De tre eller fyra arenorna hotar att bli en enda

Patrik Engellau

Häromdagen bevistade jag Britt-Marie Skjölds begravning. I likhet med Veuve Clicquot, ”Gula änkan”, övertog Britt-Marie i ungefär trettioårsåldern sin avlidne mans företag och drev det med stor framgång i decennier. I Britt-Maries fall hette företaget Kronborsten. Att jag övervar begravningen beror på att Britt-Marie satt i styrelsen för Stiftelsen Den Nya Välfärden där jag är ordförande.

Britt-Marie var märkvärdig genom sin företagarkompetens. För den blev hon invald som första kvinnliga ledamot i styrelsen för arbetsgivarföreningen SAF. Jag tror jag vet hur Britt-Marie tänkte. Om hon fortfarande suttit i styrelsen för SAFs efterträdare Svenskt Näringsliv så hade hon inte funnits bland dem som petade Leif Östling för att han undrat vad han får för skattepengarna.

Detta begrundade jag lite vemodigt under begravningsakten i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden. En självklarhet slog mig med stor kraft, nämligen att vi lever i historien och att stora saker sker i historien fast vi kanske inte alltid noterar det medan det pågår.

Jag vet inte om det var Hans L Zetterberg eller Anders Röttorp som för många år sedan gjorde mig medveten om en annan självklarhet, nämligen att samhället består av tre (en del säger fyra) olika sfärer eller arenor med olika beteenden och spelregler: staten, näringslivet samt det civila samhället (de som säger fyra menar att familjen bör avskiljas från det civila samhället och betraktas som en egen, självständig social sfär).

Arenorna är olika. I familjen hjälper man sina nära på grund av släktbanden. Detta kallas nepotism eller korruption om det sker i staten. I näringslivet handlar det om att tjäna pengar, men det gör det inte i staten. I staten ska rättssäkerheten vara viktigare än ekonomin. Staten måste vidare hålla sig till ett strikt regelverk vid tjänstetillsättning som inte alls respekteras när vi bjuder hem vänner på middag.

Västerlandets framgångar beror inte minst på att vi, utan att egentligen prata om det eller ens klargöra för oss själva vad vi sysslat med, lyckats isolera de tre (eller fyra) arenornas regelverk från varandra. De har kunnat specialisera sig på sin speciella uppgift genom att utveckla sina åtskilda värderingar och beteenderegler och därmed lyckats göra helheten – samhället – så mycket mer effektivt behaglig.

Att arenorna hållits isär beror emellertid inte på någon sorts kollektivt förnuft hos ett folk som det svenska utan på balanserande maktkamp. Att staten inte tog över näringslivet ens när de socialistiska drivkrafterna var som obändigast berodde på att näringslivet hade makt att bjuda motstånd. Detta i sin tur berodde, tror jag, på att näringslivet ursprungligen inte var ett tjänstemannavälde – som faktiskt, i detta avseende, i mycket påminner om staten – utan om ägande företagare av kött och blod som utgjorde en stark samhällsklass, kapitalistklassen om man så vill, sådana som Britt-Marie kort sagt.

Det vemod jag kände under Britt-Maries begravning berodde på att jag inser att en av de tre (eller fyra) sfärerna, nämligen staten, lite i taget, nästan omärkligt, under lång tid och med ökande framgång tar kontrollen över de övriga sfärerna. Förändringar i historien kan vara kolossala och tydliga, till exempel slaget om Stalingrad eller Napoleons fall vid Waterloo, men för det mesta handlar det nog om pyttesmå skiften vars mening framträder först på avstånd.

Processen drivs inte av någon plan hos staten att skaffa sig kontroll genom att överta företagens aktier – löntagarfonderna var troligen det sista försöket i den grenen – utan om att impregnera sitt eget tänkande hos motståndaren och därigenom utplåna de skillnader i värderingar och stil som tidigare höll sfärerna åtskilda och specialiserade var och en på sin uppgift.

Östling-fallet är bara en detalj, men en symboliskt betydelsefull detalj i den stora berättelsen om svensk historia. Andra detaljer är sådant som att staten har fått för sig att den rätteligen ska få ha synpunkter på om företagen har en viss könssammansättning i styrelse och personal och om företagen är tillräckligt hållbara för att få vara med på statens exportfrämjande resor. ”Tänk som vi”, säger staten till företagen, ”så får ni vara med och leka”.

Statens taktik är densamma i förhållande till det civila samhället inklusive familjen. Försöken att kvotera den statsarvoderade barnledigheten bland makar är bara ett exempel. Det kan tyckas naturligt att en feministisk regering vill förmå familjer att bete sig som feminister önskar, men det som många inte gör klart för sig, liksom jag innan jag satt där och filosoferade i kyrkan, är att det som pågår är en revolution i ultrarapid. Staten är välorganiserad, men det är varken näringslivet eller det civila samhället. Staten tar den tid den behöver, ett litet steg i taget, och det finns inget politiskt parti som anmäler avvikande mening, troligen för att partierna numera har sin förankring och försörjning hos staten, inte som förut i näringslivet och det civila samhället.

Avslutningsvis en möjligen paranoid observation. År 2008 startade Alice Bah Kuhnke en ”tankesmedja” som hette Sektor3 och handlade just om det civila samhället. Jag var inbjuden som talare på lanseringsfesten. Bakom tankesmedjan stod en massa organisationer från det civila samhället, till exempel Sveriges muslimska råd och Fonus (som väl egentligen är ett företag, men à la bonne heure). Kalaset var fullt med folk från olika föreningar och stiftelser och intressen. Idag hade jag benämnt dem ”aktivister”, men då hade jag inte upptäckt ordet. Jag talade på temat att de skulle akta sig för att bli beroende av staten men jag märkte att budskapet snarast väckte förstämning. De närvarande personerna ville inte alls bli oberoende av staten, de ville ha mer pengar från staten. Jag tror att önskemålen noterades av den blivande kulturministern. Troligen hade hon till skillnad från mig full pejl redan från början.

