Det finns en troligen påhittad historia som satt djupa spår i människors uppfattning om klassrelationerna i Paris före franska revolutionen (i den mån de har någon). Folket hade ofta ingen mat. Det så kallade mjölkriget år 1775 och svälten 1788 – 89 var två exempel på hungerepisoder. En känslolös och nedlåtande drottning Marie Antoinette ska enligt legenden hånfullt ha rekommenderat de svältande att i stället äta kakor (egentligen briocher, se bilden, ett lite finare bröd).

Den 28 juli förra året skrev Henric Ankarcrona här på Det Goda Samhället om Jämställdhetsmyndigheten i Göteborg. En socialdemokratisk generaldirektör hade där samlat en ledningsgrupp bestående av sju personer, alla kvinnor.

När Ankarcrona frågar myndigheten hur ledningsgruppens sammansättning rimmar med uppdraget får han till svar att alla är tillsatta på grund kompetens.

Av någon anledning framträder saker tydligare i USA än i Sverige. Det har märkts särskilt under de senaste två åren när den politiska korrektheten, som vi i Sverige levt med i ett årtionde eller däromkring, under beteckningen ”wokism” plötsligt bryter fram i USA. (Ja, idéerna utvecklades vid amerikanska universitet, men de har inte förrän nyligen fått samma genomslag hemmavid som de sedan länge fått i vårt land.) Allt amerikanskt framträder i grällare, bjärtare färger och nästan som karikatyrer av de mer diskreta svenska uppenbarelseformerna. Det beror nog på att amerikaner är vana att ta ut svängarna medan vi svenskar hela tiden söker en minsta gemensam nämnare enligt principen att alla ska med. Amerikaner och engelsmän gillar excentriker medan vi känner obehag inför avvikare.

När Alexandra Pascalidou nyligen var moderator i ett panelsamtal inledde hon en hetsig debatt med en av deltagarna, Mustafa Panshiri. Panshiri anser att värnplikten kan vara en viktig del i integrationen eftersom den kan samla människor med olika etnicitet och bakgrund runt ett gemensamt mål, nämligen att försvara landet. Pascalidou konfronterade honom och påstod att lumpen är en ”subkultur” som inte passar för människor med annan bakgrund än svensk.

John Stuart Mill (bilden) anses av en del vara liberalismens urfader. Han sa att en nations kvalitet bestäms av kvaliteten hos dess folk. Detta kan vara en banalitet om man läser det exempelvis som att kvaliteten hos ett fotbollslag bestäms av spelskickligheten hos lagets medlemmar. Men det kan också, tror jag, tolkas som något mer djupsinnigt och rentav omvälvande, kanske särskilt om det tillämpas på den svenska skolan.

Netflix har kommit med en ny miniserie av Mike Flanagan, som tidigare regisserat The Haunting of Hill House och The Haunting of Bly Manor. Och du som ännu inte har sett serien, och vill göra det, gör klokt i att sluta läsa här för den här texten innehåller, om inte spoilers om själva intrigen, så åtminstone om persongalleriet och strömningarna i serien.

En ny studie förklarar en del av tillståndet i landet. I denna studie har 10 000 utomeuropeiska invandrare i Sverige intervjuats åren 2018-2021 av forskningsnätverket Migrant world values survey.

Forskningen påvisar de förväntade, självklara och svåra integrationsproblem som uppstår när stora mängder människor från underutvecklade länder i Mellanöstern och Afrika flyttar till det välutvecklade och avancerade välfärdslandet Sverige. Vilket vilken vanlig enkel liten människa som helst med ett minimun av sunt förnuft kunde räkna ut redan för 30 år sedan.

Hon har fyllt arton nu, klimatprofeten Greta Thunberg, och är – eller kan åtminstone förväntas vara – vuxen. Det innebär att det är dags att ställa de svåra frågorna, de där man inte vill ställa till ett barn. Varifrån kommer hennes eventuella kunskaper? Vilken vetenskap lutar hon sig mot? Hur tänker hon sig framtiden, när hon dissar exakt alla förslag till klimatomställningar från regeringar och intresseorganisationer världen över, förutom möjligen de som tar oss tillbaka till stenåldern? Hur ser hon sig själv om tjugo år, om hon får som hon vill?

Jag vill börja med att säga att vetenskap och religion inte är samma sak. Men för många vanliga människor fyller den en liknande funktion. Vi behöver något att lita på. Något som ger begreppet ”sanning” en innebörd, så vi inte famlar i mörkret trots att vi egentligen föga begriper. Att tro på vetenskapen kan vara lika mycket en trosfråga som att tro på Gud – för den som inte lyckas härleda psifunktionen, förstår relativitetsteorin eller kan tolka vad som syns i ett elektronmikroskop. 

Hur kan man veta om de ”nya” studenter som tillkommit genom den stora utbyggnaden av högskoleutbildningen verkligen tillägnar sig sådana intellektuella vanor som universitetsutbildning tänks ge och som högskolelagen säger sig vilja främja? Universitetslärare kan göra egna (pessimistiska) jämförelser men det är komplicerat att mäta. Frankrike har breddat sin utbildning på samma sätt som Sverige och där finns det ett intressant indirekt svar på frågan. 

Jag håller på att skriva en essä om konstnären Ivan Aguéli (1869-1917). Medan jag läste på upptäckte jag något som ingen nämnt tidigare. Jag tänkte dela min upptäckt med er.

Aguéli var en avantgardistisk konstnär och en del av sin tids ”counterculture”. Han studerade konst i Paris på 1890-talet. Där levde han bohemiskt, hängde med ”coola” kändisar, konspirerade med anarkister och var medlem i olika ockultistiska sällskap.

Va! protesterar du. Har vi inte konspirationsteorier så det räcker och blir över? Vad handlar den om?

Den handlar om coronat, svarar jag.

Då kan du lägga av, säger du. Jag har hört allihop och tror inte på någon av dem. Jag har till och med hört den om att hela pandemin är ett påhitt av Bill Gates och hans rika polare som tänker mörda några miljarder människor med en giftig boosterdos av vaccinet. Teorin är att Gates och polarna oroar sig för överbefolkningen och vill hantera det problemet på sitt eget sätt.

Människan har alltid levt med farsoter och epidemier. Restriktioner för att hålla smittan är inget nytt. Så ej heller ritualer som på något magiskt sätt ska rädda oss från att bli sjuka. Linnea Klingström har tittat på hur människor i äldre tider försökte skydda sig från både pest och kolera. Idag håller vi avstånd och hostar i armvecket. Det är kanske bättre än att hänga fläsk på gärdesgårdar eller kasta delar av en smittad människa i en norrgående bäck.

(Annons från 1960) 

”Mannens styrka och kvinnans skönhet. Det är vad som efterfrågas”, sade min luttrade mor till mig när hon var 95 år. Det var en visdom levererad sent i livet (jag var 60). ”BBB”- så brukade min kompis X i övre medelåldern lakoniskt sammanfatta sina erfarenheter från ett liv där han fått sin del av trassliga kärleksrelationer med vackra kvinnor. Med det menade han ”Beauty Beats Brain”, eller att han var ”torsk på looks”, som han också uttryckte saken.