
PODCAST I ett nytt avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) med Emelie Steen, konstnär och konservativ influencer.

Plötsligt slår mig en banal fråga som jag – och många andra, men nu handlar det inte om att förringa min egen skuld – borde ha ställt mig för länge sedan. Det har att göra med Sveriges relativt nyskapade sociala problem exemplifierade av sådant som gängkriminalitet, utsatthet, bidragsberoende och bråk i skolan. Den banala frågan är hur dessa obehagliga företeelser har kunnat uppstå. Eller mer tillspetsat: vem är skyldig, vems är felet, vem borde ha någon sorts straff eller i varje fall reprimand för tillståndet?

SEMESTER År 1971 vandrade fem myskoxar från Dovrefjell i Norge ut på vandring. När de kom till fram till sjön Rogen i västra Härjedalen slog de sig ner och etablerade en ny hemvist. Flocken bestod av en tjur, två kor och två kalvar och växte under kommande år till sig och bestod som mest av över 30 djur.

Finns det något mer provocerande idag än en svensk kvinna som väljer att leva som hemmafru? Karriären ska gå före allt! Friheten! Oberoendet! Men hur fria är egentligen alla de kvinnor som inte ens äger friheten att kunna vara hemma några år på heltid med sina egna barn? Och hur blir det med livskvaliteten när dagarna ska ägnas åt arbete på jobbet och kvällarna åt arbete i hemmet? Det talas ibland om en “kvinnofälla”. Vilka är det som går i den?

IPCC har just kommit med sin sjätte Assessment Report (AR6) om klimatförändringar. Den förra bedömningsrapporten kom för sju år sedan. Jag har studerat AR6 i några timmar – vilket inte är mycket med tanke på att jag knappt vet något om ämnet och att skriften har 3 949 sidor – för att se om jag kunde dra några åtminstone för mig själv nyttiga slutsatser. Jag kanske kunde det.

Catarina, min fru, har länge arbetat i olika städer på Västkusten. Hon har också sitt barnbarn i Göteborg. Då och då besöker vi alltså Västkusten och Göteborg.
För en vecka sedan reste vi därför till Göteborg, främst för att hon skulle få återse sitt barnbarn som hon av känd anledning varit avskild från i över ett år.

Jag tänker inte uttala mig om huruvida de afghanska tolkarna har rätt till asyl i Sverige eller inte. Men jag har några tankar om den debatt runt dem som uppstått eftersom jag anser den vara mycket typisk för Sverige där migrationspolitiken utan undantag saknar helhetssyn och konsekvensanalys.

När jag år 2008 på DN Debatt skrev en text som ifrågasatte Sveriges avvikande höga invandring var min tämligen naiva förhoppning, att om jag bara använde fakta och noggranna källhänvisningar, så skulle de som hade invändningar göra det med sedvanlig publicistisk respekt. På det sättet skulle läsarna kunna ta del av en angelägen debatt i en viktig samhällsfråga.

Läkaren Hans Rosling gjorde sig världsberömd på att med pedagogiska illustrationer visa att världens tillstånd inte alls var så eländigt som experter och media ofta påstår. Han menade till exempel att överbefolkningen inte är någon fara och att världsmedborgarnas hälsa stadigt förbättras. Han sa att hans liv var en ”kamp mot den förödande globala okunskapen”.

I torsdags (5/8 2021) uppmanade jag Det Goda Samhällets läsare att utse den bäste yellowface-skurken. Jag ställde samma fråga till mina och DGS följare på sociala medier: Facebook, Instagram och Twitter.

När den här bloggen startades för ungefär sju år sedan blev jag kontaktad av en kvinna med diffusa litterära ambitioner. Hon var 24 år och invandrare. Hon hade tillbringat någon studietid på Stockholms universitet. Hon ville skriva debattartiklar men om det inte fanns utrymme för debattartiklar kunde hon skriva något annat för hon var en mycket vass och mångsidig skribent förklarade hon utan att hymla.

Juni bjuder på ljusets midsommarfest och doft av hundkäx – i sensommartid doftar det krondill och höstsyrener istället. Det smaskas röda läckerheter i slott och koja och dricks hemkryddat brännvin med måtta och stil på den lagom svalkande altanen, eller på bryggan vid sjön. Sensommaren står i sin fullaste prakt och högsommarens lätt hysteriska semesteriver har lagt sig. Kräftans tid är inne och Nordiska museets intendent Jonas Engman oroar sig.

