De flesta av oss, framför allt de som föddes årtiondena efter andra världskriget, har personliga erfarenheter av hur det gick till och hur det kändes när livet i västerlandet omvandlades i grunden och vi tillägnade oss en ny, modern, bekväm och starkt energiberoende livsstil. Det var en total omvälvning – och för de allra flesta en påtaglig förbättring – av samhället. Det är klart att folk oroade sig för saker, risken för kärnvapenkrig till exempel, men för det mesta kändes den genomgripande förnyelsen som om den gick på räls, vilket antagligen berodde på att marknadskrafterna fick styra. Till exempel skulle alla människor ha bil och för detta behövdes vägnät, bilverkstäder, bensinstationer och annan infrastruktur. Allt det där bara uppstod utan att folk i allmänhet behövde bekymra sig.

Nu står vi återigen inför en fullständig omvälvning av samhället. Allt ska bli hållbart och elektriskt vilket betyder att praktiskt taget allt måste byggas om eller bytas ut. Men den här gången går det inte utan tilltagande konflikter vilket jag tror på tre betydelsefulla skillnader mot förra gången.

För det första uppfattades den nya livsstil som började introduceras på femtiotalet – som jag i något sammanhang döpt till ”PV, WC och teve” – som oändligt attraktiv. Alla bejakade möjligheten att få vattentoalett i bostaden och slippa springa till dasslängan på bakgården. Så är det inte nu annat för ett litet antal klimatfanatiker som uppfattar den sänkta levnadsstandard, som nu förutses, som en livsförbättring. De flesta andra betraktar den förväntade omvandlingen med en rysning och närmast som en tagelskjorta som man tar på sig för klimatets skull.

Den andra skillnaden är att det kommer att bli dyrt den här gången. PV, WC och teve kostade inget utan representerade en kvalitetsförstärkning av tillvaron som kom liksom gratis och som en skänk från ovan. Jobbet blev inte mer ansträngande bara för att vi fick det bättre. Men den här gången kommer det att kosta. Att vi motvilligt utsätter oss för omvandlingstrycket beror bara på att vi fruktar att planeten annars kommer att bli näst intill obeboelig.

Den tredje skillnaden är att den förra omvandlingen kändes så tekniskt okomplicerad vilket jag tror beror på att de nya prylar som  representerade framsteget inte såldes förrän de var färdigutvecklade och testade. Teven fungerade när man fått den hemlevererad. Jag märkte aldrig när det installerades fjärrvärmenät, kanske skedde det av hänsyn till min bekvämlighet på natten när jag sov. Men det som är så slående med den nu pågående omvandlingen är att man börjar installera tekniken långt innan den är färdig och därför hela tiden får olustiga överraskningar när det hela inte fungerar som man hade hoppats.

Kalifornien är det mest högutvecklade och framåtblickande landet på jorden och försöker därför entusiastiskt att röja väg mot framtiden vari exempelvis fossilfri energi utgör en viktig komponent. Problemet för kalifornienborna, vilket gör dem till ett varnande exempel för oss, är att det inte fungerar som man hoppats. Energin räcker inte när dagarna blir varmare än man räknat med och torkan drabbar vattenkraftproduktionen vilket är fallet just nu.

De dåliga lösningarna blir att elda naturgas, som tidvis står för upp till hälften av energiproduktionen i Kalifornien, samt att stänga elleveranserna efter något schema. Ibland blir konsekvenserna dråpliga som när delstaten nyligen bestämde att inga fossildrivna bilar skulle få säljas efter 2035 för att bara några dagar efteråt be befolkningen att sluta ladda sina elbilar på grund av energibrist. Folk köper egna dieseldrivna elgeneratorer att ha i sina hus som nu motsvarar femton procent av den installerade effekten i delstaten. Folkopinionen, som aldrig uppskattat kärnkraften, demonstrerar för att beslut om nedläggning av återstående kärnkraftverk inte ska verkställas. I förra veckan skickade guvernören ut ett varningsmeddelande till miljontals kaliforniers mobiltelefoner med en uppmaning att stänga av elektriciteten.

Det görs olika tolkningar av den mycket allvarliga situationen. Den ena sidan hävdar att elbristen beror på att klimatförändringarna kommer snabbare och blir kraftigare än någon hade kunnat ana och att det är därför elen inte räcker. Den andra sidan menar att det är självklart att energiförsörjningen fallerar om den ska hanteras med osäkra energikällor som sol och vind.

Sverige borde dra slutsatser av att de samhällen vars exempel vi har tänkt följa råkar ut för oförutsedda problem. Hur kan oväntade problem av denna storleksordning dyka upp i frågor som borde vara välkända i de mest avancerade samhällena på jorden?

PS Rubriken återfinns hos den gammaltestamentlige profeten Hosea 8:7 (bilden). Jag tror han menade att vinden kan vara opålitlig.