Nu sitter valaffischerna uppe. Varenda morgon när jag kommer ut i köket och ska sätta på kaffet åker hjärtat upp i halsgropen eftersom det ser ut som om någon står och stirrar mot mig från gångvägen bortom mitt hus. Det tar någon sekund innan jag inser att det är en affisch med en klämkäck socialdemokrat som kandiderar till kommunen och lovar Högdalens invånare mer rättvisa. Eller något sådant.
Jag ser på Italien, Portugal och Spanien som bra länder och positiva förebilder. Jag tycker kultur, religion, konst och värderingar är viktigare än BNP per capita och därför skulle jag hellre resa till Toledo än till Amsterdam. Det är möjligt att narkotika och prostitution skapar mer BNP per capita än El Greco (en konstnär som bodde i Toledo) men jag tycker ändå att El Greco är bättre än Red Light District.
I mitt jobb på nyhetskanalen Riks intervjuade jag nyligen Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Intervjun kom att handla mest om det fruktansvärda dådet i Skellefteå där en nioårig flicka utsattes för både grov våldtäkt och mordförsök av en ung etiopisk migrant.
Jag ville veta vad Jimmie Åkesson tyckte om det faktum att man nu har skrivit upp åldern på den etiopiske ynglingen. När dådet utfördes var han folkbokförd som 13 år. Åklagaren fann det dock motiverat att göra en medicinsk åldersbedömning, vilken nu har visat att pojken i fråga var minst 15 år gammal när dådet utfördes och inte 13. Föräldrarna förnekar inte att sonen är 15, men menar att åldersangivelsen blev felaktig i samband med att familjen kom till Sverige 2017.
Då och då händer det att folk blir avstängda från sociala medier för att de har uttryckt något som Twitters och Facebooks algoritmer ogillar. Till exempel så kan kritik mot islam ofta medföra avstängning från Facebook, liksom kritik och satir som riktas från höger mot vänster. Som regel förhåller sig dock algoritmerna neutrala till kritik som riktas åt motsatt håll men plötsligt har även en person med ”rätt” värdegrund drabbats. Detta uppmärksammas på riksnivå av bland annat Sveriges Television, som om hela landet plötsligt förväntas förfasa sig över att det förekommer censur på sociala medier.
Jag brukar säga att samhällets huvudmotsättning nu för tiden går mellan politikerväldet som gör av med skatterna och den nettobetalande medelklassen som betalar in dem. Det är egentligen självklart och förtjänar knappt beteckningen teori eller analys. Men om Marx eller någon av de övriga stora sociologerna kom tillbaka skulle han antagligen anlägga det perspektivet eftersom striden om det ekonomiska överskottets fördelning och användning är ett definierande faktum för varje samhälle.
Att våra styrande politiker sedan länge för fram rena lögner har varit känt sedan länge. De ljuger friskt och ogenerat både i våra statsmedier som SR och SVT samt i våra största dags- och kvällstidningar, utan att bli motsagda.
Lögnerna presenteras ofta genom Orwellskt nyspråk. Som att hundratusentals inflyttade blivande bidragsmottagare från MENA kallas ”ett kompetensregn”, alarmerande hög arbetslöshet bland utlandsfödda eller med utländsk bakgrund förvandlas till ”ett högt arbetskraftsutbud” eller att en fortsatt rekordhög invandring till Sverige, med runt 100 000 nya uppehållstillstånd per år, kallas ”en invandring på EU:s miniminivå”.
Kära mediebaroner!
Det stundar val, men några nämnvärda lösningar på landets stora problem, oavsett regering, är inte att förvänta. Vad beror frånvaron av framtidstro på och vilka bär ansvaret? Orsakerna är givetvis många och de ansvariga likaså. En viktig orsak är de tongivande samhällsgruppernas fjärmande från en av den västerländska filosofins hörnstenar, nämligen sanningslidelse och sunt förnuft. Ni, i egenskap av verklighetsfrånvända och oantastbara redaktörer, för att inte säga baroner, ingår följaktligen i dessa grupper. Men baroner röstar man inte på, trots att ni i många avseenden utgör den första och inte den tredje statsmakten i landet.
Utan att en enda gång behöva säga I- och M-orden.
Per Andersson, redaktör på SVT Kultur, spelade sin roll som kulturman extra bra i Aktuelltstudion 12 augusti, enligt mig.
Till min bedrövelse känns det som om Ukrainakriget kan utveckla sig till en tragedi som kunde ha författats av Aischylos eller Sofokles eller någon av de andra grekiska tragöderna. Allt följer en ödesbunden logik från en hoppfull inledning fram till peripetin, vändpunkten, varifrån katastrofen blir oundviklig. Så här ungefär.