Expressens Mellanösternkorrespondent Kassem Hamadé har intervjuat (publicerad 6/8 2021) talibanledaren Muhammad Naeem.
”Folket är på vår sida”, säger talibanledaren. Jag tror att han har rätt. Jag har svårt att se hur det är möjligt för en rörelse att hålla ut så länge, att strida i så många år, och vara så stark som den är utan att ha folkets stöd.

SVT:s inslag ”50-tal bärplockare övergivna i Älvsbyn – barn bor i tält på parkering” (5/8 2021) innehåller absolut allt. Romer från Bulgarien som det är synd om och som blivit ”lurade”, en naiv svensk dam som tycker att det är ”förfärligt hur människor har det” och som åkt till deras läger med kläder och mat (de vill ha cash!), en gråtande romsk kvinna med ett barn bredvid sig som säger att hon blivit lurad, nu vill hon bara hem igen. Plus villrådiga kommunalråd idag och från förra sommaren som måste följa lagen och gå via kronofogde och polis för att få människor avhysta, då från ett obebott hyreshus som de ockuperat.

I en 19 minuter lång intervju möter Fox News ankare Tucker Carlson Ungerns premiärminister Viktor Orbán i Budapest. Samtalet handlar om den nationellt sinnade, kristna, familjebaserade politik som landet tillsammans med flera andra före detta satellitländer i Östeuropa valt, och vars ledare Joe Biden kallar för politiska gangsters (thugs).

Bitte Assarmo har i flera inlägg tipsat om sommarutflyktsmål i Sverige. Jag tänkte berätta om en resa till Hedemora i Dalarna jag gjorde i början av veckan.
Där finns mycket att se för den kulturhistoriskt intresserade. Myntparken, där jag började min promenad morgonen den 3 augusti, heter som den gör för att Gustav Vasa ska ha anlagt ett myntverk där. I parken finns en damm och en fin kvinnoskulptur av Nils Enberg (1893-1959), kallad ”Kerstin”. Från parken kan man beundra en sida av läroverksbyggnaden, ritad av Georg A. Nilsson (1871-1949), som även ritat till exempel Adolf Fredriks musikklasser och Djursholms samskola i Stockholm.

Ända sedan jag blev misshandlad för en dryg vecka sedan (läs berättelsen här) har jag funderat över vad det är som får människor att ta till våld när allt de egentligen behöver göra är att vara lite lyhörda för vilket ansvar de har för sina handlingar. Hur kan man tala så olika språk att det som är självklart för en person är en provokation för en annan? Och hur kan man överhuvudtaget tro att det är i sin ordning att ge sig på en tant med knuten näve?

I Runebergs dikt ”Högt bland Saarijärvis moar” blandar bonden Paavo bark i rågbrödet för att dryga ut kosten och överleva svälten. I dagens Sverige blandar man etanol i bensinen för klimatets skull och slippa drabbas av värmedöden.

Jag är så tacksam över att jag fick växa upp när det mesta var förhållandevis enkelt. Visst hade vi problem även på den tiden, men det var reella bekymmer som för det mesta hade en logisk och praktisk lösning. Vi skapade oss inte en massa underliga funderingar och frågeställningar runt rena självklarheter.

Häromdagen (2/8 2021) funderade jag i en text här om avkoloniseringen gjort Jamaica bättre. Jag berörde även två andra före detta engelska kolonier, de afrikanska länderna: Kenya och Zimbabwe.
När jag läste på om Zimbabwe blev jag påmind om varifrån landets namn kommer. Innan Robert Mugabes marxist-leninistiska gerilla tog över makten år 1980 hette landet Rhodesia.

Häxorna hos Macbeth sitter på en hed i Skottland och rör ihop en trollsoppa med vars hjälp de ska göra sina konster. Man fattar att det är jobbigt att göra trollsoppa, åtminstone enligt detta recept som innehåller såväl ”fjäll av drake” och ”ulvatand” som ”finger av ett mördat barn som fötts i diket av ett skarn”. Men det som ger brygden kraft verkar inte vara ingredienserna utan den energi som de tre häxorna trycker in i projektet. Omkvädet går:
Fördubbla mödan, mödan fördubbla; Heta kittel, sjud och bubbla!