När Moderna museet ska förklara varför de ratar det kanske viktigaste konstverket i modern tid, Lars Vilks rondellhund, låter det så pompöst att klockorna stannar. De vet inte till sig hur fina och komplicerade ord och uttryck de ska använda för att förklara varför just denna provokation är fel medan andra provokationer är rätt. Men de lyckas naturligtvis inte övertyga någon. Det finns bara en orsak till varför Moderna ratar rondellhunden och det är feghet.
När en unik människa går ur tiden känns det på ett alldeles speciellt sätt. På bilden ovan blickar Per Landin (1956-2021) ut över det oändliga havet under en resa som vi gjorde till Teneriffa för fem år sedan. Tyngdpunkten och svikten i kroppshållningen är inte att ta miste på. Jag tänker mig att han alltid har haft ett sådant synfält för sitt inre.
För och främst måste jag – för dem som inte vet vem jag är – erkänna att jag inte är historiker. Jag är helt och hållet amatör. Det jag kan har jag lärt mig genom att se på YouTube-videor och lyssna på poddar. Och så har jag läst några böcker också, men det är inte många.
Klimatpropagandan söker ständigt nya vägar att skrämma folk. Nu är det barnens tur, ja och föräldrarna förstås. Rubrikerna skriker: Livsfarlig framtid för nyfödda (samma artikel i AB, SvD m.fl.), Dagens barn står inför markant fler klimatkatastrofer. Artiklarna baserar sig på forskning beställd av Rädda Barnen, som publicerats i Science (betalvägg). Forskarna kan med datamodeller visa att det kommer bli mera bränder, mera översvämningar, mer torka, ja överallt mer elände.
Först tänkte jag illustrera den här texten med en rondellhund av Lars Vilks, inte för att den bilden vore relevant för texten, men för att hylla både konstnären Vilks och yttrandefriheten. Jag blev emellertid å det strängaste avrådd av omdömesgilla personer som sa att jag kunde bli mördad. ”Och tänk på att det inte bara handlar om dig själv utan du utsätter även familj, grannar och arbetskamrater för livsfara!” Jag gav mig fast det kändes lite fegt.
Polariseringen kring covidvaccinet tycks öka i Sverige. När dansbandsduon Glories spelade i Sturkö Folkets hus i Karlskrona förra helgen släppte de endast ovaccinerade besökare.
I SVT:s programserie Slaget om skogen rapporterades så felaktigt om skogsbruket att Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, som ansvarar för Sverige officiella statistik om skogen, gått ut med en tillrättavisning.
Möjligen är jag överdrivet otålig men jag tycker att debatten om brott och straff i Sverige har stått och stampat på samma ställe i åtskilliga år. Samma förslag om skärpta straff, slopade straffrabatter, mer teknik och fler poliser stöts och blöts hela tiden.
En portugisisk tant sa till författaren Einar Askestad att ”Portugal finns inte längre”. Einar sa att själen som fanns i Portugal på 70-talet har försvunnit även om vägarna har blivit bättre. Han sa att Sverige inte ens hade någon själ på 70-talet men att dagens Mexiko har en själ trots att det är ett fattigt land. I Mexiko samlas folk på torget efter jobbet. De dansar och är glada. 70-talets Portugal var ett mänskligt samhälle med många bönder, fiskare och gemenskap. Själen tycks försvinna från ateistiska samhällen medan starkt kristna samhällen har en själ. Carola sa detta om Colombia:
Vi översköljs nu dagligen med en flodvåg av varningar om klimatförändringen och alla hemskheter den förväntas leda till. Man är alltså chockade över att människan verkar ha påverkat klimatet. Att varje förändring måste vara i negativ riktning anses vara ett faktum som ingen ifrågasätter. Jorden antas alltså intressant nog kapabel att på egen hand alltid hitta den bästa vägen. En väg som människan nu anses sabotera.
En sammanfattning av vad som framgick om brottsligheten i ”30 minuter” den 6 oktober, där kriminologiprofessorn blev utfrågad av Anders Holmberg:
– Invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken men brottsligheten ökar inte med ökad invandring, den går snarare ned. Gängkriminaliteten ökar dock i vissa områden bland vissa grupper, men hade vi inte haft etniskt präglade utanförskapsområden så hade svenskarna begått samma brott, om de tillhört underklassen. Fast det har jag aldrig sagt, det där sista alltså. Jag är felciterad.
