Få journalister har en så upphöjd position som Magda Gad. Hon har hyllats för än det ena, än det andra – och hon hyllar sig själv på sin Twitterprofil – men hur står det egentligen till med henne? När en hel värld ställer sig på de iranska kvinnornas sida ställer sig Magda Gad istället på de islamistiska männens.

Jag förstår mycket väl att Magda Gad tycker sig vara kontroversiell och modig och att hennes uppgift är att vara journalistiskt objektiv. Det innebär bland annat att inte ta ställning mot sådana företeelser som islamism utan att hellre kritisera det fria väst. Och det gör Magda Gad gärna.

”Vita västerländska män som hävdar att alla kvinnor som täcker sitt hår och/eller sina ansikten är vedervärdigt förtryckta – är själva vedervärdiga förtryckare. Sluta diktera vad kvinnor ska ha på sig eller inte ska ha på sig. Sluta avhumanisera kvinnor. Sluta prata förbi kvinnor.” skriver hon indignerat på Twitter efter att ha lagt upp bilder på sig själv i just den sortens klädsel som de islamistiska männen föredrar.

Som om någon enda av alla de vita västerländska män som uttrycker sitt stöd för miljontals förtryckta kvinnor överhuvudtaget har sagt att ALLA som bär religiös klädsel är förtryckta. I själva verket är det Magda Gad själv som vägrar att inse och/eller erkänna att det endast är ett fåtal av världens alla beslöjade kvinnor som täcker sig av fri vilja.

Magda Gads retorik påminner mer och mer om Yvonne Ridleys, den brittiska journalisten som satt fången hos talibanerna 2001 och som kom hem till Västeuropa som fullfjädrad islamist. Ridley har bland annat hyllat den islamistiske tjetjenske terroristen Shamil Basayev, som låg bakom en rad terrordåd i Ryssland under sent 1990-tal och tidigt 2000-tal – bland skolmassakern i Beslan 2004, där 333 personer mördades, varav 186 var barn – och kallat honom för en sann muslimsk martyr.

Magda Gad har, mig veterligen, aldrig hyllat terrorister. Däremot går hon faktiskt mörka krafters ärenden genom att låtsas som om tvingande religiös klädsel är oproblematiskt, samtidigt som hon beskyller fria västerländska män för ett förtryck de inte utövar. Man kan därför inte låta bli att undra om åratal av influenser från islamistiska våldskulturer har satt sina spår när det gäller hennes förmåga att skilja på frihet och tvång.

För att betona hur öppen och tolerant hon är har Magda Gad också lagt upp bilder på sig själv i andra typer av klädsel, såsom träningskläder, linne och solbrillor och diverse annat. Det gör hon för att låta påskina att hon stödjer alla kvinnor som väljer. Och i hennes del av världen är det många som väljer att täcka sig, påstår hon.

Tror jag det. De som inte väljer täckande klädsel riskerar ju fängelse, spöstraff och till och med döden. Och vad vet jag, många kanske trivs bakom tyget när de vant sig. Men det var, i de allra flesta fall, någon annan som valde åt dem från första början.

Det borde Magda Gad vara mycket väl medveten om. Är hon det så är hon en hycklare utan like – om inte så är hon antingen djupt okunnig eller starkt påverkad av den islamistiska synen på kvinnor.

Båda delar är lika illa, särskilt för den som slår sig för bröstet och ska vara en journalist i världsklass. Därför blir Magda Gads lilla bildgalleri, hennes naiva försvar av förtryckande klädsel och hennes utfall mot vita västerländska män, bara pinsamt. Den västerländska privilegierade journalisten, som stoltserar med att kunna välja själv, är fullkomligt ointresserad av kvinnors kamp för sin frihet. Det hon är intresserad av är att verka spännande, kontroversiell och tolerant. Men det är inte riktigt så hon framstår efter sitt senaste haveri.

Bild: Skärmdump från Twitter