Gästskribent Gösta Walin: Klimatfrågan – en sammanfattning

Massmedia och därtill hörande kulturpersoner och politiker driver en hejdlös kampanj för att mana fram den rätta oron inför det stora klimathotet. Det uppfordrande budskapet är:

1.Vi är på väg mot en klimatkatastrof på grund av utsläpp av koldioxid från förbränning av fossila bränslen och det går fortare än någonsin.

2.Trots att läget är extremt hotfullt så finns det hopp. Med radikala ingrepp så kan utsläppen hejdas och katastrofen begränsas.

I huvudsak samma budskap framförs av många naturvetare och av den mera andliga sakkunskapen såsom till exempel ärkebiskopen Antje Jackelén och idéhistorikern Sverker Sörlin. Nyligen har världens tonåringar under massmedialt jubel sällat sig till expertisen. Som framgår av nedanstående synpunkter är detta två helt felaktiga påståenden.

EN DÅLIG NYHET

Våra ansträngningar är bortkastade. Förbrukningen av fossila bränslen kommer inte att halveras såsom de engagerade politikerna och kulturpersonerna kräver.

Tvärtom, förbrukningen kommer att öka och atmosfärens halt av koldioxid kommer obevekligen att stiga.

Under alla år med klimatfrågan har jag inte hört ett enda realistiskt förslag till åtgärder som skulle kunna få bukt med ökningen av koldioxidhalten i atmosfären.

Det föreslås till exempel av vissa ekonomer att marknadskrafterna kan fixa problemet. Global beskattning av utsläpp är lösningen. Dock verkar man bortse från att det krävs en global makt som kräver in skatten. Men även en sådan makt, som i sig vore en katastrof, skulle finna uppgiften övermäktig eftersom:

1.Att kräva att världens befolkning slutar utnyttja de supervärdefulla fossila bränslena är lika omöjligt som att kräva att människor skall sluta äta.

2.Klimathysterin är ett livsfientligt överklassprojekt; man pekar finger mot det enkla folket som vill äta rejäl mat och åka på semester, medan man tillskriver sig själva klimatångest.

DEN GODA NYHETEN

Mer koldioxid i atmosfären är som ett florstunt täcke runt jorden som gör klimatet en aning varmare och mildare. Tänk tanken att växthuseffekten inte fanns – ingen vattenånga, ingen koldioxid – då skulle klimatet verkligen vara rått med våldsamma temperaturvariationer och stormar.

Växthuseffekten är livsviktig och lite mer av den varan är nog bara bra för klimatet. Extremt väder förekommer förvisso, dock inte på grund av mer koldioxid. Den halva graden temperaturhöjning som kanske beror på ökad växthuseffekt ger ingen anledning till alarm.

Sedan är det den stora saken och därvidlag råder ingen osäkerhet. Livet på jorden är svältfött på koldioxid vilket är ett naturligt resultat av att växtligheten förbrukar koldioxid i frenetisk takt vid produktionen av organiskt material, vårt levebröd.

Gudskelov så återförs nästan all koldioxid till atmosfären tack var nedbrytning av det organiska materialet. Utan denna återföring så skulle allt vara slut inom några få år.

Men lite förluster blir det som med knapp nöd kompenseras av tillskott från vulkaner mm.

Mänsklighetens tilltag att gräva upp fossilt organiskt material innebär att atmosfären får ett mycket värdefullt tillskott av koldioxid som gör livet på jorden lättare i alla avseenden. Kanske har den allsmäktige tänkt att detta är en av våra uppgifter på jorden.

Koldioxid är i sanning livets gas och fossila bränslen en välsignelse.

Gösta Walin är professor emeritus i oceanografi vid Göteborgs universitet.