Studio Ett rapporterade i torsdags om Järva-föräldrarnas manifestation på Mynttorget mot gängvåldet. Inrikesminister Mikael Damberg är där och berättar stolt att han har varit ute på Järva flera gånger och träffat de här mammorna. Det han fått höra på Mynttorget nu är ”en annan berättelse”, vilket han upprepar flera gånger.
Igår skrev jag om innebörden av begreppet ”jihad” i den islamiska läran. Jag försökte visa att det inte finns någon motsättning mellan andlig jihad och jihad med svärdet, det vill säga heligt krig. Det är snarare så att den andliga kampen, att rena sig från kärlek till det världsliga, är en förutsättning för att kunna offra sitt sitt liv för Gud.
Än en gång skakas katolska kyrkan av en pedofilskandal. Den här gången avslöjas att över 200 000 barn har utsatts för övergrepp i katolska kyrkan i Frankrike, under de senaste sju decennierna.
200 000 barn. Nästan en kvarts miljon. Det är svårt att greppa. Allt detta lidande, all denna ångest, all skräck och smärta. Och 3000 rovdjur i prästrock. Det är vedervärdigt.
I Sverige har vi problem med tillvarons självklarheter. Det är anmärkningsvärt. Hur ska ett samhälle kunna överleva som inte ens förmår observera vad som sker inför dess ögon?
Lars Vilks skulle skyddas mot muslimska terrorister men dog i stället i en trafikolycka (som inte verkar ha orsakats av muslimska terrorister). Som skattebetalare är jag tacksam för att den svenska staten använt en del av mina skatter till att betala skyddet för Lars Vilks men jag fattar inte varför det skulle behövas sådana insatser (vid olyckstillfället tydligen fyra säkerhetspoliser och två 4,3-tons säkerhetsbilar).
Det råder stor förvirring om vad ordet jihad betyder och hur det används av muslimer. Jag får ofta frågor om jihad både i kommentarerna på Det Goda Samhället och på andra ställen. Islams kritiker säger att ordet betyder heligt krig, medan många av islams försvarare påstår att det betyder en andlig kamp för att förbättra sig själv.
De båda islamisterna Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil, som vid flera tillfällen bagatelliserat IS framfart och ifrågasatt insatser mot terrorister, förlorade yttrandefrihetsmålet mot Göteborgspolitikern Ann-Sofie Hermansson. Hovrätten fastslog att yttrandefriheten har ett starkt stöd i Sverige. Jag säger bara en sak: Champagne! Champagne for everyone!
Världen är full av skojare. Bilden visar de populära trettiotalssvindlarna Pettersson & Bendel som jag alltid kommer att tänka på när jag ser Morgan Johansson och Anders Ygeman tillsammans i rutan. En ofta framgångsrik undergrupp bland skojarna är sol- och vårarna. Sol- och våraren är i allmänhet mer intelligent än andra bedragare eftersom han trots upprepade misslyckanden att infria sin löften ändå åtnjuter någon sorts förtroende hos dem han lurar och därför ofta kan klämma dem på friska pengar.
När man läser reaktionerna i medierna efter Lars Vilks död, kan man tro att svenska journalister alltid har stöttat honom i yttrandefrihetens namn. Sanningen är, som vi alla vet, motsatsen: De har hållit honom på minst en armlängds avstånd. DN:s Niklas Orrenius, som så många gånger varnat för islamofobi och för att vanliga muslimer drabbas av offentlig islamkritik, skriver nu att Vilks blev ”radioaktiv i den svenska offentligheten eftersom hans uppenbarelse påminde folk om terror och död”. Vilka har sett till att det blivit så? undrar man.
I torsdags debatterade Jean-Luc Mélenchon och Éric Zemmour, båda invandrare, om Frankrikes tillstånd och framtid. Debatten sågs av nära fyra miljoner. Samtidigt, i en annan kanal, debatterade inrikesministern Gérald Darmanin och den kvinnliga presidentkanditaten från högern Valérie Pécresse. Debatten sågs av en miljon.