Det här är en del av Sverige som vi, i varje fall jag, vet mycket litet om. Hur går det till i Kulturdepartementet? Vilka är kopplingarna mellan å ena sidan olika slags aktivister som kämpar för klimat och fängslade minkar och å den andra statskassan? Hur går det till när staten sluter det civila samhället till sin barm och plånbok?

61 thoughts on “De tre eller fyra arenorna hotar att bli en enda

  1. Fredrik Östman skriver:

    Du säger att bockfoten är dold, men beskriver hur den tittar fram när staten bestämmer vem som får representera ägarna i ett företag. Socialismens fiende är verkligheten, och till slut tar andra människors pengar slut. Då hänger vi upp kättarna i burar på kyrkotornet.

    Liked by 5 people

  2. Bo Svensson skriver:

    Problemet som pockar på lösning är att makten över runt hälften av produktionsresultatet är centraliserad. – En sådan makt går inte att hantera.

    Jag hittar ingen annan lösning (har slutat leta för jag är väldigt nöjd med den jag fann) än att vi tar makten att som individuella skattebetalare fördela våra pengar över de skattefinansierade ändamålen.

    Andra lösningar som man hör om, handlar om minimering av skattetrycket för att finansiera en nattväktarstat eller att byta ut makthavarna mot kloka och ansvarsfulla sådana. – Det kommer aldrig att realiseras.

    Liked by 2 people

    • 5ven55on skriver:

      ”Det kommer aldrig att realiseras”

      Och varför skulle ditt förslag komma att realiseras? Är inte problemet detsamma som med de andra förslagen, dvs att makthavarna inte vill det?

      Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Det är svårt att demonisera ett förslag till fördjupad demokrati eller hitta invändningar utan att röja sin ringaktning för skattebetalarnas kompetens och omdöme.

        En bra början är ju att skatteintäkternas fördelning skall följa partiernas budgetförslag i proportion till röstandelar och vilket parti skulle invända mot det?

        Gilla

  3. Ulf Hermansson skriver:

    Civilsamhällets försvagning tog ett stort steg då sammbeskattningen avskaffades..I Tyskland finns den kvar och familjen har ett mycket större ansvar att ta hand om barn och föräldrar i gengäld.

    Liked by 4 people

  4. Göran Fredriksson skriver:

    Det finns en femte sfär. Religionen. Den arbetar med ännu längre tidsperspektiv om tusentals år.

    Konkurrensfördelar synes vara bl.a. långa tidsperspektiv, inflytande över befolkningen, befolkningstillväxt och aggressivitet.

    Konkurrensnackdelar synes vara bl.a. demokrati, jämställdhet och människors lika värdighet som riskerar att kastas på historiens sophög.

    Liked by 1 person

  5. MartinA skriver:

    Den socialdemokratiska kombinationen av centralstyre och korporativism hade tagit över det civila samhället långt före 2008. Då fanns det inte en enda sfär som var självständig från staten i sverige. Förutom möjligen den gamla extremhögern. Som också vurmade för centralstyre och korporativism, ironiskt nog.

    Liked by 2 people

  6. Moab skriver:

    Jo, denna aktivism är mycket försåtlig och återigen så är det kanske mycket olyckligt med massinvandringen och pk eftersom denna gav politikerna det ultimata redskapet, de styrde nu inte längre över skatt och järnvägar och försvar, utan över gott och ont! När det staten gör är för det högre goda i allt, när man slutar mäta varje åtgärd efter dess lokala förtjänster i rum och tid, ja då upphörde alla granskning av statens affärer. Media ville ju också vara goda, och befolkningen fick veta att staten nu var god och inte behövde ifrågasättas eller mätas. Därför så var det mycket lämpligt att man i massinvandringen, och i synnerhet muslimsk sådan, hade funnit något som gjorde folk så arga att de började protestera och kunde utmålas som rasister som kunde extrapoleras rakt bak till arketypen Hitler. Staten är god, de som protesterar är onda. Staten och dess företrädare fick frikort.

    Det vi dissidenter gör nu är ju relativt sett fullständigt impotent, i jämförelse med att ABK nu sitter och delar ut miljoners miljoner till islamister och genusaktivister och alla andra nedbrytande krafter. Det är lätt att få bidrag, bara gör något som Patrik, eller valfri skribent på DGS ogillar, då kan man nog vara säker på ett antal miljoner. Staten har genom pk-ism nu oinskränkt makt, det krävs en moralisk ryggrad och klarsyn som få förmår att bryta sig ur det officiellt goda och själv försöka bedöma samtiden. Pk-isternas ideér är ju inte livsdugliga, förfallet blir tydligare för varje dag, om det så är en allt mera utbredd korruption i Göteborg (har man bara rätt värdegrund så), kulturarbetare som våldför sig på varandra (har man bara rätt värdegrund så), eller när Margot mutar diktatorer och ökungar för att säkra sin framtid och sedan mörklägger det (har man bara rätt värdegrund så) eller när ABK gullar med folk som halshuggit och våldtagit kvinnor och barn (har man bara rätt värdegrund så).

    De självkorrigerande mekanismerna är satta ut spel, endast en finns kvar, total kollaps.Vi är nog irrelevanta observatörer.

    Liked by 6 people

    • 5ven55on skriver:

      ”De självkorrigerande mekanismerna är satta ut spel, endast en finns kvar, total kollaps.”

      Ja, så är det. Och förhoppningsvis kommer kollapsen snart. Ju snabbare desto bättre för ju längre den dröjer desto fler muslimer tar de hit vilket kommer att göra kollapsen blodigare. Ju snabbare desto större chans att Svenskar hinner vakna, stävja och börja bygga något nytt och hållbarare utan att bli halshuggna av islamisterna.