Tänker du avnjuta kräftor denna augustimånad? Tänk dig då noga för, för kräftskivan är inte bara en exkluderande och rentav rasistisk festivitet – den är dessutom skadlig för klimatet. I år har det hittills inte släppts några dramatiska rapporter om hur förödande de svenska kräftskivorna är för världens klimat, men en tillbakablick mot rubrikerna de senaste åren ger vid handen att vi svenskar nog borde sluta att avnjuta det röda guldet. Fast egentligen handlar det förstås inte om klimatet. Det handlar om att PK-etablissemanget inte står ut med att vi svenskar är så olydiga att vi fortsätter bevara våra älskade traditioner trots den massiva propagandan mot dem.
Det folk i världen som är minst benäget att göra uppror är troligtvis svenskarna. Men till och med hos oss börjar ordet ”uppror” ibland dyka upp i media. Man talar om Skatteupproret, Läkarupproret, Landsbygdsupproret, Bensinupproret, Arkitektupproret och Pensionärsupproret för att nämna några. De flesta ägnar sig åt fredligt nätverksbyggande, bloggande i alternativa media, kanske en och annan demonstration. Men även om inte högafflarna kommit fram är det intressant att se hur många sansade och välanpassade svenskar som börjar definiera sig som dissidenter.
Häromdagen diskuterade jag energipolitiken tillsammans med några personer som till skillnad från mig har solida kunskaper i ämnet. De skakade på sina huvuden och frågade sig hur det är möjligt att Sverige, som fram till sekelskiftet hade utvecklat ett av världens bästa energisystem baserat i huvudsak på vatten- och kärnkraft, sedan dess på några årtionden låtit förvirrade miljöromantiska idéer infiltrera energipolitiken vilket gör att det nu diskuteras allmänt om elen då och då ska behöva stängas av under vintern – ett hot som de ansvariga politikerna försöker skylla på Putins krig när problemen i verkligheten beror på deras egna dumma beslut att lägga ned kärnkraftverk och genomföra en stor energiomställning i huvudsak baserad på opålitlig, dyr och systemhotande vindkraft.
Trots att allt är möjligt i dagens av rasism genomsyrade Sverige blev jag ändå överraskad av en artikel i Dagens Nyheter 220811. Artikeln är rena Kinderägget och innehåller den något ovanliga kombinationen offer i utanförskap, socioekonomisk ojämlikhet och – klimatförändringar.
Den kombinationen var ny, åtminstone för mig. Men naturligtvis, människor i utsatta områden drabbas ju alltid sju gånger värre av allt som är dåligt här i världen, så varför skulle de inte också drabbas sjufalt värre än vi övriga även av de påstådda klimatförändringarna. Det är ju enbart logiskt.
När nyheten om attentatet mot Salman Rushdie kändes det lite som om någon drog ner en rullgardin. Jag minns så väl när Satansverserna kom, och när dåvarande ayatollan utfärdade sin fatwa, och jag minns också de högljudda diskussionerna inom familjen och vänkretsen. Jag kände inte en enda människa som uttryckte någon som helst förståelse med en religiös ideologi som inte tål kritik eller skämt. Föga anade jag då att det islamistiska tänkandet och språket snart skulle komma att genomsyra även mitt eget lands offentlighet.
Med lite mer ansträngning än jag är villig att ägna ärendet skulle man antagligen kunna identifiera precis vilka formuleringar i Salman Rushdies Satansverser som Ayatollah Khomeini hängde upp sig på och därför år 1988 utfärdade en dödsdom mot författaren, en dödsdom som för säkerhets skull förnyades så sent som 2019 av Khomeinis efterträdare Khamenei. Men det verkar som om Rushdies hädelse bland annat ligger i det vanhelgande tilltaget att uppkalla hororna på bordellen i staden Jahiliyyah efter Mohammeds hustrur. Själva Satansverserna ska ha inplacerats mellan den tjugonde och tjugoförsta suran i Koranen och uttryckligen tillåtit tillbedjan av tre förislamska gudinnor från Mecka, nämligen Al-lāt, Al-ʻUzzā, and Manāt (bilden). En prissumma motsvarande ungefär trettio miljoner kronor avsattes som belöning till den som lyckades ta livet av Rushdie. Det har ännu inte lyckats men han blev illa skadad i det attentat som nyligen genomfördes under ett föredrag i New York. Däremot har ett antal andra personer som varit inblandade i boken, till exempel den japanske översättaren, blivit illa tilltygade eller fått sätta livet till som straff för bokens kränkningar.
