Mohamed Omar: Hippiedrömmarna och den bistra verkligheten

Mohamed Omar

Sommaren 1967 fick namnet ”kärlekssommaren” – det var hippiesarnas tid. Blomsterbarnen var höga och dansade obekymrat till tonerna av The Doors ”Light my Fire”:

You know that it would be untrue
You know that I would be a liar
If I was to say to you
Girl, we couldn’t get much higher

The Doors låt släpptes i januari 1967. I San Franciso förkunnade hippiegurun Timothy Leary, iförd fotsid vit tunika och blommor bakom öronen, sin filosofi: ”Turn on, tune in, drop out”. San Francisco i Kalifornien var hippierörelsens Mecka. Förutom droger förespråkade Leary kollektivt boende, en ”hållbar miljö”, antirasism, allt åt alla och fred på jorden, ja, ungefär som svenska Miljöpartiet idag.

Det var här i San Francisco hippierörelsen föddes med protester mot Vietnamkriget och glada love-ins. Man rökte gräs och trippade på LSD. Gräset var billigt och kom över gränsen från Mexiko. Hippiesarna var 40-talister från den vita medelklassen som gjorde uppror mot föräldrarnas livsstil och värderingar.

Strax före kärlekssommaren, i maj 1967, kom Scott McKenzies fina låt San Francisco, som nog alla har hört någon gång i sitt liv, den blev hippierörelsens signaturmelodi. Staden blev en symbol för den nya tid av fred och kärlek och ”flower power” som var på ingång.

If you’re going to San Francisco
Be sure to wear some flowers in your hair
If you’re going to San Francisco
You’re gonna meet some gentle people there

Hundratusentals ungdomar vallfärdade till San Francisco under kärlekssommaren. Tyvärr blev ”fri kärlek” för många killar bara en förskönande omskrivning för att utnyttja tjejer. Sa man nej till sex var man pryd, stel, viktoriansk, tråkig och borgerlig. Festen slutade för många med oönskade graviditeter och pappor som inte tog ansvar.

For those who come to San Francisco
Summertime will be a love-in there
In the streets of San Francisco
Gentle people with flowers in their hair

All across the nation
Such a strange vibration
People in motion
There’s a whole generation
With a new explanation

Den nya generationen med sin ”nya förklaring” fick så småningom stor makt, särskilt inom kultur och media. Hur gick det med drömmen om en fredlig och snäll värld? San Francisco idag efter hippierevolutionen en sämre stad än den var innan.

Nu kommer det inte bara gräs över gränsen från Mexiko utan floder av illegala invandrare. Många av dem är hyggliga, men andra är brutala kriminella. Våldtäkter, rån och mord. De latinamerikanska gängen är något helt annat än ”gentle people”. Nej, vill man ha ett hippiesamhälle där flickor kan dansa på gatorna med blommor i håret, så kan man inte ha ett hippiestyre. Det krävs tuffa tag för att försvara friheten och tryggheten. Fred genom styrka.

Jag pratade tidigare i år med Erik van der Heeg om detta på min podcast när vi analyserade sci-fi-filmen Starship Troopers från 1997. När filmen kom blev den närmast universellt nedsablad av alla kritiker. Det var Washington Posts recension som satte tonen: filmen var en hyllning till fascismen. Hade kritikerna rätt? Nej, menar van der Heeg, om det finns ett underliggande budskap i filmen så är det snarare att tuffa tag är en förutsättning för fria samhällen. I korthet: soldaten vaktar gränserna, så att hippien ska kunna göra det han gör.

Lyssna på podden i spelaren nedan:

Visionen om ett samhälle där människor är trygga, litar på varandra och lever i fred är inte förenligt med öppna gränser. Då kommer vargarna in och river fåren. Hippiegenerationen har skapat ett samhälle som är helt annorlunda än det som hyllades i hippiesarnas vackra sånger. Kalifornien är idag på väg att bli ett u-land med skenande kriminalitet, gigantiska klassklyftor, getton och gated communities. Till råga på allt så utvandrar den välmående medelklassen – detta samtidigt med massinvandringen av fattiga från Latinamerika.