      Gilla

      • Moab skriver:

        Jo, jag kommer att rösta SD främst som ett medel att få utmed ansvariga, jag tror inte SD ens som största parti förmår vända skutan, det har gått för långt, Danmark vände skutan för många år sen och har haft långt mindre invandring och har ändå mängder med problem.

        Gilla

    • Lars skriver:

      Javisst har du så rätt, som när de borgerliga i Stockholm säljer ut vårdcentraler för en spottstyver eller bygger Nya Karolinska som en private-public entreprenad….Jag har länge undrat över om SOCIALISMEN är en ‘liten grön elefant’ och Sverige är fullt av dem.

      Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Jag skyller mycket och ofta på socialismen, men i detta fall är jag böjd att hålla med Lars. Sådan är KONFORMISMEN, trygghetsnarkomanin, stagnationen, ideologismen, utopismen, milleniarismen. De flesta svenskar är skyldiga till att sätta etablerade handlingsmönster, en ständigt trängre utmejslad gemensam kulturell personlighet, före sanningssökandet och nyskapandet. Avsiktlig dumhet, avsiktlig blindhet, avsiktligt bortseende, allt för att bevara fixa handlingsmönster. En väntan på döden som kan bli betydligt kortare än avsett.

        Gilla

  7. Elof H skriver:

    Just att skilja civilsamhället från staten är extremt viktigt. Själva definitionen av civilsamhälle är att det är skiljt och oberoende av staten. Just därför är det helt befängt när staten ”stödjer” civilsamhället. Om civilsamhället stödjs av staten upphör det vara del av civilsamhället och blir en del av den statliga sfären. Sverige har ett extremt litet och svagt civilsamhälle eftersom nästan alla organisationer inom det som traditionellt är civilsamhället stöds (mutas) med antingen bidrag eller specialregleringar eller både och. Inbilla mig inte att en aktivistorganisation som lever på skattepengar på något sätt är oberoende. Nästan alla organisationer man stöter på i t.ex. debattartiklar och kampanjer är i själva verket statliga kampanj- och maktorganisationer.

    Liked by 6 people

    • A skriver:

      Exakt Elof, nästan inget är vad det verkar vara. De är på allt, fast bakvägen. Men hur menar du att man skulle skilja staten från civilsamhället, de har ju lyckats göra precis tvärt om. Vem har makt att ändra på det menar du?

      Mvh A

      Gilla

  8. Hortensia skriver:

    Det tål att tänkas på, Patrik, men jag tänker, att svenska staten på sikt – oavsett hur många skattekronor som öses över aktivisterna – kommer att förlora både sin makt och sina inkomstmöjligheter, om inte folkbytet stoppas och reverseras.

    De månghövdade klanerna, hitkomna från, ur vår synvinkel, laglösa länder, för att göra Sverige ”spännande” gör redan precis som de vill, utan att svenska staten förmår påverka deras barbariska beteenden i någon större utsträckning.

    Den enda kvarvarande arenan lär därför kunna vara ett helt importerat, komplett galet, fattigt och våldsamt, tokmuslimskt klansamhälle. Arma Moder Svea och en eventuell svensk folkspillra. 😦

    Liked by 2 people

  9. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Det här är ett mycket viktigt budskap, om vikten av att separera olika sfärer. Detta är en förutsättning för en väl fungerande ekonomi driven av effektivitetskrav och utan korruption.

    Denna modell hotas idag från flera håll i Sverige men dock inte på traditionellt sätt i form av socialisering av ägandet. Statens agerande beskrivs väl av PE. Möjligen kan man tillägga att staten nu på allvar ger sig in på ett stort nytt område, att begränsa yttrandefriheten, något som normalt tillgrips i orostider som krigssituationer.

    Det jag vill lägga till i det här sammanhanget är ett utökat inflytande från ett växande klansamhälle. När det skjuts i Rinkeby så ger media företräde åt en person i full afrikansk hövdingmundering som talar om Rinkeby som ”här i byn”. Utan att hävda att vederbörande på något sätt är kopplad till den senaste skjutningen så är det ändå uppenbart att mycket av ny-kriminaliteten är kopplad tilll klanstrukturer. Ofta förtigs detta men i fallet Angered sägs det öppet av polisen.

    Liked by 2 people

  10. Den tysta revolutionen skriver:

    Den fjärde sfären – familjen är den som staten påverkat mest och tydligast. Förr i tiden, och det betyder i många, många årtusenden, i tidernas evighet, fostrades barnen av föräldrarna och den nära släkten. Det var de som hade initiativet. I det moderna samhället arbetar båda föräldrarna heltid – helt skilda från de egna barnen. Det krävs därför en kollektiv fostran mest hela dagen. Makten över barnens karaktärsdaning har till stora delar därför överflyttats till staten. Familjens kontroll och naturliga intimitet blev påförd olika institutioner, som fritidshem, dagis och skolan. Där ersattes föräldrar med en professionellt utbildad stab av statligt skolade uppfostrare – genusmässigt och ideologiskt väl inskolade människor, där staten helt bestämde inriktningen på deras utbildning. Vi fick då en uppsjö av olika ”pedagoger”, och inte ansvarstagande föräldrar. En mer idealiskt situation att ta kontroll över människors fostran kan man knappast tänka sig. Vi har i praktiken socialiserat barnens uppfostran, mitt i all privat frihetssträvan. Nu är det genuspedagoger som trycker in nappen i barnets mun. Sug på den ni. En statskupp av det mer omfattande slaget. En tyst revolution. Och via småskolan och mellanstadiet fortsätter det sedan upp och över hela vuxenstadiet. Så nog är den fjärde sfären viktig. Rentav den viktigaste.

