PATRIK ENGELLAU: Lyssna på vetenskapen

Klimatvetenskapen verkar indelad i två skolor som nått motsatta slutsatser. Den ena, den dominerande, säger att soten är farligare än boten vilket betyder att koldioxidutsläppen kommer att skada mänskligheten mer än de motåtgärder som vidtas. Den andra säger att boten är skadligare än soten vilket betyder att de åtgärder människan vidtar mot koldioxidutsläppen, typ tyska Energiewende och de tusentals planerade vindsnurrorna i Sverige, kommer att göra samhällena mer illa än den temperaturhöjning som kan inträffa. Varför ska jag som inte är expert i frågan skriva om detta och, framför allt, varför ska du läsa vad en amatör skriver? Ett svar kan vara att det slags expertis som behövs i denna fråga inte alls bara är sådan som sysslar med meteorologi, oceanografi, rymdfysik, kryologi (läran om snö och is) och närliggande naturvetenskaper.

Minst lika viktigt är att lägga ett samhällsperspektiv på frågan ty ett besvärande faktum är att vi, det vill säga den samlade mänskligheten, inte har säkra samlade naturvetenskapliga fakta i klimatfrågan. Uppgiften vi har är att handla eller inte handla på basis av kunskaper som saknas. Det hela påminner om coronat även om klimatfrågan är mer utdragen i tiden. Var det bra eller dåligt att stänga ned samhällena för att förebygga smittspridning? Ingen visste och vet fortfarande inte. Men beslutsfattare hade, hoppas jag i alla fall, vett nog att inte bara lyssna till experter i bemärkelsen epidemiologer.

Men i så fall är det väl bara att följa försiktighetsprincipen! invänder du kanske. Finns det bara minsta risk för jordens och mänsklighetens framtid så måste allt göras för att undvika den risken. Det argumentet låter rimligt och jag har länge varit starkt påverkad. Men under de senaste månaderna har jag börjat misstänka något som jag borde ha anat långt tidigare, nämligen just att boten, det vill säga människans motåtgärder mot koldioxidutsläppen, riskerar att vara ännu farligare än en eventuell temperaturhöjning och, ännu värre, kanske inte fungerar alls utan lämnar oss i samma bedrövliga tillstånd som om vi blivit nedmejade av ett halvdussin samtidigt pågående femårsplaner.

Så vad gör man i sin förvirring? Om jag vore svensk miljöminister skulle jag nog försöka lägga ett moratorium över klimatpolitiken enligt principen att man inte ska slänga goda pengar efter dåliga men jag inser att den sortens försiktighetspolitik också skulle avslöja dolda falluckor och snubbeltrådar. Sedan skulle jag återstarta kärnkraften så gott det går och i min vanmakt svära över mina idioter till företrädare som kastat landet, ja, till och med världen, in i en farlig labyrint som kanske inte har någon utgång.

Turligt nog för mig är jag inte miljöminister med uppgift att rensa upp Augiastallet efter mina idioter till företrädare så i stället försöker jag inhämta så mycket information jag kan för att i alla fall begripa något lite mer.

Då och då besöker jag The Global Warming Policy Foundation där mer sansade klimatforskare än Johan Rockström ofta presenterar sina rön. Liksom Rockström hämtar de information från de klimatbiblar från IPCC som kallas Assessment Reports. Dessa är visserligen vetenskapliga men har nackdelen att de knappt går att läsa. Den senaste, AR6, omfattar 3949 sidor av det tröglästaste material som kan tänkas. En följd av detta är att nästan ingen läser det vetenskapliga råmaterialet. I stället läser man kanske en sammanfattning för beslutsfattare eller en sammanfattande sammanfattning eller återgivningen i The Guardian av den sammanfattande sammanfattningen författad av tidningens alarmistiske klimatjournalist. Det blir som visklekarna i skolan där ett enkelt budskap totalt förvanskats när det passerat tio led. Det tionde ledet motsvaras här av sådana som Erika Bjerström på SvT som ska informera svenska folket. Det räcker med aldrig så lite Greta-vinkling i några av leden för att världens tevetittare ska få uppfattningen att jorden med säkerhet kommer att brinna upp om tio år.

Om du orkar så föreslår jag att du ägnar några minuter till att titta på valda delar av GWRP:s fyrtiotvå minuter långa årsföresläsning av den amerikanske fysikprofessorn och statssekreteraren med mera Steven Koonin (bilden). Inte ens detta förklarande föredrag ger några slutgiltiga svar, i varje fall inga som fullt ut övertygar mig, men hela föreställningen utstrålar en stram vetenskaplig auktoritet som får mig att förbanna den ordning som i stället skickar fram Bjerström att informera svenska folket.

Här är ett axplock ur Koonins poänger hämtade från Assessment Reports:

  • Värmeböljor är inte vanligare nu än år 1900 och de högsta temperaturerna har inte stigit på femtio år
  • Det grönländska istäcket minskar inte snabbare nu än för åttio år sedan när den mänskliga påverkan var mindre än 20 procent av dagens
  • Ingen mänsklig påverkan på tropiska stormar har iakttagits på hundra år
  • De ekonomiska skadeverkningarna av några graders temperaturökning bedöms vara minimala

Även detta är vetenskap av samma dignitet som Thunbergs och Rockströms. Man får välja själv.

Patrik Engellau