Hippierörelsen var en vit subkultur – det är bara att titta på bilder från kärlekssommaren i San Francisco eller från den legendariska Woodstock-festivalen 1969. Det var bortskämda, vita medelklassbarn som hade fått för sig att folk i Afrika och Indien levde mer ”autentiskt”.

Hippiesarna romantiserade särskilt Indien, som man menade ruvade på gammal visdom. Men man tänkte inte på att hippiekulturen uppstod i väst, inte i Indien. USA var ju ett friare samhälle än Indien, så vad kunde man egentligen lära av indierna?

Det var det ”ytliga” och ”materialistiska” väst som hade skapat de kulturella förutsättningarna för hipperörelsen och för all den kreativa energi som kom med den. Det var det ekonomiska välståndet i väst som gjorde att ungdomar fick en utbildning och att de hade råd att flumma, spela rockmusik, röka på och festa i stället för att jobba. I Indien med all dess visdom fanns inte sådana möjligheter. Unga som hoppade av skolan i Indien för att leva rövare fick förmodligen stryk av sina föräldrar. De hade inga Woodstock-festivaler eller kärlekssomrar. De hade inte fri kärlek heller, de flesta äktenskap var – och är – arrangerade.

Ändå var det väst som var skit och Indien – och resten av tredje världen – som var paradiset.

Men trots all idioti i hippiesarnas tänkande så kan man inte förneka att musiken som uppstod under denna period är helt fantastiskt. Den kan man dock njuta av ändå, på samma sätt som en ateist kan uppskatta Bach.

18 reaktioner på ”Mohamed Omar: Hippiedrömmarna och den bistra verkligheten

  1. A skriver:

    Bra Omar, detta visar varför vägen frihet motverkar målet frihet. Istället så finns bara mer frihet och vägen är genom mer sanning. Alltså mindre önsketänkande som också kan sägas vara lånad tid samt stöld av det andra byggt upp. Man kan aldrig gå emot guden, alltså det opåverkbara, utan måste börja ljuga för sina medmänniskor om man ska kunna erhålla mer frihet än sanningen medger, för att rättfärdiga sitt önsketänkande. Alltså man lägger sig till med en tro på en tredje väg eller liknande. Vi blir av med hela västvärden på detta vis, det är vad som står på spel.

    Mvh A

    Gilla

  2. Richard skriver:

    Om hippie-rörelsen (från https://www.theoccidentalobserver.net/2009/09/10/resurrecting-woodstock/ ):

    ”The counterculture of the 1960s celebrated self-destructive behavior. Young people were told not to trust their parents, but to trust their university professors and pop culture figures instead… …But behind the mask of flowers there was a warped and twisted face.

    The 1960s drug culture has its roots in the US government’s truth-drug experiments for the MK-ULTRA program. The CIA contracted professors to test out various drugs, often on student volunteers. These programs were carried out at almost every elite US university.

    John Marks, a former officer of the United States Department of State, argues that the 1960s LSD craze was at least in part started by drugs leaked from University laboratories…

    It is ironic that the generation which claimed to be rejecting ‘the man’ was actually “the man’s” most abject stooge.”

    Gillad av 2 personer

    • pllay skriver:

      Fredrik,
      vänsterns vanstyre skapar nöd och fattigdom där sedan vänstern hämtar sympatisörer med sin propaganda att allt är de rikas fel, en propaganda stödd av MSM.
      Är inte detta en politisk evighetsmaskin?

      Gillad av 3 personer

      • Fredrik Östman skriver:

        Jo, Pllay, exakt så är det. Vi människor är tyvärr, i varierande grad, drabbade av en psykologisk svaghet som betecknas confirmation bias, bekräftelsetendens, som låter oss att leva i en drömvärld så länge vi bara finner ett enda litet tecken på att drömmarna är sanna, ty med detta enda lilla tecken i åminne kan vi helt bortse från obegränsade mängder av falsifieringar. Vår hjärna hallucinerar en drömvärld åt oss där allt som inte stämmer med livslögnen suddas ut innan vi ens blir medvetna om det.

