När jag som barn på 60-talet tittade på TV så handlade det om Humle och Dumle, bärgningen av regalskeppet Vasa och via Aktuellt mordet på JF Kennedy. Vilket var skrämmande nog.
När jag gick på högstadiet ville jag vara med på de arabisktalandes hemspråksundervisning. Jag ville ta denna möjlighet att lära mig ett språk som intresserade mig – gratis. Jag dök upp den första lektionen, men läraren gjorde snabbt klart för mig att jag inte fick vara med.
Enligt en konsultrapport från Göteborgs kommun – som verkar ha publicerats flera gånger tidigare men det må väl vara hänt eftersom innehållet är intressant – råder en tystnadskultur i kommunen. Tystnadskulturen går ut på att kommunens tjänstemän inte törs rapportera om trakasserier de utsätts för i tjänsten, till exempel hotelser från en socialbidragstagare som blir nekad tilläggsbidrag. Tjänstemännen är rädda inte bara för att bidragstagarna ska förverkliga sina hot utan också för att tjänstemännens kommunala chefer, som inte vill erkänna problem som förnekas av ledande PK-ister, ska ta avstånd från de utsatta underlydande och förvägra dem olika förmåner i tjänsten. Ungefär så har jag förstått det.
I Sverige finns många kurdiska immigranter. Det sägs att många kurder har vänsteråsikter. När en auktoritär militärman tog över Chile tog Sverige emot chilenare med vänsteråsikter. Vissa säger att politikerna vill ta emot invandrare med vänsteråsikter för att få fler röster.
”Skolan och socialtjänsten”. Det är det mantra som våra ansvariga politiker ständigt upprepar. Gång på gång och hela tiden.
”Skolan och socialtjänsten måste få mer resurser. Skolan och socialtjänsten måste bli bättre på sitt förebyggande arbete”. Precis som om skola och socialtjänst skulle kunna vända den monumentala och katastrofala samhällsutveckling, som de själva har initierat, rätt igen.
För 8,3 miljarder per år får vi detta (se inslaget 26/8 2021). De sänder ut en reporter som är vässad till tänderna med rena idiotfrågor för att prata med Ahmed som egentligen ska utvisas men nu får stanna tillfälligt på grund av det temporära utvisningsstoppet.
BBC och Netflix åttadelade teveserie Troy: Fall Of A City (2018) skildrar den tioåriga belägringen av Troja, en berättelse känd genom Homeros episka dikt Iliaden.
Det är dock inte trojanska kriget, Homeros och Iliaden som har stått i fokus när teveserien har diskuterats, utan fenomenet ”blackwashing”. Man hade satt en svart skådespelare (David Gyasi) att spela den grekiske hjälten Akilles.
Stark, självständig och kvinna – och det i en tid när begreppet feminism ännu var okänt. Anna Maria Lenngren var en av den gustavianska tidens främsta författare och en av den svenska upplysningstidens mest framträdande fanbärare.
Liksom det i familjer kan finnas saker som man inte talar om, inte nödvändigtvis för att de skulle vara skamliga utan bara för att allt inte mår bra av att dryftas, så finns det i samhället förhållanden som inte diskuteras. (Detta är egentligen inte konstigare än att folk inte drar ned brallorna och visar rumpan på Stureplan trots att inga skumma hemligheter därmed skulle avslöjas.) Ändå döljs därigenom fakta som kan vara nödvändiga för förståelsen av hur folk beter sig.
PODCAST I ett nytt avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie med Henrik Rönnquist om James Bond-filmen Goldfinger (1964).
Jordan Peterson har påpekat att ju mer jämlikt ett samhälle blir, dess större skillnader blir det mellan mäns och kvinnors yrkes- (och andra) val. Jordan brukar använda Skandinavien som exempel.
(Är det inte underbart hur den kvinnliga debattören i klippet ovan utnämner fakta till teorier när fakta besvärar henne? Det motsatta tricket är också vanligt: att utnämna föreställningar, teorier till fakta när så passar. Dessa enkla knep utövas förstås i många sammanhang, av både kvinnor och män).
Igår doftade det jordärtskockssoppa i mitt trapphus när jag gick ut på min lunchpromenad med hundarna. Jag stannade till så länge och sniffade i luften att både storan och lillan blev otåliga och kände sig tvingade att ge skall så att jag skulle förstå att det faktiskt var lite bråttom.
Det som hände i Afghanistan i början av augusti är helt obegripligt om man betraktar det med de västerländska glasögon vi med så stor framgång använt sedan länge – där länge betyder sedan drottning Victorias av England tid eller i varje fall sedan andra världskrigets slut. Det västerländska världssamfundet administrerat av USA har nu emellertid åkt på mer stryk än vi trodde var möjligt. Vi har i tjugo år ägnat oss åt att med gemensamma krafter bekämpa Afghanistans talibaner för att skapa demokrati och installera mänskliga rättigheter, till exempel flickors rätt att gå i skola. Över fyrtio västländer har varit inblandade i detta nationsbygge. Sverige har varit en framstående deltagare. Vi har haft ett halvt tusen soldater på plats och Afghanistan har varit det största mottagarlandet för svenskt bistånd. Talibanerna tillintetgjorde oss på lite mer än en vecka.
Klimatrörelsen Extinction Rebellion, XR, har hittills kostat de brittiska skattebetalarna 50 miljoner pund i kostnader förenade med deras aktioner. Nu har de påbörjat ytterligare två veckor av så kallade ”klimatprotester” i London, något som skapar oro, inte minst hos människor som är beroende av transporter för att kunna ta sig till och från sina arbeten.