    Liked by 6 people

    • Lars skriver:

      Det moderna industrisamhället uppstod i mitten på 1800-talet och svensk skola i början av 1800-talet. Skola fanns redan i viss mening under antiken och kring kyrkan på medeltiden, men att familjeskolning skulle ha tusentals år på nacken….stater har alltid via religion och andra medel styrt människors tankevärld.

      Gilla

      • Också en Lasse skriver:

        Lars tänk större! Den gren av mänskligheten som
        finns idag har 200 000 år av utveckling bakom sig…!

        Gilla

  11. Bo Svensson skriver:

    Det som gjort att Sverige har fungerat som ett föredöme som man velat följa i spåren, är den prestige man vunnit med sina multinationella koncerner och att man globalt fått för sig att samma kompetens är engagerad i ledningen av landet, vars politik man då föreställer sig är lika framstående och efterföljansvärd.

    Vi måste sprida insikt om det verkliga förhållandet.

    Liked by 3 people

  12. uppstigersolen skriver:

    Nu är det ju tur att inte utvecklingen sker i Ultrarapid (jättesnabbt) utan i Slowmotion. Då har vi fortfarande möjlighet att ändra skeendet. Revolutioner som sker fort tenderar att vara länge. Se Sovjetunionen, knappt 75 år tog det att bli av med den. Sen kanske den fortsätter idag men heter Putin. För Sveriges del hoppas jag att vi om några år kan se tillbaka och säga: Tack och lov att PK-eländet är borta.

    Liked by 1 person

    • Thore skriver:

      I marginalen…

      Ultrarapid och Slowmotion är exakt samma sak – tittarmässig.

      Ultrarapid syftar på att filmen går extra fort i kameran vid själva filmupptagningen. För att sedan spelas upp med normalhastighet i projektorn. Då går det filmade i Slowmotion.

      Slowmotion är tekniskt kopplat till video in- och uppspelning.
      Ultrarapid till bilder på en filmremsa.

      Vad vet de unga idag om film i en kamera? Och en inställningsratt på den – utmärkt Ultrarapid.

      Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Många ville in i det sista hålla sig till demokratiska regler, inte sällan på ett lite överilat, värdenihilistiskt sätt. Man måste beakta att många i de högre etagen lät jurister påverka inställningen till politiken. Och svenska jurister…

        Gilla

    • Bo Adolfsson skriver:

      Minns Du rätt?
      Har Du glömt 4 oktoberrörelsen och Curt Nicolin som var ledare för SAF, Svenska arbetsgivareföreningen.
      Idag vågar inte Svenskt näringsliv stå upp för Östling. Idag ger Svenskt näringsliv sitt tillväxtpris till företag som verkar inom fusk- och bidragsdiarbranschen personlig assistent. Det skulle Nicolin aldrig ha gjort!
      Har dagens näringslivsorganisationer någonsin ifrågasatt invandringen? De har bara sett till sina förmenta kortsiktiga fördelar och inte vad som är bra för Sverige och svenskarna. I sann Mussolinis anda samarbetar de med staten. Definitionen av fascism.

      Liked by 2 people

  13. olle reimers skriver:

    Det är nog tyvärr inte bara så att det är staten sm har ätit sig in i näringslivet. Det sista har upptäckt att det enklaste sättet att skaffa sig förmåner gentemot konkurrenterna är se tiill att staten i olika sammanhang är på dess egen sida.

    På så sätt har det under årens lopp uppstått svängdörrar mellan dessa intressen: storkapitalet och staten har insett att det bästa är att stödja varandras intressen. Inte minst har man tagit lärdom från USA där i vart fall de delar av näringslivet som utövar bankverksamhet och tillverkar militär utrustning har tjänat på det.

    Eisenhower kallade fenomenet det ”militärindustriella komplexet” medan Kennedy pekade på ett djupare samband som försiggick i ”secret societies”.

    Inbilla sig ingenting!.

    Liked by 4 people

    • Peter skriver:

      Kunden har alltid rätt, när störste kunden är staten så har också staten rätt.
      Inget konstigt i att näringslivet gillar staten.

      Gilla

  14. Lars skriver:

    Mycket intressant. Några funderingar:
    1) Makten över näringsliv eller politik finns hos vissa grupperingar och är ideologiska och planerande. De återfinns i toppen av beslutsordningen. De är vanligen ‘tjänstemän’ dvs sitter inte själva med kontroll av pengarna. Det privata ägandet av näringslivet är i stort sett ersatt av tjänstemän inom ramen för företag eller fonder. Östling var tjänsteman! Men representant för ägandet. Han utförde sina uppgifter med bravur inom ramen för systemet och byggde en egen förmögenhet. Även tjänstemän kan vara kreatörer och framåtsyftande och leva för att organisationerna ska växa och vara lönsamma. Det är nostalgi att tro på återkomst av det personliga ägandet. Visst fanns det en Stenbeck, en Kamprad och motsvarande idag, framgångsrika entreprenörer, men åtminstone sedan 60-talet har de stora företagen här och i världen fått ett spritt ägande. men hur aktiva är dessa kapitalplacerare? Vilket ansvar tar de? Problemet med löntagarfonder var nog inte att man ville bygga ett nationellt orienterat kapital utan den sammanblandning av roller man planerade för med fack och stat dvs politiker som ansvariga för skötsel och för investeringar och planering. En kompetensfråga men också en fråga om att skapa ett monolitiskt system.
    2) Eliter av olika slag, tjänstemän, kan få en praktisk kontroll, ‘ett ägande’ av resurser de facto om än inte de jure. Det ‘civilsamhälle’ Patrik beskriver är ett ‘huvud utan koppling till basen’, inte tvingat av hur världen fungerar att vara kompetenta och ekonomiskt och affärsmässigt bevandrade i den ekonomiska verkligheten och hur samhället fungerar, de skapar inga resurser, de använder beskattade medel. Medan den offentlige tjänstemannen i ett statligt verk kan vara oväldig, effektivitetsorienterad och inriktad på de uppgifter den aktuella organisationen har och dess överlevnad så kan ‘huvudet’ skapa sin egen bild av verkligheten och mål och visioner och i huvudsak fungera inom ramen för de egna värderingar, den kultur, som finns i denna bubbla av verkligheten med sin egen kultur.

