Jag brukar ofta gå förbi Arbetarnas bildningsförbund. När jag går förbi ABF ser jag ofta män från Afrika och Mellanöstern som sitter där inne på stolarna vid borden. Dessa män sitter och fikar, spelar spel och har långa och filosofiska diskussioner med varandra som Platon och Aristoteles. Då jag går hem några timmar senare sitter samma män kvar där inne och fikar, spelar spel och diskuterar.
På 1500-talet eller däromkring inleddes vad som i en del historieböcker kallas ”den nya tiden”. Det var faktiskt mycket nytt som inträffade (jag talar förstås bara om västerlandet som på den tiden begränsades till delar av Europa). Den protestantiska revolten mot påvedömet tog gestalt och blev en social kraft att räkna med. Den europeiska kolonialismen inleddes med de iberiska ländernas upptäcktsresor över haven. Men det viktigaste, tror jag, var maktens centralisering till ett nationellt huvud, den absoluta kungamakten, och uppkomsten av nationella institutioner, till exempel ett nationellt våldsmonopol under ledning av den absoluta kungamakten, kort sagt bildandet av den moderna nationen.
Idag den 14 oktober släppte Cyndi Lauper sitt album ”She’s so unusual” 1983. Det är Laupers debutalbum som soloartist. Men redan 1980 släppte hon ett album med gruppen Blue Angel där hon var sångerska. Det är bra, men sålde dåligt av någon anledning. Tiden var väl inte rätt. En låt från detta första album, ”Maybe He’ll Know”, återkom senare på albumet ”True Colors” 1986.
Det har länge varit känt att västvärlden är på reträtt i Afrika. När situationen förs på tal är ofta kineserna som nämns som västerlänningarnas stora konkurrenter.
Kineserna håller på att ta över Afrika, säger man. Och det ligger något i det.
Det kryllar av kineser i många afrikanska storstäder. I Nairobi, Kenyas huvudstad, finns det numera tre stycken chinatowns. För tjugo år sedan fanns det inte en enda. Enligt wikipedia lever du nu omkring 50,000 kineser i Kenya.
Är det en sinkadus att regeringsbildningen efter förra riksdagsvalet och detta års riksdagsval tagit längre tid än någonsin tidigare sedan demokratin infördes? Det tror inte jag. Jag tror att förklaringen handlar om något mer ”strukturellt” (ett modernt ord som jag inte kan använda utan ironiska citattecken). För det första vet inte partierna vart de hör och med vem de vill bilda regering. För det andra vet de därför inte heller vad de kan eller vill föra för politik.
Nu åthutas svenska folket att spara el i vinter, på grund av befarad elbrist. De väderberoende, gröna energislagen är inte att lita på. Kalla vinterdagar är det ofta vindstilla och solel ger inget den mörka årstiden. Då har vi i stort sett bara de gamla trotjänarna vattenkraft och kärnkraft kvar. Men de ger för lite, elen räcker inte till.
I Nederländerna blockerar bönder sedan i somras vägar och protesterar högljutt.
På vissa håll har det lett till sammandrabbningar med polisen.
Orsaken är den nederländska regeringens krav att utsläppen av kväve måste ned till den nivå som EU kräver.
Ibland brukar jag gå igenom mitt bibliotek av gamla pocketböcker från slutet av sextio- och början av sjuttiotalet. Det kanske är för att påminna mig själv om hur tidsandan en gång var, så diametralt annorlunda mot idag, innan massmigrationens tidevarv. I vissa av mina kretsar var det en tid fylld av socialistisk, och ibland även kommunistisk, framtidstro. Appellerna glödde och det gällde också den revolutionära kvinnokampen, som i mycket handlade om sexuell frigörelse. Jag har tidigare skrivit om detta i en redogörelse för feminismens fyra stadier under delrubriken Revolutionsfeminismen. Jag har också skrivit om varför jag tycker att Grupp 8-feminismen valde fel väg i slutet av sextiotalet med könskamp på programmet istället för försoning och samarbete.
