Jag har uppfunnit en ny politisk term. Inte ens Google känner till den, så jag förväntar mig ett omnämnande i någon framtida akademisk skrift. Fick inspiration från en bekant som doktorerar i statskunskap på ämnet populism, dels i Sverige och dels i Latinamerika. Just Latinamerika är ett bra exempel eftersom varje politiker som vill nå framgång i någon mån måste utnyttja populismens verktygslåda. Men det gäller att inte gå för långt. Det gick som bekant inte särskilt bra för Venezuela, trots att Hugo Chavez tog pengar från oljebolagen och delade ut bland fattiga.   

Hur ska man då definiera populism? Enligt Wikipedia är det ett krångligt begrepp som innefattar både högerrörelser och vänsterrörelser. Ibland till och med bonderörelser. Gemensamt för dem är att de vänder sig till en bred allmänhet i samhällets bas. Därefter påstår de att det finns en avgrundsdjup klyfta mellan ”folket” och den makthavande eliten och lovar att rätta till det. I mina öron låter det misstänkt likt definitionen av ”demokrati”, men vad som ytterligare utmärker populister är att de förordar enkla lösningar på komplicerade problem. De är också kända för att utfärda generösa löften som aldrig kommer att kunna infrias. En befogad misstanke är att de egentligen skiter i folket, men använder det som språngbräda för egna politiska syften.  

Eftersom ”folk” är ett begrepp nära förknippat med nationen, blir populistiska rörelser per definition nationalistiska. Därför kan Sverigedemokraterna skällas för populism, men knappast Liberalerna. 

Från globalistiskt håll beskrivs nationen som ett förlegat begrepp, med rötter i 1800-talet. Politiker som vill vara i takt med tiden väljer att se gränslöshet som något positivt, eller i varje fall ”utmanande”. Det kan förstås stöta på en del problem (som till exempel vid den mexikanska gränsen till USA) men i grunden är vi alla människor och ”planeten” är vårt fosterland. 

Politiska läger som hyllar globalismen, brukar också hävda att majoriteten av världens befolkning är brunhyad och underpriviligierad. Medan vita människor i USA och Europa (ättlingar till slavägare och kolonisatörer) är överpriviligierade. Den självklara lösningen blir att låta underprivilegierade från fattiga länder flytta till rika västländer, för att ta del av välfärden. 

För mig låter det som ett solklart exempel på POPULISM. 

• Man vänder sig till breda folklager i nedre delen av välfärdsligan, och påstår att de utsatts för en gigantisk orättvisa.  

• Man presenterar enkla lösningar på synnerligen komplexa problem. 
• Man utfärdar generösa löften, som aldrig kommer att kunna infrias. 
• Man utnyttjar okunniga människors drömmar om ett bättre liv, som språngbräda för den egna politiska karriären. 

Den politiska term jag uppfunnit är ”Världspopulism”. 

Enda skillnaden mot vanlig populism är att man talar om ”mänskligheten” istället för folket, och ”planeten” istället för fosterlandet. Enligt min bedömning är de flesta politiska partier idag världspopulister. Möjligtvis med undantag för Sverigedemokraterna.