uttryck inte bara i en självmordsbenägen politik i förhållande till vår kultur och identitet utan också i en märkbar svårighet hos våra skådespelare att utöva sin konst med självklarhet och autenticitet. Det är som att många svenska aktörer till varje pris vill vara naturliga, men att naturligheten inte finns.
Nu har jag inte skrivit om huvudmotsättningen i Sverige på så länge att du kanske tror att den har upphört. Det har den inte. Den går fortfarande mellan å ena sidan det makthavande politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex (och ett trasproletariat med beroende klienter som viktigt väljarunderlag) och å den andra sidan den nettoskattebetalande medelklassen.
Min ambition, när jag för fyra och ett halvt år sedan tillsammans med Annika Borg startade den här bloggen, var att under historiens gång, det vill säga medan dagarna gick, fila på den analysen av Sverige för att se om min tes, som då bara var ett sociologiskt hugskott eller ett suddigt fotografi av terrängen, skulle visa sig vara en sann karta som går att använda för att orientera sig i vårt samhälle.
Det här filmen innehåller en av Michael J. Fox mindre kända roller. Han spelar den busige high school-eleven Jay-Jay Mannings. High School U.S.A. producerades av tv-bolaget NBC och släpptes 1983. Förutom Fox, känd från Family Ties (1982-89), så medverkar flera skådespelare från tidens populära sitcoms. Todd Bridges och Dana Plato var med i Diff’rent Strokes (1978-86) och Nancy McKeon i The Facts of Life (1979-88).
Filmen utspelar sig på Excelsior High School i Kalifornien. Jay-Jay Mannings fattar tycke för Beth Franklin (Nancy McKeon), som tyvärr är ihop med skolans kung Beau Middleton. Han är rik och arrogant, ledare för skolans fotbollskillar och kör runt i en svindyr cabriolet. Han representerar preppy-typen och ser ut som en ung John F. Kennedy.
Den senaste tiden har jag tänkt mycket på min farmor, Hilda Viktoria, efter att Det Goda Samhället publicerade en gästkrönika av Mira Aksoy om vikten av att klä sig med stil för självrespektens skull. Det var nämligen något som min farmor lade stor vikt vid, och som hon lärt sig av sin egen mor, Emma Persdotter.
Hilda föddes 1887, som yngsta dotter till torparna August Johansson och Emma Persdotter. När Hilda var ett par år gammal tog hennes far August Amerikabåten ”over there” för att starta ett nytt liv.
DET GODA SAMHÄLLET 