Bitte Assarmo: Farmor tillhörde de fattigaste bland fattiga – men behöll alltid sin självrespekt

Bitte Assarmo

Bitte Assarmo

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på min farmor, Hilda Viktoria, efter att Det Goda Samhället publicerade en gästkrönika av Mira Aksoy om vikten av att klä sig med stil för självrespektens skull. Det var nämligen något som min farmor lade stor vikt vid, och som hon lärt sig av sin egen mor, Emma Persdotter.

Hilda föddes 1887, som yngsta dotter till torparna August Johansson och Emma Persdotter. När Hilda var ett par år gammal tog hennes far August Amerikabåten ”over there” för att starta ett nytt liv. Emma och barnen skulle han skicka efter senare, när han ordnat det lite för familjen, och de väntade både länge och väl på biljetterna. Men inga biljetter kom. Ingenting annat heller. Inte ett enda livstecken – eller för den delen något dödsbud. Och familjen, som redan tidigare varit fattiga, kunde nu inte bo kvar i det lilla torpet utan var hänvisade till en så kallad backstuga.

Backstugusittarna tillhörde de fattigaste bland de fattiga och backstugan som farmor växte upp i var byggd i en sluttning och hade stampat jordgolv. Ett enda fönster fanns i stugan – bredvid den rangliga dörren – resten av den knappt 15 kvadratmeter stora stugan låg i mörker. Här skulle Emma Persdotter försörja och fostra sina barn, utan någon odlingsbar mark och utan någon annan inkomst än det lilla hon kunde få genom att sticka och sy åt bättre bemedlade bönder i bygden.

Än idag vet ingen vad som egentligen hände med August. Kanske dog han på överfarten – kanske strax efter ankomsten, innan han hunnit starta det där nya livet. Eller startade han ett nytt liv på egen hand, utan sin familj? Men oavsett vad hustrun Emma egentligen trodde och tänkte under de långa, ensamma kvällarna så växte farmor upp i tron att hennes far dött på vägen, eller strax efter ankomsten, till det nya landet. Och kanske var det trots allt lättare än att gå och grubbla över ifall han övergett familjen. Det var svårt nog som det var för Emma att ta hand om sina barn.

Farmor berättade ofta för min far och hans syskon om åren som backstugusittare, men inte ens när hon berättade om trängseln, mörkret och svälten uttryckte hon någon bitterhet. Det hon pratade mest om var sin mammas omsorg. Trots att nöden var stor och trots att det inte fanns mat på bordet alla dagar, så förmådde Emma älska sina barn och fostra dem till anständiga människor. Och hon såg alltid till att de var så hela och rena det var möjligt att bli med den lilla brunn som stod till buds.

Det tog farmor med sig genom livet, under de hårda åren då hon tjänade piga i gårdarna runt om i bygden. Fattig var hon, och något nytt kunde hon sällan köpa, men hon lappade och lagade och borstade skor och kläder, och hon lät aldrig fattigdomen ta överhanden. Hon var stark, obändig, hel och ren och fast besluten att alltid behålla sin värdighet och självrespekt oavsett vad som hände. Och när farfar Carl för första gången mötte henne, den nya pigan i granngården, föll han pladask.

Själv var Carl en mycket duktig möbelsnickare, som vid trettiofem års ålder tagit över faderns hemman. Varken han eller någon annan hade väl kunnat tänka sig att han plötsligt skulle finna kärleken i en femton år yngre piga. Men det gjorde han. Och hon i honom. De gifte sig, flyttade till en gård i Värmland och fick femton barn tillsammans innan farfar gick bort på påskaftonen 1938.

När jag tittar på bilder på farmor är det särskilt en jag brukar titta extra länge på. När den togs var hon 18, fortfarande en fattig piga, men det hindrade henne inte från att sätta upp håret, klä sig i sin vackraste klänning och gå till fotografen. Och hon är vacker som en dag. Men det är inte bara hennes skönhet jag slås av utan också av hennes okuvliga blick. Hilda Viktoria skämdes inte över sin fattigdom och utsatthet – hon hade både stil och självrespekt, just som så många hade en gång i tiden, trots mycket knappa omständigheter.

28 reaktioner på ”Bitte Assarmo: Farmor tillhörde de fattigaste bland fattiga – men behöll alltid sin självrespekt

  1. Birgitta Gustafsson skriver:

    Många tack. Budskapet i texten känns igen från min mormor och farmor, mamma och moster som något okuvligt för svenska kvinnor som kanske kommer från luften de andats, uppfostran och livets utbildning. Svenska kvinnor med en okuvlig styrka, integritet, stolthet och värdighet som människor. Dessa svenska kvinnor finns även idag.

    Gillad av 5 personer

  2. akelaslair skriver:

    Tack för din berättelse. Fattigdomens dar, som det brukar stå i Astrid Lindgrens böcker är inte så avlägsen som vi tror. Jag minns min egen mormor som var född 1887. Hon var storbonddotter men morfar, född 1883, kom från ett mycket fattigt småländskt hem. De levde sparsamt, visste att ta vara på allt och inget slängdes eller köptes i onödan. Utan att veta om det var de både preppers och miljövänliga. De hushållade helt enkelt. Utan poserande som man gör idag.

