Nu går 2021 mot sitt slut och det är dags att summera året som gått. Medan 2020 präglades helt av coronapandemin så har 2021 varit något mer varierat. Även om coviddebatten fortfarande går hög – i synnerhet debatten om vaccinet – så har även klimatet kommit upp på agendan igen. Och det är bråttom nu. Vi har, precis som vi haft de senaste femtio åren, bara tio år på oss att vända katastrofen.

Av den anledningen (eller möjligen för att en drös privilegierade och ekonomiskt starka klimataktivister skulle få träffas under festliga former och gemensamt se ner på populasen) arrangerades det ett stort klimatmöte i Glasgow. Så poppis var mötet att det blev kö på flygplatsen. Många av de högst uppsatta klimataktivisterna valde nämligen att resa dit med privatflyg. Så många var de tillresande att planen tvingades köa vid flygplatsen. När stenrika klimataktivister flyger är det nämligen okej att göra det eftersom de är just stenrika klimataktivister.

Våra egna hjältar i bland annat Svenska kyrkan och Miljöpartiet åkte dock tåg, åtminstone under den del av resan då de inte flög. Fast när de fotograferade sig för sociala medier valde de tågstationer och perronger som bakgrund. Man måste ju visa upp sitt engagemang.

Flera kristna representanter fotvandrade dessutom en bit på vägen och en biskop trampade dressin. Allt dokumenterades flitigt på Instagram och Facebook, som sig bör.

Greta den Stora var missnöjd med alltihop. Bla bla bla var hennes intelligenta och mogna kommentar. Var hon purken för att hon inte blivit inbjuden med pompa och ståt, eller för att det inte går snabbt nog att rasera välfärden för den stora massan? Om svaret på den frågan må di lärde tvista, själv skiter jag högaktningsfullt i vilket.

Vi fick också en ny statsminister. Hela två gånger på kort tid. Efter att ha medverkat till en ökande otrygghet, en alltmer utbredd kriminalitet och en närmast kaotisk migrationssituation valde Stefan Löfven till sist att avgå.

Att han skulle efterträdas av en kvinna var viktigast av allt och valet föll på Magdalena Andersson. Hon var statsminister i sju timmar innan hon tvingades avgå. Sen valdes hon förstås på nytt. Ja, det är sånt som händer i Sveriges riksdag numera. Man kanske skulle byta ut det gamla uttrycket ”polsk riksdag” mot ”svensk riksdag”?

Men allt är guld och gröna skogar nu, för efter att Miljöpartiet lämnade regeringen kan Socialdemokraterna med ens föra en socialdemokratisk politik igen. Problemet är väl bara att ingen riktigt vet vad det innebär längre, efter Socialdemokraternas många kovändningar.

Helt klart är att partiet gått all in i valrörelsen för under årets sista dagar fullkomligt haglade det valfläsk. Nu ska det nämligen bli ordning och reda på allt, från bibliotek och badhus till att genomföra de utvisningar som hittills runnit ut i sanden.

Sådant som varit stört omöjligt i åratal är alltså plötsligt fullt möjligt. Nu har regeringen dessutom kommit på att de kan använda biståndet som ett sätt att pressa länder av tvivelaktig moral till att släppa in sina medborgare i landet. Det är inte klokt så energisk och effektiv man kan bli när det snart är val och man är i desperat behov av röster för att kunna behålla den åtråvärda makten.

Nu skriver vi snart 2022. Men först ska årets sista dag firas av ordentligt. Hur du än väljer att fira så önskar jag dig ett gott slut och ett riktigt gott nytt år.