Jag blev uppmärksammad på att det öppnats en ny ungdomsgård i Rinkeby, Framtidens hus, och ville veta mer. Jag fann att den tidigare ungdomsgården, Ungdomens hus, fick stängas hösten 2020 på grund av en för verksamheten oönskad utveckling.

Denna bestod i att kriminella killar från ett specifikt gäng uppehållit sig i lokalerna, att det förekommit narkotikaförsäljning, att personalen blivit för mycket kompis med ungdomarna och därför inte kunnat sätta stopp för det hela.

En utvärdering av stadsdelens ungdomsverksamheter gjordes, där det enligt stadsdelen framkom att andra ungdomar känt sig otrygga och att det varit svårt att få in nya besökare, samt att könsfördelningen varit ojämn. Verksamheten hade under delar av 2020 belagts med skyddsstopp.

Nu blir det andra bullar, om uttrycket tillåts. Framtidens hus ska, till skillnad från Ungdomens hus, stå för ordning och reda. Man ska låta ungdomarna förverkliga sina drömmar och bygga framtidstro, läser jag i en platsannons där man söker personal till verksamheten. Man ska även fokusera på utbildning och att utveckla nya färdigheter inom bland annat IT och musik.

Verksamheten ska vara trygg och säker.

Jag blir instinktivt negativ och misstänksam till allt detta och försöker rannsaka mig själv. Varför är jag alltid så negativ till allt? Det är väl bra att man gör något för ungdomarna?

Jo, förvisso. Men som socionom är jag skolad i att alltid försöka se helheten. På det hela stora taget blir denna måhända fina verksamhet ändå inte mer än en droppe i havet. Vilket väl får anses som mer än ingenting men sett till helheten så förändrar den inget, eller ytterst lite. Som vanligt och till mycket höga kostnader.

10-15 fritidsledare ska anställas som ska arbeta under en enhetschef. De ska enligt platsannonsen ha specialistkunskaper inom arbetsmarknadsfrågor, kultur, fritid, marknadsföring/kommunikation, it/digitalisering och/eller normmedvetenhet.

Det är också bra om man har ”kunskap om barn och unga ur ett mångfaldsperspektiv samt har en normmedvetenhet för att inkludera alla barn och ungdomar, med särskilt fokus på de grupper som omfattas av diskrimineringslagstiftningen.”

Rinkeby-Kista Stadsdelsförvaltning presenterar sin verksamhet med bland annat dessa ord:

” Vi är öppna, vi är nytänkande och vi visar och skapar tillit. Det är vår gemensamma värdegrund i Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning som inspirerar både vardag och utvecklingsarbete hos oss.”

Rent snömos som alltid, med andra ord. Är det något nytt att en stadsdelsförvaltning är öppen med sin verksamhet? Hur länge har de varit nytänkande? Vad har detta nytänkande lett till? Hur visar och skapar en stadsdelsförvaltning tillit? Vilken är deras gemensamma värdegrund? Hur inspirerar denna värdegrund i både vardag och utvecklingsarbete?

Det är mycket möjligt att den nya ungdomsgården Framtidens hus kommer att göra skillnad. De kanske kommer att lyckas med vad Ungdomens hus och alla andra fritidsgårdar i tungt belastade områden sedan minst 20 år tillbaka misslyckats med.

De kanske äntligen har hittat det rätta förlösande konceptet som kan bryta den negativa utvecklingen för ungdomarna i Tensta-Rinkeby.

Vi får önska dem lycka till och helt enkelt vänta och se vad som händer denna gång!