BIRGITTA SPARF: Från industri- och kunskapsnation till u-land

En ny studie förklarar en del av tillståndet i landet. I denna studie har 10 000 utomeuropeiska invandrare i Sverige intervjuats åren 2018-2021 av forskningsnätverket Migrant world values survey.

Forskningen påvisar de förväntade, självklara och svåra integrationsproblem som uppstår när stora mängder människor från underutvecklade länder i Mellanöstern och Afrika flyttar till det välutvecklade och avancerade välfärdslandet Sverige. Vilket vilken vanlig enkel liten människa som helst med ett minimun av sunt förnuft kunde räkna ut redan för 30 år sedan.

Som akademiker har jag naturligtvis ingenting emot att det bedrivs forskning. Utan den förvandlas vanligt sunt bondförnuft till fria fantasier utan belägg samt till rasism, fascism och nazism. Med forskningens resultat kan man förhoppningsvis kanske få även våra styrande politiker att inse att det enda som var att vänta redan från början faktiskt också inträffade och fortsätter att ske än i dag.

Bi Puranen presenterar studien i P1 Morgon och ger förklaringar till varför vi har så låg förvärvsfrekvens, särskilt bland kvinnor, i dessa grupper samt förslag på lösningar.

Dessa migranter har ett annat livstidsperspektiv eftersom de kommer från länder där medellivslängden kan ligga på 55 år. De har ett annat system med trygghet i klanen istället för staten. Kvinnan har sin roll som barnafödare med ansvar för familjen, mannen har sin som familjeförsörjare. Dessa system slås sönder av vår välfärdsstat men görs samtidigt möjliga att upprätthålla just på grund av våra välfärdssystem.

Således inga direkt revolutionerande nyheter för den som har någorlunda koll på Sverige och resten av omvärlden.

Puranen förklarar att systemet med skattefria barnbidrag och flerbarnstilläggen gör att kvinnorna uppfattar dem som en signal från samhället att det är bra att föda många barn. I detta har hon naturligtvis helt rätt, och hon föreslår att flerbarnstillägget ska tas bort.

Jag ska inte kritisera Puranen för hårt här eftersom jag ännu inte har läst studien. Jag utgår ifrån att den tar upp samtliga bidragssystem som låser in invandrare i passivitet och utanförskap, inte bara flerbarnstillägget.

Vidare föreslår Puranen SFI från dag ett, samhällsorientering, samtal, civilsamhällets insatser i form av Röda Korsets fika och språkpromenader där vi som medborgare kan engagera oss för att slussa in människor i vårt sätt att tänka. Vilket förvånar mig något, eftersom så gott som allt det där ju redan finns. Till föga nytta, om du frågar mig.

Hon talar också om ”tillit”, vilket är det nya heta modeordet när man talar om integration. Detta handlar om klanfolks brist på tillit till staten så nu gäller det att bygga förtroende för polisen, socialtjänsten, sjukvården, skolan och inte minst socialdemokratin för allt vad tygen håller.

Per Brinkemos bok ”Mellan klan och stat” gavs ut redan 2014 och förklarar mycket pedagogiskt allt detta. Men för den fick han löpa gatlopp och blev anklagad för att vara rasist och ännu värre. Tack och lov har han nu fått en viss upprättelse.

Puranen tar upp några exempel med kvotflyktingar och återkommer till civilsamhället:

– De här familjerna, för det handlar ofta om familjer, behöver hjälp med att våga komma ut i samhället. Och det ska vi ALLA hjälpa till med att göra. Det är inte bara en myndighetsfråga, det är också att vi som… Hur många svenskar har bjudit hem en, eeh, en, en, en invandrare som kommer från dessa länder på middag eller på fika eller så vidare? Det är få som har gjort det!

Anna Hernek avslutar:

– En uppmaning där då, från dig Bi Puranen! Och ett inlägg i integrationsdebatten. Tack så mycket för att du var med!

Här vill jag genast gå ut med några förtydliganden till Puranen.

Vill nyanlända integrera/assimilera sig in i det Svenska samhället så är det enbart deras egen business. Absolut inte min. Jag har ingenting som helst med deras eventuella integration att göra. Försök inte blanda in mig i det där.

Här behöver jag inte ens nämna att jag har jobbat med dessa människor under 22 års tid inom socialtjänsten i olika utanförskapsområden och försökt hjälpa till med deras så kallade integration den vägen. Med noll i resultat.

Men mitt yrkesliv hör inte alls hit eftersom du i ditt uttalande vänder dig till mig som privatperson. Du förväntar dig att jag ska bjuda hem dem på middag eller åtminstone på en fika. Varför då? Jag har ju aldrig ens bjudit in dem till landet!

Det har andra, alltså våra politiker gjort. Varför ska då ansvaret för hur deras inbjudna gäster trivs och utvecklas här helt plötsligt vila på mig? Jag har aldrig någonsin röstat för den här situationen i demokratiska val utan tvärtom alltid försökt rösta emot, efter bästa förmåga och erbjudna valmöjligheter.

Seriöst, Bi Puranen! Menar du på fullaste allvar, som erkänd forskare, att jag ska kunna hjälpa till med integrering och påverkan av människor med en diametralt motsatt uppfattning mot min?

Rörande moral, etik, islams och sharias roll? Om hijab och burka? Eller kvinnors, mäns, barns, homosexuellas och djurs värde och ställning? Samt frihet och demokrati i ett sedan tusen år kristet och nu sekulärt samhälle så enormt fjärran från deras? Tror du att det kan ske genom middagar, fika och språkpromenader?

Jag föddes som svensk i mitten av 50-talet när Sverige var en industrination på uppåtgående. Därefter har jag upplevt utvecklingen till en kunskapsnation. Nu tycks vi genom en massiv invandring från underutvecklade, primitiva, våldsamma och islamistiska länder vara på väg på rak kurs mot att bli ett nytt fattigt och våldsamt U-land.

Ingen ska förvänta sig att jag kommer att vara behjälplig i denna destruktiva samhällsutveckling. Ingen!

En mera utförlig presentation av studien finns i Dagens Nyheter.

Birgitta Sparf