Häromdagen fick jag ett brev från en läsare som satte fingret på en sak som många observerat men inte alla formulerat:
Jag råkade igår lyssna på Sveriges Radio om hur polisen och det sociala tar hand om minderåriga brottslingar/snattare/småkriminella. En hel del har uppenbarligen förändrats.
PODCAST I ett avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) med Lennart Matikainen om filmen Terminator 2 – Judgement Day (1991).
Efter händelserna i filmen Terminator har Sarah Connor (Linda Hamilton) blivit intagen på mentalsjukhus och hennes son John Connor (Edward Furlong) har placerats i fosterhem. Från framtiden skickas två cyborger, en T-1000 (Robert Patrick) med uppdraget att döda John och en omprogrammerad Serie T-800 Model 101 (Arnold Schwarzenegger) för att skydda honom.
En vän påpekade att allt det där som politiker kallar för utmaningar, till exempel utanförskapet, gängkriminaliteten och de allt sämre skolresultaten, inte borde kallas för utmaningar eftersom de beror på bakomliggande orsaker som inte alls låter sig påverkas av sådana motåtgärder som politikerna brukar komma med, det vill säga nya miljardskyfflingar och fler förbud. De verkliga utmaningarna, sa han, är två potentiellt mycket skadliga åsiktsriktningar eller ideologier.
Jaså, sa jag, vilka är de?
Jag känner ej så många i staden där jag bor. Men den senaste tiden har alla jag känner haft skjutningar utanför sin bostad. Dessa personer bor i lägenheter i rika områden. Folk skjuter ej i luften för att fira sina bröllop heller. De skjuter sina kulor in i människor. Nu börjar politikerna säga att de ska lösa problemen med skjutningar och bombdåd. Exempelvis är det vad Moderaterna och Socialdemokraterna brukar tala om.
Jag hängde rätt mycket på det näraliggande biblioteket i Enskededalen när dottern var liten, för cirka 30 år sedan.
Vid den tiden var Dalen inget riskområde utan man vågade sig fortfarande dit. Men det blev för stökigt med tiden. Då var det ett gäng unga zig… förlåt, romer som hade förskansat sig därinne och terroriserade stället.
Det har varit ett roligt och lärorikt år på Det Goda Samhället. Här är en lista över de tio populäraste texterna 2021:
Nu har jag i två dagar pekat på några av centraliseringens faror (jo, jag vet att det ibland är bra, till och med nödvändigt, med centralisering, men nu handlar det inte om sådana situationer). Tjänstepersoner såsom lärare och bibliotekarier som tidigare hade avsevärd auktoritet i sina yrkesroller har under senare decennier i ökande grad utsatts för uppifrånstyrning från exempelvis Skolinspektionen. I min tidigare karriär som organisationskonsult stötte jag ofta på sådant inom den offentliga sektorn. Jag har kunnat konstatera vad som brukar hända när man – till exempel jag i egenskap av organisationskonsult – ska försöka vända en sådan olycklig trend.
180 poliser ska flyttas från andra platser i landet till Stockholm för att härstädes under sex månader hjälpa till med att stävja den skenande brottsligheten och skjutningarna. De ska bland annat komma från Göteborg, som dras med en egen mycket hög gängbrottslighet.
Jag blev så tagen av vad jag skrev igår att jag ska säga det igen fast i annat perspektiv. Budskapet grundades på en förmodan att det kan bli svårt för regeringen att förverkliga sitt planerade tillträdesförbud till biblioteken för stökiga och störande element. Vi får se hur det går. Den nya lagen ska börja gälla den första juli.
Ett nytt år har sett dagens ljus. Hur kommer 2022 att bli, jämfört med de senaste åren? Den som lever får se. Men just den här dagen, den första på året, väljer jag att inte fundera alltför mycket utan istället njuta av dagen. Det känns alltid lite festligt att börja ett nytt år.
Från Studio Ett (29/12 2021):
”Forskningen går snabbt framåt och kretsar framförallt kring att få fram hållbara proteiner som kan ersätta kött- och mejeriprodukter.
Nu går 2021 mot sitt slut och det är dags att summera året som gått. Medan 2020 präglades helt av coronapandemin så har 2021 varit något mer varierat. Även om coviddebatten fortfarande går hög – i synnerhet debatten om vaccinet – så har även klimatet kommit upp på agendan igen. Och det är bråttom nu. Vi har, precis som vi haft de senaste femtio åren, bara tio år på oss att vända katastrofen.
Jag brukar se på andra länders tv, för att inte helt vara beroende av den svenska statsradions och –televisionens nyhetsvärdering. Det förutsätter språkkunskaper, som nuförtiden är en bristvara (också i gammelmedia).
För snart sju år sedan började Paulina Neuding skriva varnande artiklar om stök på svenska bibliotek. Ungdomsgäng och utslagna hängde där för att det var lugnt och bekvämt och för att de kunde föra rejält med busliv inklusive narkotikahandel och sexbrott utan att någon hindrade dem. De anställda, ofta kvinnliga, bibliotekarierna vågade inte ingripa. Resultatet blev att biblioteken ofta inte kunde fungera som de lugna oaser för bildning och förkovran som de tidigare gjort.
