Tänk att vi aldrig lär oss.  

Efter ”försöken” med att lägga över ansvaret för utbildning på eleverna, och omvandla de otäcka och krävande lärarna till ”coacher” som mer skulle “massera in kunskapen” enligt elevernas egna önskemål, hakade man snabbt på möjligheten under pandemin, till hemarbete istället för den stenåldersmässiga metoden med arbetsplatser och otäcka, krävande chefer. Det funkar inte.  

Ända sedan Tidöavtalet ingicks har medierna försökt överträffa varandra i vem som kan uttrycka skarpast kritik. Det tycks vara en tyst överenskommelse mellan mediehusen och deras anställda att formligen banka in i medborgarnas kollektiva medvetande att alla reformer som föreslagits för att försöka rätta till sådant som blivit fel under Reinfeldts och Löfvens/Anderssons regeringar är av ondo och urholkar demokratin. Allt blir förvrängt och förvridet i mediernas tolkningar, och åtgärder som gynnar hela samhället utmålas som omänskliga, och public service tar som vanligt täten.

Någon var vänlig att skicka mig en nyligen utkommen studie från Stiftelsen Rättsfonden. Studien heter Aldrig hört ordet…, – vadå rättsstat. Författarna har undersökt vad svenska gymnasister begripit om rättsstaten och demokratin dels genom att i en enkät fråga dem, dels undersöka vilka krav skolan ställer och vad det står i elevernas läroböcker.

En pionjär har gått ur tiden. Svenne Hedlund var den första riktigt stora svenska popstjärnan och under några år på 1960-talet var Hep Stars det allra största bandet i den första svenska popvågen. I maj 1965 hade de tre singlar på Tio i topp – på en enda vecka. Under en period stod Hep Stars för tio procent av all skivförsäljning i Sverige. Det säger något, det.

Av Tidö-avtalets sextiotvå sidor ägnas fem åt ”samarbetsprojekt hälso- och sjukvården” (om man räknar bort den gemensamma text som inleder beskrivningen av alla samarbetsprojekten). På dessa fem sidor presenteras ett trettiotal reformer som är projektets byggstenar. Jag har ägnat några år av mitt liv åt att tillsammans med sjukvårdskunniga människor åstadkomma ungefär det som Tidö-avtalet nu uppdrar åt regeringen, särskilt kristdemokraterna verkar det, att göra, nämligen ”att ta fram och genomföra konkreta politiska förslag som löser
Sveriges viktigaste samhällsproblem inom Hälso- och sjukvården”. (Här är den utredning vi presenterade för snart tio år sedan. Regeringen får den av mig.)

En mentalitet är ett sammelsurium av idéer, beteenden, ideologier, värderingar med mera som kännetecknar folkgrupper och varierar över tid och rum. Att mentaliteten varierar över tid har var och en som levat mer än femtio år personlig erfarenhet av. Även om man inte flyttat sig en kilometer från Stockholms centrum sedan 1970-talet möter man numera en helt annan mentalitet. Och att mentaliteten varierar geografiskt, om man inte upptäckt det själv exempelvis genom att resa till Akalla, är numera bevisat genom Ingelharts och Welzels välkända kulturkarta (se bilden) där Sverige intar en extremposition i det nordöstra hörnet.

Trots att tecknen tydligt började visa sig för mer än 30 år sedan har propagandan för en fortsatt rekordhög invandring till Sverige intensifierats och pågår fortfarande.

Varje förslag från den nya regeringen rörande ett minskat inflöde av lågutbildade och svårintegrerade människor från Mellanöstern och Afrika bemöts av journalisterna på SVT och SR med fasa, upprördhet och högt tonläge. Jag kan här nämna det kvinnodominerade SVT Agenda som ett lysande exempel.

Jag minns min barndom som rätt bekymmersfri och lycklig. Det är klart att massmediernas domedagsprofetior om oljekrisen skapade en viss oro, men har man kloka och förståndiga föräldrar behöver det inte bli så illa. Trots mediernas bild av den nära förestående apokalypsen behöll jag både trygghet och framtidstro. Men hur är det med dagens barn? Både i Sverige och resten av västvärlden finns idag mängder med vuxna som leder in unga människor i en undergångssekt, genom att proppa dem fulla med klimatångest.

För några veckor sedan läste jag en artikel i Expressen om att ”FN:s råd för mänskliga rättigheter anklagar Sverige för att vara ett land med systematisk rasism och menar att Sverige måste höja insatserna i sitt arbete mot rasism”. Sverige ”måste samla in och använda dessa data för att bekämpa systematisk rasism”, sa Yvonne Mokgoro, ordförande för FN:s oberoende panel för rasrättvisa och brottsbekämpning (bilden).

Ungern i historien 

Ungern grundades år 896, tidigare än de flesta andra europeiska länder som finns kvar än i dag. Landet har överlevt kriser och ockupationer av alla slag genom alla tider. Förklaringen tycks vara en seg egenvilja och en stark identitet i det ungerska, som kan undertryckas men aldrig riktigt underkuvas. Turkar, österrikare och sovjetockupanter har kommit och gått, men Ungern har alltid funnits kvar när de har försvunnit. 