Birgitta Sparf skrev häromdagen att Sverige är ”en failed state på spikrak väg mot totalt sammanbrott”. ”Failed state” och ”sammanbrott” kan jag hålla med om, men inte ”spikrak”.
År 1965 tog Kalle Sändare klivet in i den svenska kulturhistorien med sin LP-skiva Kalle Sändare tager ett nummer. Plattan var något så udda som en samling busringningar, alla framförda med det artiga tonfall som blev Kalle Sändares signum och som gjorde honom till den störste i sitt slag.
Ali mår dåligt och kan inte sova. Han sitter nämligen fast i Kabul och det är livsfarligt därnere, säger han.
”Det är första gången han återvänder till sitt hemland sedan flykten därifrån för sex år sedan”, skriver TV4 i ”Ensamkommande ‘Ali’ är fast i Kabul – ”Mår dåligt och kan inte sova” (21/8 2021).
Utrikesminister Ann Linde har blockerat advokaten och människorättsaktivisten Hillel Neuer på Twitter. Neuer, som är vd för icke-statliga organisationen UN Watch, hade kritiserat henne för att ha burit hijab under ett besök i Iran och därmed legitimerat Irans kvinnoförtryck.
Den kanadensiska jämställdhetsministern Maryam Monsef hänvisade nyligen till de afghanska talibanerna som ”våra bröder”. Yttrandet har fått skarp kritik, då Kanada kategoriserar talibanerna som en terroristorganisation.
Den kända juristen, och tidigare Generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund, Anne Ramberg uttrycker sorg över att den twittrande polisen Nadim Ghazale släckt sitt Twitterkonto. Ghazale avslöjades tidigare i somras med att ha spritt hat och rasism på sociala medier. Det är dock inget som bekymrar Anne Ramberg. Hon ger istället sitt fulla stöd till Ghazale, och skriver på Twitter:
Vad göras skall är allaredan gjort. I herredagsmän, resen inte så fort!
Så beskriver Carl Grimberg i Svenska folkets underbara öden de utrop med vilka bönderna mötte herremän på väg till 1686 års riksdag i Stockholm. Karl XI hade gradvis tagit makten från adeln och gjort sig enväldig. Bönderna som gärna såg att adeln näpstes passade på tillfället att håna sina herrar för att de förlorat kontrollen över riksdagen. Poängen var att de reguljära beslutsfattarna hade blivit omkörda av en som hade mer handlingskraft och eld i baken, nämligen kung Karl.
Ett säkert sätt att identifiera en politiskt korrekt politiker är att hen i varje politiskt anförande, minst en gång nämner att vårt största samhällsproblem inte är kriminaliteten, arbetslösheten eller ens budgetunderskottet, utan ”hatet”. Kan man bara få oss att sluta hata det vi inte gillar, kommer de andra problemen nog att lösa sig.
Nyligen blev rötan i det svenska rättssystemet uppmärksammad, då en man som dömts för våldtäkt fick skadestånd av staten för att han plötsligt blivit yngre än han var vid det tillfälle då domen föll. Den dömde fick 840 000 kronor i skadestånd. Offret har dock bara fått 3000 kronor i skadestånd.
I tjugo år var Anas Khalifa en sträng, salafistisk predikant. Han hyllade jihad och älskade Usama bin Ladin. Nu har han tänkt om. Han är fortfarande muslim, men han är inte sträng och han älskar inte längre bin Ladin.
Om du vill ha en genomarbetad och troligen vederhäftig utvärdering av den svenska coronastrategin så har Statsvetenskaplig tidskrift just kommit ut med en rapport på 598 sidor skriven av 34 akademiska forskare från olika lärosäten. Det är nog inte så sannolikt att dessa skulle ha missat någon betydelsefull statsvetenskaplig aspekt av frågan.
Linnea Klingström berättar om när hon under en joggingtur i Göteborg var nära att springa in i en skottlossning. Hur ska vi försäkra oss om att vi inte befinner oss på fel plats vid fel tillfälle? Hur ska vi försäkra oss om att vi skyddar våra barn från traumatiska upplevelser och potentiellt livsfarliga situationer när vi tar med dem ut på stan? Våldet drabbar oss alla. Vi anpassar oss. Vi inskränker vår egen frihet.
Jag växte upp med en bror som var tio år äldre än jag. Det hade jag haft mycket glädje av, inte minst när det gäller musik. Hans stora musikintresse gjorde att jag redan som liten knodd fick bekanta mig med musiker och band som kom att bli legendariska, som Beatles, Doors Jimi Hendrix, Janis Joplin. Och Rolling Stones, förstås. Rolling Stones, vars trummis Charlie Watts nu gått bort, 80 år gammal.
En ny omfattande studie ledd av Uppsala universitet visar att den filippinska folkgruppen negrito har den högsta uppmätta andelen gener från den utdöda denisovamänniskan.
För omkring en vecka sedan (13/8) spelade jag in ett poddavsnitt med galleristen Henrik Rönnquist om James Bond-filmen From Russia with Love (1963).
Det är känt att filmen påverkats av Alfred Hitchcocks film North by Northwest från 1959 (I sista minuten). Hitchcockfilmen om reklammannen Roger O. Thornhill (Cary Grant) som misstas för en hemlig agent ses av många kritiker som en föregångare till James Bond-filmerna.
Som daglig textförfattare tycker jag att jag måste säga något nytt varje dag för att inte tråka ut eventuella läsare. Men jag har upptäckt att det i hela Sverige sammantaget inte presenteras en ny idé vareviga dag – leta själv så får du se – så sannolikheten är just jag skulle välsignas på det sättet är försumbar.
DET GODA SAMHÄLLET 