PATRIK ENGELLAU: Kära Stiftelsen Expo,

Som jag fattar det finns du för att uppmärksamma och motarbeta hotet om rasism. Du ”stöttar”, står det på din hemsida, dem som ”utgör demokratins ryggrad” så att de blir bättre på att möta hotet.

Jag en av dem som utgör demokratins ryggrad. Emellertid vill jag inför dig bekänna att jag på senare år kommit på mig själv med tankar som jag fruktar kan vara understuckna med rasism. För en demokratisk ryggrad som jag är detta mycket plågsamt att erkänna. Jag skriver för att efterhöra om du, med den avsevärda erfarenhet du besitter, kan hjälpa mig. Kanske har du råkat ut för liknande fall. Har du förresten någon hjälptelefon?

Jag har själv lite amatörmässigt försökt att vetenskapligt undersöka min misstänkta rasism efter ungefär samma principer som läkare undersöker folks allergiska symtom. Till exempel tar läkaren fram en paranöt för att se om den framkallar allergiska reaktioner hos undersökningspersonen. Sedan går experimentet vidare tills man upptäckt vilka substanser som patienten ska akta sig för.

Häromdagen träffade jag exempelvis en rödhårig finsk dermatolog av kvinnligt kön som tog ett vävnadsprov i mitt ansikte. Jag fick inget som helst utslag av rasism och ändå hade vi haft hudkontakt.

Ej heller upplever jag någon rasistvarning när jag umgås med min adopterade dotter från Colombia. Det borde ändå vara ett högriskfall eftersom hon är både ättling av slavar från Afrika och avkomma till indiansk ursprungsbefolkning i Anderna plus lite annat och okänt. Hon är troligtvis nära nog en fullpoängare på skalan över förtryckta identiteter. Enligt den kritiska rasteorin förvandlas jag automatiskt till en rasist bara jag kommer i närheten av en sådan som dottern vilket – notera detta särskilt! – är extra graverande i just mitt fall eftersom jag enligt vad jag trott mig förstå genom självgenererad men falsk tolerans inbillar mig att jag inte föraktar henne för hennes ursprung. Det betyder att jag trots att den kritiska rasteorin övertygat mig om att mina positiva känslor inför dottern är falska ändå inte lyckas förakta henne enligt den naturliga ordning som politiskt korrekta tänkare har blottlagt.

Vad säger du om det, Expo? Min privata rasismindikator ger inte det utslag som borde kunna förväntas enligt den upphöjda rasteori som förklarar att vita personer som jag är medfödda rasister på ett sätt som inte kan upphävas eller förnekas utan bara kan gäldas genom underkastelse och bot ungefär som när fotbollsspelare knäböjer för att sona synder de omedvetet hela tiden begår.

Nu kanske du börjar misstänka att jag för att göra mig märkvärdig erkänner synder som jag inte begår. Men låt mig då beskriva situationer där mina förmodade rasistiska instinkter verkligen går i dagen. Typexemplet är järnvägsstationen Örebro Central en mörk kväll. Där hänger åtskilliga unga män från Mena-området i gympaskor, jeans och täckjackor. De verkar aggressiva. De inger mig obehag. Jag experimenterar med mig själv. Jag föreställer mig att allihop egentligen är revisorer som varit på julmiddag. Jag känner obehaget vika som en allergirodnad när paranöten avlägsnas.

Men de är inte revisorer, ej heller tandläkare eller arkeologistuderande. Det sannolika är att de varken har titel eller avlönat yrke utan låter sig försörjas av staten, det vill säga av mig. De är kärl i vilka en del av mina skattepengar hälls. Och då frågar jag mig i Leif Östlings efterföljd vad fan jag får för pengarna.

Du kanske tycker det är ofint generaliserande av mig att utgå från att just dessa människor delvis lever av mina skattepengar. Du har en poäng där, Expo. De kanske jobbar hela dagarna som pizzabagare eller städare och i själva verket försörjer sig själva och betalar skatt som vilken medelklassare som helst. Allt är möjligt. Men detta tankespår har inget starkt inflytande på mig eftersom jag i en vetenskaplig rapport från Entreprenörskapsforum just läst att skillnaderna ”i självförsörjningsgrad mellan olika grupper är betydande. 2016 var 73 procent av icke-västerlänningar i vuxen ålder inte självförsörjande”. Tre fjärdedelar av de vuxna medlemmarna i den människogrupp som jag såg på Örebro Central behöver alltså inkomstförstärkning från skattebetalarna för att försörja sig. De unga och de gamla medlemmarna tillkommer.

Detta, Expo, menar jag är pudelns kärna. Är det rasistiskt att ogilla att tvingas bidra till försörjningen av en mycket stor andel av en grupp människor? Du kanske invänder att det inte är dessa människors fel att den svenska staten visar dem generositet med mina pengar. Det har du rätt i. Man ska i första hand ogilla den svenska staten. Men jag tror det är oundvikligt att ett mått av ovilja kladdar över från vad staten emottar till dess klienter.

Du som jobbar med rasism hela dagarna, Expo, hur ser du på den här betydelsefulla etiska frågan som ligger som ett dis över hela vårt land utan att någonsin diskuteras? Typ elefanten i rummet. Du har säkert några kloka synpunkter som du gärna får publicera här.

Patrik Engellau