Magdalena Andersson sade på en intervju i Vivalla enligt SvD 10/8:
”Sverigedemokraterna är inte ett parti som andra eftersom de i praktiken inte står bakom grunden i demokratin, nämligen alla människors lika värde.”
Denna ständigt upprepade slogan eller snarare floskel om ”allas lika värde” har haft en enorm genomslagskraft. Den upprepas och återupprepas som en helig besvärjelse snart sagt överallt och av alla. Den låter bra, är enkel att formulera och är lätt att svälja okritiskt. Till och med försvarsmakten använder den i stort upplagd reklam på SvD:s förstasida, på skattebetalarnas bekostnad. Den används som förevändning av vissa fackföreningar för att utesluta medlemmar. Den som inte ansluter sig till besvärjelsen utsättes för olika typer av diskriminering, såsom avsked eller deplattformering. Ansluter man sig inte till formeln har man helt enkelt inte det ”lika värde” som anhängarna åtnjuter. Trots allt detta är det förvånande svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta någon anhängare till besvärjelsen som kan lämna en rimlig förklaring exakt hur den ska förstås eller tolkas!
Hijaben ska till varje pris normaliseras. Hijaben är det yttersta tecknet som kvinnor har tillgång till för att signalera:
– Jag är inte som du/ni. Jag har en helt annan världsåskådning än ni har i det här landet som jag valt att flytta till. Jag delar inte er syn på demokrati och jämställdhet mellan könen. Jag är inte som ni och vill heller inte bli det!
PODCAST I ett avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) om Skynet i Terminator-filmerna och dess likheter med verklighetens välfärdsindustriella komplex. Läs mer på Det Goda Samhällets begreppslista.
Skynet var ursprungligen ett AI-system för USA:s militär – det hade en nyttig funktion i försvaret – men utvecklade så småningom ett självmedvetande.
Mänskligheten har utnyttjat vindkraften sedan dag ett, till exempel för att segla, men den moderna tillämpningen i syfte att producera elektricitet har bara drygt tre decennier på nacken. Trettio år är ungefär vad det brukar ta att upptäcka och plocka hem den stora utvecklingspotentialen hos nya innovationer.
Under många år har vi fått nyheter om att Stora barriärrevet varit mer eller mindre döende, att korallerna blekts och falnat. Sir David Attenborough har sagt att det enorma revet nog kommer att vara helt borta inom några decennier.
Nu har det glädjande nog visat sig att korallerna återhämtat sig kraftigt under de senaste fem åren, och har sin största utbredning någonsin sedan mätningarna började för 37 år sedan. Se den glada nyheten här.
Tidsanda avspeglar avser det intellektuella, kulturella, etiska och politiska klimatet en viss tidsperiod. Tidsandan är därför mycket betydelsefull för beslutsfattande. Exempelvis skulle det vara politiskt omöjligt att återinföra dödsstraff i Sverige idag. Inte heller skulle det vara möjligt att införa graderad rösträtt.
Men det finns det finns andra viktiga politiska beslut som inte avspeglar tidsandan år 2022 och därför bör ändras. Dessa beslut, alla nu omkring 30 – 50 år gamla, är produkter av en tid som passerat och resultat av den då rådande tidsandan. De är alla obsoleta eller reliker från en tid då Sverige var annorlunda. De beslut jag avser är:
Nu ökar väljarsympatierna för Miljöpartiet igen, bara någon månad före valet. Det tycks alltså som om mainstream-medierna lyckats i sin strävan att förbättra partiets prekära läge, de lavafärgade väderkartorna och dagliga rapporterna om extremväder har gett resultat. Sannolikt får man nu ihop tillräckligt många stödröster från socialdemokrater och vänsterpartister för att riksdagens mest extrema och medborgarfientliga parti ska kunna sitta kvar.
Det betyder inte att det inte har varit extremt varmt i vissa delar av Europa denna sommar. Däremot är det ju så att våra medier numera kallar exakt allt väder för extremt. Är det mer än 25 grader mitt i högsommaren så är det extremvärme och börjar det åska är det extrema skyfall. Det är så man skrämmer upp ett helt folk för att säkerställa att journalisternas favoritparti inte halkar ur riksdagen.