Brottsförebyggande rådet gjorde en undersökning där bland annat följande framkom:
Den bosniske filmregissören Emir Kusturica har en förkärlek för mustiga zigenarmiljöer, som halvvägs in i filmen brukar urarta i ett kreativt kaos. Det kan vara svårt att avgöra vad han egentligen vill säga, mer än att Balkan är en häxkittel av otyglade känslor, maffiavälde, misär, erotik och skränande dragspelsmusik. Men i debutfilmen ”Kommer du ihåg Dolly Bell” från 1981 är han förvånansvärt nedtonad. Jag såg den i början av 80-talet och förutom att vara en klassisk historia på temat ”pojke blir man” är det en bitande satir över kommunismen och dess ideologiska kusiner. Filmen är svår att hitta på nätet, men kan laddas ner från East European Movies för ynka fem dollar.
PODCAST I ett avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) med Lennart Matikainen om filmen Terminator (1984) och vad den kan säga oss om samtidens problem.
I årtionden har politikerna talat om att politiken måste förebygga problem, inte bara ingripa när de blivit akuta. Det gäller de sociala problemen i de så kallade utsatta områdena och det gäller särskilt de illa fungerande skolorna och den ständigt härjande brottsligheten.
Ibland tar mig det rena förnuftet ut på hiskliga turer trots att all min goda uppfostran och utbildning spjärnar emot så mycket de orkar. När det rena förnuftet – en uppfinning av filosofen Immanuel Kant (bilden) som jag just nu har lust att ta ut på exercis – är på det humöret kan vad som helst hända. Häromdagen rök demokratin.
Socialdemokraterna har slagit på stort och slaktat den allra största och fetaste grisen denna jul. Och det är förstås inte så konstigt. Det är trots allt valår och det är klart att den sittande minoritetsregeringen vill ha rejält med valfläsk att locka väljarna med. Därför tar man sig nu an frågan om tysta bibliotek och badhus utan våldsinslag.
Det har gått snart ett år sedan Sebastian Rushworth skrev sin bok ”Varför det mesta du vet om Covid-19 är fel”. Ett år är lång tid i Covidsammanhang, så lagom till jul kom en uppdaterad version med några nyskrivna kapitel.
I sällskap med några ungdomar hamnade jag i en diskussion om yttrandefriheten. De hade hört talas om att yttrandefriheten var något fint som skulle värnas men de var inte så säkra på att de höll med. Snarast ville de hävda motsatsen eftersom de hade egna erfarenheter av hur mycket onödigt och till och med våldsamt bråk det kan bli om folk, särskilt om de är berusade, får släppa sina hämningar och framföra vad som helst som faller dem in. Det kan sluta med slagsmål, kravaller och massmord, kanske till och med krig om det vill sig illa.
Det är inte helt lätt att bo på Östermalm numera, det kan Jan Guillou och Calle Schulman vittna om. Om sina vedermödor berättar de i ett myspysigt hemma hos-reportage som s-märkta Aftonbladet gjort hemma hos Jan i hans ”imponerande våning, ett stenkast från Strandvägen, med viss utsikt över Oscarskyrkan”.
Jag lever i en mycket sjuk samtid och kämpar varje dag för att försöka behålla mitt förstånd.
Jag är kvinna, men fan ta mig om jag säger att jag är det. Inom sjukvården ska jag helt plötsligt uppge om jag ”identifierar” mig som en sådan.
I samband med de nya coronarestriktionerna, som trädde i kraft den 23 december, ställer alltfler frågor om de undantag som görs från inreseförbudet och från kravet på negativt covidtest.
I pk-Sverige har det blivit en jultradition att varje år felaktigt påstå att jultomten är turk. I år hittar jag det felaktiga påståendet på en sajt som heter ”Vad Vi Vet”.
Det intressantaste med kulturkartan (se ovan) från World Values Survey är kanske att den är så populär i Sverige. Man kan knappt gå på ett seminarium i någon samhällsfråga utan att den kommer upp. Den är så känd att det räcker med att referera till World Values Survey så vet alla vad det handlar om.
En berättelse som jag förknippar med julen är C. S. Lewis berättelse om sagolandet Narnia. En anledning är att BBC:s teveserie om Narnia visades i SVT på morgnarna under jullovet när jag gick på högstadiet.
Nästan dagligen hör vi om protester och demonstrationer som har med Coronapandemin att göra. Det är protester mot nedstängningar och restriktioner, mot Covidpass, mot försök till tvångsvaccinering och mot restriktioner för ovaccinerade. Vad är det som pågår egentligen?
Ekonomiska krascher i världsskala förekommer ganska ofta. Själv kan du säkert komma på tre eller fyra stycken sedan du började räkna dem. Nu har vi ytterligare en bubbla som dagligen pumpas upp med offentliga medel vilket leder till att tillgångsvärden, läs fastigheter och aktier, hela tiden stiger i pris.
Mina föräldrar skaffade TV 1959, vilket var i grevens tid. 1960 började Kalle Anka sändas klockan tre på julafton. Alla jular därefter blev Kalle Anka och hans vänner lika centrala för oss barn på julen som tomten och julklapparna.