Inte sällan kommer jag på mig själv med att vara en förskräcklig cyniker och besserwisser. Det yttrar sig bland annat på så vis att jag ifrågasätter auktoriteter, ju större desto bättre, och letar fel hos dem. Ofta hittar jag fel – eller rättare sagt får tillfälle att gotta mig åt tokigheter som andra hittat före mig – som till exempel när Al Gore och IPCC år 2007 fick Nobels fredspris för sitt arbete sitt globala opinionsarbete i klimatfrågor som, enligt priskommittén, handlade om att:
Från P1 Morgon 221010:
”Vad krävs av den nya regeringen för att komma åt gängen? Hör ett samtal mellan Luay Mohageb, civilanställd inom polisen i Stockholm och debattör, Erik Nord, chef på utredningsenheten i region väst och tidigare polischef Göteborg och Marlen Eskander, socialantrolopolog och grundare och verksamhetschef på Läsfrämjarinstitutet i Södertälje.”
Morgan Johansson är stolt över sin insats som minister. Det berättar han frimodigt i en intervju i DN (Låst artikel). Jag är naturligtvis inte det minsta förvånad. Det är bara vad man kan förvänta sig av en av de mest inkompetenta och självbelåtna politiker som någonsin innehaft en ministerpost. Att han alls fått hållas så här länge säger en hel del om politikerväldet. I vilken annan yrkesgrupp än politikernas skulle en människa med denna hybris överhuvudtaget kunna göra karriär?
Fram till för någon timme sedan hade jag aldrig hört talas om Melissa Fleming (bilden). Om någon sagt att hon är FN:s Undergeneralsekreterare för Globala Kommunikationer och brukar hålla föredrag hos WEF i Davos så hade jag antagligen ryckt på axlarna och tänkt att visst, sådana där finns det hur många som helst.
Två män åtalas för mordhot mot miljöpartisten Per Bolund. Bra att hot medför åtal, är de flesta twittrare överens om, men många anser också att hot mot rödgröna politiska företrädare får mer uppmärksamhet än hot som riktas mot politiker och andra, till exempel journalister, till höger om mitten.
Vid en av de många skottlossningarna som ägt rum i Södertälje senaste tiden gick en kula in genom ett fönster på ett LSS-boende. Polisens respons? ”Man kan vara på fel plats vid fel tillfälle”
En hantverkare använder, förutom sitt förstånd, sina händer för att göra sådant som också andra kan lägga sina händer på. De gör påtagligheter.
Min far, rörmokaren, har berättat hur glada gårdsfolket blev när deras gamla hus på landet förseddes med centralvärme. Äntligen fick de varmt i alla rum och behövde inte ständigt mata kakelugnar och spis. De kunde värma händerna och torka regnblöta kläder på elementen.
Det måste inte vara någon mening med allting. Alla penseldrag som en tavelmålare gör i en abstrakt tavla behöver inte ha någon betydelse utan kanske finns där bara för att konstnären fick en impuls. Men när företeelser antar samhälleliga proportioner måste de, tror jag, vara uttryck för någon sorts vilja. (Den viljan kan förstås vara svårtolkad; vad är till exempel syftet med stentvättade jeans som redan i affären har revor över låren?)
Mänsklighetens mest lyckade bedrift sedan skapelsen måste rimligtvis vara utvecklingen av det västerländska samhället om man mäter kulturernas framgång efter deras förmåga att skapa goda levnadsvillkor för sina medlemmar. Ingen annan kultur har åstadkommit så mycket välstånd och jämlikhet som den västerländska. (Jo, naturfolken hade troligtvis mer jämlikhet men knappt något välstånd.)
Enligt statstelevisionens Kulturnyheter nyligen:
”För första gången på fyra år hålls den hyllande och uppmärksammade poesitävlingen Ortens bästa poet i bland annat Stockholm, Göteborg och Umeå.”
Första deltävlingen drar igång idag, söndag, i utanförskapsområdet Vivalla i Örebro. Vi får i inslaget höra en liten del av när Jami, 2017 års vinnare, inför en hänförd publik bland annat bestående av unga kvinnor i mycket sedesamma heltäckande hijaber, läser upp sin dikt ”Romer” på engagerad och klingande ortensvenska:
Som jag tjatar om det välfärdsindustriella komplexet kunde man förledas att tro att komplexet bara är en svensk företeelse. Låt mig – utan andra belägg än sådant som kan hämtas från lite allmänbildning och egna osäkra observationer – förklara hur det nog ligger till:
Eller varför är gränser heliga men ibland inte?