    Liked by 2 people

  15. Bo Adolfsson skriver:

    Vem har gjort mest nytta för Sverige, Bah Kunke eller Östling?
    Vem syntes mest på nobelfesten? Var Östling överhuvudtaget där?
    I historiens ljus, den historia som vi just nu skapar, kommer detta att vara en mörk epok i Sverige. Bah Kunke försöker ju t o m riva ner den historia som Sverige har haft.
    Vad gör Ulf Kristersson mot detta? Ingenting vad jag har sett.

    Liked by 7 people

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Är det inte en större skandal att socialisterna utnyttjade Bah Kunke för sina nidingsdåd att dela ut en Serafimermedalj till Jean Claude Arnult? Så fungerar nämligen socialisterna!!!
      Inte underligt att ”Svenskens” rykte fördärvas.
      Sverige Demokraterna behöver inte anstränga sig när Ulf Kristersson faller lätt ner i träsket.

      Gilla

  16. Lars skriver:

    Det är även intressant fundera över uppväxt och kultur i den miljö det handlar om. Pappa var statstjänsteman av den gamla skolan. Alltid hederlig, alltid göra rätt för sig, inriktad på rationalisering, planering analys. Själv arbetade jag i privat verksamhet i stora företag, aldrig offentligt. Kulturen skiljer sig åt! gamla lärdomar är fungerande, men det ‘affärsmässiga’, att se möjligheter och navigera var kanske hämmat av tron på ordning och reda och oväld. Ibland har man sagt det tar tre generationer att skapa en akademiker, det kanske tar tre generationer att skapa en företagsledare också! Samtidigt är det många som brutit sig ur traditioner i familjen och gått egna vägar. Jag tittade på gråsparvsflocken som jag göder nyss. När någon får för sig att lyfta följer hela flocken med. Det kan vara fara å färde. Men någon enstaka pippi gav tusan i det. Ingen fara, bara ett jädrans flaxande! Stod lugnt kvar och pickade. Men jag minns pappas övertro på statens förmåga planera, det var ju hans uppgift och erfarenhet, och bristen på insikt i dynamiken i samhället.

    Liked by 1 person

  17. Kenneth Lundgren skriver:

    Näringslivet och civilsamhället skapar ekonomiska värden i tillvaron medan staten (och kommunerna) dels lägger beslag på skapade värden och dels har makten att sätta upp reglerna.

    Stat och kommun hittar på ny lösningar för att näringsliv och civilsamhälle ska fortsätta överföra värden. I huvudsak har den historiska utvecklingen varit genom beskattning av fastigheter, områden (tullavgifter), löneinkomster, företagsvinster och konsumtion (moms, mm) .

    Om överföringen av värden (skatter) till staten hotas behöver man hitta på nya metoder för värdeöverföring. Genom att knyta samman näringslivet, civilsamhället och staten med varandra kan värdeöverföringen vidareutvecklas. Frågan är dock vad som händer i en gränslös värld.

    Liked by 1 person

    • Lars skriver:

      Offentlig sektor skapar också ekonomiskt värde om du ser till sådant som infrastruktur, sjukvård, äldreomsorg, bostadsbolag mm. Socialförsäkringar är av annan karaktär, försäkringsmässig hantering, och kräver få egna resurser jämfört med värdeomfördelningen.

      Bo Södersten, professorn, som skrev om invandring och med tiden blev alltmer provocerande och alltmer hätsk utan att det resulterade i debatt, han blev ignorerad, myntade i en artikel att det privata näringslivet var närande och det offentliga tärande. Det är självklar fel, men det enda man kommer ihåg honom för och det har medfört en antipati mot hans inlägga och tankar.

      Ibland är det viktigt med orden! Inte bara för de emotioner man väcker upp utan för behovet av stringens i resonemangen! Sveriges politiska retorik är full av slagord om skatter, närande och tärande, frihet, staten och skatterna, men det hetsar bara upp de frälsta och stöter bort de andra.

      Gilla

  18. Lennart Bengtsson skriver:

    Inget är så farligt som de små stegens tyranni, ty där fungerar inte våra medfödda instinkter. Först när man varit borta från ett land under ett antal år märker man skillnaden ungefär som att barnbarnen gått och blivit tonåringar eller till och med vuxna helt omärkligt.

    Det är kanske därför som alla etablerade samhällen bara kan ändras genom krig och revolution. Det måste till ett sammanbrott för att medborgarna skall vakna upp och märka vad som hänt och händer.

    Det som säkert kommer att ändra på Sverige är den jättelika migrationen som mer och mer kommer att domineras av människor från helt andra kulturer. Vad slutresultatet blir kan inte med säkerhet förutsägas med knappast blir det ett Sverige som det som svenskarna själva byggde upp under de senaste 150 åren. Politikerna får förvisso trogna undersåtar som ser upp till dem som barn till föräldrar. Problemet är bara att de som skapar välståndet som alla lever av gradvis kommer att försvinna. När politikerklassen upptäcker detta är det dessvärre för sent.

    Liked by 8 people

    • Lars skriver:

      Vi får hoppas du har fel i att krig och revolutioner är enda sättet att förändra samhället. Vad jag ser så är de krafter man släpper lös ofta kontraproduktiva. Revolutionen äter ofta sina barn. Efter WW1 skapades det Sovjetiska samhället och i Tyskland skapades grogrund för nazismen. När engelsmännen lämnade Indien skapades Pakistan och Öst Pakistan, från 1971 Bangladesh. Samtidigt finns det fortfarande ca 400 miljoner muslimer i Indien, som är en sekulariserad stat och demokratisk. Å andra sidan skapade Franska revolutionen 1793 förutsättningar i Europa för en borgerlig revolution, som spreds med Napoleons arme.