        Därför skapar socialismen mer elände, eftersom det är eländet som är dess essens och erbjuder dess existensberättigande — i den sanna förvissningen att ingen av sympatisörerna någonsin kommer att upptäcka detta. Ingen föraktar sina egna som de socialistiska ledarna. A basket of deplorables. 200 miljoner ihjälsvälta och -torterade undersåtar.

        Gillad av 3 personer

  3. Tina skriver:

    Indien är mycket mer mångfacetterat än Eddie beskriver. Jag borde skriva några längre artiklar om detta någonstans, har trots allt levt där i flera år totalt och lärt mig mycket om de kulturer som finns där. Indisk kultur är inte en, det är många. Globaliseringen däremot har bokstavligen förgiftat landet i hög grad. Och tyvärr verkar också de vänliga beskrivningarna om islam i Indien på wikipedia felaktiga, styrda av islamsk propaganda. Kvinnors situation är helt olika i de olika religionerna. Dessutom finns fantastiskt fina urbefolkningar, som tyvärr marginaliserats, då de tillhörde den tid då det fanns skogar att jaga i.

    Det var troligen en viss subkultur i Indien som gav upphov till hela hippie-epoken, även om den förstås blev grundligt omtolkad och vantolkad i väst enligt våra premisser. Begreppet drop-out finns förstås inte där, och inte friheten att förkasta det gamla, men det finns gamla respekterade vägar att gå om man inte passar in i det vanliga samhället.

    Gillad av 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Indiens civilisation tillhör tillsammans med alla de amerikanska och den persiska till de försök till civilisation som misslyckades och aldrig nådde någon högre utveckling. Detta skiljer dem från de två lyckade civilisationsförsöken: Västerlandet och Kina. Indien, Persien och Sydamerika har alltså mer att lära av oss än vi av dem.

      Därmed inte sagt att det inte finns smulor och detaljer. Med något är grundläggande fel i den indiska civilisationen.

      Gillad av 2 personer

  4. Anders L. skriver:

    Kalifornien är på dekis: de har flest multirika, mest vänsterröstande, men 20% lever under existensminimum, 1/3 har diabetes, har högst skattetryck. Man delar ut rösträtt och körkort till ”papperslösa”. San Francisco har fler uteliggare än studenter, tyfusepidemier härjar. Appen SnapCrap varnar för skit på gatorna. Där bor 18 % illegala, 60 % vita. Bl. a Victor Davies Hanson och Stefan Molineux har beskrivit det.

    Gillad av 2 personer

  5. Thomas skriver:

    Lite långsökt formulering med ateister som kan uppskatta Bach🙄 Världens genom tiderna mest framstående tonsättare skapade verk som är tidlös och talar sitt eget språk oavsett livsåskådning.
    Men låt gå då, jag uppskattar Vivaldi men är ingen katolik..

    Finns det nån sorts koppling mellan flowerpower och hippiernas tid sent 60-tal och Bach så skulle det nog vara detta holländska band.
    Det är njutbart och var nydanande då när det begav sig.

    Gilla

  6. Hans Högqvist skriver:

    Enkelspårig nidbild av hippie eran.
    De flesta lämnade flummet och blev välanpassade, många egna företagare. Att killarna utnyttjade flickorna ser jag med skepsis på, flickorna tog ofta initiativ till sex själva och njöt i fulla drag av friheten som P-pillret gav. De ”försiktiga” fortsatte att vara försiktiga!
    Jag testade och använde de flesta droger som var tillgängliga på 70 och 80 talet. De centralstimulerande med hårda restriktioner med minst två veckor emellan och endast en dos vid de tillfällena. Testade även LSD och har full förståelse för de som fastnade i där!
    Bekanta och vänner utan ”regler” för användandet fick problem och många dog – ibland självmord.
    Oftast låg alkohol som grund för droganvändningen och det är alkoholismen bland bekanta ( och även för mig ) som är det största problemet så sedan 17 år dricker jag inte och andra droger lämnade jag bakom mig för årtionden sedan.
    Hippie tiden var underbart frigörande för mig. Jag susade omkring på världens snabbaste motorcykel med ett baby blått skinnställ med majblommor påklistrade och lärde mig att ifrågasätta och tänka lateralt. Har aldrig röstat vänster!