Hela vår mänskliga historia är dominerad av strider om gränser. Först rent djuriska revirgränser om föda och rätt till reproduktion, sedan strider om gränser mellan stammar, språkliga släktskap eller frånvaron av sådant följt av religiösa gränser. De sistnämnda kunde vara fina skillnader som tex katoicism och reformatism eller mer grundliga som mellan kristendom och islam och inte minst mellan budhism och islam eller islam och hinduism.
Talas familj valde att flytta till Sverige från Syrien för 11 år sedan. Ett beslut som verkar ha baserats på en lång serie missuppfattningar om Sverige. Jag ska här försöka förklara ett och annat för Tala, 20.
Tala. Sverige är inte ett muslimskt land. Sverige är en sekulär demokrati som vilar på kristen grund. Det kunde ju inte du veta, du var bara nio år gammal när din familj valde att flytta hit.
För ett tag sedan skrev jag här om hur ordet ”vilde” suddats ut från nyare upplagor av böckerna om den engelske piloten Biggles.
Det är inte ok att kalla mörkhyade personer ”vildar”. Du kan kalla en vit person som beter sig som en barbar för vilde, men inte en svart person. Detta kommer oundvikligen att uppfattas som rasism.
Livet i Finnskogarna, Avestaforsens brus, Flickan från Finnskogarna. Dragspelslåtar som än idag berör oss som finner vårt kulturarv i granskogens vemod och de böljande sädesfältens soliga glädje, och som odödliggjordes av vår förste, och kanske också vår främste, dragspelskung Calle Jularbo.
Jag försökte klargöra den svenska skoldebatten för min portugisiskafröken i Rio de Janeiro. Det är ett himla bråk om betygen, sa jag efter att ha hållit på säkert en kvart med att förklara hur skolpengssystemet fungerar och vad en friskola är. En del säger att friskolorna ger glädjebetyg. Varför skulle friskolorna ge glädjebetyg? frågade jag henne mest för att kontrollera om hon förstått systemkonstruktionen.
Svenska Journalistförbundet erbjuder en gratiskurs från Expo i ett seminarium på nätet där det gäller att ”granska extremhögern”.
Att ”granska extremvänstern” finns dock inte på programmet.
När dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt hösten 2006 besökte Ronna i Södertälje, ett år efter att polishuset hade beskjutits, gjorde han klart för Sverige och svenskarna att det enda som egentligen kan betecknas ursvenskt är ”barbariet”. Idag kan vi med lätthet konstatera att detta ursvenska barbari har fått konkurrens av ett osvenskt sådant.
Ibland frågar folk varför jag tjatar så mycket om att Sveriges huvudsakliga makthavare är politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex (samt, indirekt, komplexets bidragsförsörjda klienter som ger systemet legitimitet och existensberättigande eftersom omsorgen om dessa personer tillåter politikerväldet att uppträda med pretentioner på att leda en humanitär stormakt).
Dean Martin (1917-1995) var en av 1900-talet största sångare, komiker och filmstjärna. Han är mest känd för sin tid med komikern Jerry Lewis och senare som medlem i det så kallade Rat Pack, med bland andra Frank Sinatra och Sammy Davis Jr. Så varför skriva om honom här på Det goda samhället? Jo, dels finns det nu en dokumentär på SVT Play om honom, dels hade han integritet och civilkurage, något som dagens politiker borde anamma, dels och är det lite nostalgi från en svunnen tid.
Jag skrev nyligen om professorn, framtidsforskaren, statstjänstemannen med mera Jørgen Randers som helt förbehållslöst framförde att politiska eliter, till exempel sådana som han själv tillhör, måste kunna styra staten utan att bry sig om folket när folket vägrar att fatta vad som måste göras. Den öppenhjärtiga skamlösheten chockerade till och med mig som inte brukar vara så lättskrämd.
Den frågan verkar vara lika omöjlig att besvara som ”Hur långt är ett snöre?”.
I Studio Ett 28 september har Milan Djelevic, statsradions Östeuropakorrespondent , besökt två flyktingförläggningar i Serbien. Han pratar med Basil från Syrien i Belgrad och Barakat från Etiopien, som befinner sig i ett annat läger i norra Serbien, nära gränsen mot Ungern. Barakats mål är att ta sig till Storbritannien för att skapa sig ett bättre liv.
DET GODA SAMHÄLLET 