    Gillad av 4 personer

  3. miketheviking skriver:

    Heder åt Hilda!
    Mycket fint skrivet Bitte.
    Fler borde söka sina rötter och sitt innersta väsen i den egna släkthistorien.
    Och varför inte inspireras av andras vedermödor och slitsamma liv som till slut byggde Sverige?
    Det Sverige som vi nu låter makthavarna ge bort gratis…

    Gillad av 11 personer

    • Inovus skriver:

      Minns J.L. Runebergs dikt om bonden Paavo och hans hustru som slet i många år högt bland Saarijärvis moar. Här följer sista delen av de tänkvärda orden:

      Våren kom, och drivan smalt av tegen,
      men med den flöt intet bort av brodden;
      sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
      men av den slogs intet ned av axen;
      hösten kom, och kölden, långt från åkern,
      lät den stå i guld och vänta skördarn.
      Då föll Paavo på sitt knä och sade:
      »Herren prövar blott, han ej förskjuter.»
      Och hans maka föll på knä och sade:
      »Herren prövar blott, han ej förskjuter.»
      Men med glädje sade hon till gubben:
      »Paavo, Paavo, tag med fröjd till skäran!
      Nu är tid att leva glada dagar,
      nu är tid att kasta barken undan
      och att baka bröd av råg allena.»
      Paavo tog sin hustrus hand och sade:
      »Kvinna, kvinna, den blott tål att prövas,
      som en nödställd nästa ej förskjuter.
      Blanda du till hälften bark i brödet,
      ty förfrusen står vår grannes åker!»

      Hittar vi kanske grunden till vår faiblesse för att vara en humanitär stormakt redan här?

      Gillad av 3 personer

      • akelaslair skriver:

        Säkert är det så och om vi går ännu längre tillbaka till Hávamál, strof 52, så finns där en gåvoruna. Du skall icke ge allt (vilket våra godhetsposerande politiker uppenbarligen vill) men gärna hälften.

        ”Med halva brödet
        och halva karet
        fick jag mig en frände”:

        Sedan har vi vår kristna bakgrund som även om vi nu är sekulära finns i vår uppfostran. Vänlighet och givmildhet har alltid förkunnats och uppskattats.

        Gillad av 2 personer

  4. Aha skriver:

    Det där med renhet verkar ha varit utbredd trots fattigdom. Jag råkade komma över en bok där folk från Sala-trakten beskrev hur de hade haft det i sina dar. Boken var utgiven på femtiotalet så en del av berättelserna snuddade den tid som Assarms farmor Hilda levde i.
    Trots fattigdom var man noga med renheten. Det kan jämföras med hur nedsmutsat det är i dagens fattiga miljöer, världen runt. Just saying.

    Enligt dagens förklaringsmodeller att fattigdom föder kriminalitet borde brottsligheten ha grasserat i fattigSverige. Så var det inte. Inte hade de heller några fritidsgårdar. Just saying.

    Gillad av 9 personer

    • Mv skriver:

      Ja för mig som följer vad som händer i Östasien en del så är det slående vilket fokus det är på vithet där, alla håller på som Michael Jackson, åtminstone många kvinnor. Inte bara hudfärgen med blekmedel osv utan man opererar ögon och näsor också. Trenden med fläskiga läppar har inte slagit igenom där.

      Sen är det kanske inte välkänt bland gnatiga gubbar och kärringar som oss att exempelvis Korea är enormt inne bland unga i väst, manga och sådant från Japan så klart men Koreansk musik och stil osv kommer starkt.

      Vi har betydligt mer gemensamt med dessa människor, de jobbar och sköter sig själva och sitter inte på sina rövar eller har dem i vädret hela tiden. De ogillar precis som vi kultur x och ”kultur y”.

      Ofta kan man se att man explicit undanber sig kunder osv från x och y.

      Gillad av 3 personer

  5. uppstigersolen skriver:

    Varför saknar dagens kvinnor den självrespekt och det ansvarstagande för sitt eget och sina närståendes liv som denna kvinna hade? Även min mormor var fattig. Inte backstugusittare men hon och morfar bodde långt ute på landet. Men hon uppfostrade 6 barn. Alla blev dugliga människor.

    Gillad av 3 personer

  6. Lennart Bengtsson skriver:

    De flesta av dagens svenska seniorer minns sina äldre anförvanter från sin barndom. De hade inte haft ett särskilt enkelt liv. Fattigdom och armod var en del av deras vardag. Med dagens syn borde de alla vara mer eller mindre kriminella eftersom det är fattigdom som är dagens förklaring till den rådande brottsstatistiken. Detta var inte fallet utan de var mestadels som Bitte Assarmos farmor – hederliga, anständiga och redobogna. De levde i ett hårt och i flera avseenden orättfärdigt samhälle – kanske ännu värre och hopplösare än dagen svenska PK-värld. Vem vet kanske de var av en lödigare halt än idag. Eller finns det en annan förklaring?