      Jag tror mer på försiktig och pragmatisk och kontrollerad förändring. De små stegens förändring ger möjlighet att backa eller ändra riktning. Den irreversibla invandringen är exempel på en slags revolution, otyglade ‘visionärer’ styr förändringen av Sverige, en märklig blandning av höger- och vänsterkrafter som står för galenskapen.

      Stelnade system kan kräva revolutionär förändring för att de ska förändras eller gå under. Förändringsbenägna system som är anpassningsbara klarar sig bättre. Evolutionen, som verkar på gruppnivå snarare än individnivå är exempel på det. Arter som anpassar sig överlever, individer som konkurrerar gör det vanligen inte.

      Gilla

      • A skriver:

        Snälla Lars, ska du inte öppna ögonen och se vad detta verkligen är. Otyglade visionärer?
        Blandning av höger och vänster?? Lyft blicken, de har tagit det ett steg längre och muterat. De har omfamnat kapitalismen och slukat den hel. De har socialiserat alltihop i sin helhet. Utom ägandet, men vad ska de med det till? Släpp de gamla föreställningarna Lars.
        Det är så försåtligt och raffinerat uttänkt att det är löjligt.

        Mvh A

        Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Vem om någon har intresse av stor invandring? Vilken ekonomisk ideologi omfamnar det? Näringsliv och nyliberalism. Men jag tror inte de är så involverade egentligen utan att det är en osannolik samling politiker som låtit det skena. Tror du, A, verkligen på ett resonemang om att lilla Sveriges ‘vänster’, skulle det vara ‘kulturvänstern då’? Åsa Nisse marxisterna? Mp? skulle ha ‘slukat kapitalismen’? Tror du IKEA bryr sig om vänstern? 200 tusen anställda? Ägs från Holland? Tror du ABB bryr sig om svensk vänster? Schweiz. Tror du Volvo bryr sig? Scania? Tyskland. Astra? England.

        Tror du EU bryr sig om svenska Åsa Nisse marxister? Eller för den delen svensk borgerlighet?

        Nog måste du väl erkänna att Annie Lööf har visioner? Eller Löfven? Eller Fridolin? Eller Kristersson? Det är förvisso, synes det, synnerligen hafsigt och slafsigt sammansatta, men någon slags visioner är det väl?

        Gilla

      • olle reimers skriver:

        Olof Palme myntade uttrycket: ”politik är att vilja”.

        Politik kan också vara att vilja mer än folket. Om man skaffar sig redskapen för att gå förbi folket (partistöd, politisering av ambetsmannkåren, urholkning av skolan o.s.v.) är det något som är ägnat att få politikerna att vilja ännu lite för mycket.

        Härutöver får man den nackdelen att politikerna gärna vill ha koll på vilka som blir poltiker m.m. och så är den stenen i rullning.

        I de här sammanhangen blir ord som socialism eller liberalism bara floskler eftersom det inte är det saken handlar om. Det handlar ENBART om makten för den egna gruppen. Visst kivas de lite inbördes men de visar tydligt att ingen av dem egentligen har någon annan idé än att fortsätta att bygga på muren runt sig själva.

        Sedan gäller det givetvis att frottera sig med alla andra som har det på ungefär samma sätt såväl innanför som utanför landets gränser. Man träffas i Virginia eller i Davos eller på klimatmöten eller vid invigningen av Gotthardstunneln och stryker varandra över kamelhårsryggarna.

        Svårare än så är det inte.

        Liked by 1 person

      • A skriver:

        Nej Lars, jag menar hela den socilalistiska maktapparaten. Den är inte särskilt klen, snarare allomfattande. De motarbetar inte kapitalismen längre utan använder den för sina syften på ett rafinerat sätt, som jag ser det. Det du kallar höger kallar jag en del av vänstern. Ett problem idag är att de inte som förr talar om socialismen, de bara genomför den. Ett genidrag tycker jag.

        Mvh A

        Gilla

      • olle reimers skriver:

        Det är naturligt att det i ett land med kraftig socialistisk dominans under lång tid och där merparten av det offentligas tjänare hellre ägnar sig åt sådant än åt näringsliv, att det uppstår en ”Deep State Sweden” som verkar i samma riktning oavsett förändringar ii den politiska ledningen för landet.

        Gilla

  19. Sixten Johansson skriver:

    Mycken samlad klarsynthet både i Patriks text och i kommentarerna! Min bild är att migrantinvasionen dramatiskt har förstärkt och tydliggjort de långsiktigt dödliga svagheter som finns i den övermogna västerländska kulturen, alltså framför allt svagheterna i verklighetskontakten och i det socialt relaterade tänkande som styr handlingarna. Utan den livsfarliga invasionen skulle vår kultur ändå ha gått under, men mycket långsammare och omärkligare.

    Problemen kom att framträda extremt tydligt i Sverige bland annat på grund av konsensustrycket, socialdemokratins långvariga dominans och ”kulturvänsterismens” utträngning av all motverkande konservativ verklighetssyn, åtminstone sedan 90-talets början. ”Vänsterns” idékärna är i sig utopistisk och totalitär, men även de borgerliga förlorade då all djupare samhällsförståelse och bär sedan 1991 huvudansvaret för att den massiva samhällsförstörelsen igångsattes och accelererade. Alla ungdomsförbundens storstadsboende gödkycklingar och narcissistiska mediafigurer utan minsta ansvar har fått bestämma Sveriges allt mer sinnesförvirrade, utopistiska och självdestruktiva politik.

