Gästskribent STEVEN JÖRSÄTER: Ekonomiförändringen

Vi översköljs nu dagligen med en flodvåg av varningar om klimatförändringen och alla hemskheter den förväntas leda till. Man är alltså chockade över att människan verkar ha påverkat klimatet. Att varje förändring måste vara i negativ riktning anses vara ett faktum som ingen ifrågasätter. Jorden antas alltså intressant nog kapabel att på egen hand alltid hitta den bästa vägen. En väg som människan nu anses sabotera. 

Märkligt nog är reaktionen inte alls lika stark på alla andra förändringar som människan har åstadkommit. Att en stor del av jordens landyta är kraftigt påverkad av människohand accepteras av de flesta. Endast nya förändringar protesteras det emot som när Amazonas skogar brukas eller arter utrotas. Att mer än hälften av skogen i Europa sedan länge är borta håller mycket färre sömlösa liksom att de flesta större djur har försvunnit från vår världsdel.  Det faktum att vi verkar klara oss rätt bra ändå är det ingen som reflekterar över. För att hantera arterna har nu man på många ställen börjat föra en ren anti-Darwin politik och i ett anfall av hybris likt en ställföreträdande Gud fader försöker man påverka det naturliga urvalet. Alla arter ska med och inga ska dö ut! En närmast socialdemokratisk strategi, alltså, men nu tillämpad på alla jordens växter och djur. Ett häpnadsväckande ambitiöst och ansvarsfullt (eller snarare ansvarslöst) projekt. För är det något som kan ändra balansen i naturen så är det att manipulera det naturliga urvalet. Kvar kan det ju bli en stor mängd icke livskraftiga arter som kräver ständigt stöd. 

Klimatförändringen är dock det stora hotet. Den omnämns nästan alltid i bestämd form såsom oundviklig. Som att vägen redan skulle vara utstakad, att alla detaljer i förloppen skulle vara klarlagda och att den mänskliga aktiviteten skulle fortsätta i exakt samma hjulspår som tidigare om inga krafttag till förändring gjordes av allsmäktiga politiker.  

För att värja oss mot klimatförändringen så har vi Parisavtalet och ett myller av klimatmål på alla nivåer från FN överst via organisationer av stater såsom EU och ända ner till svenska kommuner och församlingar. Perfekta slagträn för våra politiker. Alla ska dra sitt strå till stacken. En brutal överbudspolitik råder om sådant som vem som först kan sluta köra fossila bilar, vem som kan minska energiförbrukningen mest och vem som kan tvinga medborgarna att ändra sina vanor mest. 

Ingen verkar förstå att det som pågår är inget annat än en global 5-årsplan fastän på 50 år eller mer. Likheten med de kommunistiska manifesten är slående. Politikerna ska bestämma vad som ska göras och hur det ska göras. Inte mycket hänsyn tas till vad tekniken klarar av. Marknaden ska styras med järnhand. Enorma pengar investeras i ideologiskt riktiga projekt utan att man funderar särskilt mycket på om de kan bli bärkraftiga. Medborgarna ska med tvång förvandlas till lydiga medarbetare i denna världsrevolution för koldioxidfrihet. Medierna ser till att de misshagliga hånas och oskadliggörs.  

Det verkar som om vi redan nu har fått den första varningssignalen. Energikrisen i Europa visar att de fossila bränslena inte kan avskaffas i det tempo som önsketänkandet anger. Läget är allvarligare än det verkar. I en artikel i Svenska Dagbladet av Birgitta Forsberg uttalar sig råvaruexperten Torbjörn Iwarson så här: ”Industrikonjunkturen har blivit så starkt att det har uppstått brister. Samtidigt finns knappast någon finansiell institution i Europa som äger en enda aktie i ett oljebolag eller kolbolag. De bolagen får inget kapital. Om de ska bygga nytt måste de göra det med eget kassaflöde och det tar lite tid…” 

Hallelujastämningen om klimatomställningen har alltså hunnit få allvarliga konsekvenser. Genom att införa kollektiva regler och föreskrifter har alltså det finmaskiga ekosystem som utgör världsekonomin skadats och vi har fått en Ekonomiförändring. 

Världsekonomin fungerar vanligtvis utan att någon behöver bekymra sig eftersom den är självstabiliserande. Uppstår en brist någonstans så fylls den snart. Men om vi börjar manipulera den kan strax stora obalanser uppstå. Man kan likna det hela vid luftmolekylerna i ett rum. De studsar hur som helst men i genomsnitt befinner de sig i en väldigt stabil jämvikt. Men om vi skulle införa en regel som exempelvis att molekylerna hädanefter bara får studsa åt vänster så skulle strax väldiga obalanser med katastrofala följder uppstå i rummet. 

Vi vet att de kommunistiska staterna hade enorma problem med obalanser. Men då gällde det bara ett begränsat antal stater. Här finns risk för att hela världen blir inblandad. Hur stora problemen blir är omöjligt att svara på. Men risken är överhängande att de blir bra mycket större än en måttlig klimatförändring kan åstadkomma. Ekonomiförändringen måste stoppas! 

Steven Jörsäter är docent i astronomi och egen företagare med brett perspektiv som intresserar sig för samhällsfrågor och politik. Och ser med stor oro på utvecklingen i Sverige och i västvärlden. Sedan valet ledamot i Täby kommunfullmäktige för SD.

Gästskribent