I en artikel i tidningen The American Spectator (3/10 2021) argumenterar Mellanösternkännaren Daniel Pipes att de afghanska flyktingarna bör söka asyl i närbelägna islamiska länder i stället för i Västeuropa.
Hyckleriet i SvT når nya höjder när man nu ska ordna anletsdragen och beklaga den tragiska olyckan som ändade Lars Vilks liv som i motats till SvT kämpat för yttrandefrihet. Trots att SvT inte lyft ett finger för att stödja Vilks har man nu mage att höja honom till skyarna.
Min erfarenhet är att sociala system som går under inte fallerar för att de ansvariga inte känner till fakta utan för att de inte bryr sig om dem. Detta ser man tydligare i företag än i nationer eftersom det är så mycket vanligare att företag havererar än att nationer gör det. För övrigt gör det inte så mycket om företag kraschar så länge bankrutter hanteras enligt regelboken, det vill säga att ägarna får ta smällen.
Läs de första raderna, från Léon Noel, i denna artikel från 1960 för att lägga grunden för det fortsatta resonemanget här. (Och fortsätt gärna med resten av artikeln).
Éric Zemmour har rönt stor uppmärksamhet i franska media. På en månad har hans stöd fördubblats till för närvarande 13 procent av väljarna – i det fall han skulle välja att kandidera till president. Det har väckt förundran, också därför att hans anföranden inte är särskilt enkla utan bemängda inte bara med mycket aktuell information utan också full av hänvisningar till historiska förhållanden.
Alla som lägger en skrattemoji som reaktion på Lars Vilks död på Expressens Facebooksida, vilka är de? Nyss jag tittade var det 50 personer som gladdes åt söndagens chockartade besked.
Lars Vilks har gått bort. Det är lite svårt att greppa, kanske för att han levt under en fatwa så länge och ändå överlevt. Nyheten kom som en chock.
Jag kände inte Lars Vilks särskilt väl, men vi hade lite kontakt då och då. Jag tyckte om honom. Han var modig, rättfram och en gudabenådad konstnär. Men när nyheten om hans död nådde mig blev jag inte bara sorgsen över hans död utan i minst lika hög grad förbannad över hur fruktansvärt sviken han blev av stora delar av det svenska kulturetablissemanget.
Minns ni att jag nyligen (28/9 2021) skrev ett inlägg om konstnärerna Aguéli och Zorn? Jag har nu fått ett svar från en representant för det tvångsfinansierade konstetablissemanget.
Representanten förklarade att Aguéli och Zorn har ”två helt olika förhållanden till måleriet”. Han menade alltså att jag inte är tillräckligt lärd i konstens mysterier och därför inte bör uttala mig.
En dansk kvinna vid andra världskrigets slut får håret avklippt som socialt straff för att ha haft förhållande med ockupationsmaktens soldater. De fick benämningen ”tyskerpiger”.
När de tyska trupperna blivit slagna och dragit sig tillbaka från tidigare ockuperade områden vid tiden för andra världskriget slut, exploderade den återhållna folkliga vreden. De många i fickorna knutna nävarna togs upp och användes efter den återvunna friheten till knytnävsslag.
När jag för flera årtionden sedan arbetade på dåvarande Sekretariatet för Framtidsstudier hade jag återkommande meningsfulla diskussioner om klimatpolitikens möjligheter med min chef Lars Ingelstam som jag gillade för hans tolerans och intellektuella rörlighet. Men det kan hända att, som sakerna sedan dess utvecklats, vi helt och hållet var på fel spår.
Alla pratar om incel-männen. Det är män som öppet uttrycker sin bitterhet över att kvinnor inte vill intressera sig för dem. ”Vad ska vi göra med incel-männen?” undrar alla. Det kanske vore bättre att fundera över vad vi ska göra med alla de kvinnor – ofta självutnämnda feminister – som öppet hånar dessa män. Linnea Klingström undrar vad det kostar att visa lite ordinär vänlighet mot män och påminner om att alla ensamma män är någon kvinnas son.
DET GODA SAMHÄLLET 