”Jag var jätterädd för att någon skulle skada mig eller för att jag skulle dö. Jag var jätterädd att någon skulle tappa det. En bilist skulle tappa det och köra över mig eller någon av de andra.”

Det säger Extinction Rebellion-aktivisten Tina, som sysslar med att slå sig ner på motorvägar i rusningstrafik i syfte att hindra människor från att ta sig till och från sina jobb. I Svenska Dagbladets podd Blenda utmålas hon som en hjältinna, vars upphöjda mål står över andra människors rätt till en fungerande vardag. Men det är inte hon som är utsatt när hon parkerar ändan på motorvägen. Det är bilisterna som är utsatta, inte bara för hennes allmänt osympatiska arrogans utan också för risken att bli involverade i en olycka som de inte är skuld till.

Greta och ungdomsorganisationen Aurora – en organisation för barn och unga mellan 7 och 26 år som kallar sig Sveriges framtid – stämmer den svenska staten för att få den att agera mer kraftfullt mot jordens klimatförändringar. På https://auroramålet.se kan man läsa hur ambitionen är att staten skall hållas ansvarig för bristande klimatarbete och tvingas göra sin rättvisa del av de globala utsläppsminskningarna.

När Tidö-avtalet publicerade i mitten av oktober framförde jag tesen att avtalet kommit till på så sätt att statsminister Kristersson, som är en hygglig kille, för att undvika besvärande konflikter bad varje regeringsparti göra en önskelista på tio, femton sidor. Sedan häftade han ihop partilistorna och vips hade Sverige ett Tidö-avtal som alla var nöjda med – åtminstone tills de hade läst vad de andra regeringspartierna önskat sig.

Nu börjar jag kanske bli tjatig ty följande argumentation har jag anfört säkert två, tre gånger i krönikor under de senast tio åren och eftersom jag är inbilsk nog att tro att läsekretsen minns allt jag sagt så får jag dåligt samvete för upprepningarna. (Men tänk på kyrkan. Hur ofta har den inte repeterat Fader vår utan att för den sakens skull anklagas för att trötta församlingen med repetitioner. Om kyrkan kan så kan väl jag. Så håll ut.)

Är berättelsen om brasklappen tillräckligt förenlig med värdegrunden för att kunna accepteras i den svenska skolan? Antagligen inte. Därför förklarar jag historien. Biskopen Hans Brask var med på 1517 års riksdag som skulle bestämma om den danskvänlige ärkebiskopen Gustav Trolle skulle avsättas. Brask kände grupptrycket och vågade inte annat än rösta för avsättning. Men han fruktade att han för detta skulle bli utrensad av danskarna vid något framtida tillfälle, ett tillfälle som faktiskt kom vid Stockholms blodbad. Brask var feg men inte rådlös så han skrev en lapp om att han varit ”nödd och tvungen” att rösta på detta vis. Sedan gömde han lappen i ett vaxsigill (hur det nu går till) vilket räddade honom vid blodbadet.

För lite mer än trettio år startade jag och förre generaldirektören i dåvarande Riksrevisionsverket G. Rune Berggren, som nyligen fått sparken av Olof Palme för att han inte var tillräckligt lydig, en tanke- och handlingssmedja som heter Stiftelsen Den Nya Välfärden. Syftet var att göra djärvare och mer genomarbetade offentliga utredningar än vad staten och partierna förmår. När partierna till exempel presenterade lösa idéskisser om ett friskolesystem hade vi en färdig instruktionsbok om hur en kommun kunde införa ett sådant system (vilket vi också hjälpte till att göra i Sveriges första och stilbildande friskolekommun, Vaxholm).

”Obama låter sig inte luras av Ulf Kristersson”, trumpetar Aftonbladets Anders Lindberg ut i en text där han triumferande berättar att den förre presidenten oroar sig över oss svenskar, för att vi har röstat fram en regering som vill ha en mer restriktiv invandring.

Om Anders Lindberg vore lojal mot det svenska samhället och de svenska medborgarna borde han rimligen ta anstöt av den amerikanske expresidentens underkännande av svenska folket. Istället blir han alldeles till sig över att Obama delar hans egen uppfattning. Han förmår dock inte förklara på vilket sätt det angår Obama hur svenska väljare röstat, eller varför vi förväntas bry oss om vad en amerikansk expresident tycker om oss. Han nämner inte heller att Obama själv propagerat för en restriktiv invandring till USA.

Min farbror Gunnar var chef för Volvo. Han blev så småningom allmänt erkänd och aktad för att företaget under hans ledning skördat oanade internationella framgångar och blivit ett levande bevis för överlägsenheten hos den svenska samhällsmodellen. Jag var en ambitiös student på Handelshögskolan där man fick studera avancerade amerikanska läroböcker om olika managementteorier som ibland behövde uttryckas i matematiska formler för att bli helt glasklara för oss stjärnögda studenter.

Företaget Partykungen, som specialiserat sig på festtillbehör av olika slag, har breddat sitt utbud med toalettpapper med Jimmie Åkessons porträtt. ”Oavsett om du röstar på Sverigedemokraterna eller inte är det alltid trevligt med sällskap under toalettbesöket och vad passar inte då bättre än att torka rumpan med självaste partiledaren Jimmie Åkesson som motiv på toalettpappret” skriver man.