I antologin Sensations of Eternity (2021) har Oliver Fotros presenterat ett urval av Ivan Aguélis essäer i översättning från franska till engelska.

Aguéli (1869-1917) var en svensk konstnär, orientalist och journalist som konverterade till islam.

Fotros är mig obekant, men jag gissar att han är muslim. Han är åtminstone sympatiskt inställd till islam, vilket kommer att framgå.

Jag har hittat en allvarlig förvrängning av den ursprungliga meningen i hans översättning av essän ”Notes sur l’Islam” (”Anteckningar rörande islam”), som publicerades första gången i tidskriften L’Initiation i augusti 1902.

I Fotros engelska översättning står det:

”On the other hand, the East is not without fault. It has neglected the [Greater] Holy Effort [for the soul] (al Jihad [al Akbar]) and has done nothing to spread [the teachings of] Islam amongst the Europeans, who in turn have been allowed to penetrate deep into the East for lucrative reasons. But this is only semblance. In reality, they are unconsciously drawn by an invisible force towards a Semitic conversion.” (s. 22-23)

Texten innanför klamrarna som förklarar att jihad ska tolkas som en ”andlig ansträngning” finns inte i originaltexten. Den är skriven av Fotros.

Fotros har även satt dit en fotnot som förklarar:

”Editors note: Aguéli is referring to ’Jihad’ (the ’Holy Effort’) in its higher sense, that is the inner, ’Greater’ Holy Effort against the soul, not the ’Lesser’ Jihad which is that of war.”

Han hävdar alltså att Aguéli med ordet ”jihad” syftar på någon slags inre, andlig kamp.

Så här ser stycket ut på franska:

”D’un autre côté, l’Orient n’est pas sans faute. Il a négligé l’effort sacré (Eldjihad), et n’ayant rien fait pour répandre l’Islam parmi les Européens, ceux-là pénètrent en Orient pour des raisons de lucre.”

Inga klamrar. Ingen fotnot.

Det är tydligt att Aguéli i detta stycke talar om heligt krig, ett riktigt krig, och inte om någon slags andlig, inre ansträngning för att bli en bättre människa eller muslim.

Aguéli vill säga att eftersom muslimerna har försummat jihad, det heliga kriget (med ”svärd”), så har de inte kunnat hindra européerna från att tränga in i och exploatera Orienten.

Budskapet blir ännu tydligare när man sätter detta stycke bredvid Aguélis hyllningar till Emir Abd el-Kader i Algeriet, som med jihad, heligt krig, kämpade för att kasta ut fransmännen. Visst höll denne arabiske furste också på med andliga saker, låt oss kalla det inre jihad, men det hindrade honom inte från att svinga sitt svärd mot de otrogna inkräktarna.

De två sakerna är på intet vis oförenliga.

Aguélis egyptiske lärare i religiösa kunskaper, Sheikh Elish, var en gammal vän till Abd el-Kader.

Det anförda må vara ett obskyrt exempel, men det visar hur islams apologeter arbetar i det tysta för att försköna bilden av islam inför naiva och okunniga västerlänningar.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon

Klicka här för att gilla min sida på Facebook.