För något år sedan åkte jag på semester till Senegal, ett relativt stabilt land med 15 millioner innevånare. Medellivslängden är 66 år, vilket är tämligen bra för Afrika och arbetslösheten ”bara 22 procent”. Befolkningstillväxten ligger på tre procent per år och kvinnorna föder i genomsnitt fem barn under sitt liv, vilket är en halvering på 30 år.

Landet har hyfsade jordar och ett gynnsamt klimat och det finns ingen uppenbar svält. Landet räknas som demokrati, tillåter fritt religionsutövande (80 procent muslimer) och har sluppit större interna konflikter. På sitt sätt en framgångssaga, men också ett land där många unga män emigrerar för ett bättre liv i väst. Varför detta när det borde finnas möjligheter hemma och varför emigrerar de nu?

Som turist, nyfiken på hur vanligt folk levde reste jag runt på landsbygden under några vinterveckor. Det första som slår västerlänningen är mängden av skräp längs vägarna och den uppenbara sysslolösheten. Avsaknaden av industrier är påtaglig och det odlas inte mycket trots att siffrorna säger att 60 procent av befolkningen arbetar i jordbruket. En by på landet bestod av fem, sex hus inhägnade av ett enkelt staket. Man hade ingen köksträdgård eftersom det var torrperiod. Dock var grundvattennivån bara en halvmeter ner och man kunde lätt hinkat upp vatten, men valde hellre att få mat från u-hjälpsprogram. Husen var enkelt byggda, cirka 2,5 m i kvadrat, med staplade betongblock utan murbruk och en korrugerad plåt som tak. Bara tygstycken för öppningarna, inga dörrar och fönster.

Det första som märktes var hettan inomhus. Trots att det var under deras vinter (varmare än svensk sommar) så var det över 40 grader inomhus. Jag frågade om inte hettan besvärade, men de sa att det var värre på sommaren. Nu var det riktigt behagligt. Jag föreslog att de skulle lägga palmblad på taket (som man gjorde innan plåten fanns), men man sa att det inte var bra, för palmtak läcker när det regnar. Jag förklarade att jag menade att de skulle lägga bladen ovanpå plåten och de frågade varför då? Som isolering svarade jag och då förklarade de för mig att det aldrig var för kallt och isolering därför inte behövdes. Jag förklarade att isolering också hjälper mot värme och ett barn som uppenbarligen lärt något i skolan om fysik höll med mig. Det fanns en hög med blad och jag föreslog att de skulle täcka ett tak och se om det hjälpte. Bra idé, sa man.

Jag åkte inte tillbaka för att se resultatet, men skulle förmodligen bara blivit besviken.

Brunnen var en öppen grop och jag undrade om man inte fick problem med kolera. Bara under regnperioden, sa man. Jag drog mig till minnes hur man i Gamla stan i Stockholm förbjöd öppna brunnar eftersom man efter engelsk förebild insett att ytvatten rann ner i brunnen vid regn och orena ämbar kontaminerade vattnet. Lösningen blev täckta brunnar med pump och Stockholm hade därefter inga fler koleraepidemier. När jag försökte bibringa bybefolkningen denna insikt, sa man att man inte hade några pumpar och att det för övrigt oftast bara var små barn som dog.

Kokhuset hade en eldstad på golvet med några stenar att stötta grytan. Ingen skorsten och inga bord eller bänkar. Man låg på knä eller satt på huk och skar maten på enkla skärbrädor av trä. Säckar med ris från Vietnam och lök från Holland (u-hjälp?) stod på golvet och när jag såg högarna av gnagarnas spillning, föreslog jag att man skulle hänga upp säckarna i takbjälkarna. Varför då frågade man? Jo så att inte möss och råttor kommer åt maten, svarade jag. Men de äter inte så mycket, menade man. Det räcker åt oss ändå.

Det största huset var för mannen. Var och en av hans fyra av Koranen tillåtna hustrur hade sitt eget hus. Det fanns naturligtvis en stor mängd barn och eftersom alla talade franska kunde jag tala med alla. Jag frågade vad de ville bli när de blev stora. Ungefär hälften av flickorna hoppades att bli gifta med en rik man, medan de andra ville bli lärare, läkare eller arbeta i affär. Killarna ville bli fotbollsspelare, filmstjärna, astronaut eller racerförare. Ingen ville bli ingenjör, detta förmodligen eftersom de inte ens kände till yrkets existens.

En by visade stolt upp att man fått elektricitet. En lampsladd hängde på trädklykor och ledde till mannens hus. Där inne fanns klenoden, vilket var en TV. Nu var man i förbindelse med omvärlden, en revolution i deras värld. De förklarade att man snart skulle köpa en lampa och kanske en dag ett kylskåp. När jag kom tillbaka till hotellet på kvällen tittade jag på det senegalesiska TV-utbudet. Det fanns åtminstone en religiös kanal som visade en predikande imam, en informationskanal som mest liknade vårt 60-talsprogram ”Anslagstavlan” samt några kommersiella kanaler som föreföll att visa franskdubbade amerikanska C-, D- och E-filmer från 70-talet där unga män i smarta bilar pussar på vackra flickor i korta kjolar.

Betänk scenariot: Du är en ung man i Senegal. Du får sannolikt ingen fru och därför inga barn. Det föds visserligen lika många män som kvinnor, men eftersom mer än en tredjedel av männen har flera fruar, så får de flesta männen ingen fru alls. Det finns nästan inga jobb och skolan är i huvudsak inriktad på att rabbla koranen på arabiska (ett språk du inte förstår). Du lever på landet under mycket enkla förhållanden och ser på TV hur västerlänningarna kör omkring i snygga bilar och har obegränsad tillgång till sköna kvinnor.

Annonstavlorna längs vägarna marknadsförde smartphones med internet access och många unga män stoltserade med förvånansvärt moderna telefoner. Internets obegränsade tillgång till västs lockelser måste vara himmelriket för en ung sexuellt frustrerad man. Vad skulle du gjort i hans situation? Det är lätt att inse att emigration är drömmen per se, förmodligen påhejad av rapporter från kompisar som gjort resan och stolt lägger upp bilder på sitt ”lyxiga liv”, på samma sätt som Amerikabreven förr lockade svenskar till möjligheternas land. Att riskera livet på Medelhavet är en liten kostnad, eftersom dina gener ändå skulle dött ut om du stannade kvar hemma.

Att detta händer med stor kraft just nu beror sannolikt på att GSM-näten först nu börjar nå ut på landet och tillgången på kontantkort och smartphones gör internet till var ung mans egendom. Majoriteten av de till Sverige kommande unga männen har en smartphone, kan det hänga samman?

Afrika har 1,2 miljarder innevånare och en medianålder på 19 år. Om vi antar att de som emigrerar i huvudsak är män i åldern 18 – 25 år så innebär det att över 100 miljoner unga män är potentiella immigranter till Europa. Förmodligen vill de helst komma till ett rikt land med erkänt vackra kvinnor och bra sociala förmåner och på den rankinglistan ligger Sverige högt. Ser vi många unga män från Afrika vid våra gränser? Om de verkligen flydde från krig borde andelen kvinnor och barn vara mycket högre, vilket kanske bekräftar att orsakerna förmodligen kan sökas i ovan beskrivna faktorer. Har migrationsmyndigheterna och politikerna tänkt i de här banorna?

Lars Odlen är ingenjör, företagare, f 51, nyligen hemflyttad efter 27 år i Italien och Belgien. Intresserad av historia och samhällsbyggnad. Häpet betraktande det svenska kulturlandskapet.