    Gillad av 9 personer

    • akelaslair skriver:

      Det finns en meme som cirkulerar på nätet:

      Hard times create strong men
      Strong men create good times
      Good times create weak men
      Weak men create hard times

      Jag gissar att vi befinner oss på den sista raden just nu. Beträffande den sista meningen i ditt inlägg så finns det en annan förklaring men Gudnåde den som säger det högt. 😉

      Gillad av 4 personer

  7. Isranden i norr skriver:

    Ibland tänker jag på mina förfäder som levande och uppställda på led. Alla mödrar i ett led – och fäderna i ett annat. Med fyra generationer per århundrade blir det 40 människor i varje led – ned till vikingatiden blir det 80 människor.

    För runt 6000 år sedan kom jordbruket till Sverige. Det blir 240 generationer dit. Eller 480 människor samlade. Den mellanistid vi nu lever i inleddes för drygt 11 000 år sedan. Den ligger 440 generationer bort. Det blir 440 män – plus 440 kvinnor. Tänk om man kunde samla alla dessa förfäder, färre än tusen, på en och samma plats, och umgås en sommar med dem. Alla i sina bästa år och få fråga ut dem om deras liv. Hur de bodde och levde sina liv när inte jag var med. Hur de kämpar för sitt DNAs överlevnad. Om de omsorger och bemödanden de levde under.

    Och vem av alla dessa skulle jag själv fatta extra mycket tycke för? Kanske någon som jagade mammut eller beredde skinn långt innan jordbruket kommit att dominera tillvaron. Eller någon som följde renarna på småländska höglandet med isranden liggande strax norr därom.

    Något vi kan vara säkra på är att hur de än levde skämdes de inte över sina spartanska liv och stora utsatthet. Att de flesta säkert hade både stil och självrespekt, oavsett hur de levde och framhärdade sina liv. Kanske var det snarare tvärt om. Att de smiddes till särskilt robusta och gedigna människor utav livets alla vedermödor. Med endast färre undantag. En tankelek att roa sig med när lampan slocknat om kvällen och nattens drömmar är i antågande.

    Gillad av 6 personer

      • Vägen framåt skriver:

        Man räknar med att den moderna människan har runt 200 000 år på nacken. Det blir runt 73 miljoner dygn. Men vägen för våra förfäder är längre än så.

        Då och då grävs fossila skallar fram, som är åtskilliga miljoner år gamla, och som med tomma ögonhålor stirrar oss rätt i ansiktet.

        Men vägen är mycket längre än så. Hela 3,5 miljarder år. En sträcka vi för övrigt delar med allt övrigt liv på jorden.

        Och just dina förfäder har klarat hela den sträckan – tills en avkomma levererats. En vinst i livets större lotteri som är totalt osannolik – om man tänker efter.

        Gillad av 2 personer

  8. Jari Norvanto skriver:

    Hur är det med trovärdigheten? Storyn saknar anlagda bränder och skjutningar pga utsatthet. Frånvaron av balkonger i backstugan är den enda orsaken till avsaknaden av balkongkastningar, så nog har det gått framåt.

    Gillad av 2 personer

  9. Sanna Österberg skriver:

    Jag blir berörd av din text. Inte bara av det enskilda ödet utan av alla våra mor- och farföräldrar som strävade så under knappa omständigheter utan att klaga. Det är en sorg hur både människor och vårt samhälle har förändrats så.

    Gillad av 7 personer

  10. Göran Holmström skriver:

    Sådana här texter gillar jag mycket.
    En verklig persons liv och vedermödor.
    Äktheten och realism som känns,
    Inget parasiterande och lögner där man gynnat sig själv på andras bekostnad.
    Sådana människor är sällsynta numer,
    visst är det sorgset med fattigdomen och lidandet.
    Men äkta känslor och engagemang visar om en styrka ytterst få har.
    Tack för en vacker text.

    Gillad av 1 person

  11. Lennart Bengtsson skriver:

    Svar till Isranden i norr

    Ditt räknande av anförvanter stämmer nog inte. Det är mera som sädeskornen på schackbrädet.
    I generation ett finns två förfäder, mamma och pappa. I generation två blir det fyra och i generation tre tillbaka åtta stycken. I generation N är antalet 2^N. Är N=10 är uppgår det 1024 och är N=30 (niohundra år) så blir antalet drygt 1 miljard och för N= 40( 1200 år) blir det en dryg biljon osv. Emellertid på grund av inavel är givetvis antalet mindre. Det är alltså ingen brist på anförvanter(förfädrar) tillbaka till vikingatiden och säkert är vi alla släkt på något vis.Det är precis därför som vi alla är så lika trots allt.
    Hälsar
    Lennart

    Gillad av 1 person

  12. Trønder skriver:

    Interessant å høre om din families øde,BITTE ASSARMO , og de andre historiene fra gammelsverige. Enn blir nostalgisk og det minner mye om historiene man hører fra sine egne besteforeldre. Fortsett å skrive dem, hilsen fra Norge

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.