    ”Socialism” och ”kapitalism” flätades in i varandra. I ett slags socialdemokratiskt folkmedvetande föddes nya hybrider av socialism och fascism, feminism och psykoinfantilism. Alla är mobborienterade, men saknar både ledarskap och nationalkänsla, såväl verklighetskontakt som vilja och förmåga att organisera sig hierarkiskt och arbeta för gemensamma realistiska mål.

    Liked by 2 people

    • Peter skriver:

      Jag tog tidigt till mig uttrycket och tanken -socialdemokratisk statskapitalism- stödd och skyddad av -statsterror-, att staten genom terror, i form av lagar, skyddar sina olika verksamheter från konkurrens.
      Andra former av terrorliknande medel är straffskatter och bidrag i avsikt att forma samhällsutvecklingen i en för de totalitära politikerna önskvärd riktning, själva motsatsen till en liberal demokrati där folkviljan trumfar politikernas totalitära mål.
      Kapitalismens yttersta mål är monopol, en verksamhet styrd av leverantören, den socialistiska statens mål är detsamma så även den obegränsade liberalismens.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Nu är du inte försiktig med ord och definitioner. Terror har vi sett litet av i Sverige. Statskapitalism avstod man med Saltsjöbadsavtalet, samförståndet med näringslivet att lämna det ifred. Man utvecklade istället tankar om ‘funktionssocialism’ som främst avsåg viss reglering av marknader t.ex. bankväsende, konjunkturpolitik, konkurrenslagstiftning etc. och att mildra avigsidorna med kapitalismen med olika offentligt styrda medel som pensioner, sjuk och hälsovård, sjukförsäkring och akassa, aktiv arbetsmarknadspolitik mm. och lämnade arbetsmarknadsförhållanden till parterna, men lagstiftade där det behövdes t.ex. om arbetarskydd.

        Straffskatter på högavlönade – ja skattepolitiken på 70-talet och 80-talet var orimlig. kanske det är vad du menar. Nu är det väl jobbskatteavdraget som pensionärer och sjuka som är av den typen?

        Kapitalismen strävar efter stabilitet i marknadsförhållanden genom monopolistisk konkurrens eller monopol. Staterna motverkar monopol genom konkurrenslagstiftning.

        Socialismens mål var och förblev välfärd för flertalet och en produktiv ekonomi med tillväxt. Jag delar de värderingarna till hundra procent, men jag delar inte verklighetsbeskrivningen, hur samhällen fungerar, inte med sjuklövern och inte med socialdemokratin (jag satt och funderade häromdagen och kom på att jag faktiskt aldrig röstade på Palme hur det nu kom sig, den stora förgrundsgestalten, trots min allmänna okunskap. Antagligen berodde det på skäl som jag ofta framför på dessa sidor nuförtiden…).

        Det är intressant att man kan vara överens om grundläggande värderingar om människor och samhälle och oense om hur samhällen fungerar! Det är jobbigt förstås med människor som anser att sådant som äganderätt är en värdering när det är en beskrivning av samhället och det är jobbigt med människor som anser att socialism är en värdering när det är en samhällsbeskrivning och en strävan mot förändring.

        Gilla

    • Lars skriver:

      Jädrans Sixten, jag har inte minsta invändning mot hur du använder begreppen. ”Kulturvänsterismen” var en bra beskrivning. Jag tror det är den människor förväxlar med socialism. Jag ser ingen real samhällsanalys hos denna sk ‘vänster’. Jag håller i stort med om din beskrivning här.

      Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Alla de nuvarande partierna suktar väl efter den makt som ett starkt och vittförgrenat centralistiskt styre utan motkrafter kan erbjuda, och näringsliv, kultur, föreningar, fack, kyrka, advokatkår, högskolor, media osv, alla vill skaka hand med statsmakten och dia dess spenar. I Sverige finns inget motstånd mot den extrema sammanflätningen, som i sin förlängning leder till en totalitär statsideologisering och underminerar det sanningssökande som ett gott samhälle bygger på.

      På vänsterkanten är det bara de mest renläriga kommunisterna som avskyr PK-ismen, feminismen, statskapitalismen och globalismen. Men även om rödfärgen är tydlig, så är de många svarta stråken också uppenbara, t ex korporativismen och den organiserade aktivismen, det riktade hatet och halvt dolda våldet mot ideologiska motståndare. Socialdemokratins fascistiska drag har påvisats redan under 1900-talets andra hälft och under de senaste åren har de blivit ännu tydligare. Ledarskapet och stöveltrampen saknas, men nationalismen har ersatts av fanatisk globalism och maktgirig megalomani i rosa trosor.

      Så vi kan inte skylla allt på socialismen, därför att ett lika sinnesförvirrat storhetsvansinne och totalitärt tänkande finns t ex hos Reinfeldt, alla stroppiga folkpartister, centerns ledarinna och förvirrade CUF-stadsfjollor och hos de osaliga miljöstollarna.

      Liked by 4 people

      • Lars skriver:

        Stycke två håller jag inte med om. Inte om orden t.ex. statskapitalism och fascism i sammanhanget eller korporativism (som var ett kännetecken, men inte gick över till fascism) och inte att det blev tydligare under andra halvan av 1900-talet.

        Även om facken fick igenom löntagarfonder så försvann det snabbt på 80-talet (och jag tror konstruktionen med en monolitisk struktur och sammanflätning av stat, näringsliv och fack var problemet, jag tror vi haft nytta av framväxt av nationella fonder (finns i olika länder som Norge och Singapore) och vi fick sedan ‘rosornas krig’ inom socialdemokratin och vi fick splittring inom socialdemokratin, som gick till höger med Feldt och Carlsson (Mp på halsen, många besvikna från SAP sökte sig dit när de inte ville välja den borgerliga sidan, där M tog över mittenpartiernas roll) och naturligtvis V). S tappade och har gjort det i hela Väst Europa i brist på sammanhållet program kring ekonomi och samhälle – i GB tog New Labour över med mer nyliberal prägel, i DE tvingades man integrera DDR och så småningom minska välfärden och hålla ned löner och gå över till exportdriven tillväxt mha undervärderad valuta (när man anslöt till Euron). IDanmark är man väl nere på 20 % av rösterna nu, kanske en följd av ”kartoffelkuren” och oförmåga omorientera? Hela EU har gått mot nyliberal politik, särskilt inom EMU och i Öst Europa, i Frankrike misslyckades Mitterand och började föra nyliberal politik inom den tvångströja EMU innebär.)

