MOHAMED OMAR: Den strukturella antirasismen är ett problem

Häromdagen rapporterade Det Goda Samhället (12/9 2021) om biljettkontrollanter på spårvägen i Göteborg bötfäller ”gammelsvenskar”, men låter ”nysvenskar” åka gratis.

Tiggare från Balkan, som åkt utan giltig biljett, släpptes av utan kontrollavgift.

Från ”antirasistiskt” håll får man ofta höra att det finns något i det svenska samhället som de kallar ”strukturell rasism”. De vill dock aldrig tala om hur ”gammelsvenskar” i olika sammanhang missgynnas i förhållande till ”nysvenskar”.

Kanske skulle man kunna kalla detta senare förhållande för ”strukturell antirasism”? Jag menar att den så kallade ”antirasismen” dels har blivit en dominerande ideologi och dels att den gått över gränsen så att den i stället för antirasism i praktiken kommit att innebära negativ särbehandling av ”gammelsvenskar”.

Biljettkontrollerna i Göteborg är ett exempel. Jag har för övrigt själv vid ett flertal tillfällen bevittnat hur, på Stockholmspendeln, lugna ”gammelsvenskar” blivit bötfällda medan ”nysvenskar”, särskilt ”ortengrabbar” med aggressiv attityd, sluppit undan.

Jag är inte ensam om att ha observerat detta fenomen. En kommentator under Det Goda Samhällets inlägg om biljettkontrollanterna bidrog med följande rapport:

”När jag jobbade som busschaufför körde jag ofta förbi Kållereds migrationsverk. De flesta invandrare som åkte med betalade aldrig. Jag tog upp problemet med min chef som sa att Västtrafik beslutat att det var okej att låta det passera. Visst gjorde det arbetet lättare för mig som chaufför , men om jag varit betalande kund och sett att andra fick åka med gratis utan att chauffören bryr sig, det hade stört mig oerhört . Det bästa hade varit att Migrationsverket försett nyanlända med busskort, ( även om vi skattebetalare stått för notan), för att från början lära dem att det kostar att åka buss i Sverige.”

Och en annan skrev:

”I den stad jag bor i ser jag ofta immigranter stiga på bussen utan biljett och förklara för chauffören det blivit något fel på deras mobil. Antagligen hoppas de att chauffören ska godta förklaringen och låta dem åka med. Ibland lyckas de ibland inte. I de fall de blir avhysta går de av och väntar på nästa buss som kanske har en chaufför som låter dem åka med…”

Frågan är om inte ”den strukturella antirasismen” är ett större problem än ”den strukturella rasismen”. Den så kallade ”antirasismen” är rådande ideologi överallt: i skolorna, på myndigheterna, i försvaret, i kyrkan o. s. v. Rasismen däremot är undanträngd och tabubelagd. Det finns ingenstans där rasismen öppet försvaras. Man får förmoda att det är därför som den skattefinansierade ”antirasistiska” rörelsen försöker vidga begreppet så mycket som möjligt. Utan rasism, inga skattepengar.

Det finns ingenting att tjäna på att prata om ”gammelsvenskar” som blir diskriminerade eller rentav utsatta för rasistiskt förakt och hat. Det finns inga bidrag att håva in.

Den ”strukturella antirasismen” i vårt samhälle har lett till något man skulle kunna kalla för ”rasismskräck” eller ”rasismparanoia”. Denna skräck är farlig eftersom den riskerar att undergräva lag och ordning.

Ser du ”gammelsvensk” ut måste du följa reglerna, men är du ”rasifierad” kanske väktarna låter dig vara. För att det är en alltför stor risk. För att det inte är värt det.

Väktare eller poliser som använder sina befogenheter för att tillämpa lagen mot tjuvåkande ”nysvenskar” kan lätt falla offer för den ”antirasistiska” industrins jakt efter rasism. Särskilt om väktarna eller poliserna är ”vita” och tjuvåkaren som omhändertas är synligt icke-vit. Allt för många journalister och ”antirasistiska” aktivister står redo att kasta sig över sådana bilder som bevis för att ”den strukturella rasismen” existerar – och på så vis ytterligare förstärka den ”den strukturella antirasismen”.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon

Klicka här för att gilla min sida på Facebook.

Mohamed Omar