BITTE ASSARMO: Nyårsdag med gamla och nya traditioner

Ett nytt år har sett dagens ljus. Hur kommer 2022 att bli, jämfört med de senaste åren? Den som lever får se. Men just den här dagen, den första på året, väljer jag att inte fundera alltför mycket utan istället njuta av dagen. Det känns alltid lite festligt att börja ett nytt år.

Fram till på 1500-talet var det dock inte 1 januari som var årets första dag. Då räknade man istället juldagen som den första. Och det tog sin tid innan 1 januari blev etablerat som nyårsdag – i vissa delar av Sverige höll sig den gamla seden kvar ända till slutet av 1700-talet och inte förrän i slutet av 1800-talet började man på allvar fira nyår just kvällen och natten till den 1 januari.

Idag, när det officiellt inte längre finns några svenska traditioner, sägs det gärna att det moderna nyårsfirandet med smällare och firande vid tolvslaget är något vi lånat utifrån. Men det är naturligtvis inte helt med sanningen överensstämmande. Det nya året firades in med skott redan i det gamla bondesamhället, då ofta med ett skott åt varje väderstreck.

På senare år har en ny tradition börjat etablera sig. Nyårsdagen har blivit ”pizzadagen”. Aldrig säljs så många hämtpizzor som just den 1 januari och vill man beställa från den lokala pizzerian får man lov att vara ute i god tid. Det kan vara kötid på ett par, tre timmar om man har otur.

Nyårsdagspizzan, eller vad man ska kalla den, är en relativt ny tradition och om jag ska gissa varför den uppstått gissar jag att det helt enkelt handlar om trötthet och eventuellt också baksmälla. Vem orkar stå och laga mat efter en våt nyårsfest som pågått till småtimmarna?

I vår familj har vi dock inte anammat denna nya tradition särskilt slaviskt. Jag lagar hellre en klassisk söndagsmiddag, som min mamma brukade göra. Om jag någon gång äter pizza på nyårsdagen bakar jag hellre min egen och gärna då en lite lyxigare variant. Som denna, med grönkål och creme fraiche, som fixas till supersnabbt och superlätt med libabröd, tortillabröd eller mjukt tunnbröd av något slag:

Grönkålspizza

Till 2 pizzor behövs:

2 libabröd eller annat tunnbröd 1-2 dl creme fraiche 2 dl färsk eller fryst (och tinad) grönkål 1 citron 150-200 g riven ost, till exempel cheddar (om du har julost kvar går det också bra!) Eventuellt lite salt och svartpeppar

Gör så här: Fördela creme fraiche på de båda bröden. Salta och peppra lite. Strö över grönkål. Skiva citronen tunt och lägg skivorna i ett vackert mönster på pizzorna. Toppa med riven ost och lite mer svartpeppar.

Grädda högt upp i ugnen på ca 225 grader i ca 10 minuter tills de fått vacker färg och osten bubblar – håll noga koll för de blir snabbt gräddade och om de står någon minut för länge kan de lätt bli brända!

Ät och njut med ett glas vitt vin eller rosévin eller en kall öl eller, för den delen, isvatten.

Bitte Assarmo