    Gillad av 1 person

  7. Rikard skriver:

    Hej.

    En rättelse: det är södra Kalifornien som är på väg att bli på det vis som är typiskt för Centralamerika och Afrika.

    Den vita, produktiva delen i norr har en växande rörelse som kämpar för delning av staten, något den södra delen motsätter sig.

    Hippies och här hemma proggarna förkroppsligar det omöjligas lära, och är de mest rasistiska subkulturer som någonsin existerat: de utgår nämligen från att alla människor egentligen är lika och vill vara lika, och leva på samma sätt tillsammans.

    Eller med andra ord: alla icke-vita, och alla vita som ej är som hippies/proggare är det fel på.

    Nej du, vill du titta på en subkultur som verkligen kretsar kring solidaritet och som kommit nerifrån och upp – titta på skinnskallarna. Börja med femtiotalets ”bother boys” i England, och jobba dig framåt.

    Hippiesar är inget annat än den akademiska bourgeoisiens perversion. ”Fritz the Cat” fångade i sin huvudperson kärnan hos såväl beatniks som hippies.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gilla

    • pllay skriver:

      Ahhh Fritte katt!!! min idol. Det är provocerande och nyskapande. Det är konst, inget är heligt, allt visas fram i sin nakenhet. Får mig att tänka på Frank Zappa.

      Gilla

      • Kronblom skriver:

        Under nästan hela 1967 var jag 9 år, samma år som Montereyfestivalen där Jimi Hendrix tände eld på sin Fender Stratocaster. Frank Zappa fick bitarna av Hendrix. Dweezil Zappa hittade den i hemmet och satte ihop den.

        [https://www.youtube.com/watch?v=yAX_YMFcXDs]

        PS. Hendrix tolkning av ”Like a Rolling Stone” från Monterey slår alla andra som har försökt sig på den, inklusive Bob Dylan själv.

        Gilla

  8. Jan Andersson skriver:

    Jag kunde aldrig ens drömma om att kunna göra något av det där eftersom jag aldrig hade ett öre över, men ändå tänker vi troligen ganska lika idag. Min ungdom mellan sexton och tjugotre år tillbringade jag i skolan, fabriken eller regementet; med bara två eller tre veckors sammanlagd ledighet under sju somrar när jag hann med att fixa med mopeden. Första gången jag var utomlands (Danmark) var jag nästan tjugofyra år. Men ingen annan hade några pengar heller, så ingen klagade!

    Gilla

  9. Kronblom skriver:

    Pugh Rogefeldt ville lira för kidsen inne i stan, men när han kom dit hade alla dragit ut till Skarpnäck för att knarka med Hog Farm.

    Som jag kom till Stockholm City för att lira på Fregatten
    Så kom jag inte längre än till dörren på Fregatten
    Hoo-raiaaa, ho-hoo-raiaaa, hoo-raiaaa
    Snuten hade tutat i ett horn

    Så då vände jag på klacken för att gå till Gamla Bro-oo
    Men det var försent, där hade alleman fått gå-åå
    Hoo-raiaaa, ho-hoo-raiaaa, hoo-raiaaa
    Snuten hade tutat i ett horn

    Så vad skulle jag då göra för att träffa mina vänner
    Vi som hade börjat sluta knarka en i sänder
    Hog farm! Ho-hog farm! Hog farm!
    Där satt dom allihop å tände på

    Ja, där satt dom allihop å tände på med tripp o braja
    Å för min del gör det inget men det gör mig så förbannad
    Hog farm! Ho-hog farm! Hog farm!
    Kommer hit och tar oss ner igen

    Pugh som hade mohikanfrisyr 1974 och kallades Ugh Rogefeldt

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.