        Jag tänker ibland att många för gårdagens krig, det krig kring löntagarfonder och framväxt av korporativism som det skulle medfört, men att den striden redan är avklarad sedan snart trettio år. Partierna har inte frigjort sig från den analys och retorik som de växte upp med då kadrerna bildade sig en uppfattning om samhället. Idag är ju ungdomsförbunden, nästa generation politiker, närmast patetiska.

        Vad hade hänt om man fortsatt med löntagarfonder? Rimligen hade företagen på börslistorna flyttat säte och ägande utomlands. IKEA flyttade ut på 70-talet. TetraPac satte sig i Schweitz, Elektrolux i London. Vinsterna beskattningsbara i Sverige hade blivit låga, skatteplanering fungerade då också. Att flytta hundra gubbar i en koncernledning utomlands är enkelt. Flytta pengar kräver lite mer av redovisningskunnande, men det var man bra på redan då. Ett viktigt skäl till att man släppte valutaregleringen på 80-talet var att den var överspelat.

        Gilla

  20. Lars skriver:

    Sverige och svensk politik påverkas av omvärlden, där nyliberalism härskat sedan 90-talet. Balanserad budget, penningpolitikens primat, globalisering (fria kapitalrörelser, fria handelsflöden) har varit allenarådande. Men vad händer? Penningpolitik har visat sig ha mycket liten effekt på konjunkturen, det finns ingen real kopplingsmekanism utom via räntan (ökar man penningmängden minskar omsättningshastigheten) och låg ränta förmår inte dra igång ekonomin om efterfrågan är låg.

    https://www.bloomberg.com/view/articles/2018-01-11/why-we-have-to-talk-about-a-bubble

    Bilden av att Svenskt näringsliv hämmas av staten torde inte vara sann. Visst har Patrik rätt i att rollfördelning mellan stat, näringsliv, fack, individ, organisationer är väsentligt, men vad gäller styrande krafter tror jag det är internationella finansiella krafter som varit väsentligast sedan 90-talet för den svenska utvecklingen.

    Gilla

  21. Sixten Johansson skriver:

    En väsentlig diskussion här kring de politiska schablontermerna och kategoriseringarna och frågan vilken verklighet de egentligen i dag står för!

    Under valrörelsen har jag lust att använda ”socialister” som ett grovt skällsord på de ”borgerliga” partierna, men är inte SD också socialister i sitt vurmande för välfärdsstaten? SD och dissidenter över lag känner sig som nationalister, och kallas nu högerextrema, men nationalismen har ju på olika håll varit både socialismens och fascismens drivande motor.

    Vi dissidenter har i hög grad börjat tänka konservativt, men är det inte en sorts revolution vi vill ha och är vi i så fall konservativa? Kan konservativa överhuvudtaget organisera sig (likt ”socialister”) och störta en destruktiv maktelit, om det inte finns en handlingskraftig försvarsmakt? Ett gott samhälle liknar en mycket komplicerad organism, som behöver lång tid på sig för att växa fram. Kan konservativa, som i hög grad är individualister, både organisera sig och utan ideologi, plan eller tvångsmedel ”bygga upp” ett samhälle som har kollapsat?

    Lars försvarar den tidigare tämligen funktionella samhällskroppen, som hade både ”vänster-” och ”höger”-komponenter, vilka balanserade varandra. Från den kroppen har i princip huvudet avskilts och höger, vänster, fascism, socialism, feminism och en massa andra ismer har fusionerat. När spärrar och motkrafter sätts ur spel, då kan både ”höger-” och ”vänster”-ismer löpa amok och övergå i kollektivt vansinne och samhälleligt sönderfall.

    Liked by 2 people

  22. Folke Lidén skriver:

    Anders och Sten Röttorp, två kollegor vid Svensk Nattvakt i Sundbyberg i slutet på 60-talet. Där fanns även Stellan Bojerud.
    Ber om ursäkt för denna nonsenskommentar.

    Gilla

  23. lenngo skriver:

    När det gäller inläggets avslutande fråga ”Hur går det till när staten sluter det civila samhället till sin barm och plånbok?” tror jag att en del av svaret är följande: I Sverige går en flod av pengar till aktiviteter som inte utförs mot betalning. Flödet utlöses av tre sorts beslut. Det första är enskilda medborgare som skänker pengar till ändamål som du uppfattar som välgörande. Helt OK. Det andra är politiska beslut om bidrag. Det positiva med det flödet är att ansvar kan utkrävas i efterhand av politikerna (åtminstone i teorin) samt att det är möjligt att få ett hum om hur mycket pengar det handlar om och vart det går (åtminstone om man lägger ner stora ansträngningar på efterforskning). Men den tredje delen är alla de bidrag till föreningar, forskare, kulturutövare och mycket annat som beslutas av tjänstemän i myndigheter och andra institutioner. Denna tredje del av flödet är oerhört mycket större än de flesta föreställer sig och den är därtill fullkomligt oöverskådlig och utanför varje form av demokratisk kontroll. Läser man myndigheters årsredovisningar finner man ofta att en del av verksamheten handlar om ”stöd”. Och de aktiviteter som får del av, och blir beroende av detta ”stöd” är i det helt övervägande antalet fall som ingen av oss skulle ha en tanke på att ge pengar till om vi ska skulle ta dem ur vår egen plånbok i stället för över skattsedeln.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s