ANDERS LEION: Mélenchon vs. Zemmour

I torsdags debatterade Jean-Luc Mélenchon och Éric Zemmour, båda invandrare, om Frankrikes tillstånd och framtid. Debatten sågs av nära fyra miljoner.  Samtidigt, i en annan kanal,  debatterade  inrikesministern Gérald Darmanin och den kvinnliga presidentkanditaten från högern Valérie Pécresse. Debatten sågs av en miljon.

 Skillnaden är betecknande. I de senaste regionalvalen var andelen röstande blott ca 35 procent medan andelen 2004 fortfarande var ca 65 procent. En opinionsundersökning visar att oviljan att rösta är ett uttryck för misstron mot politikerna och politiken.  

Mélenchon är visserligen etablerad politiker, men står utanför de kretsar som kan hoppas på verkligt inflytande. Zemmour är helt oavhängig och har verkat som journalist och politisk kommentator. De franska väljarna ansåg det vara mer värt att se på deras debatt än på de etablerade politikernas. 

Mélenchon är en vältalig, yvig vänsterpolitiker, Zemmour en mycket kunnig politisk kommentator som sannolikt kommer att ställa upp i kommande presidentval i april nästa år. Han är invandringsmotståndare och anser att islam, inte bara islamismen, är en dödlig fara för Frankrike. Han anser att landet och dess invånare står inför ett existentiellt hot om utplåning, dvs fransmännen kommer att bli en minoritet om utvecklingen fortsätter som hittills. 

Ställer han upp i presidentvalet kommer Marine le Pen att få det svårt. Hon kommer att framstå som ytlig och okunnig.  

Zemmour framför åsikter grundade på fakta och analyser som i Sverige endast ryms i alternativa media. Han gör det vältaligt och elegant. Mélenchon framför sedvanliga vänsteråsikter, utan större kontakt med verkligheten. 

För den som kan franska finns här ett två timmars spännande äventyr.  

Här är en sammanfattning på engelska. 

Jag vill inte göra någon närmare recension av debatten. Bara en liten undring, närmast riktad till Zemmour: Om man vill motverka islam, är det då inte nödvändigt att vända sig mot och angripa enskilda muslimer? Islam manifesterar sig – inför andra än de troende – främst genom sina anhängares handlande. Vad de gör eller ber om i enskildhet angår ingen – och ingen märker det. Vem är då muslim? Vem uppträder som muslin, synlig inför andra utanför trosriktningen? Det avslöjar först handlingar som andra medborgare vill motverka, dvs. man kommer att vilja hindra just olika yttringar, olika handlingar av islamism. Slöjförbud och liknande, symboliska åtgärder finns inte så många att ta till. Och de muslimer som endast vill manifestera sin tro genom att besöka en moské – bör inte de få göra det?  

Islamism finns det ändå mycket av, också i vardagen:  Det finns ingen anledning, som i Sverige, att tillåta muslimska elevers hat och hot mot judar, och deras förakt för och förföljelse av kvinnliga lärare. Inte heller att tillåta framväxten av parallella rättssystem och klaners behärskande av hela stadsdelar, som nu. 

Ingrepp mot dessa yttringar av islam är enkla och självklara åtgärder för att skydda det svenska samhället och svenskarna. Ingenting har hittills, i praktiken, skett för att motverka denna vardagsislamism. Det behövs en Zemmour också här. 

Anders Leion