Det är svårare än du tror att regera. Det beror på att man ofta vill motsatta och oförenliga saker. Om du till exempel blir utbildningsminister så måste du vilja att skolan både ska skapa jämlikhet och lära eleverna att lösa differentialekvationer och ovanpå detta att det ska vara tyst på lektionerna samt att ingen ska tjäna pengar på att lyckas med detta konststycke. Om du blir energiminister så måste ditt mål vara att producera mycket vindkraftselektricitet i Norrland som tyvärr inte kan transporteras söderut eftersom stamnätet inte klarar att leverera strömmen så du måste hitta några bolag som kan tänka sig att köpa elen nästan gratis så att den går åt i Norrland där den är född och varifrån den inte kan förflyttas.
För fyra år sen hörde jag Jimmie Åkesson valtala på Järntorget i Göteborg. Under det 40 minuter långa talet, som för övrigt gav en utmärkt sammanfattning av det politiska läget i Sverige, hörde jag inte ett enda rasistiskt uttalande. Inte en enda gång uttryckte han något som kunde tolkas som förakt för homosexuella eller andra minoritetsgrupper. Ungefär tusen motdemonstranter hade samlats bakom oss på torget och skanderade ”INGA RASISTER PÅ VÅRA GATOR!” så högt att det ibland var svårt att uppfatta vad Jimmie sa. Efter mötet, när vi passerade genom en lucka i kravallstaketet, stod motdemonstranter med plakat och regnbågsflaggor på bägge sidor och spottade på oss.
När Brottsförebyggande Rådet (Brå) i höstas kom med sin stora studie om invandrare och brottslighet hade det gått 16 år sedan sist. Det stora tidsglappet berodde ytterst på ett politiskt motstånd där bland andra justitieminister Morgan Johansson upprepade gånger förklarat att om man tog hänsyn till socio-ekonomiska faktorer skulle ingenting nytt komma fram, jämfört med den tidigare studien från 2005. Till slut blev ändå trycket på en uppföljning för stort och Brå levererade en rapport för åren 2015-2018 (2021:9) .
En av mina oftast exercerade käpphästar är att Sverige under det senaste halvseklet eller lite mer har skapat ett världsunikt statsskick som heter politikerväldet. Om du tror att jag skojar så har du fel.
Varför urskuldas alltid brottslingen i Sverige? Därför att nazisterna har gjort det omöjligt, tydligen, att se arvets, släktens, folkslagets betydelse för en individs uppträdande.
I stället hänvisar man till miljön: De i utsatta områden boendes högre brottslighet, större bidragsberoende, sämre skolresultat och högre arbetslöshet förklaras med strukturerna i området. Det måste väl betyda att den fysiska miljön, betongen och asfalten, får dem att uppträda avvikande? Invändningen att den avvikande miljön också innefattar en annorlunda kultur är en ful, avledande manöver. Kultur är förankrad i, och uttrycks av människor – och de skulle ju inte vara annorlunda?
För ett tag sen tittade jag på den nya filmen om drottning Margareta, hon som kallades kung Byxlös. Hon var sin tids mäktigaste kvinna och förmodligen en av de mäktigaste kvinnorna någonsin, men filmen – en samproduktion mellan Sverige, Norge och Danmark – fokuserar på en fotnot i hennes liv. Och det är väl så det ska vara nu för tiden, för gud förbjude att man gjorde en seriös och djuplodande film om något så kontroversiellt som en medeltida drottning med makt. Det skulle bli alldeles för besvärligt eftersom mäktiga kvinnor av någon anledning måste framställas inte bara som klokare än män utan dessutom som mjukare och mer fördomsfria, trots att det naturligtvis inte alls stämmer med verkligheten.
Då och då upptäcker jag nya sociala problem bara för att strax finna att de flesta upptäckt dem långt tidigare än jag. Min senaste skrämmande erfarenheten av detta slag gäller den svenska elproduktionen. Det var bara ett år sedan, eller till och med mindre, som jag blev medveten om att de politiskt motiverade ingreppen i det svenska energisystemet – politiskt motiverade kan här betyda att de är drivna av rädsla för kärnkraft eller ångest för global uppvärmning eller av skräcken att förlora miljöpartiets stöd och därmed regeringsmakten – hotar det svenska elsystemets stabilitet.
Jag studsade till när jag i DN 29 juli såg att chefen för ett hjälpcenter som Stockholms stadsmission inrättat, för hjälp och vägledning till krigsflyktingar från Ukraina, leds av en kvinna i strikt heltäckande hijab. Hon heter Susanne Svensson, är chef för verksamheten och deltar i det dagliga arbetet på hjälpcentret vid Fridhemsplan, vilket startades den 12 april.
DET GODA SAMHÄLLET 